Vi har idag lyssnat ca en timme på Ring så spelar vi och sedan stängde vi ner. Det är lite osäkert hur många ”gig” vi har på det trådlösa.

Eftersom vi inte kunde sitta och lyssna på Sveriges Radio, så åkte vi till stan – där vi gick på en mässa kallad Indiba – en härlig mässa med utställning av det mest fantastiska saker – ja mycket krams också – men i huvudsak kvalitet. Bland annat – vilket förvånade mig – så hade två utställare de mest fantastiska saker gjorda i tovad ull … Det är väldigt ”smalt” i Sverige, trots alla möjligheter. Här hade man verkligen tagit ut svängarna.

Det blåste upp rejält, så när vi skulle äta lunch i Waterfront så satte vi oss inomhus. Vi var lite oroliga över vårt parasoll, som visserligen hade tre ”stormlinor”, men ändå … Det visade sig att det fanns inget parasoll kvar på balkongen när vi återvände hem – det låg ”klistrat” mot en mur nere på gården. Tack o lov så hade det inte krossat någon fönsterruta på sin färd ner. Men det var totalt ”lealöst” – dvs totalhavererat …

Jag tillhör ju de ”händiga” optimisterna och försökte ju naturligtvis reparera, maken tillhör de som förutsätter att man inte kan åstakomma någonting med någonting. Jag lyckades få ihop parasollet till en ynklig kopia av orginalet, men om det inte blåser så skall vi nog kunna få lite skugga …

Afrikansk dans av afrikanska män …

Maken närmar sig vårt parasoll som ligger ”klistrat” mot muren …

En ”Hjälte” som bärgat vårt sargade parasoll …

Idag hade vi vår veckolunch på Café Vibrato. Vi blev bara tre damer, men vi hade det desto trevligare. Vi blev sittande några timmar och det var inte tråkigt ett enda ögonblick.

Vad gäller livet här hemma så år det lite konstigt att inte vara uppkopplad hela dagarna, men man vänjer sig snabbt. Som jag skrivit om tidigare så har vi gjort av med våra gigabytes, vi betalar för 2 varje månad, men de stänger av vid 1½, dvs de stjäl en ½ gibabyte varje månad.

Vi håller nu tummarna för att de de få megabites vi har kvar på vår extremt dyra mobiluppkopplingen får disponeras till söndag morgon – men vi vet inte, de kanske klipper i natt.

Jag har nu varit arg i så många månader över detta system, men märker att jag inte orka lägga lika mycket ilska på detta längre – vi blir så lurade – men det gäller att gilla läget.

Tack o lov att det är så enkelt att älska denna stad, denna kontinent, att bara trivas – allt är förlåtet när man fått sova på saken …

Det har varit varmt idag. Det var också den extra dag som vi anlitar Hilda att städa. Vi behöver henne inte två dagar i veckan, men hon behöver pengarna. Hon var inte fullt så dålig idag, vet inte om de piller vi försåg henne med i tisdags har hjälpt eller om det var tidens naturliga gång.

I vilket fall så körde vi hem henne kl. kvart i tolv med order att hon skulle lägga sig och vila. Kl. tolv blev vi med besökare. Två av våra gamla vänner från Moçambique. Så trevligt, så kärt att träffa dessa människor som vi delat ”afrikansk” vardag med. Så mycket att prata om … Inte många som vet vad vi egentligen pratar om när vi pratar ”Afrika”. Här finns det guidade turistfärder in i ”ghettona” och alla fascineras av det på något sätt. Vi har haft detta liv som vardag i många år och ser gärna en annan utveckling än att turisterna kommer för att se hur de lever …

I vilket fall så delade vi, som de privilegierade vi är, en utmärkt lunch med en delikat utsikt över havet. Den trevnad vi upplevde berodde enbart på oss själva …

Det är solnedgången som speglar sig i molnen …

I morse var det uteätardag när det gällde frukost, vi äter alltid frukost ute när Hilda kommer. Maken påpekade att hon var superförkyld, men jag märkte inget och hon sa att hon mådde ok då jag frågade. Jag köpte med diverse preparat från apoteket, och när hon avslutat vad hon påbörjat, så skickade jag hem henne med order att inmundiga de mediciner jag köpt. Men frågan är om hon hann smitta ner oss.

När hon gått så bytte vi alla handdukar, torkade alla handtag. Vet inte om det räcker – så många har varit, och är sjuka i denna influensa som går just nu – men jag har inte tid med det. Vi får se hur det går, men stackars Hilda, hon har arbetsdag i morgon också. På torsdag skall hon komma till oss och då kan jag skicka hem henne igen om hon inte är bra.

————————-

Detta är egentligen en mysig bild som skall visa stämningen på balkongen, men kameran beslöt sig för att strejka. Kanske beroende på att vi har bekymmer med bladlöss – vem vet …

Jag hade tid hos kinerserna idag kl 11. Denna gång skulle jag prova på massage för skuldror, nacke och rygg. Det var en liten kines som skulle knåda mig. Han hade starka nypor och hittade direkt mina ömma punkter. Dem behandlade han med besked, hade jag inte legat på magen så hade jag nog automatiskt klipp till honom.

Efteråt var jag alldeles vimmelkantig och det tog nog en timme innan jag kunde gå utan att det gungade lite. En kopp kaffe och en bit god choklad fick bli min lilla tröst. Ikväll har maken fått ge tröst i form av salva, känns om om någon kört över mig. Och dit skall jag tillbaka om en vecka för en ny omgång …

Idag blev det en långpromenad igen med stavarna, men stegmätaren blev kvar hemma (glömde). Vi mötte en annan dam med stavar – det visade sig att hon i allra högsta grad var svenska och en gammal bekant. Mamma till en av sweorna. Så vi stod och pratade ett tag och det kändes bra att vi nu är två stycken som är ute och travar med stavar. Fortfarande är det bl.a. yngre barn som bara gapar när de ser mig. En dansk, som har en kakadua som han alltid tar med till strandpromenaden, frågade om jag hade glömt skidorna hemma … Han är väl i stort sett den som vet vad stavar är.

Vi hade tur att få ett bord på ”hålet i väggen”, så vi fick vila benen på vår väg till Waterfront. Kaffe, vatten och en öl är den stående beställningen när vi skall vidare. Annars så har de väldigt god mat där. Det är väl därför som det är fullt i stort sett jämt.

Vi fortsatte i alla fall till Waterfront och till en indisk restaurang. Maken längtade efter indisk mat, han tog Chicken tandoori, som är jätte starkt. Själv föredrar jag normal mat och gick på en lammcurry med jordnötssås. Himla god var den och lagom kryddstark.

Det fick bli bussen tillbaka, vi tyckte vi hade förtjänat det. Sedan blev det en skön stund på balkongen med en bok och när det blev för kyligt så flyttade vi in. Själv så lade jag också ett pussel för att kunna tänka på allt jag har att tänka på …