Våra amaryllisar har nu blommat sedan i oktober …
Ingen bil, fri att göra som vi ville igen, ja, dvs för maken. För mig blev det till att sätta sig framför datorn igen och fortsätta med Sweas Hemsida. Klockan ett brukar vi damer ses här i Sea Point för lunch, men det skulle knappast vara någon som hade tid. Maken och jag bestämde oss i alla fall för att vi skulle ha lunch, så vi gick dit – uti fall att. Och det var tur det. För där satt det en ny medlem, som kommit hit till stan på måndagen. Hon var mycket trevlig så maken, hon och jag hade swea-lunch i några timmar och samtalsämnena tog inte slut.
På hemvägen köpte jag lax, som skall gravas. Sedan tog maken fram granen, man behöver ju inte ta in den, den är ju redan inne – enligt maken. Och det har han väl rätt i. Så uppstod det klassiska – belysningen fungerade inte … Maken kastade sig ut på stan för att fixa. Det tog en evig tid, blev visst nån öl på vägen också, eftersom vi har så varmt. Han fick dessutom för sig att han skulle gå hela vägen fram och tillbaka. De kunde inte fixa den, sade de, men de ville sälja sitt eget i stället. Så de lyckades lura på maken två slingor som skall hänga i taket, i fönstret eller på något annat ställe. I granen skulle de definitivt inte hänga. Jag var lite putt, man kan inte klä en plastgran med kulor först och belysning sedan.
När jag någon timme senare skulle flytta undan lådorna med julpyntet, så stack det upp två askar med belysning, och då kom jag ihåg: Det var ju förra året vi hade problem med belysningen och jag fick gå ut och köpa ny. Den gamla skulle lagas, men det glömdes bort. Det är en tråd som skall lödas. Vi får se hur vi kommer ihåg nästa jul.
Glad blev jag igen och granen blev nästan klädd …
