Efter en blåsig natt och en skön säng så vaknade jag utsövd i morse. En stund på altanen med en koppte, fortfarande mycket blåsigt – det gällde att hålla i hatten och den bok som jag försökte läsa. En god och närande frukost med trevligt värdfolk (de är alltid mycket trevliga på de B&B som vi gästat här i SA). Sedan var det dags för en utflykt i omgivningarna. Vi startade mot Paternoster fyr, som ligger mycket vackert på en höjd. På vägen dit såg vi några caterpillar (stora tusenfotingar), en lång orm som ringlade över vägen – faktiskt en av de få vi sett under alla de år som vi tillbringar på denna kontinent – och en sköldpadda som var mycket skygg och snabb …

När vi klev ur bilen så ”pilade” den in i gräsvegetationen på nolltid. När vi kom tillbaka till bilen hade den kommit fram igen och betade på den lilla gräsplätt som låg intill parkeringen. Jag tog fram kameran och närmade mig. Då pinnade sköldpaddan återigen in i vegetationen – snabb som bara den och jag hann inte få en bild på den. Hade jag inte fått i alla fall för det visade sig att batteriet tagit slut. Så här var vi nu på en dagsutflykt utan kamera – igen …

Nästa mål var en Fossil park. Jag tycker sådant är intressant och de har guidade turer. Förväntade mig att få se vackra snäckor och fossiler av dessa. Inte en snäcka så långt ögat kunde se – mycket intressantare. Det var fossiler av urtida djur från 5 miljoner år tillbaka. Deras skelettdelar och tänder låg huller om buller på en liten yta som man blottlagt under de senaste 12 (tror jag) åren. Hur intressant som helst. Teorin är att dessa djur blivit fast i en dåtida flod, när de redan var döda och spolades mot havet och så fastnade de i en ”gryta” strax före några klippor där vattnet flödade över, men kadavren blev kvar och där blev de så småningom begravda i slam.

Vi hade en mycket informativ gudide med mycket humor och han pekade ut olika skelettdelar från olika djur, som fortfarande finns kvar 5 miljoner år senare, men också från djur som numera är utdöda. Så facinerande … Och ingen kamera …

Efter en fika, då en mus kom springade mellan fötterna (utomhus) för att äta våra smulor, så bar det av mot kusten igen och en lunch med en fantasisk vy över en naturlig hamn i Saldanha. Vi satt ihomhus i stor ”glasbur”, utomhus blåste det rejält. Solen sken från blå en klarblå himmel och det var så vackert med vitgässen på det grönblå vattnet, där var också levande vita ”gäss” eller vad det nu var för fåglar.

Tillbaka på B&B försökte vi sitta på terassen och läsa, men vi fick ge upp efter en stund, det var så blåsigt. Det blåser fortfarande oerhört och tjuter och piskar mot fönstren – skönt att vara inomhus. Nu är batteriet laddat i kameran, får se om jag kommer ihåg den i morgon, fast då skall vi ju åka hem – allt det fantastiska upplevde vi idag …

Nu skall jag krypa ner under det underbara duntäcket och sova …

Maken är ju som alltid morgon pigg – själv är jag som alltid mer eller mindre ”avstängd”, dvs inte kontaktbar … I morse skulle vi packa ner de få prylar som behövs för två övernattningar. Jag famlade runt i ca en timme och kände mig mycket duktig när allt var på sin plats. Maken hade inte ens börjat packa sin väska. Vet inte vad som hände, men av någon anledning så var han återigen före mig …

Jag lyckades i alla fall få till det – och så var allt packat i bilen och vi var på väg. Jag var motståndare till att packa igen och att förflytta mig bara två veckor efter att jag anlänt – har ju knappt kommit i ordning. Maken som varit här i några veckor var otålig – något måste hända.

Vi styrde kosan norrut mot West Coast och efter ca en timme stannade vi och fikade på ett Farmstall, där vi fikat för några år sedan. De hade då många fåglar och vi var nyfikna på hur det kunde se ut nu. De hade byggt ut väldigt mycket. Där fanns en jätte voljär, där fåglarna – kakaduor, aror och andra papegojor och icke papegojor kunde flyga fritt. De hade också en stor bur där de hade två kullar med gul/blå aror som samsades med ett par röd/blå aror. De gulblå var egna kullar som de fött upp. En kull med två ungar och en med tre ungar. De rödblå var fåglar som man lämnat in.

Det var kul att sitta och titta på dessa aror, medan vi fikade. Två av dem ”brottades” på marken och var hur lekfulla som helst.

Nu befinner vi oss på ett B&B i Paternoster på Västkusten norr om Cape Town (utan Internet uppkoppling). Maken sover gott i den sköna sängen under ett helt underbart dunbolster och jag borde göra det samma. Menjag sitter här med datorn och hade tänkt vara lite nyttig och avverka några måsten, men det fungerar inte så när man inte har uppkoppling, så nu stänger jag ner och antingen försöker jag sova eller så läser jag i den bok jag tagit med. Inte den om Göran Persson, den skall avnjutas i små portioner  – läs, inget jag tar med i sängen på min ledighet …

Jag älskar denna del av Sydafrika, här är så vackert och i morgon är en annan dag och då skall jag njuta – trots allt …

Nu åker maken och jag till Paternoster, som ligger norr om Kapstaden. Vi blir borta några dagar …

Visst är det fantastiskt med Internet – och ändå inte. Idag har jag suttit i drygt två timmar för att beställa en flygbiljett. En del får jag väl kanske skylla på vår ojämna Internet uppkoppling. Men, ganska mycket tid går åt till att knappa in uppgifter – klicka sig fram – för att konstatera att just det alternativet inte är tillgängligt. Knappa sig tillbaka för en ny sökning och då är uppgifterna på den sidan för gamla och man skall skriva in uppgifterna igen. Eller när man kommer till nästa sida och så har jag glömt att klicka och godkänt reglerna – för den rutan var så korkat placerad. Då försvinner hälften av de andra uppgifterna och du måste fylla i igen. Till slut vill man bara skrika högt.

Så många flygbiljetter som jag beställt de senaste 20 åren och de flesta var före den tid då du kunde göra det själv på nätet. Jag lyfte helt enkelt telefonluren och ringde till min resebyrå och talade med Ann-Sofie. Hon kände mig och visste hur jag ville ha det. Inom några minuter hade hon ordnat en biljett till bästa pris. Och om det inte gick medan jag var i telefon så ringde hon tillbaka, ofta inom en timme. Då var allt klart, jag behövde inte ens betala förrän en vecka innan jag reste. Jag visste att allt var rätt och behöver inte sitta med en klump i magen och lusläsa alla uppgifter innan jag klickar mig vidare. Efter slutklicket är det försent och sitter man med en billig icke ombokningsbar biljett så sitter man där …

När jag var hemma i somras och skulle köpa biljetten till Marbella och hade hållt på en stund för att hitta billigaste biljetten och allt jag skrivit om ovan var verkligt så ringde jag till Ann-Sofi. Hon kommer fortfarande ihåg mig, gulle henne, och inom en kvart hade jag en biljett i min mail. Men visst är det fantastiskt med Internet. Men det sätter också rätt mycket myror i huvudet – hur man skall tolka olika uppgifter just när man beställer en biljett. Alla bolag har olika utseende på sina hemsidor, men visst är det fantastiskt – och lite läbbigt. Det går ju inte att skylla på någon annan om det blir fel …

Sitter och lyssnar på Karlavagnen samtidigt när jag skriver detta (också helt otroligt med Internet …) Där har man som ämne just Internet och kommunikation via nätet. Mest kommenteras Facebok. Åsikterna är indelade i två läger, ganska intressant att så många är emot. Själv har jag aldrig varit inne på Facebok … Törs man erkänna det … Har inte haft behov, än så länge, men kanske jag skall kika in någon gång då jag inte vet vad jag skall göra. Leta efter gamla skolkamrater som alla säger ikväll – men vet inte hur det skall gå till, kommer bara ihåg namnet på några stycken och uppgifter om dem kan jag vara utan då jag inte var speciellt intresserade av dem då och är ännu mindre intresserad nu. Men det vore kanske intressant att leta efter ex boyfriends – fast jag kommer inte ihåg vad de heter heller, men näe det vore inte intressant – gamla gubbar …

Jag har suttit ute på balkongen och formulerat dagens dagbok. Månen sken och jag ”månade” mig med ett litet glas i handen. Tankarna flödade fritt, de var mycket spirutiella. Jag blev sittande minst en timme – kvällen är så skön. Visste precis vad jag skulle skriva här – men nu har jag glömt …

Dagen har varit upptagen av föreningen till o från. När det var dags att laga middag så rattade vi in Da Capo. Med vår lilla FM-sändare så kan vi höra programmet i köket och då tycker till och med maken att det är trevligt att laga mat. Det blev ostgratinerade grönsaker i ugn med Kyckling lår stekta i smör, olivolja, citron, hackad vitlök och rosmarin. Mycket gott!

Vi fortsatte att lyssna på Da Capo och efter middagen tog jag fram en gammal stickning (som jag lämnade efter mig i april). Det var riktigt mysigt att sitta och lyssna till musik med ett handarbete  vilket påminner mig om den tid då jag var liten och satt med mamma och handarbetade. Dvs. hon stickade och jag hade till uppgift att reda ut trassliga garner, vilket jag gjorde med stor entusiasm. Kanske därför som jag fortfarande tycker om att reda ut trassel …  😉

Inte mycket att skriva här idag. Ring så spelar vi, GD, promenad, möblerade om, planterade blommor i en kruka, middag och en rulle. Nu är det dags att sova …

(Någon kommer att bli besökare 28.900 i morgon …)

PS. Ulla, din hälsning hamnade under den 23 (?), men jag svarar här: Vi kommer inte med tåg – även om det låter lockande med älgfilé och kantareller. Vi fick nog av tåg i april då vi fastnade i Amsterdam pga av askmolnet …