Hon kämpar på min kompis. Vid ett tillfälle idag gjorde hon mig riktigt nervös. Precis när jag tänkte gå ifrån en stund och njuta av värmen och solen utomhus. Det började låta, inte som första gången, men jag hörde hur ansträngt det var. Jag gick in och kollade i programmet som står och jobbar för att få henne ”frisk” igen. Hux flux fanns det inte ens en gigabyte ledigt på hårddisken – jag blev ordentligt nervös och visste inte vad jag skulle göra.

Borde jag ha ”relodat” henne redan i måndags – vad skulle nu hända med alla program. Jag sparade det jag jobbade på och kopplade ur min ”sticka”. Satt och gjorde ingenting – maken gick och lade sig. Efter en stund lugnade hon ner sig igen och jag övervägde om jag skulle kunna lägga en patiens, medan jag lyssnade av läget. Då återgick ljudet till det vanliga surret och jag kollade in hårddiskens kapacitet – den var nu åter 35 gig. Så det måste ha varit något stort och tungt som flyttades.

Maken och jag gick ut och bestämde att vi skulle gå till greken och äta – vi har inte varit där på länge. En mycket enkel restaurang med grekisk meny, de har också en veranda – jag ville sitta utomhus eftersom jag har varit instängd så mycket nu. Naturligtvis så höll de på att renovera sin veranda just idag. Men vi satte oss strax innanför och luften och solen nådde oss nästan. Då behövde de dra för skjutdörrarna, för nu skulle det sopas.

Kvällen har jag tillbringat framför datorn och försökt bringa ordning i alla mina filer. Maken har suttit framför TV:n och tittat på fotboll. Sydafrikas lag mot ett amerikanskt lag och matchen spelade på den nya arenan här i Kapstaden. Vi ser den inte, men vi hörde ljudet av vuvuzelas – hur nu det stavas. Tyvärr så fick amerikanarna in ett mål strax före slutet. Synd, de skulle behöva lite uppmuntran våra Bfana Bfana. Det skulle även jag behöva …

Det är redaktören som skriver. Till skillnad mot mycket annat som jag ”tramsar” med, så är detta ganska roligt.

Jag har lärt mig massor idag, i Word alltså. Fortfarande är det vissa saker – som jag kunde i de tidigare versionerna av Word – men som jag bara inte begriper hur jag skall göra. Och ibland letar jag mig tokig i menyerna. Nu har jag kommit underfund om att om jag vill rama in en text, så är det inte självklart att den symbolen finns där … Har tillbringat åtskillig tid för att leta under de olika menyerna. Men se, om då symbolen för ”mellan/avdelnings” streck är synligt så klickar man på den symbolen och plötsligt så finns alla alternativen där. Men så fort man valt något av det andra så ändras symbolen. Nu vet jag det …

De som sitter och ”leker” med att ta fram dessa program, sitter nog inte så mycket och jobbar med texter. Störst kritik har jag mot stavningskontrollen – ibland baxnar jag när jag ser alternativen + alla fel som smugit sig igenom för att kontrollen inte fungerar. Till o med stavningskontrollen i mailprogrammet Thunderbird fungerar bättre än den här i Word.

Nu skall jag inte gnälla längre – jag pysslar om Kompisen, men det är lite svårt att veta vad hon vill. Jag märker däremot så snart hon inte mår bra. Då blir hon varm och börjar låta. Hon har protesterat vid två tillfällen idag. Det har nu inte gjort så mycket eftersom jag kör med hängslen och svångrem – inget har gått förlorat. Vi har gjort ett fantastiskt jobb idag …

Jag tog också ledigt en stund, skulle gå ut och äta lunch och handla hem lite mat hade jag bestämt. Maken var ute med en kompis och åt, han hann komma hem innan jag kom iväg, så han gjorde mig sällskap. Kul, alltid roligare med sällskap. Det var underbart varmt och vi kunde sitt under en parasoll utan att jag frös. Jag tog till och med av mig koftan – det var visst 30 grader …

Sedan gick jag hem på ett härligt humör, tills jag upptäckte att jag glömt att handla hem den mat som jag planerat. Kylskåpet består av några morötter, vitlök, squasch – som hade möglat (usch …), ett paket smör och den sill som vi skall ha till jul. Då var det sent, så sent att butiken stängt (kl 21), men det fanns en burk med sardiner i ”brine” och lite Finn Chrisp, så fantastiskt gott när man är hungrig – prova det.

Fick också ett kärt mail idag, från barnbarnet. Tänk att jag har barnbarn som kan skriva mail på egen hand …

Kompisen var krasslig igår – hon började hosta lite diskret – för att bara öka ljudmässigt. Jag skyndade mig att spara – på rätt ställe och stängde av. Jag har ett stort jobb i Exel som måste vara klart idag och skickas iväg till Storasyster.

Vi skulle bort på ”flyttgröt” och jag hade åtagit mig att fixa kyckling, så det fick bli en promenad ner till butiken istället och sedan köket. När kycklingen stod i ugnen försökte jag starta igen. Kompisen totalstrejkade. Skärmen förblev svart och jag blev förtvivlad – så mycket jobb som jag måste bli av med inom den närmaste veckan. På den svarta skärmen upptäckte jag i övre vänstra hörnet att det stod Fun error … Nu skulle man ju kunna tro att det betyder ”slut på det roliga”, så var det nog . Det var ju tydligt besked om att fläkten hade lagt av, var det den som har låtit till o från och som nu kraschat …

Det var inte tid att fundera, vi skulle ju bort så jag gjorde mig i ordning och vi åkte iväg, Efteråt skulle hela gänget iväg på konsert. Vi skulle lyssna på Fyra Tenorer, fyra svarta killar som sjunger väldigt bra. De hade en härlig föreställning med många av mina favoriter, men vi alla tyckte synd om dem då de hade en urusel stab vad gäller ljudet. Det positiva övervägde i alla fall och glada packade vi in oss i taxin för hemfärd. Sju personer – inga problem.

Jag försökte återigen starta Kompisen, men samma resultat, så jag var inte så glad när jag lade mig.

Maken orkade inte höra, men det skall jag komma ihåg när han behöver hjälp nästa gång. J

Imorse satt jag en stund på balkongen, gruvade mig för att försöka starta Kompisen. Var helt införstådd med att jag skulle få ta henne under armen och åka till datorfirman och be dem byta fläkt. Förhoppningsvis medan jag väntade – optimist …

Jag njöt av värmen (sitter framför öppet fönster just nu), vi har äntligen fått varmt väder i CT. Det har varit ca 30 grader. Men det har jag inte haft någon glädje av – förutom det öppna fönstret. För hör här: Kompisen är en kompis, hon startade och har fått arbeta hårt idag. Exelarket blev klart, det tog tid – jag är helt klart ringrostig … Sedan tog redigeringen av tidningssidorna vid – där jobbar jag fortfarande, men måste nog komma i säng och sova även om jag skulle kunna fortsätta några timmar till. För till skillnad mot siffror i Exel så är detta roligt …

En liten sväng ut på balkongen för att njuta av månen – om den är där – hinner jag definitivt …

Nu är jag tillbaka i hemmet igen. Maken sade att han tyckte att det varit ensamt, långsamt – nånting … Känns ju roligt om det märks att jag är frånvarande.  Vi gick ut och åt middag – kylskåpet var tomt … När vi kom tillbaka så satt maken artigt och tålmodigt och lyssnade på mig i en timme – sedan gick han och lade sig. Nu var ju allt bra igen – jag är hemma och han kan lägga sig och sova utan att känna sig ensam … 😉

Själv har jag så mycket att ”smälta”, vet av erfarenhet att det är ingen idé att ens försöka lägga sig – då kommer dessa två dagar att gå som i repris och jag kommer att snurra runt som en spole i sängen – irriterad på att inte kunna släppa tankarna och bara sova.  Nä, jag skall lyssna på vacker musik och lägga en svår patiens – när jag känner att jag inte fattar mer (med hjälp av ett glas vin), så skall jag krypa  ner i sängen, lägga mig tillrätta på spikmattan och kommer antagligen att somna inom några minuter …

Sedan vaknar jag  efter en timme, tar bort spikmattan – huden bara ”tickar” av blodflödet, eller vad det nu är. Det hinner jag inte fundra över för jag somnar alltid om inom några minuter …

Har du svårt at koppla av och somna på kvällen – skaffa en spikmatta av typ Shaktimattan. Den har hjälpt mig att bli av med mina (tidigare) ständigt värkande (”svidande”) axlar, min tillfälligt stela nacke pga av olika orsaker och värk i ”kulan” i nacken.  Den där ”knölen” som ryggraden slutar med och som det verkar som om huvudet sitter fast i. Jag vet att ni är smarta nog att förstå vad jag menar. Om inte så skriv och fråga i Kommentarer.

Men resultatet, för mig, = spikmatta = slut på ont i axlar och nacke …

Nu skall jag hälla upp det där vinet, leta fram en svår patiens och ladda CD-spelaren med klassisk musik. Fick den i present av min syster, för några år sedan, en helt underbar platta – så blir det specialhörlurarna med ett fantastiskt ljud …

Vill bara tillägga att Kompisen verkar må bra – tror att hon tycker det är roligt att jag är tillbaka och ”hamrar” på henne igen …

Nu hände det igen – jag glömde totalt bort denna sida. Satt och jobbade vid datorn vad annars.

Jag gullade, klappade om datorn och talade vänliga och uppskattande ord innan jag lade mig häromkvällen. Smekte den vänligt och sade vackra ord – den fick också att namn, inte det vackraste kanske – men mycket passande. Hon, för det är en hon, heter nu Kompisen.

Det var ett spännande ögonblick när jag skulle trycka på startknappen. Jag hade faktiskt ont i magen.

Inte ett ljud hördes, men det blinkade till på skärmen och processen startade precis som den brukar …  Jag vågade knappt andas, så kom inloggningsuppgiferna och allt verkade som vanligt. Med ett undantag – hon var knäpptyst, inte ens ett litet sus … Jag lade örat mot henne men det var bara tyst. Då började jag fundera på om det var fläkten som rasade ihop dagen innan. Men datorn förblev relativt sval – hon har tidigare varit så varm att det har varit jobbigt att skriva, om jag råkade luta handleden mot höljet. Inte igår …

Jag har massor att arbeta med, så när jag var tvungen att gå ut på nätet så började det att knastra lite försiktigt. Jag stängde ner direkt och väntade några timmar – sedan var det bra igen. Men något är fel, trots att jag nu inte har några dokument och filer kvar – allt ligger på extra hårddiskar – så använder jag 105 gb … Hon skall få träffa datadoktorn i nästa vecka och bli ”reloded” (för en dyr penning). Tyvärr blir hon med engelska – jag tycker det är tillräckligt jobbigt ändå att ta mig fram i dator världen när det inte är rutinerna som skall göras.

Idag fungerar hon också – men det susar lite …

Nu skall Kompisen få ledigt jag åker till Paarl, där jag skall umgås med damer tills i morgoneftermiddag – men först skall jag på en damlunch. Så nu blir det duschen och sedan packa en liten väska.

Vi hörs …

Idag hände det som inte får hända, eller så har det inte hänt …

Efter en dags arbete, då jag skrivit flera dokument – brottats med det nya i Mikrosoft Word, som jag har haft svårt att förlika mig med, men lyckades få till två sidor till vår nya tidning. Det såg riktigt bra ut. Dessutom tyckte jag att jag fått till en riktigt bra text. Några genomläsningar och korrigeringar och jag var nöjd. Sparade allt som vanligt – och där ligger problemet. Jag skulle inte sparat på datorn – jag skulle ha sparat på min extra hårddisk. Där ligger allt annat sedan igår, men …

Så började det att låta, alldeles förfärligt i mina öron, men det beror ju faktiskt också på vad man jämför med. Ljudet var tillräckligt för att jag skulle bli hispig och bara stänga ner datorn. Där ligger nu problemet, mina två sidor till tidningen. Bara där ligger de och inte där allt annat ligger …

Jag skall, när jag skrivit färdigt detta, sätta mig och gosa med min dator, precis som man pratar med sina blommor, klappar sin gamla bil osv. Jag tänker klappa på min dator och tänka en massa positiva tankar. Hjälper inte det, då …

Har för säkerhets skull skickat ut ett SOS till några, men hittills inget svar, så det blir nog positiva tankar och gullegull som gäller.

Jag måste erkänna att jag varit orättvist negativ till en del nya uppgraderingar – bl.a. Word. Nu sitter jag framför makens dator, min gamla, som jag saknat, och jag tyckte denna var så mycket bättre. Men var den verkligen det och har jag verkligen saknat den? Känner inte alls igen mig i Word – där jag skriver just nu, med Times New Roman och det verkar jättekrångligt att ändra till Calibri, som gäller för min variant av Word – om det ens finns på den här. Jag måste kanske få ett förhållande till denna version igen, och vem vet, jag kanske hade rätt, eller så hade jag inte det.

Ju mer jag tänker på min ny/gamla dator desto mer saknar jag den. Jag har  tidigare tyckt att det nya mest varit lull-lull och till bekymmer, men …

Om jag skulle råka komma ihåg kameran, så kan jag nu inte lägga in några bilder i denna dator. Till det behöver man sladd eller apparat med sladd. På den nya sätter jag bara in SD-kortet direkt, har inte ens tänkt på hur enkelt att slippa ytterligare en sladd att packa.

Men, visst är jag tacksam att maken har en dator och att han är vänlig nog att låna ut den. Jag har ju jobbat hela dagarna vid min dator de senaste veckorna. Vi får se hur det blir i morgon när han är vaken …