Igår var jag så upptagen med min dator, så jag hade inte en tanke på den här sidan. Det är så idag också. Har suttit här sedan i morse och stirrat in i skärmen – brottats med engelska språket och komplicerade beskrivningar om hur jag skall bete mig. Och som vanligt med manualer så är det alltid någon detalj som inte stämmer, vilket gör att man inte kan läsa innantill och bara göra som de säger …

Ögonen är nu utstååående, ryggen krum och nacken alldeles stel. Nerverna längtar efter något som kan bedöva, men huvudet måste vara på skaft.

Började dagen med att fortsätta och tömma hårddisken, igår kopierade jag allt. Ville vara säker på att den biten var klar först. Trots att jag nu har ungefär så lite som man har på hårddisken i en ny dator så har innehållet inte minskat med mer än några gigabyte. En spottloska i havet. De extra hårddiskar som jag flyttat över till har ökat med det ytrymme som datorns hårddisk borde ha minskat med – men inte. Den faktiskt ökade ett tag – visserligen bara med några gigabyte – men … Nu kan jag inte ta bort mer om jag inte skall ge mig på programmen – men det törs jag inte. Lärde mig en gång i tiden att om man vill ha problem så är det just det man skall göra. Så Hjälp – va’ f-n gör jag.

Vår data”expert” skrev i ikväll och påminde om att han ville ha betalt för fakturan. Underligt nog skrev han på den mailadress som inte har fungerat sedan den 17 oktober, men som rasslade igång i kväll med att leverera 49 mail. De flesta var från Svensk Damtidning (nyheterna om vad Victoria och Daniel har för sig är tydligen väldigt stora fortfarande …). Sedan var det KLM – har antagligen missat massor med resor man kunde vinna … Må Bra hade också några mail som skall tala om för mig varför smala kvinnor håller sig smala – borde jag kanske ha fått för flera år sedan … Men när jag skulle svara honom så fungerade den inte igen.

Nu vet jag inte om jag kan gå och lägga mig – om jag måste sitta här och titta på hur programmet jobbar. Det är kurvor i ett fönster som flyttar sig och som visar hur datorns filer fragmenteras. Ett desperat försök från min sida att rädda den. Det ser rätt risigt ut på den punkten – men vad är det som ligger och ”skvalpar” på hårddisken när jag tömt den på alla filer begriper jag inte. Jag tror att urmelkottarna har kommit tillbaka …

Det är inte helt enkelt för mig att arbeta just nu, alla filer ligger ju utanför datorn. Jag har en hårddisk där allt är back-up’at, en hårdisk, dit allt är kopierat och en sticka med allt för föreningen. Där det just nu är hur mycket som helst som skall göras. På lördag skall vi dessutom ha möte där vi skall prata om mycket av det som ligger på min ”sticka”. Ifs så är det inte så besvärligt, men så fort jag ansluter den så sätter defragmenterings programmet igång att omfatta även den, liksom den extra hårddisken. Detta gör ju att det tar längre tid att fixa hårddisken. Därför vet jag inte om jag har tid att gå och lägga mig – måste kanske övervaka att programmet gör vad det ska. Jag börjar ju bli expert nu – efter att ha lyckats installera och framför allt sätta igång det. Det tog bara en timme – nånting …

Lät mycket trevligare med rökt fisk och att vänta på pannkakor med kantareller som du skrev om Ulla …

Det var segt i morse. Vi tog några timmar på oss på balkongen innan vi satte tänderna i disken. Ett tag funderade vi på att ringa till Hilda, men nog skulle vi väl klara av lite disk.

Jag startade Mark Levengoods sommarprogram, vet inte från vilket år, men programmet var bra. Jag gillar hans humor. Däremot fick man inte någon musik, bara tre takter och det var samma tre takter hela tiden. Lite fånigt, för även musikvalet ingår ju i bilden.

Disken blev i alla fall klar, det tog hela progammet plus en sommarpratare till – sedan var rent och snyggt igen. Maken tyckte det var så jobbigt att han somnade på sängen – hur han nu hamnade där när jag stod med händerna i diskbaljan. Spindelnätet tar vi ner i morgon, ingen som vill kliva upp på stegen idag.

Hade tänkt ta en promenad efteråt, men kände inte för att gå själv så det blev ett samtal till kusinen och sedan en Agatha Christie. Nu är det dags för sängen – det är nog historiskt tidigt i mitt fall – kanske jag kan orka läsa lite i en bok …

Vi har haft Allhelgona middag med trevliga gäster. I resten av världen så inträffar Allhelgonadagen den 1 oktober, men i Sverige lägger vi den till närmaste helg. Eftersom våra vänner ännu inte var i Sydafrika på den rätta dagen så rättade vi oss efter den svenska almanackan och hade vår ”spindelmiddag” i går.

Jag stod i köket nästan hela dagen och förberedde. Det var riktigt roligt – så länge sedan jag lagat mat på det sättet. Visserligen hade maken och jag förberett lite igårkväll, men det återstod ändå saker att göra. Det som bidrog till det trevliga var att jag  – äntligen spelade upp några av mina sommar program som jag laddade ner i somras. Visserligen stör det lite att man inte får höra musiken, men det överlever jag.

Ialla fall så hade jag bestämt att något på bordet måste vara lite ”spökigt”. Det fick bli ostpinnar till soppan, de skulle formas till fingrar. Det var faktiskt riktigt kul. Visste inte hur de skulle bli i ugnen, om de skulle flyta ut, jag hade dessutom bytt ut det vita vetemjölet mot fullkornsmjöl. Men – de blev bara så bra. Mindre bra var att jag glömde att servera dem till soppan …! 😉

Maken kom ihåg dem när vi satt och drack kaffe och åt efterrätten. Då var alla så mätta att ingen orkade smaka dem. Lite senare blev de emellertid avsmakade – som vickning – klart godkända både till utseende och smak. Det var nästan lite obehagligt att sätta tänderna i dem …

PS. Det har gått lite ”troll” i den tredje bilden … Den går inte att få mindre, men det var antagligen meningen att ni skulle se ordentligt … 😉

Hur kan det vara fredag igen …?! Igår sade jag till Hilda, som kommer på tisdag och torsdag, ”See you on thursdag!, men det var ju torsdag. Vart tog de andra dagarna vägen? Det är något med tiden som inte stämmer – kan det vara den globala uppvärmningen …? Men i så fall är det något som fattas. Vi har inte den värme vi borde ha – kanske en tröst till er som läser detta och som bor i norden. Ljuset är jätteljust och solen värmer skönt, men vinden … Den är kall. Och för att ge exempel på hur kall den är så kan jag meddela att maken bytte till långbyxor innan vi gick ut i dag strax före lunch! Jag fryser ju alltid, oavsett, så jag är ingen tilförlitlig källa vad gäller temperaturer – men maken som lever i kortbyxor i stort sett året runt …

Idag har vi varit på inköpsrunda, maken och jag. Det var också första dagen för Sweornas lunch i SeaPoint. Jag räknade inte med någon anslutning, så jag hade maken som back up. Vi hade varsin inköpslista och bestämde träff hos ”gubbarna” kl 13.00. De hade fixat innergården och vi satte oss där och åt en varm lunch, även om solen sken och det var skönt.

Sedan fortsatte inköpsrundan, vi skall ha gäster på middag i morgon och råvarorna skulle köpas in. Naturligtvis fanns inte det som jag tänkt mig, trots att jag besökte samtliga matbutiker i SeaPoint. Men vi fick ihop tillräckligt så att vi kunde förbereda ikväll. Det blev en trevlig kväll i köket med Spanarna och DaCapo – så mycket roligare att laga mat då, även om det strulade med ett av recepten. Här skulle jag kunna skriva lite roligt om våra bekymmer, men eftersom jag vet att några av gästerna läser denna sida så tänker jag inte berätta. Det kom inte ut som det skulle utseendemässigt, men smaken är precis som vi ville att den skulle vara.

Nu är kylen fylld med diverse ätbart inför morgondagens middag, den första för den här säsongen – det skall bli roligt …

Det har gått troll i det där med bilderna – de kommer – men när …

Har fått lite skrämselhicka när jag fick respons på mina funderingar i går om datorn. De bekräftade mina egna tankar … Jag kan inte så mycket om datorer, men jag har förstått att den dator jag köpte för några år sedan inte bär sig åt som den dator jag köpte innan. Har ständigt problem med vanliga funktioner som hakar upp sig och inte fungerar. För att i nästa stund fungera eller i sämsta fall efter att jag startat om datorn. Men man kan inte hålla på och starta om en dator hela tiden – speciellt inte som den är så fruktansvärt långsam att starta om. Jag saknar min gamla dator, som f.ö. maken numera använder och som han har aldrig några problem med … Den tuffar och går som man förväntar sig att en dator skall göra …

Nu sitter jag här mitt i natten (igen …), jag som har bestämt att jag skall komma i säng i tid. Jag har nu säkerhetskopierat det viktigaste – tror jag. Skall kolla i morgon. Vet inte hur alert de små grå är efter en telefonkonferens på en urusel lina. Konferensen varade i nästan två timmar och det ekade och som extra tillskott så satt en av deltagarna och hostade – som jag uppfattade det – fritt i luren.

Den datorexpert som vi anlitade, till en förmögenhet – visade det sig när fakturan kom – skrev en liten fotnot på slutet om reload (kanske jag skrev om igår), men jag vet fortfarande inte vad det går ut på och hur jag skall bära mig åt. Som min syster konstaterade är snart uppe i kostnaden av en ny dator när man anlitar dem … Och så sitter man där fortfarande med sin gamla apparat.

Mig stör det extra att dessa problem jag haft med datorn försvinner så fort jag är i Sverige, där jag har service och tills i september också garanti tid. Kanske det beror på att då använder jag den mycket mer sparsamt, eller … Ja, jag vet varken ut eller in. Igår började den låta dessutom – så nu kör jag radio för att slippa ljudet – gör mig bara mer nervös och jag vet ju inte hur jag skall agera i alla fall. Nu skall jag sova (om jag kan) på saken och i morgon är en annan dag …

(Bilderna som jag lovade igår, glöm det – kanske de kommer i morgon …)

Vet inte vilket jag skall prioritera att skriva om just nu … Att min dator, eller snarare min internetuppkoppling är helt sjuk.Troligen är det min dator, eftersom maken påstår att hans dator fungerar normalt.

Det kan ta upp till fem minuter för mig att öppna ett mail, skicka ett mail eller att göra vad som helst i mailprogrammet. Ibland står det laddar, arbetar fortfarande – som det alltid stått. Men nu har det tillkommit ett tillstånd där det inte står något … Jag kan varken gå ur eller byta sida. Inget händer – jag kan gå ut och koka kaffe och komma tillbaka och försöka skicka eller byta sida – ingenting händer … Så plötsligt bestämmer sig datorn för att tala om att mailet är skickat eller vad det är jag ville – då har det ibland gått tio minuter …

Men idag har jag knappt suttit framför datorn. Jag har varit på lunch några av kvinnorna i vår förening. Den första månadslunchen efter sommar/vinteruppehållet. Så roligt att ses igen …

Ibland tvivlar jag och tycker att det är trögt, men idag fick jag bekräftelse på hur roligt det är när vi ses.

När jag kom hem så hade jag flera telefonkontakter – via Skype (vilken otrolig tillgång) – med några kvinnor i Sverige. Jag blir mer och mer glad för alla dessa härliga kvinnor som jag lärt känna genom vår förening. Några har precis kommit ner och vi kan ses – någon kommer i nästa vecka.

För att inte tappa den positiva känslan från vår lunch idag så lade jag i en rulle och tittade på en typisk ”kvinno-film” – Djävulen bär Prada – tror jag att den heter, med Merryl Streep. Att den var typisk kvinnlig förstod jag då maken sade god natt och lade sig ovanligt tidigt. Efter den  fortsatte jag att titta på Kalenderflickorna. En härlig humoristisk film, som bygger på en verklig historia. Eftersom maken redan sov så hade jag nöjet för mig själv och då också när jag hade anledning att le ”högt” …

(Har några bilder i kameran – det får bli morgondagens uppgift …)