Kategoriarkiv: Vardag i Årsta

Shopping …

img_1929.jpg

Jag hade en del att fixa med på förmiddagen och tog bilen till köpcentret. På ett gammalt fabriksområde har man byggt ut och byggt till under flera år och nu kan man hitta i stort sett alla butiker på detta område. Så praktiskt att bara ta bilen, parkera – gratis – och uträtta sina ärenden. Undrar hur det kommer att bli för butikerna i stan på sikt med biltullar och dyra parkeringsgarage – om man ens får plats. Det här passar mej bättre och det tar inte mer än 5 minuter att åka dit.

Mötte kusinen, som hade med sej djupfrysta lingon till syster. En del av den skörd som vi plockade för några veckor sedan i Hälsingland. Syster från Göteborg, som varit här i stan för att sätta sej in i sitt nya arbete, skulle åka tillbaka på eftermiddagen medförandes dessa lingon.

Vi skulle också titta på en dator till kusinen. Där stod vi två tanter, vi hann inte ens se oss omkring förrän vi hade en ung man som ”visste allt” om datorer, som gav goda råd – men som såg lite snopen ut när kusinen inte var beredd på att plocka upp plånboken direkt … Till hans försvar skall sägas, att han nog visste vad han talade om.

Kusinen åkte hem och jag fortsatte mot bokhandeln, man lämnade 20 procent på allt – jag försökte komma på de böcker som jag skulle köpa, men när jag stod där med alla böcker runt om mej, så kom jag inte på en enda författare … Jag åkte hem och lämnade över lingonen till syster, som startade sin resa mot Gbg.

Maken och jag avslutade dagen med en alldeles utsökt krabba …

(Solnedgångarna ersätts för ett tag av höstens framskridande …)

Prinsessa för en dag …

img_1921.jpg

Idag skulle det ske, jag skulle utnyttja min födelsedagspresent tillsammans med lillasyster, som fick samma present på sin födelsedag, ett presentkort på SPA. Vädret var helt fantastiskt, sol och varmt – en riktig sensommardag. Jag styrde kosan mot Nynäshamn, och körde vilse i staden. Ringde till syster och talade om att jag stod utanför en pizzeria, hon påpekade att det nog fanns minst 30 i stan … Med telefonens hjälp lotsade hon mej fram i staden, och jag var för en stund en sådan där irriterande bilist som sitter och håller sej i telefonen i ena handen och ratten i den andra – så det där med blinkers …

Vi kom fram till  SPA:t i tid. Naturen och havet bjöd på sitt allra vackraste jag. Syster började sin behandling och jag slog mej ner i en stol med ett fotbad, som man ställde upp med medan jag väntade. Sedan låg jag på en solsäng, i solen, och drack grönt te och mumsade på färsk, exotisk frukt. Syster kom ut alldeles salig och det tog en stund för henne att landa i verkligheten. Då var det min tur – och jag hamnade också en bit ovanför marken under två par händer som donade på ett skönt, avslappnande sätt. Tror att jag somnade till en stund.

Tillbaka utomhus, i fortsatt solsken, så tog vi det lungt på varsin solsäng en stund innan syster badade i inomhuspoolen, jag tyckte det var för kallt och tittade gärna på. Vi bastade och satt och njöt av den vackra utsikten, havet var lungt, men att bada i det var otänkbart för oss båda – 14 grader. Vi kröp istället ner i en varmvattenpool, som var placerad på soldäck, där var nog temperaturen över 37 grader. Vi blev sittande där väääldigt länge och bara njöt. Vi ville egentligen inte avsluta och åka hem. Men allt varar inte för evigt, man skall ju sluta när det är som bäst. Men vilken dag vi lyckats pricka in …

Tack alla ni som gjorde denna dag möjlig!!!

Och idag skulle min farfar ha fyllt 110 år …

Utsikten från fönstret …
img_1905.jpg

img_1906.jpg

En glad och förväntasfull syster …
img_1909.jpg

Framdukat …
img_1913.jpg

Ska vi våga oss på ett dopp …?
img_1918.jpg

Vi valde den här varma gölen istället …
img_1923.jpg

En sista blick på utsikten. Tack för oss …
img_1926.jpg

Halva, halva året …

img_1894.jpg

Idag är det tre månader till julafton och tre månader sedan det var midsommarafton. Maken påpekade för barnbarnet att snart kommer jultomten, men barnbarnet blev inte övertygad …

Barnbarnet sov gott i stort sett hela natten, han vaknade en gång och ropade på mej. Då ville han att jag skulle sova i hans säng. Jag gjorde det och talade om att jag skulle lägga mej i min egen då han hade somnat. Vilket jag också gjorde. Han sov fram till kl sju – och vaknade jättepigg, det skulle nog jag också ha varit om jag sovit i 11 timmar.

Han ville genast leka med sina bilar, jag kröp ner i sängen igen och sov med ett öra vaket. När maken steg upp somnade jag in riktigt gott, har ju som bekant inga problem med att sova på morgonen, men desto större problem på kvällen – jobbar på det …

Det är inga som helst problem med att vara barnvakt åt barnbarnet – han leker med sina bilar, pratar och sjunger lågmält. Jag lekte lite med honom, men sedan var det dags att tänka på packningen. Drog fram kläderna ur garderoben för att titta om det var något som absolut måste med till SA. När jag öppnade resväskan och tog ur den bubbelplast, som vi sparar och återanvänder för packningen, så låg barnbarnets blå Foppa-tofflor där. De köpte vi i San Francisco i våras, och de har varit försvunna sedan dess. Vi var helt övertygade om att de blev kvar på hotellet … Barnbarnet blev mycket glad och har haft dem på sej i dag.

img_1887.jpg

Har under årens alla packningar kommit på att jag om lägger de saker som skall med i en plastpåse, som jag sedan väger och antecknar kilona efterhand, så är det lättare att beräkna vikten. Har ett litet hängmått, som inköptes för att inte bli lurad på fiskmarknaden i Maputo. Sedan fyller jag på med påsar i väskan tills vikten börjar närma sej gränsvärdet. Det är nämligen ingen idé att packa ordentligt för än man vet vad som skall med. Måste ju också ta hänsyn till julsillen m.m. som inte är inköpt än. Jag har nu kommit upp i 13,5 kilo. Det är 20 kilo som gäller …

Det var svårt att fånga barnbarnet på bild, han hann undan eller vände ryggen till …
img_1889.jpg

Här satt han still en liten stund …
img_1891.jpg

En ljuvlig dag …

När jag vaknade i morse så kunde jag mer känna än se att det antagligen var dimma. Och det var det, mjölk utanför fönstren. Man hade lovat vackert väder, sol och varmt. Vi skulle ta hand om barnbarnet och visste inte om vi skulle packa matsäck och gå i Nacka Reservatet eller åka till Skansen. Vädret avgjorde, på Skansen spelar det ingen roll om det är dimma, man kan äta inomhus.

När vi hämtat gossen och var på väg med Djurgårdsfärjan så försvann dimman och solen kom fram. Vädret blev det bästa tänkbara. Vi vandrade omkring och såg alla de stora djuren – mest intresserad var barnbarnet att få se älgen, men han blev också helt fascinerad av björnpappan. Han uppträdde lite underligt, men under sina vandringsturer – som upprepades – så passerade han några fönstergluggar . och där stod vi. Kände direkt att det handlade inte om någon snäll liten björn som i Mors lille Olle … Kände också att jag skulle verkligen inte vilja hamna i ett oförberett möte i skogen med en björn. Sedan får försvararna av rovdjuren säga vad man vill … Skall man möta en björn skall man vara förberedd som våra förfäder, med spjut – inte hinkar och bärplockare eller svampkorgar …

På vägen hem passerade vi en leksaksaffär och inhandlade Lego. Jag tog fram en stor kartong med grundbitar, som jag tänkte kunde vara bra att ha här för barnvaktstillfällen. Barnbarnet hittade en liten kartong med en byggsats för en sopbil. Han konstaterade att han hellre ville köpa den istället för den stora byggsatsen. Jag hittade några små komplementbyggen och vi åkte hem för att bygga. Vi satte oss på golvet och började. Det är bara att konstatera att han är blixtsnabb att uppfatta hur man gör, han behöver bara titta på bilden. När jag sitter där med instruktionerna och säger att vi måste följa ordningen, så säger han: ”Farmor, jag vet att det skall vara så här …” och han har rätt. Vilken känsla är störst? den att barnbarnet 4½ är snabbare i uppfattningen än jag, eller stoltheten över att han är snabbare än jag …? Som stolt farmor så segrar den känslan …

Kameran glömde jag naturligtvis hemma …

Bolibompa kan vara spännande när man är tillräckligt ung …
img_1877.jpg

Första höstdagen …

img_1874.jpg

Egentligen är det ingen idé att skriva här ikväll, det har inte hänt någonting. Jag river och letar i skåp och lådor för att se om där ligger några nödvändigheter som skall med, rensas bort eller nåt … Det blir rörigare och rörigare – är ju väldigt duktig på det – att röra till.

Det som känns bra är att det blir mindre och mindre som skall med för varje år, har bestämt att det skall finnas en uppsättning av allt i varje bostad. Det som är dåligt är jag inte kommer ihåg vad det var som jag lämnade och som jag inte behöver ha med. Hade en bok en gång där jag skrev upp allt, men  …

Samtidigt så går dvd-spelaren varm, den ena dvd-skivan efter den andra läggs i mappen för medtransport till SA för tråkiga kvällar. Dvs för att vi skall ha mysiga tv-kvällar, har antagligen skrivit tidigare om deras urdåliga program på TV. Man kan prenumera, för dyr penning, på satellitkanaler – där man måste köpa tallrik själv – om man är intresserad av 8 sportkanaler, typ … Vi hade dessa sändningar i Ghana, och det var inte många timmar som jag tittade på TV där.

Tyvärr kan jag ju inte spela in serierna som börjar nu, det går ju bara ett avsnitt i veckan. Men håll tummarna för att de ändrat betalsystemet där nere för bredband, så att man betalar per månad, inte per megabyte. Då kan vi nämnligen titta på dessa serier via datorn. Vi gjorde ju det förra året när vi fått vårt bredband, satt där så glada och pratade om ”förhöjd livskvalitet osv…” och blev ledsna när det blev fel efter bara två dagar – totalstopp. Efter ytterligare några dagar konstaterade man att vi gjort av med ”kvoten” … Nu vet vi … 😉

Solnedgång (igen), men det var meningen att ni skulle se de matchande trädtopparna, som också skiftar i rött …
img_1872.jpg

Det gäller att ha tummen mitt i munnen för att hålla reda på vad som är på vilken skiva …
img_1876.jpg

Sista sommardagen …

Maken kom tillbaka från stugan idag och nu är det definitivt avslutat där ute. Båtarna ligger på land och motorn står i boden med ny olja. Han till o med kom ihåg att kupa rosorna.

Det blev en stund på balkongen och det var mycket skönt, men när solen sjönk en bit, så märks det är det är höst. Det är faktiskt höstdagjämning i morgon.

Inte så mycket har hänt idag och vi avslutade kvällen med en deckare. Den föll tydligen maken på läppen också, för han gick inte och lade sej efter halva tiden – vilket sker för det mesta. Det är jag som deckarfreak i familjen … 😉