Idag har det regnat hela dagen. Det var faktiskt mysigt att sitta inne med tända värmeljus och läsa en bok med en pläd över axlarna.

Vi hade bestställt biljetter till Art Scape, en av teatrarna här i CT. Den firar 10 år och de skulle ha en engångsshow ikväll. Vi bestämde oss för att äta ute på väg till teatern. Det regnade när vi gick, men vi valde en restaurang i kvarteret bredvid och det är tak nästan hela vägen dit. Vi åt en jättegod middag, med rikt tilltagna portioner, och rullade ut i taxin som körde oss till teatern.

Där drog den mest fantastiska show igång. Helt otrolig – det är svårt att med ord beskriva det som pågick på scenen. Det var musik, balett, trapetskonsnärerer och damer som hängde i draperier. Dessa damer snurrande in sig på ett sinnrikt sätt och släppte taget och rasade rakt ner till de bara hängde i fötterna strax ovanför golvet. Mycket av allt detta skedde samtidigt och musiken var en blandning av afrikanskt, Svansjön, Fantomen på operan och afrikansk igen. Själv är jag inte förtjust i trapetsnummer, men detta var helt annorlunda, har aldrig sett något liknande.

Sydafrikansk publik är helt underbar, de verkligen deltar i föreställningen med tillrop och applåder. När en manlig solist hade sjungit färdigt sitt nummer ur Fantomen på Operan och sista tonen klingat ut så skriker en dam i publiken bara rakt ut. ”Wow …” innan applåderna drar igång. När det var typisk ”afrikansk” dans så deltar en del av de svarta damerna i publiken med de typiska ”tjutande” ljud som de brukar använda då de deltar. Ja, en härlig stämning är det att gå på föreställningar här i SA.

I finalnumret så var det körer, dansare, sångare och en tjej i hänggunga/rep som hängde ovanför huvudet på alla och gjorde helt halsbrytande ”piruetter” där hon ”släppte” taget och kastade sig ut mot pubiken och det var bara fötterna som höll henne kvar … Ja, det går inte att beskriva. Allt detta till medryckande afrikansk musik. Vi var helt omtumlade då vi tumlade ut på gatan tillsammans med de andra i publiken. Och denna helt fantastiska och underbara show visar de bara en gång, vilken upplevelse och vilken tur att vi såg annonsen …

Lördag, men inget Ring så spelar vi” för min del. Jag skulle bli hämtad kl 10 för en färd till en utställning om quiltarbeten. Har varit med på samma för ett halvår sedan, och det är helt otroligt hur en del kvinnor – för det verkar bara vara kvinnor – kan åstadkomma fantastiska konstverk med hjälp av små lappar, nål och tråd.

Min kompis/chaufför kom kl 10 och vi styrde kosan mot stället ifråga. Det var gråmulet och starka vindar och massor med trafik trots den tidiga timmen en lördag. Vi kom på plats och steg i genom dörrarna – där var det ett sorl, skratt och rörigt – som det alltid blir när mång kvinnor samlas. Vi registrerade oss och styrde kosan mot kaffemontern. Alla skulle ha egna muggar med sig, var det sagt, och jag hade redan igårkväll ställt fram min – där stod den fortfarande … Min väninna hade gjort sammaledes, dvs glömt sin mugg. Men arrangörerna var beredda och vi fick låna varsin mugg och kunde få kaffe.

Jag gick runt och tittade på allt material som såldes, det var tillklippta bitar i olika mönter och färgställningar. Jag det fanns allt som man inte ens trodde kunde finnas. Bit per bit eller hopplockat i små buntar där färg och mönster stämde överens. Själv köpte jag en rulle med bitar av batikfärgat tyg, som jag skall ha till mitt (sedan två år planerade) överkast. Nu slipper jag fundera på infärgningen.

Jag kickade runt på alla färdiga arbeten som hängde runt väggarna och sedan var det dags för den personliga uppvisningen. Ja, först skulle en gubbe! stå och hålla ett tal och låtsas som om han visste vad det hela handlade om. Detta tyckte han att han kunde göra pga av att gav ut en tidning som handlar om quilt. När han äntligen var färdig så fick vi se olika arbeten. Kvinnorna som gjort dem gick upp på scenen och höll upp den ena otroliga skapelsen efter den andra. Jag satt för långt bak, så jag kunde inte fotografera, men sååå duktiga små kvinnor det sitter överallt och skapar de mest otroliga saker. Gäller över hela världen …

Jag var helt överväldigad då jag kom hem och så tittade jag på mitt arbetsbord, översållat av SWEA dokument …

Idag är/var det fredag. Vädret utanför fönstret inbjöd till att sitta och arbeta framför datorn. Men på fredagarna har vi vår lilla ”spontana” fredagslunch i SeaPoint. Eftersom jag pratar om den för andra Sweor, så vet jag aldrig om där kommer någon eller inte, så jag har för vana att gå dit. Det är en charmig liten restaurang, med två mysiga ”gubbar” som driver den och jag har nu börjat känna att helgen börjar med en lunch hos dem.

Jag vet ju aldrig om det dyker upp någon Swea – så jag har maken som backup. Förra veckan ringde jag ju efter honom, och han anlände några minuter efter en Swea, som var försenad. Det gjorde inget – vi hade så trevligt. Idag så var jag redan innan övertygad om att jag skulle bli ensam, så jag tog med maken från början.

En annan ”Swea”gubbe ringde till maken medan vi satt där, och maken sa, Kom hit och ät lunch med oss. Då de lagt på luren så anlände en Swea och några minuter senare kom ”Swea”gubben. Så nu var vi ett litet sällskap på fyra. Att vi var två av varje kön gjorde inget – vad kan man begära då det är dålig anslutning av det ”rätta” könet … Vi hade i vilket fall en mycket trevlig lunch.

Efteråt fortsatte maken och jag till ett B&B som lovat att sponsra oss Sweor. Vi fick se deras två olika gästhus, varav ett hade disponerats av Prinsessan Madelene för en tid sedan. Vi hade en intressant diskussion över en kopp kaffe och kom fram till en överenskommelse som jag tror kommer att gynna båda parter.

Maken och jag tog en promenad tillbaka hem – jag har ju inte promenerat i Sea Point på så långt tid pga av min fot. Det var riktigt roligt att få uppleva atmosfären igen – även om jag linkade rejält innan vi var hemma. Vi lagade en god middag – det är ju fredag – åt vår middag och tittade på en rulle. Det var riktigt mysigt att tända ljus och sitta inne och uppleva lite ”höst”. Temperaturen svänger kraftigt här ibland …

Efter den sedna natten så blev det en tidig morgon. Jag var inte alls kompis med klockan, men det var jag som fick ge mig. Det regnade utanför fönstret – faktiskt positivt (granne på ön …). Gick mycket lättare att vakna i den svala, fuktbemängda luften. Lite längre byxor och en kofta och sedan bar det av i den lilla käcka bilen vi hyrt.

Det första efter avfärden var att stänga av AC:n, hitta vindrutetorkarna och en stund senare försöka hitta värmefläkten för att till slut konstatera att man måste få luft på framrutan också, annars immmar den igen. Vilket var precis vad som hände. Sitter man just då på trefilig väg tillsammans med ”Capetonians” – som anser sig ”äga vägen”, så släpper man inte gärna sikten i samtliga tre backspeglar och fronrutan för att kolla in ett reglage hur man skall ställa in luftströmmen i bilen. Att öppna sidorutorna är mycket enklare, vilket gör att man upplever regnet fysiskt – men sikten ordnar sig på framrutan.

Lyckade köra av en avfart för tidigt … Men smart som jag är så hittade jag tillbaka i trafiken – tänk Essingeleden i rusningstrafik, men i 90 km i timmen, och så några smarthuvuden som lyckas ta sig fram genom att kryssa på insidan och vilken sida som är tillgänglig … Jag gjorde en bedrift och efter endast 15 minuter var jag på rätt spår igen och kunde plocka upp min kompis. Även om jag lyckades köra förbi hennes hur också, precis som jag själv upptäckte det så ringde hon och påpekade samma sak – hon stod nämligen i dörröppningen och såg mig passera.

Vi kom i allafall fram välbehållna, efter en timmes körning, till vårt möte som var mycket inspirerande och spirituellt. Några Sweor tillsammans kan verkligen ha roligt, och mötet drog ut på tiden.

När jag var tillbaka i bostaden så kände jag mig som en trasa och talade om för maken att han fick fixa middag. Det gjorde han galant – vi gick ner till kvarterskrogen – den nya lilla italienska. De gjorde oss inte besvikna …

Idag skulle vi träffa en tandläkare, maken och jag. Tiden beställdes för en vecka sedan, liksom hyrbilen för att kunna ta oss dit. Vi skulle göra tre flugor på smällen samtidigt. Första dagen lunch med damerna, andra dagen tandläkarbesök och diverse inköp och tredje dagen styrelsemöte i Paarl.

När vi satt och laddade upp inför tandläkarbesöket så ringde tandläkaren och gav återbud … Visste inte om jag skulle känna mig lättad eller snopen. Vet inte hur maken kände det, men vi bestämde att åka till Canal Walk och shoppa runt lite. Dvs vi skulle köpa spegel till badrummet + hyllor och handdukshängare. Konstgjord växt för att dela av rummet och lite smått och gott … Vi fick tag i en del – men inte allt. Men framför allt – vi hade en trevlig och avslappad dag i detta gigantiska köpcentrum. Vi bestämde oss för att bara flanera och kika runt, vilket vi gjorde och en del av de inköp som blev av var vi mycket nöjda med.

Vi lyckades få plats med en ”Fikus” på stam – nästan 2 m hög och en gigantisk glasvas som den skall stå i. Men än så länge står den bredvid, vi måste hämta sten och sand på stranden för att fylla vasen och gömma krukan – och inte minst för att hindra den från att blåsa omkull då vi får korsdrag. Det är svårt att föreställa sig det korsdrag som ibland uppstår då vi öppnar ytterdörren och vindarna är de ”rätta” …

Väl hemma efter detta äventyr så orkade vi ingenting – jo, glömde, vi köpte ne ny dammsugare också – den gamla lät som den var på ut i rymden. Vi lade på en rulle och tittade på ett svenskt komikerprogram – det var vad vi klarade av.

Efteråt satt jag till ca 01.30 och rensade gamla mail – fick en chock då jag konstaterade att jag hade ca 1700 utgående mail sedan mars 2008 – är nu nere i drygt 900 …

Varmt och gott! Jag hade inte den minsta lust att tillbringa ens några minuter framför datorn, med nerdragna jaulusier. Så jag tillbringade en stund på balkongen, innan det var dags för hyrbilen att levereras och för oss att dra iväg till Paarl.

Där bor vår vice/sekr. Hon och hennes man driver en vingård och B&B och idag skulle vi ha Kick Off där. Det blev en ganska avslagen Kick Off inte så många av oss som var upplagda för en Kick i 38 graders värme …

Vi letade skugga och rörde oss så lite vi kunde …

Värden,  berättade lite historiska fakta om gården som varit ett judiskt tempel i forna tider och om hur man gör Koshervin, som gården är känd för. Vi fick också smaka på olika årgångar. En annorlunda vinprovning och intressant upplevelse.

En kall, god lunch serverades i skuggan under parasoller och vi lät oss väl smaka.