Kom ihåg kameran …

Ja, gissa vad jag har gjort idag …? Jo, gamla dokument och nya … Har kommit en bit på väg, men inte alls så mycket som jag borde. Det blev en lunch på stan med maken idag också – det är ju ingen som lagar mat här hemma … Vi gick till ”gubbarna”, dvs vårt gamla stamställe. Där var sig likt, men det är inte färdigt på deras lilla gård än så vi fick sitta inne. Den enda skillnaden var att jag istället för att äta en sallad tog en varm rätt. Den ena gubben, som alltid har kortbyxor och kortärmad skjorta, hade långbyxor och tröja och skjorta … Ja, även maken hade långbyxor idag. Han började i morse med kortbyxor, men kom hem och bytte när han varit ute och köpt tidningen.

Jag tycker det är skönt väder, behöver inte ha så dåligt samvete att jag sitter här framför datorn hela dagarna. Men det blev en liten promenad ner till havet. Där gick stora vågor idag, det blåste inte särskilt mycket, så det måste vara ”gamla” vågor från något oväder längre söderut.

Pratade med en väninna som bor några mil inåt landet och där spöregnade det idag, men här sken solen från en blå himmel. Och i kväll var det fullmåne och klar himmel norrut, men söderut så låg det ett tjockt stråk med svarta moln, men man såg tydligt stjärnorna under kanten på molnet – mycket effektfullt …

Jag satt i några timmar i kväll för att lägga upp en grej på föreningens hemsida, men vart den tog vägen vet jag inte – för den syns inte. När klockan var strax före nio gav jag upp och det fick bli fredagskväll med en rulle i stället. Skall bli spännande att se om jag kan hitta ”grejen” i morgon …

Många fniss …

Egentligen har jag inte så mycket att skriva här idag. Jag har fortsatt med samma arbete och rensat bort ytterligare mail. Hittade en del roliga saker som väninnor skickat mig. Kanske jag delar med mig någon dag, om jag hittar dem igen. Har problem med det ibland trots att jag är ganska smart och logisk när jag arkiverar – det verkar som om de bara ”försvinner” …

Hilda har varit här idag och det blev lunch med maken på stan igen. Talade med två väninnor i Sverige oc h känner att nu är det på tiden att alla återvänder hit ner. Maken i all ära, men jag längtar efter en tjejlunch nu. Visst finns det svenskor här, men de bor så långt bort och då måste jag hyra bil. Om några veckor så ….

Det blev kyligt i kväll och vi fick dra för gardinerna innan det blivit mörkt och tända ljus för att få lite värme. Vi behövde dock inte ta fram elementet, det räckte med en kofta. Det blev så mysigt att jag bestämde mig för att titta på en rulle – igen. Jag drog lott och den föll på Bridget Jones dagbok. Är så länge sedan jag såg den att jag hade glömt en hel del – ganska mycket faktiskt. Den är riktigt kul och hon spelar rollen så bra, så det blev en härlig stund  med många fniss framför ljusen och TV:n …

Här kommer ett av ”fnissen” som jag faktiskt har hittat:

Är det så här det kommer att bli, tror ni?

Ett gäng 40-åriga väninnor diskuterade var de skulle mötas för att äta lunch.
Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View restauranten
därför att kyparna som arbetade där hade så strama byxor och snygga
stjärtar.

10 år senare vid 50 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten eftersom de hade så god mat och goda viner.

10 år senare vid 60 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten eftersom de kunde äta i lugn och ro, och
restauranten hade en fantastisk utsikt over havet.

10 år senare vid 70 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten därför att restauranten var rullstolsvänlig och hade
hiss.

10 år senare vid 80 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten eftersom de aldrig hade varit där förut.

Många blev det …

Dagen har ägnats åt föreningen – igen. Jag fortsatte i morse men det är så mycket som kräver referenser bakåt, mycket av det finns i mailen. Ca 900 st har det ramlat in det sista året … Inte undra på att jag inte kommer ihåg vad som stod i dem eller vilket datum de kom. Jag satte mig helt enkelt och började rensa bakifrån. Kopierade det som var viktigt, skrev ut, arkiverade och deletade. Jag kom igenom 400 mail idag. Skall väl erkänna att jag inte läste alla – fick helt enkelt lita på fingertoppskänslan om de var viktiga eller inte.

Det var ganska intressant att sitta och minnas tillbaka i tiden. En del var mycket roligt och annat gjorde mig lika ledsen nu, som då de en gång damp ner i boxen. Nu är de elaka mailen ordentligt deletade … 😉

Maken ringde från stan och undrade om jag hade tid att äta lunch och det hade jag, så vi sågs ute på restaurang och åt. Riktigt trevligt att ha en date med maken, vi ser väl lite mer slitna ut nu än då vi hade våra första dejter, men vi har fortfarande trevligt. Och som jag skrev häromdagen, det är så kul  att sitta och titta på folk. Här finns alla varianter. Från den flottaste till den mest underliga eller till o med sjabbiga, men ingen glor, utom maken och jag då förståss, här får man vara som man är – inget konstigt med det.

Klockan kvart i åtta gav jag upp mina mail och satte mig och umgicks lite med maken innan jag laddade videon med en rulle Midsomer Murders … Att det fortfarande finns människor kvar där i trakterna. Jag har dessutom flera avsnitt kvar så det hinner gå åt några fler …

Avslutade med att läsa i boken om Göran Persson, vet inte om jag skrivit att jag börjadepå den i helgen. Men jag orkar bara några sidor i taget, har svårt för den självgoda tonen, åtminstone i början på boken. Hoppas att det ändrar sig, för det är ju en intressant historia trots allt med alla olika personer som figurerar runt honom.

Kameran har jag fortfarande inte en tanke på – skall försöka skärpa mig. Amaryllisen har slagit ut och den är så vacker, fast jag kan ju använda en bild på den från förra året. Den var vacker då också – det är ju samma lök, men årets blomma. Den klarar sig fint här under vintern, när vi kommer tilbaka klipper vi av bladen och vattnar den och sedan kommer den igång på några veckor. Hoppas det finns nya lökar att köpa till jul, då lär ju inte den här ha några blommor längre …

Papper, papper …

Dagen har ägnats åt att gräva i arkivet för föreningen … finns hur mycket som helst som bör lyftas upp till ytan och bli ”aktuellt” …

Jag koncentrerade mig på gamla protokoll – vilket jag egentligen gjorde redan igår och bombarderade mina styrelsemedlemmar med. Idag fördjupade jag mig i innehållet och hur vi skulle gå vidare med det som inte redan var åtgärdat.

Vi förenades på en dålig Skype lina – ja, inte dålig helt igenom. Men ibland hade vi anledning att fråga om. Det var en diger agenda, men vi klarade av den med den äran … Inte alla i styrelsen var närvarande – men vi var en duktig samling kvinnor som var beslutsmässiga och beslut fattade vi.  Och det var i mitt tycke bra beslut, nu kan vi gå vidare.

Det var också dagen då Hilda kommer för att hjälpa till med vår städning – vi är så dåliga på det. (Läs bortskämda). När hon anlänt så stod där två tvättbaljor – färdiga för hängning – vi är dåliga på det också. Som tur är så är Hilda bra på att hänga tvätt. Jag var lite tveksam om hon skulle orka lyfta tvättbaljan, men det gjorde hon – och innan hon gick hem så var allt struket och inlagt i skåpet. Inte undra på att vi känner oss så värdelösa i Sverige – vi hinner aldrig med, och att stryka tvätten  …

För att inte vara ivägen för Hilda så passade maken och jag på att gå ut. Jag hade bestämt att jag skulle ha en kaffe och en croissant till lunch. Vet inte varifrån denna böjelse kommer – men den väktes till liv i Marbella, tror jag. Nu blev det inte så, men vi åt lunch ute och drack kaffe. Vi köpte dessutom en amaryllis i knopp. Så om de inte finns att köpa närmare jul – vilket de inte fanns förra året, så kan vi åtminstone njuta nu. Det är ju bara veckor kvar till advent.

Här har man börjat at plocka fram julpyntet. Läste i tidningen innan ja glämnade Sverige att man skulle börja där också för att hinna med allt. Kan också avslöja att det fanns tulpaner till försäljning i förrgår – var inte intresserad och tittade inte ens på priset. De har inte förstått någonting – tulpaner är för tidigt att säljas ens i januari – även om många gör det i Sverige. Och många köper , men nån måtta får det vara …

Den fanns bara inte …

Idag har dagen gått åt att komma tillbaka i fållan igen – föreningen. Har varit ledig länge nu – alldeles för länge. Borde ha börjat förra veckan men då hade jag fullt upp med Internetbekymmer och det räckte.

Det tar tid att gräva i pärmar, filer på datorn och gamla anteckningar. Att komma in i ”tänket”, men nu tycker jag att jag är skapligt inne och i morgon skall vi ha telefonmöte. Då får vi se om jag fått med de andra, allt jag bombaderat dem med i dag – stackarna …

Fick också igång skrivaren, även om jag fick ge mig ut på stan och köpa ny bläckpatron. Tog mig tid till en kopp kaffe då jag tittade på folklivet. Det var en härlig känsla att sitta där och bara titta på livet här i SeaPoint. Känner ju igen en hel del människor nu. Och framför allt så känner många av dem varandra. Det blir många glada hälsningar och mycket prat och skratt. Jag blev riktigt glad där jag satt och bara tittade på. 😉 Så härligt att vara tillbaka.

Maken ställde upp och gjorde soppa, medan jag fortsatte med ”min soppa”, dvs gräva efter uppgifter som skulle dammas av. Makens soppa blev mycket god – men det dröjde en stund innan vi kunde smaka – soppsleven var borta. Vi letade överallt, ja, överallt och den fanns bara inte. Det fanns en hålslev och en träsked. Det fick bli det senare alternativet.

När vi ätit soppan, tog ut tallrikarna och ställde dem i diskhon så låg soppsleven där – urmelkottarna … ?

Slutet gott …

Nu är boken utläst, kan varmt rekommenderas – den är annorlunda än de flesta böcker. Mycket fnitter … Hela förmiddagen gick åt, satt på balkongen och njöt av både bok och varmt väder samtidigt. Sedan blev det en promenad längs havet. Det var många som hade samma tanke eftersom värmen har slagit till över helgen. Jag hade i alla fall med mig den varma koftan, uti fall att. Den kom inte till användning.

Promenaden gick till Winchester Mansions veranda och jag fick sista bordet. Maken skulle komma lite senare, så jag tog fram min telefon för att skicka ett sms om att jag var på plats. Det blev en fnittrig historia – jag har inte svensk stavning på min telefon och den är inställd på ord – inte bokstäver … Det meddelande som jag fick fram gick inte att tyda, men det blev så kul att jag skickade det i alla fall. Det enda begripliga var ordet Hi. Måste försöka ställa om, vet ju inte om det blir aktuellt vid annat tillfälle. För det var ju faktiskt inte ens engelska som kom fram. Kanske den är inställd på något av de afrikanska språken, som är de andra alternativen.

Det blev en härlig eftermiddag där vi satt och bara njöt av att vara här nere och i värmen. Imorgon har man lovat svalare väder igen. Vi tog en långsam promenad tillbaka, med lång paus sittande på en bänk då vi bara tittade på vattenglittret och alla människor som flanerade. Rätt olika sorter, faktiskt riktigt kul att studera.

Det blev en rulle i kväll, en rolig – en av mina favoriter: Fd Fruars Club, med bl.a. Diane Keaton, som jag bara älskar. De andra två går inte av för hackor de heller. Goldie Hawn och Bette Middler. Bäddat för en trevlig kväll och nu skall jag bädda mig isäng. Rekord … Klockan är bara halv elva än, men all sol …