Det är inte det enklaste att komma iordning, att hitta kläder, hårtork, ja allt som man normalt inte ens funderar på vart det ligger. Blev i alla fall färdig och hoppades att jag såg anständig ut – har ju inte ens en spegel – bara en liten med förstoring på ena sidan. Så jag kan se en bit av mej själv i taget, men helheten …

Jag skulle idag vara med på Sweas styrelsemöte, en organisation för svenska kvinnor i utlandet. Det var en trevlig samling damer och vi hade mycket trevligt. Jag blev utsedd till sekreterare på mötet, naturligtvis … Skall ta tag i det i morgon. Det var mycket nytt, har ju precis blivit medlem, men massor med intressanta saker på dagordningen. Bland annat så skall den sydafrikanska avdelningen ordna ett möte för den större underorganisationen, som vi tillhör. Inte hela internationella Swea, kan inte det här så bra än, måste läsa på. Men något skall hända i höst och det är massor skall organiseras …

Maken ringde och sa att nu har de murat färdigt, och nu ser det ut som om det är färdigmurat. Handfatet och kranen, till toan, levererades också, så nu återstår bara resten, men det syns ingen större skillnad – all dammig plast och alla flyttkartonger, grus och damm osv – allt är kvar. Jag har ”skottat” upp min lilla gång till balkongen – torkat bort allt damm på balkongmattan efter arbetarnas smutsiga skor. Ja, det blev så hemtrevligt som det kunde bli. 😉 Vi klämde in oss i gästrumssoffan och pustade ut med en ”rulle” i kväll …

Ser ni skillnaden? Tyvärr så har man glömt elektrikern …

Så här mysigt har vi det, ser ni ”gången” … ?

Orkar ni läsa mer om vår ombyggnad – men vet inte vad jag skall skriva om annars. Vi lever i den, vi väntar på hantverkarna – vi håller oss undan när de är här – vi gör oss ärenden ut och tittar till vad de gör, osv, osv … Vår vardag är mycket torftig just nu – och dammig. Det är strävt och knastrar när jag trycker på tangenterna på datorn, musen går knappt att röra, känns som om jag repar musmattan. Fotsulorna har vuxit med några centimeterr på höjden, näsan känns som – ja, jag vet inte vad – har ingen erfarenhet av att plocka ut typ ”kartnaglar” för att kunna andas. Vet inte längre vad saker o ting luktar, allt luktar detsamma – damm, damm o återigen damm …

Vi har nu, för fjärde dagen i följd, haft murare här som skall laga där de gamla väggarna saknas. Ja, bortsett från andra dagen då de bara försvann, men knacka ner och ”damma till” hann de med … I går skulle de kommit och målat – enligt tidsplanen. Målaren skall nu komma imorgon, men då skall också murarna komma och fixa den vägg som är alldels ”skev” -. ser ut som en pilbåge, enligt maken. Och det ligger något i det …  Då har man lovat att ta med vattenpass o något annat som jag inte vet namnet på, men som gör att muraren kan göra en rak vägg … Varför vänta tills fjärde dagen …? Varför har man överhuvudtaget skickat på oss nya murare varje dag, som knackar ner det som muraren gjort dagen innan … Rörmokaren (som jag, slarvigt nog, envisas med att kalla för rörmockaren), kom inte idag, vilket han skulle ha gjort – men det enkla handfat och standardblandare – som vi beställt var tydligen väldigt speciellt. Man har inte kunna leverera det på två dagar. Det senaste är att även han skall komma i morgon…

Men jag är glad… Jag ”skottar” min gång varje kväll till balkongen, så vi kan komma dit o tillbaka med relativt rena fötter. Jag sitter och försöker föreställa mej hur jag skall möblera – inte lätt när man bara ser, ja – det man ser – mest damm och sopsäckar, men jag försöker… Det kommer att bli så bra!!!   Nu skall de bara ….

Nu blir det nog inget Ring så spelar vi i morgon – det är då allt skall hända här, men: Hoppas jag vet nästa lördag hur det blev – och att det är klart …

Mer variation än så här blir det inte – bara gubbarna som byts ut och byter plats  …

Klockan ringde, alldeles för tidgt och jag somnade faktiskt om, men maken höll reda på sej och vi kom upp, jag är optimist och trodde nog att Mr Alexander inte skulle svika oss. Men ingen kom, så strax efter halv nio ringde maken – inget svar… Vi blev då övertygade om att vi var blåsta, och nu satt vi här med en lägenhet i kaos – som visserligen skulle gå att städa, men resten…

Vid nio tiden så knackade det på dörren och där stod Mr Alexander, han pratade o förklarade – hälften kunde ha räckt – vi förstod inte… När han fått in sina mannar, som också fick instruktioner – allt i samma andetag, så lugnade det ner sej och vi kunde fråga vad som hänt. Jo, hans mamma hade blivit sjuk – igen (det var hon som var anledningen till något annat – som jag nu inte ens kommer ihåg), han hade kört henne till sjukhuset. När vi påpekade att han kunde ha ringt, svarat på alla sms – osv, så fick vi ett, fortfarande obegripligt, svar om vart hans mobiltelefon tagit vägen, han hade den inte ….

I vilket fall, han lämnade efter sej två man som skulle fixa till väggarna så att målaren kan komma i morgon. De rörde verkligen till det, de lånade dessutom mina två hinkar – för de hade inte egna… Sedan stänkte de vatten o murbruk omkring sej. Golvet var inte täckt ordentligt, så jag ville inte ens gå ut och se … Men, faktiskt de lyckades fixa en hel del. Fast de var sura – här är det otroligt viktigt vilken rang du har, och eftersom muraren var sur, så fick inte hantlangaren vara trevlig. De sa inte ens tack då maken serverade inköpta kanelsnäckor och te, inte heller när vi bjöd på coke… Vid några tillfällen satt de på balkongen och sov. Jag har gett upp, så jag skickade maken, och han gick ut och försökte säga något, men inget svar. På eftermiddagen visade de helt klart att nu hade de arbetat färdigt. Maken påpekade att de måste göra färdigt, eftersom i morgon skall målaren komma … Muraren blängde på honom o sade att var spacklet slut. Så maken slängde sej på telefonen – och nu svarade Mr Alexander – ”Jo, han var på väg, så han skulle köpa spackel” – Så nu har vi en säck spackel liggande här, muraren skall spackla klart imorgon och målaren skall måla.

Rörmockarn kom, två gånger, han skulle sätta upp handfatet i toalettrummet. Men här fanns inget handfat, ingen kran heller. Det handfat som vi valt ut fanns tydligen inte inte på lager, eller om det var kranen… Han kunde i vilket fall inte göra något, han kommer tilbaka i morogon klockan åtta …

Vi gick till en grann butik i eftermiddag, skulle se om de hade några tvättställ för omgående leverans. Vi hade fått veta att butiken var öppen till kl 18.00, den stängde kl 17.30 – vi var där 17.25 – för sent… Vi missade dem häromdagen ockdå, då öppnade de inte alls. Så vi gav upp och satte oss hos grannen, en italiensk krog. Mycket prisvärd och god mat. När vi satt o diskuterade matsedelen, så gav sej bordsgrannen till känna. Han var svensk (man uppskattar verkligen när svenskar talar om att de är svenskar, så man inte säger något dumt… ) Det visade sej att han var reseledare från en av de större arrangörerna för resor hit och till andra udda exotiska resmål i världen. Vi känner väl till företaget från annonser i svensk press. Tror faktiskt att några av er har rest med byrån i fråga.

Väl hemkommen så torkade jag hjälpligt av golven i ”vår avdelning”, men jag orkade inte torka av så vi kunde komma ut till balkongen. Jag lade helt enkelt ut tidningspapper …

Givakt!! Hann tyvärr inte fota när de blandade cement på golvet …

Det blir nog bra – har jag bestämt …

……

I morse fick vi vänta o vänta och ingen hantverkare kom. Igår stod ju Handyman Alexander och talade om hur viktigt han tyckte det var att passa tider och vilken planering och framförhållning han hade för att allt skall klaffa. Jag bestämde färg och vi åkte iväg o tittade på handfat och kran till toan. Allt kändes bra t.o.m. när jag torkade dammet från golven, jag torkar även en liten gång på plasttäckningen för att vi skulle ta oss till balkongen utan att dra omkring allt damm. Idag skulle det sista smutsiga arbetet göras och imorgon skall målningen börja.

Vi fick, som sagt, vänta i morse, ingen hantverkare kom, så jag – som återigen satt klockan på ringning blev sur, kunde ju ha sovit en timme till. Klockan kvart över tio kom de. Alexander bad om ursäkt och pratade o pratade och gav instruktioner till de två män som skulle arbeta idag. Den ene hade vi inte träffat förut, men han hade vattenpass med sej och det har vi aldrig sett någon som haft, det verkade ju bra för han skulla mura upp kanterna på väggarna. Alexander åkte sin väg, maken åkte till stan för några ärenden och jag satte mej framför datorn. Eftersom jag måste ha dörren stängd, så planerade jag att sitta på balkongen för att kunna hålla ett öga på dem. De hade börjat att knacka ner puts redan när Alexander var kvar, utan att täcka golvet …

De slutade banka, en tjänsteman kikade in till mej – han letade efter toan, sedan var det märkligt tyst, men jag fick ett Skype-samtal och blev sittande en stund. När samtalet var slut och jag gick ut för att titta till, så var det tomt – ingen kvar. Tänkte att de väl gått o hämtat grejor, och satte mej på balkongen, men ingen kom. Då såg jag att alla grejor var borta, det var en kort skymt vi fick se av det vattenpasset. De hade tagit sina prylar och försvunnit efter att de bankat ner lite puts – jo, de hade ställt upp en tegelsten, utan murbruk och dammat ner ordentligt igen. Maken kom hem och vi ringde till Alexander. Inget svar – vi har ringt honom flera gånger, han svarar inte och svarar inte på meddelanden.

Maken o jag bestämde oss för att ta en promenad, vi åt middag på en uteservering innan vi gick hem och försökte göra det lite mysigt i dammet på balkongen och tänka positivt. Alexander hade begärt en tredjedel i förskott, för att köpa in material, vilket han fick dagen innan, så nu vet vi inte riktigt vad vi skall tänka. Fast vi fick ju honom på rekommendationer, så …

… nu skall jag krypa till sängs med sköna drömmar om vårt nya fina vardagsrum, som skall vara klart senast nästa lördag … 😉

Klockan på ringning igen… Strax efter åtta knackade de på dörren och sedan var det full fart igen. Dock inte samma fart som igår, idag var det bara två man, en som spacklade och en som murade. Dammade ner gjorde de dock, visade det sej efteråt. Jag var inte lika noga med att stänga dörrarna idag och täppa till springor. Det har nu straffat sej med ett fint lager med damm över allt … värre än i går. Då hade jag skynken över soffor o sängar osv, så nu har vi detta damm överallt – till o med datorn är helt täckt … :-/

Imorgon kommer det en man som skall fixa ”finliret”, dvs spackla det snyggt – idag var det bara ”grovisen”. Vi får se hur det blir – i mina ögon ser det ut som om det är några dagars jobb kvar, vad gäller spackling. Tror att de skall måla taket i morgon också, eller om det var på torsdag – då skall de definitivt måla. Fick lov att bestämma färg idag, den är nu beställd, så hoppas det blev rätt …

Ja, hoppas nu att det blir bra, själv känner jag mej som en dammråtta, dvs dammig råtta, som är hänvisad till en hörna i vårt övermöblerade gästrum, och som nu, dessutom, är övertäckt av ett fint lager med damm …

Tror ni på det här …?

Jag vaknade till klockan, men hade gärna sovit en stund till istället för att stiga upp och plocka bort det sista. Vi var inte säkra på om Handyman Alexander skulle komma … han var ju lite senfärdig med att komma med kostnadsförslaget. Mellan åtta och halv nio sa han, och klockan kvart över åtta kom de… Det blev ett litet ”kaos”… som tur var hade vi köpte plast för att täcka golven – för det hade de inte med sej. Bara lite flyttkartonger, som de lade ut lite här och där … Sedan började de att banka hål i väggen. Då kom en av grannarna och var jättearg – hon hade arbetat natt och skulle sova, för hon skulle arbeta den kommande natten också, stackarn. Hon tyckte att de kunde väl vänta till klockan tolv, åtminstone. Men vad kunde jag göra mer än att be om ursäkt, men det var ett förfärligt oväsen. Jag fick ont i ena örat av oljudet och huvudvärk, trots att jag stängde in mej i arbetsrummet. Men dörr hjälpte inte mycket mot oväsendet. Vi försökte dessutom att täta så gott det gick mot allt damm – för damm blev det kan jag lova. Växterna på balkongen såg ut som om det hade snöat på dem, fast grått …

Den arga damen kom tillbaka med ”han som har hand om huset”, men då fick maken ta hand om det hela. Men vad kunde han göra, så arbetet fortsatte och jag antar att den stackars damen inte fick mycket sömn. Klockan kvart över tre lämnade hela gänget och då hade de tagit med sej allt murbruk och tegelstenar, som de knackat ner. Golvet såg inte alltför skadat ut, vilket jag trott då jag såg hur det gick till då stenarna bara flög omkring och med bara lite plast som skydd …

Puh …!! Trots allt damm så det verkar bli bra – så här långt …

Så är det igång, ingen återvändo …

….. Hjälp, vad håller vi på med …?!

Maken ser lite bekymrad ut ….

Det är inte smuts på kameralinsen, det är damm i luften …

Allt var inte så enkelt …

…. ……….

Nu skall bara allt det här bort …

Och, nu är det nästan klart, ska bara …