Jag sover väldigt gott här. Den säng vi har här är lite hårdare och tidigare har jag alltid fått ont i ryggen de första veckorna. Men det har jag sluppit i år. Kanske för att jag varje kväll, innan jag somnar, späker mig på min spikmatta. Ja, jag faktiskt somnar på den …

Jag hinner bara ha den under nacke, skuldror och nedre delen av skallen. Man skall ju ”köra” runt lite, men när jag vaknar är jag så trött att jag bara tar bort den. Ja, tar bort och tar bort – den har ”sjunkit in ordentligt”. Konstigt att det inte går hål på skinnet när jag blir liggande så länge, eller så håller jag på att utveckla elefanthud.

Idag blev det äntligen av – blommorna på balkongen fick komma ner i balkonglådorna. De har nu stått två veckor i sina små plasaskar. Men det är ju inte bara att gräva ner dem i den gamla jorden. Det är därför som det har dröjt. Vi har dragit oss för att tömma dessa lådor, blanda den gamla jorden med kompost och ny jord.

Ett hantverk som sker i en skurhink, men en liten stekspade – numera balkongspade – och som ställer till det alldeles förfärligt på balkonggolvet. Nu är det klart i alla fall och balkongen sopad, men jag orkade inte torka. Det får Hilda göra i morgon.

Maken passade på att gå och få fotvård. Så han kom tillbaka med liljevita fötter och fick förbud att gå barfota på balkongen. Sedan har jag suttit där och bara njutit, först av att det var 30 grader varmt. Att det hela blev klart och jag försökte föreställa mig hur det skall se ut när de vuxit till sig lite. Sedan, efter middagen av fullmånen, det är fortfarande 24 grader och klockan är över elva …

Nu börjar vi komma in i rutinerna igen. Det blev Ring så spelar vi, och i dag ville alla ha nummer 40 …

Det var en härlig dag och vi bestämde oss för att vara turister. Så vi promenerade en bit och sedan hoppade vi på bussen till Waterfront. Där vi åt lunch medan vi blev sittande och tittade på folk. Det är verkligen roligt att titta på folk här. Alla är så olika, och man ser när det är turister från norra halvklotet. De klär sig på ett visst sätt och ganska lika. Vi brukar gissa om det är svenskar och väldigt ofta är det svenskar eller norrmän. Inget nedsättande i det – men klädkoden …

Sedan satte vi oss på en veranda och drack kaffe medan vi lyssnade till ett av alla de band som spelar gladjazz. Det var så mysigt att bara vara, så vi blev sittande en bra stund och beställde in varsin Irish Coffe innan det var dags att åka hem.

Vi var fortfarande i semesterstämning, så vi blev sittande på balkongen en stund. Sedan blev det en rulle och lite småplock i stället för middag. En härlig dag och bara några minuter framför datorn, och det av privat slag – inget SWEA …

Kameran låg hemma, som vanligt …

Jag har bestämt att jag är ledig idag. Det var ett bra beslut …

Visserligen fick jag inte vara ledig till hundra procent – maken insisterade på att bli klippt. Det var tre månader sedan sist. Så en stol ställdes upp i rummet. Maken placerades däri och efter en stund – då jag letat färdigt efter saxen – så skred jag till verket. Mycket hår blev det på golvet, vilket hade till följd att det blev ganska lite kvar på huvudet. Men det föll ut till belåtelse, enligt maken. Jag kunde ju knappast ha en annan åsikt, då det ju var jag som hade hållit i saxen …

Efteråt tog vi en promenad längs stranden. Den gick i ultrarapid – jag försökte gå normalt och böja min så som man normalt böjer tår då man går. Inget som man ens tänker på då det fungerar. Men jag lovar att jag både tänker på det och upplever det …

Jag hade räknat ut rutten, vi kunde sätta oss och vila efter halva sträckan på ett hotell. Samma hotell som byggdes som en solfjäder och tog största delen av vår sjöutsikt från vår lilla lägenhet i Bantry Bay.

Det var precis lagom att ta en kaffepaus där, vilket jag gjorde. Men det var så mysigt att sitta där vid deras pool och titta på alla gäster som hade semester, så när kaffet var slut så bestämnde jag mig för att ta in en drink. Maken tog Bloody Mary, men jag hade sett hur de bar in en fantastisk annansdrink till en dam, så jag frågade vad det var och om den var söt. Det var den, men servitrisen skulle lyssna med bartendern om han kunde fixa en drink till mig som inte var söt.

Jag fick in ett Martiniglas med något limegrönt, kanten var doppad i salt och det satt en citron skiva på kanten. Jag smuttade och den var bara så friskt och inte det minsta söt i smaken …!  Jag skrev upp receptet på baksidan av kvittot, så när och om jag hittar det så skall jag dela med mig av receptet …

På vägen hem köpte vi kött till middag och jag hade bestämt att jag skulle göra Bernaisås. Jag plockade fram ingredienserna och konstaterade att vi inte hade dragon – en ganska väsentlig del för smaken på såsen. Maken skickades ut, mitt i sändningen av DaCapo – reprissändning från Sveriges Radio. Han dröjde – tillslut var jag riktigt orolig, och precis när jag tänkte ringa, så satte han nyckeln i låset. Han hade besökt två av de livsmedelsbutiker som ligger i våra kvarter – inget av dem hade Tarragon, en av dem hade inte ens hört talas om det …

Jag improviserade och använde färsk rosmarin i stället, såsen blev faktiskt god – men, skall testa med drgon vid senare tillfiälle och se om det blir så mycket godare …

Oj, vad jag är duktig … Jag har nu kommit en bra bit ner i min hög, jag har rensat bort ca 150 mail i inboxen – bara några hundra kvar … Jag har visserligen en lång lista på sådant som skall svaras på, kollas upp och arkiveras för efterkommande ”tjänstekvinna”.

Men idag är det fredag så strax före kl 13 gjorde jag mig i ordning och travade iväg mot den lilla restaurang där vi brukar träffas varje fredag och äta lunch – om vi har lust. Kl 13 satt jag på plats med ett glas vatten och tittade på allt som hände på gatan. Där händer ganska mycket och ingenting. Mina damer lät vänta på sig, och jag hade inget telefon nummer.

När klockan var halv två ringde jag till maken och bad honom göra mig sällskap till lunch – har var inte svårbedd. När jag stoppat ner telefonen i väskan igen så kom en av damerna. Hon hade suttit i trafiken, pga av en trafikolycka och hon hade inte mitt telefonnummer heller. Men det spelade ingen roll – det blev ett kärt möte och vi slog oss ner. De andra två hade bestämt sig för att göra annat.

Vi hann sitta en liten stund, så kom maken, och det blev en trevlig pratlunch, eftersom de känner varandra sedan tidigare. Tiden gick och så var klockan sent och hon hade totalt glömt bort sin chaufför/make. Han inbjöds att delta – vilket han gjorde och det var så roligt att se honom igen, så det gick ytterligare en timme.

Jag skickade iväg de sista mailen för dagen, då vi kom hem, sådana som behövde ”tänkas” på innan de gick iväg. Sedan blev det ett glas vin och lite nötter på balkongen, middag och en rulle.

Det är sent, men ganska tidigt i min värld, så jag skall gå ut en stund på balkongen och lyssna till fredagskvällen. Puh, nu är det fredag …

Idag har jag verkligen varit en flitig myra, och har hunnit massor framför datorn, besvarat många mail som ramlat in och ändrat och uppdaterat på webben.

Jag har också varit flitig i vår Textilgrupp – vi var två som deltog … Men vi kom fram till mycket bra saker och bestämde att så får det bli. På måndag bär det av till en tygaffär för inköp av material. Vi får se om de andra håller med om våra beslut …

När vi besämt färdigt så gick vi ut och åt lunch. Vi satt ute för det var varmt och skönt i solen, annars så är faktiskt vindarna lite kyliga just nu.

Nu börjar det kännas i ögonen att det varit intensivt, klockan är nu återigen många timmar efter läggdags. Men jag känner mig nöjd med dagen. I morgon skall jag också lata mig – då drar fredagslunchen i gång och jag skall träffa några Sweor som är här på tillfälligt besök. Den roliga sidan av denna förening …

Ja, det började med ”pappersexercis”, men sedan bestämde jag mig för att gå till Frissan – äntligen – har varit på väg sedan jag var i Sverige, men har ingen bra där.

Maken tog mig i handen och följde med. Vi stannade vid blomster affären och valde ut två stora, tunga blomkrukor som skall stå emot stormbyarna.

Sedan fortsatte jag till de få metrarna till min frisör. Hon hade tid med detsamma, så jag blev klippt. När det var klart gick jag inte hem, utan fortsatte gatan fram och kikade i butiker. Det blev lite nyttiga nötter inköpta och en vitanminburk.

Väl hemma så satte jag mig med min bok, den är så spännande bitvis att jag inte kunnat läsa den innan jag skall sova. Men nu satt jag med en kopp kaffe och fötterna på en fotpall.  Vilken lyx i ett par timmar. Jag kan varmt rekommendera boken om man vill ha spänning: Skumtimmen av Theorin. Jag har hans andra bok i bokhyllan, vet inte om jag skall fortsätta med den eller ta något mer romantiskt …

Sedan blev det förståss att försöka ta ikapp det som skulle göras. Jag börjar faktiskt komma en bit på väg – det jobbigaste är att uppdatera föreningens webbsite – programmet är helt hopplöst det tar inte emot kommandon om skriftens storlek och utseende. Och det är precis det som har ändrats på alla sidor efter den centrala uppdateringen av programvaran …

Så att komma ihåg att skriva här …