Som vanligt igen, vanlig vardag – ingen tjusig frukostbuffé, där jag hade svårt att bestämma vad jag ville äta …

Jag hade ett tidigt möte med min doktor i G-berg. Tog bilen dit, det var nästan så jag satt och undrade om jag kunde köra bil. Nu undrar ni hur det var i Irland egentligen, men – jag har ju faktiskt inte kört bil på över en månad pga av min fot. Jag har tillbringat alla bildfärder i baksätet med benet i högläge. Det har varit mycket bekvämt skall jag säga, fast det var ganska kul att köra igen.

Solen sken och utanför fönstren har det nu blivit de mest fantastiska höstfärger, lika facinerande varje år. Jag fotograferar lika många sådana bilder som solnedgångar 😉

På eftermiddagen skulle vi ha vår granne på middag. Vi äter oss ur frysen just nu och det blev en lammstek som var på tur. Det var så länge sedan som jag gjorde lammstek, har inte gjort så många heller i mitt liv. Det var lite nervöst om den skulle bli ok. Termometern skulle gå upp till 70 grader, tror jag, om man vill ha den rosa inuti, och det ville jag. Hela termometern skulle in i steken, enligt kokboken. Men hur sätter man in en termometer i en liten lammskånk med ben …?  Det gick inte så bra, den skulle inte heller vara för nära benet.  Den gick i alla fall upp i 70 grader och jag tog ut den. När den vilat en stund under folie, enligt kokboken, så började jag skära. Det såg så fint ut, tills jag kom till den tjockaste delen närmast benet – där var det i rödaste laget och det var fullt med röd sky. Så den fick åka in en stund tillsammans med potatisgratängen. Gott blev det i allafall.

Men visst har jag lagt av mig och jag är nog lite okoncentrerad. Hade köpt dill och cremefraiche till förrätten, som jag alldeles glömde bort. Ja, fraichen fick läggas på efteråt, men dillen ligger fortfarande i kylskåpet. Jag hade också köpt ostkaka till efterrätt, den skulle avnjutas tillsammans med varma bär, som finns i frysen. Stod en stund alldeles rådvill inför desserten och undrade vad jag hade tänkt. Det enda jag kom ihåg var att jag skulle värma bär, så det gjorde jag och vispade lite grädde till. Det blev gott det med …

Det har varit intensiva dagar i Irland. Man säger faktiskt så för att skilja på att man inte befinner sig i Nordirland. Sedan kan man vara på Irland, men då menar man ön och inte specifikt något av länderna. Blir konstigt när jag skriver om det och låter konstigt när man säger det.

Jag har varit där för ca 20 år sedan, men kommer inte ihåg så mycket från den gången, mer än att vädret växlade hela tiden och att det var mycket vackert då vi åkte runt. Nu blev det inte så mycket tid för att utforska Dublin och omgivningarna, satt i konferens i två dagar. En mycket givande sådan och sedan åkte jag hem – då jag ju har fullt upp här hemma med att packa och plocka ihop våra hem.

Några timmar hann jag dock knata runt i Dublin tillsammans med tre andra Sweor. Vi kikade i butiker – dyrt – och fikade, åt lunch och fikade och åt middag. Vi drack gott vin (dyrt), jättegod Irish Coffe. Var skall man dricka det, om inte på Irland. Maten var ovanligt god, förväntade mig inte det, men vi blev lika glatt överraskade varje gång och portionerna var rejält tilltagna. Prisläget som i Sverige.

Sweorna i Irland hade ordnat ett mycket trevligt program för oss. Det drog igång med mingel hos ambassadörsparet i deras residens, där det serverades bitings och vin. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet där vi fick mer vin och mer mat. Sorlet var högt och de andra gästerna tittade storögt på oss. Hela hotellet var fyllt med svenskar och norrmän, men vi hördes mest. Vi hade nog roligast också …

Andra kvällen åkte vi i bussar till en Pub som låg utanför Dublin, där det serverades tre rätters – väl tilltagna portioner – och vi underhölls av typisk irländsk musik och dans. Tredje kvällen hade vi mingel med bubbel och en ”galamiddag” på hotellet. Alla hade klätt sig så fina, det var en härlig stämning och det hölls tal. Naturligtvis var det en trerätters middag …

De två mötesdagarna var mycket givande och jag har massor som jag skall skriva rapporter om, hur jag nu skall komma ihåg allt. Hinner inte sitta neroch skriva innan vi åker, om jag inte skall ta nätterna till hjälp. Men jag har återigen en period då jag lovat mig själv att gå tidigt till sängs. Har klarat det i två dagar nu. Ja, första kvällen hemma satt jag faktiskt och somnade framför min favoritdeckare – Midsommer Murders. Kanske inte så konstigt då jag hållt igång med sena kvällar sedan i onsdags och sedan stigit upp tidigt varje morgon. Börjar längta efter lite lugn och ro nu ….

Idag har jag ”skuttat” runt på stan. Det ser nog lite ut som om jag skuttar, eftersom jag alltid har så bråttom och det inte går i hop med att halta, så …

Jag har skämt bort mid själv lite idag. Men först var jag iväg på ett arbets EKG. Den som har gjort det vet att man får arbeta rejält. Allt var ok så jag bestämde mig att nu skulle jag belöna mig och ta hand om min stackars fot. Den, ja båda, behöver skor som kan stå emot kyla o vind och framför allt regn. Det duger inte att gå omkring i ”Foppatofflor” längre.

Jag har köpt nu skor. Två par, ett par på öppet köp. Det tog lång tid att prova ut, de flesta kunde jag inte ens få ner foten i om jag inte skulle tuppa lite under tiden. Men efter en lång stund så hade jag några alternativ att välja mellan.

Jag travade omkring i butiken och försökte verkligen hitta skor som jag kan gå normalt i – inte bara använda utsidan på foten. Det gjorde ont, ont – men det slutade med att jag hittade ett par sportiga walkingshoes, som det så käckt heter på svenska. GoreTex – så sköna, på den ”gamla” foten. Men helt ok på den nyopererade. Jag hittade också ett par mer normala vardagsskor ”Hästens” – trodde att det var en sängfabrikant, men det finns skor också som heter hästens.

De var som handsken på den ”gamla” foten, men inte så skön på den ”nya”. jag gick omkring och försökte ”hitta läget”. tillslut så satte kroppens eget ”morfin” in och smärtan mer eller mindre domnade bort. Jag fick löfte om att köpa dessa på öppet köp och prova mer hemma – helt ok. Det första paret tog jag på mig direkt när jag lämnade butiken.

Jag skuttar inte längre, utan nu trippar jag fram och fortsatte mot en sminkavdelning i stora varuhuset. Har i några år tänkt att jag skulle bli sminkad och köpa det sminket de använt, om jag tyckte att det blev bra. Nu blev det inte så som jag tänkt, jag fick stå upp och en vacker, trevlig ung dam penslade olika prover i mitt ansikte. När hon hittat rätt nyans så gnodde hon in ett puder med en mjuk borste och fixade till ansiktet. Jag tycket att det blev bra och verkade enkelt, så jag bestämde mig för att köpa. Priset var ungefär som på skorna, så jag drog ner lite på vad som var ”nödvändigt”

Så nu sitter jag här med två par nya skor – som i kväll inte ens var till att tänka på att försöka få ner min fot i. Ett sminkset, som jag inte riktigt kommer ihåg hur jag skulle sätta igång – man skall sticka hål med en nål, men hur många …

Nu försvinner jag  iväg till Dublin på några dagar. Jag tänker inte släpa på datorn, så jag återkommer inte här föränn tidigast söndag.

—————

I morgon, onsdag, är det en speciell dag. Då fyller dotterdottern Jenny 6 år. GRATTIS! Jenny – mormor tänker på dig …