Igår, lördag tog maken och jag en promenad längs vattnet. Vädret var ”svalt” och skönt. Temperaturen hade sjunkit från runt trettio till ca 24 och det kom fuktig luft från havet. Vi bestämde oss för att sätta oss på vårt ”vattenhål”. Det fanns en plats i skuggan och till en början tyckte jag det var för svalt, men då var jag lite varm efter promenaden.

Vi blev sittande en stund och under tiden damp det ner hängflygare på strandremsan på andra sidan gatan. Jag måste säga att en del imponerade med att dimpa ner så perfekt att de bara behövde promenera lite vid landningen. Andra fick springa och ytterligare någon ramlade omkull. Vi såg inget misslyckande dock. Kanske vore något för maken och mig att prova. Många får ju fallskärmshoppning i present – vilket jag absolut vägrar. Vet inte om jag är intresserad av att följa med en luftballong längre, så många incidenter nu för tiden. Vi har ju sett krissituationer från vår balkong i Sverige. Åtminstone ser det ut som kris – de är för lågt och de eldar o eldar med sin gas – men lyfter inte.

Jag satt en gång på bussen vid Stadsgården och såg en ballong som släpade i vattnet strax innan de närmade sig Blekholmen (stavningskontrollen vill att den ska stavas så – rätt?). Eftersom bussen fortsatte sin färd vet jag inte hur det gick.

Näe, det här såg faktiskt mer lockande ut. De startar på Signal Hill, ett mindre berget här i Kapstaden. Vi ser dem från balkongen hur de cirklar över berget länge innan de ger sig ner över Sea Points byggnader. Det är väl i så fall det skedet som skulle få mig att tveka. Byggnaderna här är inte mjuka precis och de är många, åtskilda av trafikerade gator. Ska fundera på saken .

Idag har vi varit på julkonsert i Kirstenbosch, den fantastiska botaniska trädgården. Där var fullt med folk redan när vi kom, trots att vi var tidiga. Men vi hade tur att hitta en parkering nära ingången. Vi chansade helt enkelt och det gick vägen. Det var så mycket bilar att de stod parkerade minst en km från ingången längs gatan.

Tyvärr var det inte samma mysiga stämning som det brukar. Massor av barn som sprang omkring hela tiden och jag hade otur att de fann en väg ut ur folkhavet precis där jag satt. Det brukar vara barn annars också, men lugnt och stilla. Jag tror att det beror på att i kväll fick vi inte riktiga ljus, som man håller i en papperspåse mot ev vind, då måste barnen sitta stilla för att inte påsen ska börja brinna. Ikväll fick vi ”hokuspokus-rör” rör med en flytande vätska i en hemsk neongrön färg. Ungarna hade jätteroligt med dem. Svängde runt, kastade upp i luften osv … Det blev lite väl livligt och de hade inte tid att lyssna till julprogrammet. Vi fick i alla fall uppleva den vackra vyn över staden i skymningen och sedan mörkret med den vackert upplysta scenen …

Man har alltid mat och dryck med sig. Vi hade kycklingvingar med guacamole och minitomater. Jättegott!

Japp! Idag var det möjligt att baka några pepparkakor. Köket höll bara en temperatur på 24 grader på förmiddagen …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Berättade igår om de misslyckade vörtlimporna. En av dem skulle vara en ”gift” på ett House Warming Party, en svenska som flyttat in i vårt hus. I morse jäktade jag fram en ny deg och bakade ut innan jag gick till fredagslunchen med oss svenska damer här i ”kolonin”. Maken var storsint och skulle åta sig att sätta in limporna i ugnen och vänta ut de 40 minuterna för gräddning. Full av förtröstan gav jag mig iväg, limporna jäste exemplariskt och det var bara tio minuter kvar av jäsningstiden innan de skulle in i ugnen – vad kunde gå fel …?

Allt! När jag kom hem och skulle ta limpan så låg där två kolsvarta limpor … Maken var inte hemma – tur för honom, vet precis hur jag i så fall skulle ha använt limporna – antagligen mycket olämpligt – men hur skulle man kunna spåra …? Att äta dem är helt otänkbart. Jag fick helt sonika ta en av limporna från igår, som ju faktiskt var mycket god, vi provsmakade en av dem – men lite för mycket gräddad i min smak. Med röda band såg den riktigt fin ut – mörkbrunt och rött matchar varandra. Jag tog min limpa och gick till partyt. Maken kom efter en stund, han var så glad och tyckte att allt gått så bra – men han hade reagerat på att limporna nog var lite mörka. Jag frågade om han somnat – vilket han inte gjort. Han hade följt instruktionerna till punkt och pricka – men glömt en liten detalj. Jag värmer alltid ugnen till en högre temperatur innan jag sätter in det som ska gräddas – här är det 250 grader – när man sätter in brödet sänker man till den temperatur det ska vara. Den lilla detaljen hade han glömt …

PS. Jag har bakat eget vörtbröd sedan julen 1991 – och det har fungerat. Nu var det tredje baket – samma vecka …

 

 

 

Nu har det varit så mycket strul – har aldrig varit med om liknande – för att få in dagens sida. Blir det en sida med text och några bilder så är det antagligen en av urmelkottarna som insett att det finns en gräns …

 

Idag har jag varit igång hela dagen. Det blev inte många timmars sömn i natt. Klockan hann bli halv tre innan jag kröp ner mellan lakanen. Satt på balkongen och bara njöt av den ljumma natten – vilken svensk kan sova då. Jo, maken – men han räknas inte (i detta sammanhang …), han har bott för många år i tropiska länder. Jag somnade genast, men vaknade efter en timme – mygg!! Det var så varmt, alla fönster var öppna. Om det är något som får fart på mig så är det mygg. Jag flög upp och stängde fönstren – höjde takfläkten till högsta hastighet. Hittade en ”pryl” som man kopplar till det elektriska uttaget med, förhoppningsvis, tillräckligt mycket gift som kan utrota mygg inom den närmaste kilometern. Lovar att miljötänket är mycket lågt prioriterat kl halv fyra på natten …

Somnade utmattad om, men upptäckte i morse att jag fått flera myggbett på det ena benet som jag haft utanför täcket. Har tidigare inte haft ont av myggen här nere, men tydligen är det samma nu som med den svenska. Ett bett blir bara besvärligare för varje dag för att kulminera efter en vecka. Då klöser jag sönder och får stora sår. Därför blir jag hysterisk när jag hör deras ”hemska” ljud. Min mamma sade, norrländska som hon var, att det är bara att låta dem bita i början på sommaren så blir man okänslig … tror fortfarande inte på det …

Morgonen började med att vi lyssnade på en julkonsert från Berwaldhallen. Det var annonserat att det skulle vara Lucia konsert med Nacka musikklasser, vilket jag förknippar med nostalgi och underbart framförd traditionell julmusik. Underligt nog började den med de två mest spelade engelska julmelodierna som vi hör här. Efter dessa två låtar tog Mattias Enn vid och hade en enmansshow med svensk underhållning från 30-40 – ta, bl.a. Ernst Rolf och Karl-Gerhard. Har absolut inget att anmärka på hans artisteri, han var verkligen bra – men var det inte Lucia-konsert …? Han lade beslag på ca 40 minuter av de 60 minuterna. Men vi kanske inte ska klaga – vi fick faktiskt höra Sankta Lucia och Staffan Stalledräng. Känner just nu att jag borde gilla detta nya grepp – men är inte mogen för det. Det är Lucia en dag om året – varför kan man då inte få vara lite nostalgisk och lyssna till den musikskatt som vi faktiskt har i Sverige – och dessa fantastiska körer.

Dagen har fortsatt med misslyckanden. Satte ny deg för vörtbröd med annan mjölkombination. Degen blev perfekt, limporna exemplariska – borde ha tagit foto. Gräddningen gick hur bra som helst och tio minuter innan färdig tid tog jag ut dem och penslade med varmt vatten – enligt rekommendation. De var rena skolexemplaren – fortfarande. Sedan tog jag med mig en mycket sen lunch ute på balkongen och maken gjorde mig sällskap. Vi blev sittande i trevlig gemenskap, tiduret stod kvar i köket. Det är väl inte så svårt att räkna ut vad som hände. Nu har jag två omgångar vörtbröd som man kan slå ihjäl folk med.

Kvällen avslutades med, vad vi trodde skulle vara ett Lucia-firande med Svenska föreningen och alla de barn som finns där. Jag hade kokat knäck …!!! Har jag inte gjort sedan barnen bodde hemma. Lite fumligt var det men jag har aldrig lyckats få den så hård någonsin … Den var riktigt god, jag snaskade på alldeles för många ”spill”. Får halsbränna av sött – men kunde inte låta bli.

Nu var det så att det inte dök upp så många på denna tillställning. Men där var en liten tulta, Amanda, som höll ställningarna. Några av de andra barnen hade blivit sjuka och var resten av folket var vet vi inte. Men vi tappra som var där var väldigt trevliga och underhöll varandra. Det kanske inte är så många som tänker på att det är Lucia när temperaturen ligger långt över trettio grader – de är förlåtna. Själv samtalade jag med tre mycket trevliga unga damer – hoppas på framtida kontakt. Känner vid sådana här tillfällen vad jag saknar kontakten med unga människor. Vi är visserligen trevliga i vår förening – men vi kan inte kalla oss för ungdom …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det brukar alltid bli väldigt varmt i köket när man julstökar – speciellt när man bakar. Det blir det här nere också, men föreställer hur varmt det blir när vi startar på en temperatur på 30 grader – nu pratar jag plus … Det är inte ens bra för degen när degen ska jäsa, för varmt …

Det har gått troll i årets julstök. Ingenting vill sig. Den butik som lovat att ta in saffran, med leverans idag, hade inte fått in. Den man jag talade med idag trodde inte att det skulle bli så heller. Maken frågade på ytterligare butik – de sade blankt nej – det är för dyrt, man tar inte in det. Föga troligt att den butik som lovat till fredag skulle handla annorlunda. Det blir mer och mer ”Afrika” här …

Hade planerat att ta med pepparkakor och knäck till Lucia firandet i morgon. Pepparkaksdegen, som skulle bakas ut i kväll, var stenhård. Vet inte om det är för mycket mjöl eller fel mjöl. Den ligger nu framme för att bli mjuk i värmen. Den var fortfarande stenhård för några minuter sedan – trots temperaturen. Ska testa i morgon med mer vätska smör + kryddor. Är ju optimist …

Knäcken. Trodde att jag handlat och hade allt hemma – men hade glömt kolla nivån i sirapsflaskan. Det blev ingen knäck kokad i kväll. Det är nu uppskjutet till i morgon.  Om jag kokar den på förmiddagen hinner den kanske stelna till eftermiddagen – frysen …?

Vörtlimporna är precis klara, två torra, platta limpor som ligger där …

Det är fortfarande 30 grader varmt i köket – 00.30, men temperaturen utanför har sjunkit till 24 – så kanske det kan bli normalt till i morgon bitti. Konstigt – förra veckan hade vi svalt och stängde fönstren för att behålla värmen inomhus …

Det är inte bara julstöket som felar. Idag försökte jag toppa upp med nya gigs för bredbandet. Det har inte gått de senaste åren med våra utländska kreditkort, men bestämde att göra ett nytt försök. Vi har fått anlita vänner som gjort det åt oss. I december går det åt mycket – alla svenska program vi lyssna på.

Allt gick bra – man har ändrat och de accepterar numera om man har Secure code – vilket vi har och allt gick enligt instruktionsboken … De har en mycket tydlig instruktionssida. Men det kom inte in några nya gigs på kontot. Till slut kom det ett felmeddelande och man kunde ringa eller skriva. Deras telefonservice har vi tillräckligt med erfarenhet av. När de inte klarar av det blir man helt enkelt bortkopplad. Vi skrev ett vänligt brev. Inom några sekunder hade vi automatsvar. Ett meddelade om att tjänstemannen skulle återkomma den 18 december. Några sekunder senare kom en vidarekoppling på det svaret och den personen skulle komma tillbaka den 24 april – i år. Texten var skriven i jättebokstäver i rött. Han måste ha förtagit sig helt …

Jag släckte ner datorn och tog mig ett fotbad på balkongen. Det var ganska behagligt där – att sitta stilla med fötterna i en spann – 31 grader i luften och ingen vind. Skolbarnen, som firat i dagarna tre hade åkt hem och det var bara jag och duvan. Han satt några meter ovanför mig och putsade sig medan jag filade på fötterna. Normalt är jag mycket irriterad då han envisas med att ”sjunga”. En föga vacker sång – bara irriterande oljud som hamrar i huvudet. Värst låter det i gryningen.

Men, dagen hade ett positivt inslag. När jag öppnade mailen igen i kväll låg där ett personligt svar från telebolaget – från en fysisk person som fått vårt mail på sitt bord och han frågade efter uppgifter för att kunna gå vidare …

Borde gå och lägga mig nu, men tror att det får bli en stund på balkongen för att svalka ner, där är nu behagliga 24 grader. Vem vill sova då …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var meningen att jag skulle sätta pepparkaksdegen idag och baka vörtbröd. Men det var för varmt. Det var långt över 30 grader. Eftersom Hilda var här så bestämde jag att jag gör det på eftermiddagen. Då är köket så härligt ljust i eftermiddagssolen – vilket jag älskar, i vanliga fall. Nu var det fortfarande 34 grader kl 18.

Bestämde mig för att koppla en strömbrytare till vår julstjärna i rummet. Vi har hittills – i alla år – fått krypa ner på golvet och dra ur kontakten. Sagt och gjort, nästan. Har gjort detta så många gånger, men fattade ingenting då jag öppnade strömbrytaren. Som jag uppfattade det så skulle det antagligen bli kortslutning om jag gjorde som det såg ut som. Maken höll med och jag gick in på nätet. Hittade en mycket informativ bildsvit, som stämde med hur jag alltid gjort tidigare. Skillnaden var att där fanns en skruv för varje sladd. Och eftersom jag kapade sladden mitt på borde det vara fyra skruvar – en för varje sladd. Men det var bara två skruvar för fyra sladdar och hur de var kopplade inbördes kunde man inte se. Vi chansar inte här – vet inte vad som skulle hända om en propp går, vi har ingen aning om hur vi gör. Det är stora porslinspjäser med koppartrådar. Storlek som två cigarettpaket tillsammans.  Vi vill inte ens titta på proppskåpet. Vi har faktiskt låtit bygga ett skåp framför.

Det låg en annan strömbrytare i vår ellåda, den hade instruktionsbild. Där skulle man bara koppla in två sladdar, den andra skulle löpa okapad förbi strömbrytaren. Hänger ni med? Knappt jag. Det blev till att skarva ihop två av de kapade tåtarna och skruva i de andra. Efter 1½! timme var det klart – nästan omöjligt att lirka in trådarna och skruva fast dem. Kinesisk design och tillgänglighet. Stjärnan lyser nu igen och går att släcka och tända utan att åla sig ner på golvet.

Det var fortfarande långt över 30 grader i köket, men maken uppmuntrade mig till att åtminstone sätta pepparkaksdegen. Vörtbrödet får vänta. Liksom lussebrödet – finns ingen saffran att få. Kanske på en butik i morgon, kanske på en annan på fredag. Just nu orkar jag inte tänka deg och varm ugn, men pepparkaksdegen ligger i kylskåpet …

 

Idag har det varit en lugn dag, lugnare än vanligt. Det var varmt och vi bestämde oss för att förbli hemma i skuggan tills det var dags att ge sig av till City Hall och en konsert.  Vi lyssnade till Cape Town Male Voice Choir och South African Navy band. En härligt glad konsert blandad med klassiker, julmusik och armémusik – dvs marscher. Men det är något visst med manskörer  och marscher. Vi fick också höra ”O helga natt” med en duktig solist. Mycket pampigt med bandet och kören i bakgrunden.

Där var några riktiga rysare – dvs ”ståpäls” och det hela avslutades med att hela publiken stod upp och sjöng med i ”O Come, all ye Faithful”. En julsång som vi hör i Sverige också nuförtiden, men som här nere är ett måste bland julsångerna. Nöjda och glada gav vi oss ut på stan för att fixa taxi. För en gångs skull hade vi inte förbeställt. Vi bestämde oss för att gå till ett av hotellen, där vi bott för många år sedan, för att ta en drink. Där var ingen rusning precis, men det hindrade inte att jag fick vänta väldigt länge på min Irish Coffé. Det gick troll i det hela, men det gjorde inte så mycket. Personalen var trevlig och efter en stund kom de och bjöd oss på varsin shot … Det skulle vara färgerna på något av rugby (tror jag) lagens färger, eller om det är något av de andra spelen, som jag inte heller begriper något av. Den bestod av Kaluhá – en god gräddlikör – och något illgrönt. Jodå, den gick att dricka och det gjorde vi väluppfostrat …

Hade bestämt att det inte skulle bli så sent i kväll, men nu sitter jag här mitt i natten. Nu skyller jag på min lillasyster – hon ringde på Skype och hux flux hade det gått en timme och är mycket sent …

 

Länken till Cape Town Male Voice Choir

Home