Middagen med våra svenska vänner är avklarad. Det blev gravad Kingklip, en fantastiskt god fisk med vitt, fast kött. Har aldrig gravat den förut. Smaken blev lite annorlunda mot Cape Salmon och andra feta fiskar som finns här. Antagligen påverkar fettet i fisken smaken. God blev den i alla fall och bäst av allt – gästerna tyckte att det var jättegott. Till den serverades inte gravlaxsås, utan en örtsås. Dvs. gräddfil med finhackade örter. Det kunde gärna ha varit någon rom också, men en liten burk röd rom kostar ca 60 sek. Då får det bli salt som tillsats istället.

Det finns norsk odlad lax att köpa här, både färsk och kallrökt, men den bojkottar jag. Man ska inte köpa fisk som fraktats över halva jordklotet. Speciellt inte som det finns så fin fisk i havet här, även om den inte är orangefärgad – den har dessutom ätit själv och inte tärt på resurserna i havet.

Lammet blev perfekt – i mina ögon – precis som jag ville att det skulle bli. Det kommer jag att göra om fler gånger. En fin benfri bit som jag marinerade över natten i citronsaft, olivolja, finhackad rosmarin och svartpeppar. När det var dags att steka perforerade jag den med vitlöksklyftor, gned in med salt, mer peppar och stoppade rosmarinkvistar innanför nätet. Mer citron och olivolja.

När det gäller potatisgratäng så har det gått troll i det. Det fungerar aldrig som jag vill. Denna gång hörde vi inte klockan, vi glömde helt enkelt bort den i ugnen kvällen innan. Jag hade bestämt att jag inte skulle lägga på osten förrän den skulle värmas upp och användas. Det var nog tur det. Grädden blev lite bränd i kanterna på formen, men det gick att ta bort.  Jag fyllde på med mjölk – som fick stå över natten. Nästa dag hällde jag på grädde – mjölken hade sugit in totalt – strödde över riven ost och så fick den gå på svag värme i en timme. Den blev supergod. Inte ofta jag fått den så krämig … En perfekt rödvinssås därtill – som jag inte har en aning om hur jag åstadkom. Rött vin, saften från steken, fond av något slag. Borde ha skrivit ner …

Gästerna sa i alla fall att de tyckte att middagen var god och jag väljer att tro dem – jag tyckte själv att det var gott. De dröjde sig kvar – till min glädje – och jag menar det verkligen. Som värdinna har jag stått i köket hela dagen, varit på språng för att det ska klaffa med allt. När allt är serverat och man sitter och pratar efteråt – då börjar min fest. Därför uppskattar jag när gästerna sitter kvar.

Men det blev ingen choklad till kaffet – den var bara borta …

Det händer inte så mycket just nu. Den största händelsen är väl att det regnade idag … ett spray regn som varade i ca en halvtimme. Vi har också fått kärt besök till stan, en tidigare Swea, som flyttade hem för några år sedan är här med sin make. På torsdag ska vi ses här på middag. Tyvärr så är det nästan inga andra svenskar här just nu. Men det ska bli roligt att träffa dem igen.

Jo, jag måste skriva att jag är en mycket stolt mormor just nu. Barnbarnen i CA har gjort så bra ifrån sig att det blivit diplom och uppflyttning i till extra ”lektioner” … Mormor myser på avstånd. Undrar varför man är så rädd för betyg och uppskattning i Sverige …?

Jag växte visserligen upp inte långt efter Hedenhös – Flisa och Sten, var det så de hette? Men, jag kommer ihåg att det var jättespännande när vi fick våra betygsböcker. Var det bra blev jag jätteglad, men det hände faktiskt också att det gick ner och då visste jag att jag måste skärpa till mig (även om man inte använde de orden då …) Någon nackdel var det faktiskt inte – man hade koll (också ett nytt ord).

Ikväll har jag kommit i gång med en stickning igen – jätteroligt. Har en påbörjad nånting, ett fantastiskt vackert spetsmönster – men komplicerat. Vet jag inte riktigt vad det ska bli och hur jag ska fortsätta. Hittade också en påbörjad sak i skåpet, som antagligen ska bli en sjal – det använder jag jättemycket här. Det är ju inte kallt, men ibland är det lite svalt och det är skönt att ha en sjal över axlarna – så nu fortsätter jag på detta arbete tills jag har tid att reda ut vad det andra (vackra) arbetet ska bli.

Har precis gravat en Kingklip, som ska bli förrätt på torsdag. Till varmrätt ska det bli lammstek – har jag aldrig gjort tidigare. Fattar inte varför jag alltid måste utmana ödet. Steken inköptes idag och måste således tillagas …

Enligt klockan så har barndomsväninnan födelsedag nu.

Stort GRATTIS!!

 

 

 

Det är härligt med söndagar, då kan man slappa utan dåligt samvete … J

Jag har kommit gång på allvar med att försöka sortera alla mina bilder. De har blivit paniksparade vid några tillfällen och en del finns i väldigt många ex. Hellre det än att de försvinner i en datorkrasch. Den scanner jag har fungerar så att varje omgång börjar med ”Untitled scanned” och en nummerordning som börjar på ett. Varje gång datorn varit avstängd, vilket den ju är ganska ofta, börjar det om från nr 1.

När jag nu sorterar bilderna i olika mappar, ja, då krockar dessa nummerserier och det går inte lägga in dem om jag inte döper om bilden. Helt ok om man jobbar med några få bilder – men det är det inte frågan om här. Det rör sig om hundratals bilder. Visserligen går det att ”massomdöpa”, men då måste bilderna först sorteras efter någon slags kategori.

Det blev middag ute och lite småplock till middag framför TV:n. Vi såg de två sista delarna av den engelska serien – som inte alls slutade bra. Så kan den väl inte sluta … Måste finna ut om det blir fler omgångar – vilket det borde bli – och då är det frågan om de går i repris när vi kommer till Sverige igen.

Vi ville dock inte låta oss nedslås av detta deprimerande slut – vi lade på en rulle om Galenskaparnas 30 års jubileum och avslutade med Sissela Kyhles enmans show. Båda var mycket bra …

Lördag, vi lyssnade på Ring så spelar vi. Det var inte Lisa, utan en höjdhoppare, Stefan Holm. En deltagare önskade Povel Ramels låt om den strandsatte turisten. Så roligt att få höra denna historia igen – för det är en historia – inte bara en låt. Men, man klippte mitt i låten för att få plats med ytterligare en deltagare … Hur kan man vara så okänslig … Jag har full förståelse för att man gör det med låtar som spelas ibland flera gånger om dagen, i vilket fall flera gånger i veckan, men … en låt som inte spelas vart femte år ens … Antar att vi är många som blev besvikna … Skäms!

Kanske är det så att lyssnaren inte är det viktigaste längre – kanske har det blivit alla de bilder på olika teman varje vecka som ska skickas in till hemsidan och som vi förväntas gå in och glädjas åt … Försöker man bli något annat än ett – uppskattat – radioprogram. Jag är så gammalmodig att jag uppskattar Ring så spelar vi som ett radioprogram, som jag gärna lyssnat på – men som blir allt mer sällan att jag gör numera.

Efter programmet tog maken och jag en lång promenad till en av våra lunchrestauranger, och tillbaka. Den tog många timmar, inklusive lunchen. Men, så vackert det är längs strandpromenaden. Jag är så tacksam att kunna få vara här denna tid på året. Gudarna ska veta att det inte är självklart …

Kvällen blev mycket trevlig. Eftersom vi ätit en rejäl lunch så blev det en lätt middag. Kanske har jag berättat om det tidigare, men vi köper förberedda räkor som vi friterar. Dessa åt vi med en hemgjord majonnäs med vitlökssmak och en piripiri-sås.  Under tiden vi fixade med detta och avnjöt dem, lyssnade vi på Da Capo – ett av SR:s härliga program för oss som var barn på 50-talet. Anders Eldeman spelar musik som man då och då kunde höra på radion vid den tiden. Men det var inte mycket musik som bjöds då. En timme efter klockan tolv(?) på dagen ”Musik under arbetet”. Jag minns hur mysigt det var när jag var hemma och var sjuk och mamma hade radion på. Programmet började alltid och slutade med en marsch. Det gillade jag också efter som pappa låg i Flottan i Karlskrona när jag var liten och jag lyssnade till dessa militärorkestrar. Kanske jag minns fel, men Karin Juel var ett stående inslag …

Detta med bara en timmes musik ändrades i början på 60-talet, tror att bl.a. Radio Nord bidrog till det. Man införde musikradion och efter det spelades knappt dessa gamla låtar mer. Maken och jag blir som barn på nytt när vi hör dem och tycker det är jättemysigt. Visst, de håller inte den hösta klass musikmässigt – men det är inte det vi lyssnar till …

Mitt i musiken, som vi kan höra i våra radioapparater tack vare en fm-sändare från datorn, kom min lillasyster in via Skype. Hon är numera radiokändis här i huset.

Det slutar inte där. Maken och jag har suttit framför TV:n och skrattat oss igenom ett program från Minnenas Television: Victor Borge. Den första gången jag såg honom i början på 60-talet – måste ha varit samma program av tidpunkten att döma – skrattade jag så fruktansvärt. Jag tyckte han var bland det roligaste jag sett, då. Kanske hade det att göra med att jag på den tiden tog både spel- och sånglektioner och uppträdde tillsammans med pappa och syskon. Det där med att vara nervös och komma av sig. Han gjorde ju inget annat än  – ”kom av sig och spelade fel”. Jag hade lika roligt i kväll – och, utan press på att prestera själv …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan ni läsa om Victor Borge, eller om ni vill lyssna på Da Capo i repris …

http://sv.wikipedia.org/wiki/Victor_Borge

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=971

På förmiddagen ringde telefonen och det var Telkom som pratade något osammanhängande om att maken skulle komma och hämta något. Maken påpekade att vi redan erhållit en ny router, men det var inte det.

Vi gjorde sällskap, jag skulle på lunch med damerna och han svängde av till Telkom. Han har nu kommit hem med något som han beskriver lite svävande, som ska hjälpa oss med något som han inte förstår. Själv är jag inte intresserad av att ta reda på vad det är – än. Har ju inte lyckats installera routern så att han kan ta Internet trådlöst. Han sitter fortfarande vid vårt balkongbord. Helt ok, tycker han, men vi har olika uppfattningar där …

Den engelska serie jag spelade in i somras och som vi tittar på är väldigt bra – vilka intriger. Hur kan man hitta på allt – och så fantastiska skådespelare. Speciellt en av damerna gillar jag, svärmor – spelad av Maggie Smith. Hon är en gammal (nåja) engelsk skådespelerska med en underbar engelsk accent och en mimik som inte är av denna världen. Den roll hon spelar här gör hon med bravur, vilket hon även gjort i de tidigare roller jag sett henne i.

Nu har vi bara två avsnitt kvar och jag saknar redan serien. Har räknat ut några gånger hur det ska gå, men efter varje avsnitt så måste jag ändra uppfattning lite. Ibland tillbaka till en tidigare version – men just nu har jag ingen aning – jag får tåla mig med till i morgon kväll …

… här. Jag har ägnat mig åt annat. Har börjat ”röja” i bildarkivet – tusentals bilder, som ligger huller om buller efter alla säkerhetskopieringar jag varit tvungen att göra då min dator krånglat vid flera tillfällen och jag paniksparade. Hur roligt som helst med all nostalgi, men fattar inte hur jag ska få ordning på det inom rimlig tid. Hur ska jag överhuvud taget sortera. Lätt – kan man tycka, men …

Maken och jag har också börjat titta på en mycket populär engelsk TV-serie, som jag spelade in i somras. Det är mysigt – älskar engelska TV-serier och deckare. Tycker dessutom om att lyssna på ”The Queens” english. Finns ju vissa engelska dialekter man inte klarar utan textremsa.

Kvällen har jag avslutat med att lyssna på Ulf Elfving på SR, som hade en utsändning av ”Upp till tretton …” Tyvärr bara ett program. Programidén tycker jag är härlig. Och det var några höjdpunkter idag också. Där finns några klassiker från då programmet gick en gång i tiden, men det kan man inte skriva om idag – då betraktas man som rasist eller liknande. Samma fenomen har drabbat ett av mig älskat bakverk …