Det är lite skakigt med vädret och temperaturen – lite som svensk sommar. Skall man ha kortbyxor och t-shirt, eller långbyxor och jacka. Ja, det skall man – omväxlande varje dag.

Jag har varit på väg att ta ett fotbad sedan vi kom – men det har alltid kommit något emellan. Nu bestämde jag mig för att inget skulle komma emellan och lyckades pricka in när solen sken på balkongen och jag fick en härlig timme därute med fötterna i en spann.

När jag var klar blev maken och jag sittande en stund, solen försvann bakom huset och kylan kröp sig på. Det är ingen värme i luften, bara solen som värmer så gott. Visserligen har temperaturen legat runt 18 grader, men vindarna från havet är kyliga. Vi bestämde oss för att ta en promenad längs havet och det var mysigt att se de ”upprörda” vågorna och grå himmel omväxlande med sol. Vi satt på en bänk en stund vid vår ”gamla” strand och bara njöt. Den stranden har nästan försvunnit ut i havet – dvs sanden.Där är nästan ingen sand kvar, och de små stenar som vi alla hade som ”revirgränser” är numera stora klippor … Men där är dramatiskt vackert när vågorna kommer in och bryter mot klipporna …

Sedan fortsatte vi till ”vårt” hotell – det som byggdes upp som en solfjäder – som i Musse Piggs campingfilm. Innan det kom hade vi, och många med oss, en härlig utsikt över stranden och havet. Sedan blev det baksidan på ett hotell. Nu nyttjar vi hotellet som pausställe under våra promenader. Jag håller ju fortfarande på att ”gå in” min fot och det är precis så långt jag kan gå innan jag behöver vila.

Idag bestämde vi oss för att äta lunch där och beställde i var sin portion ”light meal”. Vi fick in varsin tallrik med kycklingvingar, köttbullar, revbensspjäll och potatisklyftor. Varje kötträtt för sig motsvarade ett ”light meal”, så jag bestämde mig för att ta en doggybag – helt naturligt här nere. Säger man inget själv, så frågar personalen. Men det var så gott så jag tänkte att jag inte bara ville lämna. Middagen i kväll bestod att resterna från denna ”light meal” och två skivor gravad norsk lax. Den jag köpte häromdagen, men som maken gravade om. Nu blev den perfekt. Men vi orkade inte äta upp allt i alla fall – men nu får det vara nog med detta light meal, resterna åkte i soporna – däremot har vi lite lax kvar till i morgon.

Då det har blivit kyligt igen utanför fönstren, så tände vi massor med ljus och satte oss framför TV:n och tittade på en ”rulle”. Det blev Macken, med Roy o Roger – så underbar i sina repliker och härlig musik. Dessutom hade vi anledning att anlita en verkstad i somras för vår bil – och enligt maken ser den likadan ut och fungerar i stort sett likadant, med den skillnaden att de inte tappade bort vår bil …

Solen sken i morse och jag satt på balkongen och drack mitt morgonte. Men det är stor skillnad nu mot när vi kom  för ca en månad sedan. Då flödade solen in på hela balkongen, nu står solen så mycket högre och så mycket mer i söder att den bara fyller halva balkongen.

Det är ju så här nere att man skall ha balkongen i norr = lika med söderläge i Sverige. Men samtidigt stämmer det inte riktigt och man är ganska glad att man inte har sol hela dagen på balkongen. Försök att få ihop det om ni kan …

Jag har varit på trevlig lunch med Sweor, sedan mötte jag maken på gatan när jag var på väg hem och han på väg bort. Vi kompromissade och satte oss på en restaurang där han åt en lätt lunch och vi båda tog ett glas vin. 14 kr per glas …  Han åt musslor kokta i vin, grädde och vitlök för 40 kronor. Själv hade jag tidigare ätit en omelett med champinjoner och ost, en flaska vatten, ett glas rött vin, en kopp kaffe med varm mjölk för 74 kronor.

Solen sken hela dagen, men lagom till att vi skulle kura framför TV:n så kom regnet och det kyliga vädret tillbaka. Vi åt en mycket lätt middag, sedan blev det en ”rulle”. Maken, som underligt nog, gillar boxning, inrättade sig framför ”abbonnemanget” och jag valde ut en av mina favorit filmer (Calender girls) och satte mig framför min dator med hörlurar. Eftersom skärmen är större än vår gamla TV och ljudet så mycket bättre med hörlurar, så är det ingen uppoffring …

… vattenfall som målningen igår föreställde. Det kan ju passa bra med allt regn som fallit sista veckan här i Kapprovinsen. Det har inte varit så stora mängder nederbörd under november månad på 53 år, som det har varit de första 11 dagarna i november i år …

Idag har vi haft möte hos mig. Några glada damer kom från olika håll. Det var mycket som skulle planeras och jag tycker att vi var väldigt duktiga och kom ganska långt.

Jag var lite okoncentrerad då jag fixade lunchen och glömde en del och när damerna gått hem så hittade jag den papaya som vi skulle ha haft som avslutning.

Inspirerad av mötet, så satte jag mig och gick i genom en massa gamla CD-plattor som jag har fått, och som innehåller information från starten av vår förening för 10 år sedan. Vilka otroligt duktiga damer som drog igång denna förening. Jag har tittat på massor av bilder och utdrag från den tidning som de gav ut från första början.

Efter någon timme med nostalgi från CD:n så påbörjade jag utkastet till mitt tal, och kom då på en hel del som vi måste tänka på. Jag försökte mig också på ett utkast till en sångtext, vi får se vad det blir av det …

Efterom mailen har varit ovanligt tyst idag – trodde ett tag att det var fel på sidan – så bestämde jag mig för att ta lite egen tid. Det blev två rullar med Poirot och ett glas vin – är det så livet också kan vara, kommer knappt ihåg …

Medan vi satt och tittade så blev det ett mycket konstigt ljud, och efter en stund förstod vi att det var ett skyfall som lät. Vi har nu haft regn till och från i en vecka. Kan det bero på att vi köpte en ny matta till balkongen – i bomull …

Jo, jag har också fått ett mail från dotterdottern – hjärtat smälter ner snart …

Det dåliga vädret fortsätter – alla klagar, men inte jag. Det känns lite bättre att vara fjättrad här vid datorn om det är väder utanför som jag inte vill vara ute i. Jag har också börjat fundera på om det verkligen är värt all tid som jag lägger ner – inte så många som verkar bry sig. Men det är en fråga som får mogna innan jag tar ställning.

Men det verkar som om någon ser till att man skall ha ljusglimtar då det behövs som mest … Idag kom maken in – han strålade som en sol i ansiktet – och lämnade över ett jättestort kuvert. När vi öppnade kuvertet så innehöll det en tavla med röd ram och en massa teckningar från barnbarnet i USA.

Då klappar ett mormorshjärta många extra slag och det behövs en näsduk för att torka lite i ögonvrån. Och inte blir hjärtslagen lugnare av att mormor inser att hon har den mest konstbegåvade dotterdottern i hela världen …

Jag har nu återigen ägnat en hel dag åt SWEA, igen – ha ha …

Framför allt är det helt sjukt vilken tid det tar att uppdatera SA:s hemsida, vilket jag ägnat kvällen åt. Det började bra med att jag uppdaterade vissa sidor, men sedan  – det går bara inte. Jag har ägnat en timme åt att försöka ändra storlek på en rubrik … Jag vet inte vad som är mest korkat – att jag försöker och försöker – eller programmet som inte svarar …

Det konstiga är att jag kunde göra precis det jag ville timmen innan, men …

Det har varit kyligt idag, mig har det passat bra – då jag har suttit här med en massa konstiga och bekymmersamma mail som skulle besvaras. Maken däremot vill ju göra något trevligare. Jag måste erkänna att jag lyfte på ögonbrynen då han tog på sig långärmad skjorta och långbyxor. Det måste betyda att det verkligen är kyligt …

Middagen idag bestod av den gravade lax jag köpte igår hos grossisten för norsk lax här i SA. Om man skall ge ett betyg så är det att konsistensen var mycket bra, men inte smakade den som svensk gravad lax. För lite salt/socker och dill. Maken debuterade med att göra en ”gravlaxsås” – vilken han lyckades mycket bra med, så nu har vi ytterligare en rätt som vi kan sätta på hans meny. Tilläggas kan att, om jag inte nämnt det förut, att han är en expert på att grava lax – så i fortsättningen köper vi färsk lax och han får stå för gravningen – och såsen …

Måste bara avsluta med att jag faktiskt också får en del glada och trevliga mail från Sweor varje dag …

Jag var lite trött när jag vaknade imorse, visste inte riktigt vart jag befann mig, men konstaterade rätt snart – duktig flicka – att jag var här i CT. Maken hade redan stigit upp och jag stapplade också upp, men någon spänst i stegen fanns inte. Det blev en mugg te och sedan gjorde jag min plikt och kollade mailen. Där var några som ville ha kontakt, men …

Efter en stund ringde telefonen och i andra änden var det en pigg Swea (det visade sig senare att hon var inte heller så pigg …). Vi skulle träffas för att åka till den ”norske importören” av norsk lax. Det bestämdes att jag skulle ta bussen en bit på väg och så skulle vi, tre Sweor, ses på morgonkaffe innan vi fortsatte vidare.

Jag tog bussen, steg av en hållplats för tidigt, men det var så ljuvligt väder, så det gjorde inget. Några timmar tidigare hade det regnat enligt maken som var vaken. Nu sken solen och temperaturen var precis rätt. Vi drack vårt morgonkaffe utomhus och sedan bar det av mot den norske agenturen som ser till att vi har Norweigan Salmon här i CT.

”Direktören” själv var tyvärr upptagen hela dagen av The big Boss fra Norge och fick inte störas enligt personalen. Vi gjorde våra personliga inköp – så nu har jag en färsk laxsida (varav vi åt två bitar till middag i dag), 500g gravad lax, en burk med färska, kokta räkor och en burk med röd kaviar till ett hyfsat pris i jämförelse med där du kan köpa detta över disk.

När vi skulle betala så fick vi träffa The Big Boss i alla fall. Han skulle på lunch, så vi utbytte en del åsikter till framtida samarbete och han gav mig sitt kort. Vi får se vad som kommer ut av detta. Den ena av Sweorna hade påpekat att det var så svårt att förstå vad han sade, men jag har ju levt ihop med norrmän i fyra år, så det var inga som helst problem att förstå honom …

Vi skar två bitar av laxen till middag och den var faktiskt mycket god …