Det blev full fart på morgonen, fyra man ramlade in och en febril aktivitet uppstod. Snickaren skulle fixa de dörrar som slagit sej vid målningen. Målaren skulle måla färdigt + måla om allt som var rött efter slipdammet som yrde när det vär nymålat förra gången. Hantlangaren skulle sopa golvet och mäster själv skulle slipa, vilket han inte var speciellt bra på (sagt inom parentes). Maken skulle till tandläkaren och slapp det hela, lyckos honom…

Jag försökte hänga med och min huvuduppgift blev att sopa golvet efter hantlangaren och torka bort färgfläckar. Sedan sopade jag en extra gång för säkerhets skull. Mäster såg lite konstig ut då jag släpade fram skurhinken o moppen, men tog över – själv. När det var torrt tog jag fram dammsugaren och dammsög själv – då var det bara jag och målaren, som jag gillar skarp. Han är duktig och flitig. Jag tog fram en special”mopp” och torkade golvet igen, då kom mäster tillbaka och tog över. Han till o med ville göra det en gång till, är nog inget som han brukar göra i vanliga fall … Lacken kom på och alla försvann.

Maken och jag försvann ner till Waterfront, där vi gästade vår restaurang för lunch och sedan Woolworhts bokkafé – där vi satt nedsjunkna i deras sköna fåtöljer i flera timmar och läste. De har två stycken och vi var lyckliga att få dem. Därefter besökte vi en ny restaurang med den mest fantastiska utsikt över havet. Där kunde man dricka viner per glas, ja, det kan man överallt, men här kunde man bara dricka per glas – vilket gjorde att man kunde prova olika sorter. menyn bestod av tapas, varma o kalla och sallader o andra smårätter. Perfekt för oss, perfekt mat och trevlig service. Vi satt nästan två timmar, inga problem – det hände mycket på havet som vi tittade på – så vi glömde faktiskt bort tiden. Vi kommer dessutom gärna tillbaka.

Vi var hemma igen vid nio-tiden och då var golven torra och lukten borta … Allt såg bra ut, men inlagnigen efter den gamla väggen blev inte så bra, så nu måste vi försöka få hit Mr Alexander igen för att fixa det hela, när? Tror inte att det är så stort arbete, men möblerna får stå kvar där de är ….

Bara tomt kvar och min påse från dagens shopping …

Jag tassade upp – barfota!! idag. Torkade ju golvet igår och det kändes som om att nu är det snart klart. Men, men det vill ni inte höra och jag orkar inte skriva om eländet –  för idag firar vi födelsedag …

Jag tittade om dottern var on line, men för sent. I vår tid så var det hennes födelsedag, i hennes var det bara kvällen innan.  Men jag tycker att det är vår tid, minus en timme (svensk tid), som gäller … Jag skall inte skriva hur mycket hon fyller, men jag börjar bli förvånad – jag kan ju rimligen inte vara mamma  …

Men ikväll har vi firat dottern – vi gick faktiskt ut, kändes inte inspirerande att göra något trevligt här hemma …GRATTIS!  Johanna på din födelsedag!!

Kan ni fatta att någon blir så glad över denna bild …?

Att jag sedan tillbringat många timmar till att torka golven rena från detta cement damm, det verkar höra till.

Jag fick lämna detta sätt att leva, i damm, för några timmar. Var på Swea möte på en vingård. Tänk att det finns där fortfarande allt det andra …  Maken var klart orolig – han skulle nu bli fast med allt här.

Mr A börjar nu själv bli otålig, bra för oss …  Nu är allt målat, och det kunde vara bra så. Men den elledning, som jag ville att de skulle lägga in i väggen när de nu ändå skulle fylla upp samma område med cement, den skulle då ligga utanpå. Inte snyggt tyckte jag , men böjde mej för fakta  – orkade inte tänka mer damm. Till saken hör att väggen redan var målad. När jag kom tillbaka så hade man i alla fall knackat in elledningen i den färdigmålade vägggen – lite bra.   Men nu måste de måla om väggen …

De skall också slipa de nya golvplattorna, ja, vi får ta en timme i taget. Men väggen är borta och slipdammet för några timmar. Skall man egentkigen se längre än så  …

En annan värld …

Det är min handduk man använder …

Vi får se hur det blir …

En julklapp som ingen ville ha, peruken …

Har varit på julgransplundring – för vuxna. Det var jätteroligt. Vi hade något slags julklappsspel. Det var en julklapp per man och en tärning. Sedan spelade vi om julklapparna, dvs den som fick en sexa på tärningen måste välja att ta en julklapp från någon annan. Det var speciellt två ”attraktiva” julklappar i kväll. En fisk som kunde ”vandra” över golvet och en elefant, som kunde göra likadant. Jag vann fisken, så nu har maken och jag något vi kan roa oss med om vi skulle få tråkigt …
Kan meddela att målaren kom idag, faktiskt två av dem och de visste vad de höll på med. Enligt uppgift skall de vara klara imorgon. Vi får se. Själv skall jag iväg tidigt och kommer hem sent.

Nu måste jag sova – får återkomma imorgon med fler bilder.

Tack Ingrid o Olle för en trevlig kväll…

Vilken underbar syn …

Vilka underbara färger, – vadå, suddigt …?

Dessa två ville alla ha, men fisken blev  min …

Var startar man den …?

Nu kan det nog inte bli värre…

Målaren kom inte i morse, vad hade jag trott egentigen. Mr A kom, och han har nu lovat att i morgon kommer det två målare istället, vi får se. Han visste inte om rörmokaren skulle komma idag, så jag tog undan de smutsiga kartonger som täcker golvet i hallen och satte igång att torka damm. Skulle nu ingen komma så kunde vi lika gärna ha lite rent utanför sovrummen. Jag satte också igång en tvättmaskin, har ju inte gått att ha tvätt på tork i allt damm, man gräver dessutom för en pool på granntomten utanför balkongen. Precis när jag var nästan färdig med golvet så var det en stor bang utanför huset, samtidigt så larmar tvättmaskinen och sedan var allt tyst en en liten stund. Det var grävmaskinen som gjorde ett tillfälligt uppehåll. De hade nu grävt av elkabeln till vårt hus… Då kommer Mr A med rörmokaren, som skall sätta upp vårt tvättfat. De stänger vattnet, men hur de skall få dit handfatet utan borr, förstår jag inte. Det kan de inte heller, så de åker iväg för att hyra en som drivs med batteri.

Där står jag nu utan el, utan vatten och en toa som ingen får använda …

Utanför huset är det stor kalabalik, alla företagare i bottenvåningen är helt förtvivlade – allt står stilla. Grannarna är förtvivlade, ingen tror att detta kommer att kunna ordnas på flera dagar. Bara grävmaskinen på skolan arbetar vidare. Vi kan varken använda telefonen eller internet eller något annat heller för den delen. Jag kan inte ens försöka få ut tvätten, som nu ligger i sitt tvättvatten, med pulvret – förståss. Har ju inget vatten just nu. Vet jag inte om jag har sedan heller – beror på om det pumpas upp till en tank på taket eller om det kommer direkt. Varför kunde jag inte ha väntat ytterligare en dag innan jag tvättade – när jag nu inte tvättat på hela veckan.

Jag har en hel del som skall fixas i datorn, batterierna räcker inte så länge – och en massa som skall skickas via internet … Maken skickas i väg för att köpa trådlöst internet – svindyrt, men om det nu dröjer flera dagar – orkar inte tänka längre… Rörmokaren kommer tillbaka med borren – det fungerade inte, så han skall komma efter fem, med en annan borr…

Nu åker jag iväg till en dam i Swea, maken får sitta här och vakta – om det mot förmodan kommer någon hantverkare.

Jag kom tillbaka vid sju-tiden – man hade fixat elen …!!! 🙂

Men rörmokaren kom inte …

Den röda texten lyder: ”Här syns resterna av vår kabel” – dvs inte mycket …

I morse blev det äntligen lite lyssna på Sveriges Radio – Da Capo. Grannarna undrar nog vad vi har för musiksmak. Men den är bättre än deras, tycker jag. Vi har fått någon, under eller över, som envisas med att spela trummor, ja, spela o spela. Någon övar på att slå takten, och har ganska långt kvar till att hitta den. Samma, samma om igen… och i otakt. Jag lovar, detta kan göra en galen – det känns som om personen hamrar rakt in i hjärnan – jag har problem med ett öra och jag får faktiskt ont i det. Det är väl hörselnerven som också blir helt utmattad. Man kan ju tycka att den och jag skulle vara vana vid oljud efter den här  veckan …

Jag satt på balkongen och förde över alla mina adresser till en ny adressbok – så tråkigt, bara det – men att lyssna till detta trummande. Jag gick in och lade på en platta med svensk musik och skruvade upp ljudet – så nu blev väl de andra stackars grannarna helt galna, men ingen bankade eller knackade på – fast det kanske någon gjorde och jag inte hörde. Satte mej vid datorn och försökte låta bli att irritera mej på min egen, uppskruvade, musik. Efter en stund gick det ganska bra, så jag fick ihop protokollet från gårdagens möte – skall nog läsa igenom det i morgon igen.

Våra nya vänner ringde och undrade om vi ville följa med på en biltur och äta middag. Det tackade vi inte nej till och det bar av norrut. Kusten norr om Kapstaden är så vacker. Vi stannade vi en Thai restaurang, som ligger vid havet. Utsikten är strålande vacker, men vi fick sitta inne, det blåste rätt rejält från havet. Maten var god och vi åt alla med god aptit. Chauffören var vänlig nog att köra oss runt lite så vi fick njuta av utsikten och titta på hur man bygger … Det fullkomligt exploderar av ny hus. Så trist att se. De ligger så packade, så alla lever i en enda stor familj. Inga butiker eller restauranger, man är beroende av bil för att komma till de få som finns. På vissa platser tror man att man kommit till en förort i Stockholm.  Det är många som investrat och spekulerat – men jag tror ingen kommer att vilja bo där. Allt vänder sej till turister, de stackarna har väl fått se en vacker bild på den fantastiska stranden och utsikten – som faktiskt finns där, men bara för en del. De andra måste ta sej ner till havet för att kunna njuta – förhoppningsvis på gångavstånd.

Ett glatt gäng som väntar på god mat …

Utsikten utanför restaurangen …

Här skall någon bo …

Så här vacker utsikt kan några av dem få …

Men, så här vackert var det när vi kom hem till Sea Point …