Det har varit full fart med mitt textiltryck idag. Jag måste ju börja från början. Hemma har jag massor med in färgade tyger, här ingenting. Jag har stått och målat alla nyanser med pensel, och efter hand som de torkade så måste de fixeras genom strykning. Tack o lov för Sveriges Radio, har hittat deras kanal med julmusik , så medan jag strök varje kvadratcentimeter av tyget i fyra minuter, så lyssnade jag till klassisk julmusik. Det finns en med gladare också, men den får jag ta närmare jul.

Hann ganska långt trots allt och det ser ut att bli bra, även om färgerna inte kom ut som jag ville när de torkat.

När jag lagt mig igår kväll så hade jag svårt att somna, så jag låg och försökte tänka på trevliga saker, då brukar jag somna. Kom då in på julen och vad vi skulle göra – kom då på att jag inte sett mitt ”gamla” CD-fodral. Det har jag alltid med mig vart än jag reser. Där ligger alltid mina viktiga cd-kopior beroende på vart jag är på väg. Nu låg där bl.a. backup på bilder (barnbarn m.fl) och vissa filmer (Karl Bertil Jonssons Julafton, Kalle Anka mm) som jag vill veta vart jag har. Jag steg upp och konstaterade det inte fanns där. I år var det dessutom hela serien Macken med Galenskaparna, som jag tänkt att det skulle bli julens underhållning, och antagligen mer – som jag i skrivande stund inte kommer ihåg.

Jag blev klarvaken och ganska upprörd och letade efter mappen – men den fanns förståss inte. Så jag travade in i sovrummet, lade mig i sängen och läste Svensk Damtidning, som vi fått från några av våra gäster på VEMA mötet. Tänkte att jag skulle bli tillräckligt uttråkad – inte minst pga av att jag inte längre känner till de s.k. kändisarna. Vet inte ens vilken Daniel som Victoria håller ihop med – men det är praktiskt – för sådana som mig – att han heter Daniel, menar jag. då behöver jag ju bara säga förnamnet så vet ingen att jag inte har den blekaste aning.

Annars har dagen gått i SWEA:s tecken – vad annars …  Idag skulle vi ha styrelsemöte på den vingård i Stellenbosch där julfesten skall gå av stapeln kommande söndag. Men idag var det flera hinder. En omfattande brand, som härjat i några dagar och bränt ner hus och orsakat några dödsfall, satte stopp för en av våra ledamöter från att delta. Vägen var helt enkelt avstängd.

Sedan hade de, vars förare kör minibussarne här – vilka hette Dala Dala i Dar es Salaam , bestämt sig för att strejka. Vi mötte massor av dem på väg in mot stan, som åkte i konvoj i sina minibussar, där folk hängde ut genonm fönstren och viftade med paraplyer. De var på väg in till city för att blockera gatorna. Vi var på väg åt andra hållet, vi skulle plocka upp en dam på vägen, men där stannade vi och höll vårt möte. Och det var nog klokt. Det hade tydligen blivit slagsmål där vi skulle passera – och det är inget man drömmer om att hamna i.

Vi hade istället mötet i en ljuvlig trädgård. Vi skulle avhandla punkterna inför festen, men vi skulle också inhandla maten inför julfesten, vilket vi gjorde i Canal Walk, som ligger långt ifrån oroshärden. Där promenerade vi några kilometer i några timmar, innan vi betat av ca halva listan. Sedan åkte vi hem.

När jag så småningom kom hem, så yrkade jag på att vi skulle äta på ”stammis-krogen” ikväll, maken var inte svår att övertala  ….

Vi räknar in SWEA prylar …

Idag har det varit fruktansvärt varmt och fuktigt. När det var som värst var jag och gick på stan … Jag som alltid sitter här i mörkret framför datorn – men inte idag. Jag skulle lämna tillbaka min krycka och köpa lite textilfärg. Saknade en nyans igår då jag skulle börja trycka.

Hittade butiken efter att jag promenerat i solgasset en bra stund, så när jag kom i och stannade upp – så var det som att öppna en dush. Ute dunstade tydligen det mesta, men inomhus …  Jag hittade några ynka burkar med helt fel färger. Man höll på att sälja ut textilfärgen (förståss), man skall sluta med det. Så nu finns det bara att köpa utanför stan – alltså måste man ha bil … Jag kom hem med lila och orange 😉  Så det blir till att tänka om – jag får bli afrikanskt färglad. Så idag har jag tryckt upp lila flodhästar, de kan se ut så också.

Maken hade avsmakning av brännvinet som han kryddar inför julfesten på söndag. Tre sorter. En var klart godkänd, en var lite mesig och den med pomerans behöver mer pomerans.Han serverade med bröd och ost – men trots att det bara var tre snapsglas och två personer – så ”tog” det. Dessutom är procenten lite högre här än hemma, 3% tror jag. Vet inte om det var orsaken eller värmen – för det kunde knappast ha varit mängden för min del, och med ost därtill …

Hmmm …

Det var varmt redan när vi vaknade och vi hade den vanliga långsamma morgonen på balkongen. Det var läge för solparasollet, det har det inte varit tidigare.

Sedan tog vi en promenad, vi skulle köpa en Julstjärna (blomma), som man säljer på Wolworths, men det fanns bara en kvar – och den var inte särskilt vacker. Så vi får hoppas att de får in nya. Istället så introducerade jag maken till den lilla restaurang, där vi brukar inta fredagslunchen. Han tyckte det var jättemysigt på den lilla gården – så nu har de nog en stamgäst där – bara inte på fredagarna, basta.

Vi bestämde med vänner att vi skulle uppleva solnedgången på Winchester Mansions veranda. Det var det många som hade bestämt, men vi fick ett litet bord där vi klämde ihop oss. Strax före kom det en lastbil och parkerade! mitt för solen … så snopet. Jag hade kameran med, måste ju ha lite fler solnedgångsbilder 😉  Men det löste sig, jag sprang helt enkelt in bland de andra borden och fick mina bilder.

Det var fortfarande så varmt och skönt, så vi promenerade hem och satte oss på balkongen med ett glas vin – så ljuvligt …

Ljuvlig utsikt …

Det var en härlig musikal – massor med vackra tonåringar som behärskar både kropp och röst och tyngdlagen (stavas det verkligen så …?) hade inte satt minsta spår. Trodde för ett tag att jag var i samma ålder … Så härligt, och när jag insåg att så inte var fallet – så blev jag inte ledsen, utan bara glad att jag lyckades gunga med utan att få ryggskott eller hjärtinfarkt. Det är tydligen en känd musikal, många barn o tonåringar i publiken som sjöng med i sångerna. High School Musical heter den.

Dagen har varit varm – ca 29 grader, så när vi kom tillbaka efter teatern så satt maken och jag på balkongen och njöt av värmen, det var fortfarande 24 grader varmt …

Värdinnan bjuder på tilltugg – så gott …

Värdinnan och värden …

Halva gänget vid matbordet …

Andra halvan …

I pausen på musikalen – så nöjda, eller …?

Jag pinnar på med hemsidan ( inte min egen…), och det börjar bli resultat nu. Jag börjar se mönstret… Sedan är nästa problem om någon är intresserad av att gå in och titta. Har en känsla av att vi är fel åldersgrupp här i SA … 😉

I vilket fall så är det fredag, och då är det fredagslunch här i SeaPoint. Så jag lade hemsidan på hyllan – där den skall få befinna sig till på måndag – om jag kan hålla mig. Jag travade iväg till lunchen – kan faktiskt gå riktigt bra nu. Idag var första gången utan bandage. Kryckan har jag slängt för länge sedan och jag måste nu ta mig tillbaka till Chirstian Barnards Sjukhus för att återbörda den.

Vi blev bara tre damer idag, men det var inte mindre trevligt för det. Tvärtom, vi kunde verkligen tala med varandra. Så jag återvände hem efter lunchen och åtgärdade lite på hemsidan (!). Mest bara ett eget litet experiment – som delvis lyckades. Manualen är helt krass …

Sedan har maken och jag tillbringat flera timmar i varandras sällskap och vi pratade så länge att det till slut var för sent att fixa middag – så gissa vad det blev? – En ostbit förståss. Har läst någonstans att eskimåerna, som bara lever på fett och sälkött – får i sig precis lika mycket vitaminer som vi västvärlden får, trots alla grönsaker som vi blir uppmanade att stoppa i oss. Och som de inte har tillgång till. Vet nu inte om en ostkant kan liknas vid sälkött/ister – men, fett som fett, eller …? 😉