Nordic walking …

Dito, dito – dvs: Ring så spelar vi och Melodikrysset … Jag klarade nästan hela. Går bet  på de nya artisterna. Upplever att vi fått en massa nya härliga och duktiga sångerskor i Sverige de sista åren. Men eftersom jag inte lyssnar frekvent på radion, så kan jag inte deras namn. Nu löste det sig, jag talade med syster i Göteborg via Skype. Så vi fyllde i våra tomma rutor och skickade in – skall bli spännande, tror jag, och se om vi har en chans att vinna.

Men vill gärna återkomma till Skype – ett gratis program där man kan prata gratis med vänner i hela världen. Jag undrar lite varför inte fler laddar ner så att vi kan talas vid utan kostnad. Som det är nu så utnyttjar jag den andra delen av detta fantastiska program. Dvs. jag har laddat in 10 Euro och kan då ringa till era vanliga telefoner för en billig penning. Det fungerar faktiskt tvärtom också …  Kostnaden är 0,017 euro per minut – alltså ca tio öre minuten … Så jag ser fram emot att få några samtal i framtiden … Vi har både fast fungerande telefonlina och två lokala mobiler. Vill man veta dessa nummer, så skriver man ett mail till oss …

Idag så invigde jag mina Nordic Walking Sticks. Det var faktiskt skönt för mina onda axlar – sedan försöker jag koordinera med mina ”felande fötter”. Jag möttes av undrande blickar – en del gapskrattade när jag gått förbi – andra log helt öppet när jag mötte dem… Precis som det var i Sverige för många år sedan – då man fällde kommentarer som: ”Har du glömt skidorna hemma …?” Här vet jag inte om de vet vad skidor är, men det ser i vilket fall fånigt ut … 😉

Imorgon blir nästa promenad …

Va’ är det äntligen fredag … ?

Efter alla dessa helgdagar så är jag alldeles vill. Har fortfarande torsdag, och jag är hur säker som helst på att jag har rätt. Men eftersom det är ju fredag idag, vilket påpekades för mig, så blev det den vanliga lunchen som vi har på fredagarna. Vi är inte så många, men vi har trevligt. Kanske lika så bra att vi inte är för många – då kan vi prata och alla deltar i samma samtal …

Det var något svalare idag, det gick ner till 23 grader. Jag satte mig vid datorn (!) idag efter lunchen – men inte för Swea, utan för mina egna planerade projekt, jag började jobba med mina egna bilder. Men efter en stund så låste sig alla program. Vet inte vad som hände – irriterad blev jag och till slut så stängde jag av datorn helt och satte mig framför TV:n och tittade på en ”rulle”.

Nu sitter jag här och har inte så mycket mer att skriva om, mer än att ytterligare en vecka försvunnit utan att jag har förstått vart …?

img_2929.jpg

Tre glada sweor …

Årets första dag …

Det är något speciellt med årets första dag. Inte bara att jag måste lägga upp nya mappar – nytt år/ny månad. Jag skulle ju vilja vara lite filosofisk och komma med några tankeväckande ord. Men – de får anstå till nästa nyår …

 

Eftersom det blev sent igår – antar att det blev det för alla – så sov vi faktiskt till 9.30. Mest förvånande var det att maken sov så länge, om jag gör det  – inte konstigt, men han…

 

Det är varmt och skönt just nu, så vi kunde sitta på balkongen och njuta av vårt te. Sedan hade vi ambitionen att vi skulle ta en promenad – jag skulle inviga mina Walking Sticks – som ingen vet vad det är här nere. Men det var så trevliga program på radion, så jag sade till maken att han fick gå själv – vilket han inte ville. Så han surade lite och somnade i soffan medan ”vi” lyssnade.  Jag stortrivdes, stranden ligger kvar – men det var faktiskt roligt att få året samlat i Lottas program. Jag har ju inte hängt med så mycket pga av mitt åtagande detta år.

 

Det blev ytterligare en stund på balkongen innan det blev samtal på Skypen med kusinen i Enånger, som tack o lov nu är hemma igen och mår förhållandevis bra efter en operation. Sedan blev det ett samtal med barnbarnet i Stockholm, men efter en stund blev han trött och ville sluta prata 😉  Men farmor uppskattar de minuter vi hade kontakt.

 

Maken är ganska rastlös och blir otålig när jag tillbringar så många timmar framför datorn. Han ville att vi skulle titta på en film. Så ikväll tvingade jag honom att välja en film och att också ladda den. Jag menar, hur många år kan det ta innan han lär sig? Det visade sig att han kunde alldeles utmärkt – jättebra – nu skall han få sköta det i fortsättningen … 😉

Nytt år …

img_2928.jpg

Nyårsafton i Sea Point …

Nyårsafton…!  Med risk för att upprepa mig, så tänker jag i alla fall skriva – vart tog detta år vägen. Känner mig lite som Povel Ramel då han upprepade att han hade karbonpapper i munnen. Men, är det inte lite så som livet är. Allt upprepas, men det upplevs som om hastigheten ökar ju längre fram i livet man kommer.

Vi hade en skön dag, lyssnade till Sveriges RAdio – vi var tvugna att ladda upp ny gig – så det gällde att utnyttja den. De är så fräcka här – att även om du laddar upp den samma dag, så klipper man på minuten, och du förlorar allt – spelar ingen roll att du har betalat.

Värmen kom tillbaka och vi försökte ha korsdrag i lägenheten, men det blev mest varmdrag. Vi var ute och handlade inför kvällens bitings, som två vänner skulle komma och avnjuta tillsammans med oss. Det varma vädret höll i sig och vi kunde sitta ute på balkongen ocn njuta. Vi hade så trevligt, så vi kunde ha missat tolvslaget – men tack o lov så började grannarna tjuta och båtarna satte igång sina mistlurar. Det är förbjudet med raketer här, men av de raketer som skjöts uppp i Waterfront så såg vi de som nådde upp över Signal Hill. Fartygen skickade upp nödraketer … tror inte det är tillåtet, men för oss var det trevligt.

Kvällen blev sen, men det var så skönt att bara vara och sitta och njuta på balkongen i 23 gradig värme…

Äkta svensk glögg – Blossa …

Jag vaknade ganska tidigt i morse – efter ännu en livlig dröm. Det tog en stund innan jag förstod att jag låg i min egen säng … Maken rörde sig och steg upp, efter en stund gjorde jag det också. Hilda skulle komma idag och då vill jag gärna ha min te-blaskar stund ifred och sedan ta min dusch innan hon knackar på dörren. Dessutom skulle bilfirman hämta hyrbilen.

Bilfirman kom, Hilda kom – men jag blev inte så mycket piggare av det … Nu fanns där ingen tid till att slappa. Vi står inför ett årsmöte – där kallelsen skall vara utskickat ett strikt datum. Detta datum infaller inom några dagar – men ingen svarar på mina frågor. Sitter här med frågor som måste besvaras innan inbjudan måste skickas ut om några dagar. Så snart blir det så att årsmötet blir på mina villkor …

I vilket fall, så har vi varit på ett ett svenskt glöggparty ikväll. En ny medlem har kommit ner och bjöd in oss på glöggparty – med äkta Blossa glögg och älgkorv… Bara så gott, måste erkänna att jag nog borde skämmas för mig och min konsumtion – men ack så gott!!! Det var heller inte till någon nackdel att alla i sällskapet var mycket trevliga .. Tack o tack! Pia med vänner …

Eftersom värmen kommit åter så spenderade maken och jag en stund på balkongen innan det var läggdags för honom – och jag försöker komma tillbaka i rutinerna att skriva här varje kväll …

img_2927.jpg

Drömvärld …

img_2924.jpg

Vi kom i säng i går kväll i hyfsad tid, och jag somnade, men hade den mest bisarra dröm. Jag vaknade av den – tack o lov, men då var jag så slut och det tog flera minuter innan jag fattade att jag låg i en säng och att jag antagligen deltagit i en dröm. Det tog ytterligare minuter innan jag förstod att det var verklighet – dvs. att det bara var en dröm – att jag låg i sängen – vilken lättnad. Visserligen tog det lång stund innan jag somnade om, men – ack sån gott jag sov då – hade nog kunnat ligga där än för att ta igen mig.

På vägen tillbakamot Cape Town passerade vi Mr Price Home. Där inhandlades diverse nödvändigheter – med makens tillstånd och överensstämmande. Nu har vi tillräckligt med tallrikar, bestick och glas, för att bjuda hem folk. Till o med maken verkar nöjd med inköpet. Och än mer nöjd blev han då han insåg att vi har Hilda här i morgon. ”Vi kan väl låta Hilda diska detta”, var hans fråga. Skulle ju gärna vilja tänka att det är om omsorg om min arbetsinsats – men nada …

För första gången hyrde vi en automatväxlad bil – vilket jag anser vara en nödvändighet här i denna kuperade stad. (Har dessutom kört automatväxlat sedan mitten på sjuttiotalet.) Och, då hade vi naturligvis bil för endast två dygn och körde bara på landsväg  …