Nu är jag trött …

Julmiddagen är över och det var trevligt att vara enbart gäst. Jag gruvade mig för att köra dit och hem. Dit är det dagsljus, men jag har ännu inte kört här nere sedan vi kom. Vänstertrafik och manuellt växlad bil – liten – ingen kraftig Saab. Några dårar råkade vi ut för – sådana som kör slalom, här var det tre filer som korsades med minsta marginal. Det gäller att försöka hålla avstånd. Ett avstånd som genast fylls av någon annan bilist.

Vid ankomsten blev det glöggmingel och det var så roligt att kunna gå omkring i lugn och ro och bara vara ”trevlig”. Sedan satte vi oss till bords och försåg oss med mat. Sillen gick hem, ja, den fick beröm. Men man vet inte säkert om det beror på att den var så god, eller om det är känslan av att få äta ”svensk” sill så långt hemifrån … själv fastnade jag för Janssons frestelsen – som var utsökt. Vi har två damer som brukar göra den och då den är perfekt, krämig och så god. Men i år är de inte här och jag undrade lite hur det skulle bli. Men de två som gjorde den i år fick med beröm godkänt. Jag gick faktiskt och tog om – trots att jag vet att det kommer att straffa sig i morgon genom en förstörd mage. Klarar inte av att äta potatis längre. När jag var liten fick jag alltid ont i magen av potatismos, jag älskar hemgjort potatis mos. Jag får inte ont i magen längre, men den protesterar å det bestämdaste dagen efter …

Vi får se hur det blir i morgon, vi har ju hyrt bil och en biltur in i vindistriktet är planerad.

Ingen fågelskådning idag …

 

Var inne på webbkameran idag igen på Store Mosse Naturreservat – ingenting hände på många timmar. Så kom en – vad som såg ut som en fiskgjuse, som vi såg häromdagen också – men, det stämmer inte riktigt att den ska vara kvar och att den äter kött. Men det är den enda fågel som passar in på färger och storlek. Den satt och åt länge och sedan satt den och sov i drygt en halvtimme. Jag satt och väntade, ville se när den flög. När den flög hann jag se ett vinslag – kameran uppdateras med ett visst mellanrum – sedan var den borta. Jag gick ut i köket till min sill, under tiden lyssnade jag till Sveriges Radio. Så hakade det upp sig och jag var tvungen att tvätta händerna och gå in till datorn igen. Webbsidan från naturreservatet ligger fortfarande uppe på skärmen – då sitter där två örnar. Antagligen de två jag såg igår, en var större och en var mindre. Blev sittande länge och bara beundrade – så fantastiskt. Ska nog bli fågelskådare som maken, kan man dessutom bli det framför datorn med livebilder  …

Idag mojnade vinden – äntligen. Våra vackra balkongblommor är bara en skugga mot vad de var innan vinden började. Den gigantiska lyftkranen, som svängde fram och tillbaka som en kobra, har lugnat sig och rör sig bara lite. Det viner inte längre i dörrar och fönster och man hör inte längre dörrar som smäller i huset. Havet ligger spegelblankt, men poolen utanför balkongen ser ut som en flytande soptipp …

Har idag avslutat allt vad sill och sillsallad innebär. Fick köpa till lite och justera smaken på vitlökssillen. Nu smakar allt så bra som jag kan åstadkomma detta år. Nästa år hoppas jag att någon annan kan ta över. I morgon lämnar vi ifrån oss sill och det kryddade brännvin – som maken fixat. Enligt honom är det jättegott. Har tidigare varit med och provsmakat – men det blir lite fel – jag blir lite snurrig i huvudet. Jag litar på honom.

För första gången sedan 2007 ska jag komma till julmiddagen när de andra gästerna kommer. Vilken lyx! Ska bli trevligt att kunna prata med alla de andra innan middagen och slippa springa fram o tillbaka för att se till att allt är på plats.

Kvällen avslutades med Hemsöborna – trots svart/vit inspelning kunde man se den fantastiska svenska naturen på våren och sommaren och hur fruktansvärt det kan vara när vintern kommer och snön yr – ja, det har ni väl alla i väldigt färskt minne just nu.

Men fattar ni? – det är första december – igen …

Dessa fantastiska bilder har jag ”fotat” på:

http://www.webbkameror.se/djurkameror/storemosse/index.php

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här sitter jag igen och lyssnar till hur vinden fortfarande tjuter utanför. Ibland tar den i och det skakar till och någon dörr eller annat smäller i huset. Swimmingpoolen utanför balkongen är fylld med skräp + två mål som stod på poolkanten.  Var iväg till vår fredagslunch idag, det var riktigt otäckt att gå ute. Så mycket skräp som kom flygande i vindbyarna. Massor med konstiga saker på trottoarerna som blåst ner. Vi kunde inte sitta på den vackra gården med den fantastiska bouganvillan, som blommar överdådigt just nu i cerise/lila … Den hade blåst ner i natt. Den nya ägarinnan av restaurangen berättade att hon grät i morse när hon såg det. Medan vi satt där – inomhus – kom trädgårdskillarna och efter stund började de bära ut gigantiska knippen med den blommande busken. Då grät nästan vi också. Undrar hur mycket som kunde räddas …

Jag har en webbkamera live som jag har följt de senaste åren under advent. Julbocken i Gävle … där kan man i kväll se hur det snöar, hur den blir mer och mer täckt av snö. Vill någon kika på den – innan den bränns ner … så finns länken längst ner.

Jag har också en annan länk som jag följer, Store Mosse Nationalpark, där lägger man ut mat till örnarna i ett naturreservat. Igår när jag gick in kom örnen, kunde följa den först ca en halvtimme när den satt i ett träd och avvaktade innan den vågade sig fram. Sedan kunde jag följa den i ca en halvtimme medan den åt. Idag gick jag in igen vid ungefär samma tid. Då satt örnen igen – liksom igår – först och avvaktade i ett träd en bit bort. Sedan fick jag se den när den precis landade på ”bordet”. Vilken vingbredd – imponerande. Där satt den och kalasade i minst en halvtimme innan jag stängde ner för lunchen. När jag kom tillbaka kopplade jag upp sajten igen och – tro det eller ej – efter ca tre minuter kommer det en örn för att äta. Tror att det var en annan individ – den verkade lite större, flög in direkt och var inte så ”gulaktig” på huvudet. Länken finns nedan om ni vill kika in. För det mesta händer ingenting, eller så är det kråkor, korpar eller kajor där.

Nu är det ljus i huset igen. Alla adventsstakar på plats, liksom stjärnorna i fönstren. Ser lite fånigt ut när vi sätter upp allt i solskenet – men helt rätt senare på kvällen. Just nu till ex. Köpte två röda julstjärnor idag, som förstärker känslan av advent. Amaryllisen, som jag köpte för några veckor sedan, blommar för fullt på sin andra stängel. Får se om vi får tag i någon mer i år när den blommat ut.

Nu ska jag avsluta kvällen med att dricka en kopp rooibos och lyssna på något program på Sveriges Radio – kanske blir det en liten konjak också, det är ju fredag …

Här kommer länkarna.

http://www.merjuligavle.se/Bocken/Bockenkamera/

http://www.webbkameror.se/djurkameror/storemosse/index.php

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Säg den glädje som varar för evigt … Det visade sig att sillen inte var filead, som man lovat. Det var inte heller riktigt 4 kg. Drygt ett kilo gick bort när jag fileade. Den såg väldigt fin ut när jag öppnade förpackningen och började det slabbiga jobbet med att ta ur och filea. När ryggbenet skulle bort visade det sig att den var väldigt lös i konsistensen …

Nu ligger den inlagd och klar i kylskåpet – men, den är trasig och fransig pga. av att de flesta var mycket lösa i konsistensen. Hoppas nu att smaken kan uppväga utseendet. Den skulle ligga i vatten över natten, men jag fick för mig att gå upp mitt i natten och kolla att det inte blev för mycket urlakat – och det var tur det. Jag hällde av vattnet i natt och sedan kunde jag sova gott – men då visste jag inte vad som väntade med att flå den – det tog halva dagen i stort sett. Har nu  ägnat motsvarande en arbetsdag åt att filea och framför allt försöka flå eländet … Ska fråga i butiken vad som hände med mina fyra kilo filéer – något missförstånd måste det vara.

Har också hunnit med att göra sillsallad och vitlökssill med filead, salt sill från grannbutiken. Hela jag kände mig som en urlakad sill ikväll. Det blev dusch och tvätt av hår. Hoppas nu att all lukt är borta – känner mig i alla fall fräsch. Hilda har varit här idag och bytt lakan … Men det blev sent igen och jag hade behov att sitta med benen i högläge. Läppjade på rooibos te och en konjak (ja, det blev faktiskt två …), medan jag lyssnade på Sveriges Radio, deras fantastiska arkiv. Så bra.

Nu får vi se om jag kan somna, det är alldeles för sent – igen. Nu ikväll rasar stormen utanför – det är faktiskt läskigt i byarna. Stolsdynorna fladdrade runt på balkongen, men det dröjde en stund innan jag vågade öppna dörrarna och ta in dem. Är lite skraj sedan de blåste ut vi en sådan här storm för några år sedan. Blomkrukorna har jag tack o lov förankrat med ståltråd inför dessa vindar som uppstår rätt som det är utan förvarning. Man har varnat för upp till 65 km i byarna och det tror jag alldeles säkert att det är – kanske mer.

Det är riktigt otäckt när det tar i – kanske får jag sitta här och dricka konjak i natt …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har värmen kommit tillbaka – med besked … Det är 29 grader på balkongen i skuggan. Det blir till att sitta här framför datorn i stället, i korsdrag. Kanske är det för att det blir så varmt när det slår till som jag tycker att det är mysigt när vi har lite svalare. Man tar på sig skinntofflorna, mysbyxor och en kofta. Sedan slasar man omkring i lägenheten och bara trivs.

Det har stött på patrull i år att skaffa den sill jag lovat. Det var väldigt struligt förra året också, men det är glömt eftersom det löste sig. Vi gick till butiken igår och skulle kolla upp beställningen – managern kände inte till den, men vad värre var han kände inte ens till sillen … Enligt honom säljer de inte sådan sill eftersom de bara säljer kosher i fiskdisken. Men han var mycket tillmötesgående och jag förklarade att de hjälpt oss förra året, men han kunde inte förstå hur de kunnat göra det. Han lovade att göra ett försök och skulle ringa mig på eftermiddagen. Vilket han också gjorde. Med negativt besked, men han skulle återkomma idag på morgonen.

Själv var jag fullt upptagen med att göra köttbullar till julmiddagen. Vi var tre damer som gjorde köttbullar på 4 kg köttfärs. En blandade, en rullade och en stekte. Dvs, vi förväller dem några minuter i buljong och sedan steks de i långpanna i ugnen – annars hade vi nog stått än och man kan ju tänka hur köket skulle se ut efteråt. Ett tips jag fick från meny i P1 för många år sedan och som jag haft mycket glädje av. De håller sig dessutom runda.

Jag köpte en bit av den salta sill som finns i butiken tvärs över gatan, kallas för salt sill – men ser mer ut som gravad. Lade in den i går, den var precis på gränsen till godkänd. Men, någon höjdare var det inte – för mjuk och ljus i konsistensen. Passar utmärkt att göra motsvarande gravad strömming på.

Efter denna dag var jag helt urlakad, det blev bara lite matrester som piffades upp i ugnen och några rullar på TV. Svårt att somna pga. av tankarna på sillen som fattas. En julmiddag utan sill …

Idag var vi tvungna att slasa oss ut i värmen för att skaffa sillen. Vi bestämde att både maken och jag skulle åka till butiken – eftersom han beställde den förra året. Då var det en kort, rödhårig man, och den jag nu talat med är mycket lång, smal, svarthårig med ett enormt skägg, som han har hårskydd om – ser lite kul ut …

När vi kom dit hade han lyckats skaffa sillen! Vilken lättnad, riktig, hel, fet, salt sill som fortfarande låg i saltlake. Puh, nu slapp vi åka runt till en massa butiker, eller i värsta fall ta den som jag testade.

Det blev ingen TV i kväll, det blev middag på balkongen, + 28 och fullmåne – inte helt fel …

I går försökte vi beställa sill inför föreningens julmiddag. Det gick inte så bra, tror jag. Vi skulle komma tillbaka idag, söndag, så skulle managern vara där mellan 10 och 12. Men jag bestämde att jag inte skulle gå dit idag – det är ganska långt bort. I morgon ska jag dit ändå och då är det måndag. Vi får hoppas att den lilla damen, som tog emot vår beställning, har framfört den. Men, jag behöver inte sillen förrän på torsdag – så de har tid att skaffa den.

Det blev en dag med mina kokböcker istället. Maken tyckte jag var urtråkig och tog en promenad ensam. Själv kröp jag ihop i soffan, med en kopp kaffe iklädd långbyxor och kofta. Det är kyligt i CT just nu. Det var nere i 12 grader i natt – maken har koll på sådant där.

Jag har sedan vi kom hit varit på väg att planera en veckomatsedel – blir ju aldrig av. Kommer bara till måndagen – sedan tröttnar jag. Men nu har jag bestämt att det ska bli av. Blir så slarvigt annars och något i sista minuten … Är klar fram till o med fredag, utom luncherna. De är knappast någon idé att planera – de blir som de blir. Och blir det lagad mat som det ska på kvällarna så blir det rester över och löser sig den vägen.

Idag blev det enkelt, pannbiffar med spenat stuvad med Philadelphia ost. Maken skojar alltid att han jämt får spenat, men det får han inte. Idag blev det i alla fall så och han måste visa sitt missnöje och lämna en (!) tugga kvar på tallriken. De övriga var tydligen ätliga …

En annan sak på min agenda, som inte heller blivit av sedan vi kom ner, blev av ikväll. Ett härligt, behövligt fotbad. Nu känns fötterna som ljuvligt mjuka barnrumpor …