Det är sådan liv på måsarna på nätterna, jag vet inte om det är de som väcker mig eller något annat. I vilket fall så har jag aldrig under alla dessa år vi bott i Afrika – där det aldrig är tyst – blivit störd av ljud. Jag har haft god nattsömn i alla fall. Nu har något ändrat sig och det tog ett tag innan jag själv kom underfund om att jag faktiskt låg vaken en stor del av natten och följdaktligen var jättetrött på morgonen.

Nu har jag löst problemet – även om det inte är optimalt – men jag har plockat fram de öronproppar som flygbolaget försett mig med. Allt blir tyst. Så tyst att jag inte hörde att det blev korsdrag i natt och att en av dörrarna smällde igen. Normalt skulle jag då ha stigit upp och kontrollerat att allt var ok på balkongen osv … Nu hade jag ingen aning och bara fortsatte att sova.

Jag sover som en prinsessa hela natten. Jag får ha mina drömmar ifred – även om jag nog gärna skulle vilja byta tema ibland. I morse vaknade jag till och med tio minuter innan klockan skulle påminna mig om att det är morgon …

Det är rejält varmt nu här i Kapstaden, vi är inte riktigt vana vid det… I de andra länder vi levt så har vi haft AC, men det är så få dagar den behövs här, så vi har ingen. Inte ens en fläkt i taket – trots att vi talade om det förra året då vi hade några heta dagar.

Jag satt bakom nerdragna jalusier, med stängda fönster – annars var det som om någon stod med en varm hårtork och blåste in varm luft …

Vi hade bestämt träff med vår mäklare, han som sålde lägenheten till oss. Vi har haft en hel del andra kontakter med honom under åren som gått, och nu hade vi nya frågor. Dessutom skulle vi titta på hans nybyggda hus.

Vi tänkte ta den lokala bussen, men den lyser för det mesta med sin frånvaro, så det blev en ”DalaDala”, dvs en ”folkabuss” där man tränger in ett viss antal personer. Inget undantag i dag. Jag hamnade bredvid en som snorade, spottade ut genom fönstret och torkade resten med händerna. Jag lyckades byta plats efter en stund och när vi hoppade av, så sprang jag in på apoteket och köpte tvättsprit. Jag till o med torkade i näsborrana … 😉 Så nu håller jag tummarna för att det hjälpte.

Det var lite segt i morse, lite praktiska detaljer som måste klaras av – vilket drog ut på tiden. Sedan blev det en promenad, då var det alldeles för varmt egentligen, men eftersom vi vandrade längs havet så kände vi inte så mycket. Stegmätaren glömde jag hemma – igen.

Vi betämde oss för att äta lunch ute och den blev synnerligen lyckad i matväg, tre olika sorters lax med en senapsröra till – mums. Men när vi satt stilla så kom värmen ”ikapp”. Helt slut vandrade vi hemåt och maken var tvungen att ta en tupplur. Själv brottades jag med att få fram uppgifter inför den förestående Pretoria-resan. Trots internet så är det segt. Man skriver ut a, men inte b …

Till slut så är det nu ordnat och jag firade med att sitta ute på balkongen och bara njuta av värmen. Det blir mörkt mycket tidigare på kvällarna nu – så jag tände ljus och det var hur mysigt som helst, Efter ett pussel så skall jag nu i säng -lite tidigare än i går. Måste komma tillbaka till mina nya vanor – att komma isäng i tid på kvällen. Så nu blri det klockan på ringning supertidigt i morgonbitti, så kanske jag blir trött i tid i morgon kväll. Kan inte förstå varför inte jag blir som alla andra, dvs vakna tidigt om morgnarna  …

Vi åt lunch och i allt sorlet så talade en Swea om för personalen att vi var en samling svenska damer som träffades en gång i månaden för lunch. Men vi tror att det blev ett missförstånd, att man trodde att vi firade en återförening. I vilket fall så kom det in champagneglas på bordet och man bjöd på ett mousserande vin, som ju tyvärr inte får heta champagne – för den statusen hade det faktiskt. Det var så gott och de forsatte att fylla på i våra glas, det kallar jag stil.

Jag köpte med en flaska hem, som jag skall bjuda maken på vid något speciellt tillfälle. Vet inte vilket – men jag får väl improvisera, han fyller visst år innan vi åker hem.

Det blev sen eftermiddag innan vi satte oss i bilarna för återfärden hem – tack o lov så skulle inte jag köra …

Här sitter vi och har bara trevligt …

Här bjuds vi på ”champagnen” – så perfekt …

Glasblåsarna i full aktion …

Helt fascinerande …

Det blev ingen morgon på balkongen – vi satt och njöt av att ha tillgång till Internet igen.

Idag skulle jag iväg på en lunch för Sweorna, en ”Lära känna lunch”. Nya Sweor och ”gamla” Sweor skulle träffas på ett ställe som drivs av en svensk, Peter. Han är vår charmör, tar alltid emot oss med stil, dvs kyss på kinden och ett stort brett leende. Idag bjöd han oss också på sitt otroligt goda rosévin. Jag är ingen älskare av rosé, men detta glider så lätt ner i strupen – det är så lätt att det blir för mycket.

När alla var närvarande så fick vi tallrikar med gott kallskuret. Ingen gick missnöjs från bordet. Peter och hans personal fyllde på våra vin- och vattenglas hela tiden. Jag har en känsla av att vi satt alldeles för länge.

När jag kom hem så var maken lite orolig, men det hävde jag genom att föreslå att vi skulle äta middag på restaurang.

Själv lyckades jag ”bli av med” mobiltelefonen. Den ramlade ur min ficka, som tur var i bilen jag åkte i. Men vi bor ganska långt ifrån varandra – så vi får se när jag kan få tag i den igen …

Idag skulle jag iväg på en lunch för Sweorna, en ”Lära känna lunch”. Nya Sweor och ”gamla” Sweor skulle träffas på ett ställe som drivs av en svensk, Peter. Han är vår charmör, tar alltid emot oss med stil, dvs kyss på kinden och ett stort brett leende. Idag bjöd han oss också på sitt otroligt goda rosévin. Jag är ingen älskare av rosé, men detta glider så lätt ner i strupen – det är så lätt att det blir för mycket.

När alla var närvarande så fick vi tallrikar med gott kallskuret. Ingen gick missnöjs från bordet. Peter och hans personal fyllde på våra vin- och vattenglas hela tiden. Jag har en känsla av att vi satt alldeles för länge.

När jag kom hem så var maken lite orolig, men det hävde jag genom att föreslå att vi skulle äta middag på restaurang.

Själv lyckades jag ”bli av med” mobiltelefonen. Den ramlade ur min ficka, som tur var i bilen jag åkte i. Men vi bor ganska långt ifrån varandra – så vi får se när jag kan få tag i den igen …

Vårt glada Swea-gäng …