Nu är jag trött …

Julmiddagen är över och det var trevligt att vara enbart gäst. Jag gruvade mig för att köra dit och hem. Dit är det dagsljus, men jag har ännu inte kört här nere sedan vi kom. Vänstertrafik och manuellt växlad bil – liten – ingen kraftig Saab. Några dårar råkade vi ut för – sådana som kör slalom, här var det tre filer som korsades med minsta marginal. Det gäller att försöka hålla avstånd. Ett avstånd som genast fylls av någon annan bilist.

Vid ankomsten blev det glöggmingel och det var så roligt att kunna gå omkring i lugn och ro och bara vara ”trevlig”. Sedan satte vi oss till bords och försåg oss med mat. Sillen gick hem, ja, den fick beröm. Men man vet inte säkert om det beror på att den var så god, eller om det är känslan av att få äta ”svensk” sill så långt hemifrån … själv fastnade jag för Janssons frestelsen – som var utsökt. Vi har två damer som brukar göra den och då den är perfekt, krämig och så god. Men i år är de inte här och jag undrade lite hur det skulle bli. Men de två som gjorde den i år fick med beröm godkänt. Jag gick faktiskt och tog om – trots att jag vet att det kommer att straffa sig i morgon genom en förstörd mage. Klarar inte av att äta potatis längre. När jag var liten fick jag alltid ont i magen av potatismos, jag älskar hemgjort potatis mos. Jag får inte ont i magen längre, men den protesterar å det bestämdaste dagen efter …

Vi får se hur det blir i morgon, vi har ju hyrt bil och en biltur in i vindistriktet är planerad.

Ingen fågelskådning idag …