Det var ingen som hörde av sig …

Vår hyrbil som skulle levereras kl 08.00 kom kl 9.45 efter påminnelse från maken. Vi laddade in vårt bagage och styrde kosan mot Pringle Bay. Vi passerade Gordons Bay, där de stora bränderna härjade strax före jul. Det var ingen vacker syn, och stackars de familjer som fick sina hus nerbrända. Men det som slog mig mest var: Hur kunde de rädda så mycket som de kunde, med tanke på brandens storlek. Det rörde sig om många mil …

Där var platser där man kapat trädens grenar mot husen, på en sida var allt bara svart och bränt, på andra sidan stod husen intakta – även om något sotiga. En knivskarp gräns som inte var en meter ens …

I övrigt så  är det en av Afrikas vackraste sträckor, och vi har kört där med våra gäster – nu var det svartbränt många kilometer. Sedan såg det helt intakt ut, för att börja igen, så sammantaget var det många mil som drabbats.

Vi kom i alla fram till vår värd familj, där det redan satt kända gäster och vi hade en trevlig eftermiddag då det grillades och värdinnan hade gjort den läckraste sallad därtill. Vi åt och det pratades och vi kunde nog ha suttit uppe hela natten och pratat, men …

Det blev lite sent för mig igår kväll, och i natt drömde jag de mest befängda drömmar. Jag packar inte längre, men det är fortfarande många resor och mycket människor involverade. I drömmen i natt skulle jag dessutom både bli klippt och få massage. Kanske för att jag behöver klippa mig och att jag har ett presentkort på massage, som skall utnyttjas nu när jag har tid igen.

I drömmen blev det i alla fall så att jag gick till frisören och fick skynke på mig och håret tvättades. Sedan kom det en man i kostym och slips och bad mig att sätta mig på en kista med ett täcke på. Själv satte han sig i en stol bredvid, men lyckades med konststycket att hålla om mig och klappa mig på ena armen. Samtidigt så lade han hakan på min axel och åstadkom några smackande ljud. Jag undrade vad för sorts massagebehandling mitt presentkort gällde för där jag satt i insvept i skynket och med vått hår och blev klappad på armen till detta smackande ljud. Det sägs ju att man bearbetar sin tankar i drömmen, men var skulle denna bisarra situation komma ifrån – även om jag behöver klippa mig och skall utnyttja mina kuponger.

När jag landat i verkligheten igen – tack o lov – så blev det Ring så spelar vi – vad annars en lördag morgon?  😉  Vädret är nu sådant att vi kan sitta på balkongen igen och lyssna. Där intog vi också vår frukost, innan det var dags att ta en promenad och att göra diverse inköp.

I morgon bitti skall vi få en hyrbil levererad, och sedan bär det av till Pringle Bay, till ett svenskt par. Där skall vi övernatta och förhoppningsvis står oss vädret bi så att vi kan ta en promenad på stranden. Maken har marinerat lammkött i kväll som vi skall ta med oss.

Jag har ju varit ganska o frekvent här nu under en ganska lång tid. Så nu när jag äntligen har tid igen, så blir det i alla fall ett uppehåll, för jag tänker inte ta med datorn. Vi hörs på måndag. Känner ni att ni vill höra av er så skriv gärna till min g-mail adress …

Det dök inte upp någon annan, men vi hade några trevliga timmar då vi drack vin och kaffe. Tiden gick så fort att vi faktiskt inte fattade att det gått några timmar. Gården är så vacker att det är lätt att glömma tiden. Innan vi gick så stal vi med oss några skott. Man skall ju stjäla skott. Vi var mycket diskreta och tog sådana som borde ha blivit beskurna …  😉

Sedan invigde jag min julklapp från maken. Ett elektriskt fotbad. Eftersom det var varmt bestämde jag mig för att sitta på balkongen. Det stod att det skulle vara lågbullernivå – det kanske det var – men jag skämdes för grannarna. Det lät som om jag damsög ett bubbelbad. Skönt var det i alla fall, och nu är fötterna välmående igen. Det hann inte bli någon färg på naglarna – det får bli en annan dag. Det blev Povel Ramel istället, hela kvällen, bara så bra. Till o med maken höll sig vaken till efter 24 …

Det blev ingen julotta, men flera andra fina program frånSveriges Radio. Vädret var bättre så det blev en promenad längs stranden och sedan hem igen för att fortsätta lyssna på radion. Jag, som är van att vara upptagen med något hela tiden, tog äntligen tag i ett garn – som jag köpt för många år sedan och som bara legat här – vi har aldrig suttit stilla så länge förut att det varit någon idé att ta fram det.

Vet inte om man i SVerige uppskattar Sveriges Radio som det borde uppskattas. Vi uppskattar oerhört att kunna ta del av programmen här på andra sidan jordklotet, klassen på programmen står högt över det vi har tillgång till.

En av våra gäster som vi hade dagen före julafton påpekade: ”Ni tittar inte mycket på TV, va´!”  Detta sa han när han såg vår lilla TV, inköpt -94, en liten apparat med två antenner som spretar. (Då man fortfarande frågade om vi ville ha färg eller svartvit …) Och vi svarade att det gör vi inte – det finns inget att titta på – trots 4 kanaler. Även om man abbonerar på satelitkanalerna (vilket vi gjorde i Ghana till hutlöst pris), så finns det inget att se om man inte är extremt sportintresserad, och det är varken maken eller jag.

Kvällen avslutades med glada skratt till Mrs Bucket’s otroliga förmåga att röra till det för sig. Det är en konst att vara rolig och att inte gå över gränsen till det fåniga, vilket hon klarar galant …

Den här stod utanför porten när vi kom hem …

Ett av favoritprogrammen är när barnen ringer till Tomten. Tyvärr hade man bytt tomte i år. Vet inte vad den förre hette, och varför han inte är med i år, men Sven Wollter som ersättare, var inte alls i samma klass …  Redaktören var däremot lika rolig som tidigare och ställder härliga frågor till Tomten. Bl. a. om ”Tomten vet varför det är så många som köper tidningen på julafton …”  Vilket ju inte årets Tomte inte visste, men föregående hade säkert haft ett dräpande svar.

Vi fick så fina julklappar från Barn/barnbarn i CA. Maken fick en fågel som kan ”sjunga”,  han är faktiskt mycket glad för den … Jag fick penslar o annat mtrl till textiltryck, måste ha varit någon tankeöverföring för det var precis de typer och storlekar som jag saknar. Och så fick vi varsin underbar DVD: Povel Ramel och Skenet bedrar – julspecial. Så istället för den stulna Karl Bertil Jonssons Julafton, så såg vi ett dråpligt avsnitt med Fru Bucket …  Hon (och Nanny) tillhör en av mina absoluta favoriter.

Klockan blev sen, och nöjda kröp vi i säng. (Fanns inte en tanke på att uppdatera här …) Det var nog en av de mysigaste julaftnar vi haft, sedan vi började fira ensamma. Tack lilla familjen i CA och Sveriges Radio …

En ny favorit i familjen …

Först klockan tre kunde jag sätta in skinkan i ugnen. Räknade ut att den skulle vara färdig mellan klockan 7-8 på kvällen. Då skulle jag sätta degen till vörtlimporna i god tid för att utnyttja ungsvärmen. En vän från Norge, som är på besök här nere ringde och undrade om vi skulle ut och äta tillsammans i morgon. Vi hade chattat om det för en vecka sedan. Men av naturliga skäl så kunde vi inte det 😉 Då ville han att vi skulle gå ut i kväll istället, det fanns ingen annan dag för honom. Inte för oss heller, så vi sa – kom hit, du får vara med och provsmaka skinkan. Han accepterade.

Jag hoppade in i duschen, skulle egentligen skett på morgonen, men Hilda …  När jag kom ut ur duschen så kände jag att det doftade från skinkan – så jag gick in i köket och tittade på termometern. Den var upp i 90 grader, och skinkan skulle vara klar redan vid 70-75 ….  Tiden stämde inte alls, väntade mig en knastertorr skinka. Hade dessutom gjort mig till att göra Kajsa Vargs Kryddskinka.

Maken fick ta hand om gästerna, han hade sin son och dotter med. Inget problem med gästerna, de var trevliga alla tre. Problemet var mitt … jag hade inte satt degen till vörtbrödet, inte gjort köttfärssmeten, sillen, risgrynsgröten och grynkakan.Men det löste sig. Jag fixade gröten och degen. Medan gröten ”kokade” i ugnen, så jäste degen och vi provsmakade den underbart goda skinkan och sillsalladen, som också blev mycket god med lokal sill. Jag fick visserligen resa mig och forma limporna, men kunde sitta och ha trevligt under deras jäsning.

Sedan bröt jag taffeln för att grädda limporna, göra grynkaka, köttbullar och sill. Rimmstugan i Radio Stockholm började och våra gäster satt i vardagsrummet tillsammans med maken och lyssnade, jag lyssnade i köket. Suveränt med den nya tekniken … Via datorn har vi direktsändning och via en liten minimanick har vi sändning till våra radioapparater. Helt otroligt, eller hur?

Jag hann med allt utom sillen, som jag helt enkelt glömde. Men det är färdig inlagd sill, där man bara tillsätter kryddor och lök, så det får bli i morgon. Jag var inte riktigt färdig till min julafton här nere, men i god tid för svensk tid. Så den sista halvtimmen innan julafton, satt jag i lugn o ro och lyssnade på Rimmstugan. Sedan tycker jag att de har missat något på Sveriges Radio – att de inte har kunna ta upp ett mysigt julprogram, efter Bertil Perrollfs julaftonsprogram från Gotland. Där man verkligen kände att det var julafton.

Kändes lite trist att först sitta och lyssna nyheterna och på meningslösa, långa inslag om shoppingkrisen i New York, och sedan skulle Trafikredaktionen ha ett långt inslag. Tror att vi åtminstone slapp sporten, men kommer inte ihåg – jag kanske helt enkelt ”stängde av” …. Det hjälpte inte att de berättade att de satt och sög på knäck och hade stora påsar med skumtomtar och tomteluvor på huvudet … Först sju minuter in på julafton så sa de att nu skulle de inleda julaftonen med O Helga Natt. Jag har nu bestämt mig för att inte reta upp mig på sådant, så jag bara njöt framför min ljusstake …

Kajsa Vargs Kryddskinka och sillsallad …

Våra gäster, som vick vara testpanel för vår skinka o sillsallad …