Åh, jag tycker faktiskt det är skönt att ha en morgon för mej själv (förlåt min make…), men jag gillar att få hasa på i morgonrocken utan dåligt samvete att jag skall klä på mej. Maken tycker inte om att gå i morgonrock, han tillhör dem som klär på sej varje morgon direkt och börjar med klockan …

Jag drack te, lusläste tidningen och spelade över mina inspelade filmer på Dvd. Efter en stund så skulle jag göra lite nytta, men hittade inte min sladd till batteriladdaren till kameran. Vimsade runt några varv i lägenheten innan jag ringde maken och undrade om de blivit kvar i stugan, han hittade ingen. Blev desperat och letade än mer, men ingen sladd – den brukar alltid ligga i min datorväska. Gav upp, som vanligt, ägnar så mycket tid åt att leta saker nu för tiden …

Hade kontakt med systrarna, som skulle plocka upp mej lite senare för besök på Ikea och sedan vidare färd mot syster. Vi är fyra systrar, så det kan vara lite förvirrat ibland … 😉 Ikea var rena mardrömmen, så mycket folk och dessa smala gångar som alla tvingas masa sej fram i. Det är bara barnen som förstår att protestera mot detta vansinne genom att gallskrika. Så småningom staplade vi ut i andra änden – jag köpte två musmattor, julklappsnören och en besticklåda. Vet inte vad jag tänkte att jag skulle använda det senare till – jo, till bestick – men var … Men det var nog det minst kostsamma besök som jag gjort på Ikea.

Vi fortsatte mot syster i Danderyd där vi skulle bli bjudna på middag och sedan skulle det delas upp grejer efter mamma. Middagen var god, men det är jobbigt och tröttsamt att dela saker. Vi blev inte klara med allt i kväll heller – resten följer i maj …

En bensträckare efter Ikea-trampet …

En soppslev, kan det vara något …?

Än så länge är vi vid gott mod …

Det var härligt väder när vi vaknade. Maken åkte ut till stugan, egentligen skulle han bara dra upp båten, men bestämde sej för att stanna i två nätter. Jag skulle till sjukgymnasten i stan och promenerade till tunnelbanan i det sköna vädret. När jag satt mej så fick jag en ”tupp” i halsen, en sådan där som gör att tårarna bara sprutar, maskaran rinner och du vill vända ut och in på lungorna. Situationen är så pinsam och alla skruvar på sej. Jag fick upp min näsduk och hostade i den, sedan hittade jag ett tuggummi som jag tuggade frenetiskt på innan jag kunde stiga av – det var tack o lov bara två hållplatser. Det innebar i alla fall att jag blev sjöblöt av svett …

Den underbara sjukgymnasten visade – återigen – inte med en min att jag var varm och svettig igen – liksom förra gången. Jag hade köpt halstabletter på vägen dit och sade att jag nog skulle behöva ta en till innan vi började och hon kom med ett glas vatten. Sedan var ”anfallet” över … 😉  Jag har nu fyra olika rörelser som jag skall göra för att träna upp min arm, och den har verkligen blivit bättre. Inga problem med att tvätta håret, jag kan till o med hålla ett lyft glas rakt ut i luften. Men man ändrar vanor snabbt, jag ”drar” med mej axeln i alla rörelser – vilket jag nu måste vänja mej av med.

Sedan åkte jag vidare till city för diverse ärenden, bland annat lämna tillbaka min brutna förpackning av DVD-skivor. Så mycket folk på stan … Känner mindre och mindre för att bo i en storstad, man syns ju inte. Upplevde mej klivandes hit och dit hela tiden för att inte bli påsprungen.

Kvällen tillbringade jag framför TV:n jag titta på film – vilket var riktigt trevligt, har ju bara spelat in, inte tittat. Lite vin och ost förhöjde det trevliga. Var så nöjd när kvällen var över, så jag kände inte för att starta datorn, utan kröp i säng med en bok istället …

Jag har nu bestämt mej för att stiga upp i tid på morgnarna, så igår ställde jag klockan. Flög chockad en halv meter upp i luften i morse när den ringde. Till saken borde ju höra att jag också lägger mej tidigare, så jag måste nog göra som dottern sagt i många år – Gå och lägga mej i tid!  För detta ändamål har hon gett mej en väckarklocka, mycket elegant, som jag använde i morse. Men jag kan bara ställa in en ringning åt gången – och om jag ställer in den för att påminna mej om sänggående, så kommer jag antagligen inte att orka – eller komma ihåg – att ställa om den för uppgåendet. Så nu har jag valt uppgåendet – sänggåendet blev sent som vanligt, men tycker att jag gjort vissa framsteg – jag kommer numera i säng före 02.00 – en klar förbättring …

Idag åkte vi ut till stugan, maken och jag. Vi skulle nu stänga vattnet – normalt har jag stängt det själv, men maken tycker inte han är mogen för det, så jag fick följa med som verkmästare. Vet inte om han lärde sej så mycket – han tycker det är mycket enklare att hustrun gör det – hon som ändå vet hur man gör … Som alltid tog det någon timme innan det var klart – man vet faktiskt inte när det är klart. Man får gå på det gurglande ljudet, när det har avtagit och det inte gurglar när man rör på slangen så antas proceduren vara avklarad – men säker är man inte. Maken och jag passade på att ta en fikapaus, vi hann faktiskt med två fikapauser innan vi ansåg att nu var det i stort sett tomt …

Vi plockade ihop de få grejor som vi skulle ta med oss, och maken, som gärna vill tillbaka igen, skall avsluta med att ta upp båten och torka golven, vilket jag trodde var gjort förra helgen – men det spelar ingen roll när – bara att det blir gjort. Allt för att mössen inte skall känna några ”angenäma” lukter av matrester, smulor och vad vi nu kan lämna efter oss. Det skall dessutom ställas ut råttgift och läggas vitlök i hörnen. Vet inte hur mycket vitlöken hjälper, ibland äter de upp den – men man äter definitivt upp råttgiftet …

Det blev färsk, nykokt krabba till middag, som belöning, dessutom enkelt och snabbt att fixa när vi kom hem. Vi var trötta, men kände oss nöjda, mätta och belåtna. Maken gick och lade sej – jag hamnade framför datorn, med ett avbrott frör Skenet bedrar och Allo’ Allo’ – två program som fortfarande får mej att skratta …

Välmatad, välsmakanande hona på dryga kilot …

Ibland blir man imponerad … Jag beställde ett nytt tangentbord i går och idag före lunch fick jag sms om att det fanns att hämta på vårt utlämningsställe, Snusboden – vår ”nya post”. Glad i hågen åkte jag dit och hämtade ut mitt paket, behövde inte ens vänta in en avi – 24 timmars leverans …

Sedan tog det en stund att installera – något gick galet – men det redde ut sej, fast vid det laget var det dags att laga middag. Och sedan TV – är lite TV galen dessa dagar, gäller att passa på innan det är dags för det hopplösa afrikanska utbudet. Vi hamnade av en slump, när vi skulle stänga av, framför ett program om tonårsflickor som skönhetsopererade sej. Det var ganska vidrigt på många sätt, men helt facinerande på samma gång. Man fick i detalj följa kirurgens ingrepp – maken tuppade nästan av och tittade bort. Själv är jag ganska intresserad att se hur det går till – lite perverst kanske ;-). Blev imponerad av att man gick in via naveln …

Vi kände oss som två Ufon, som inte förstod mycket av detta, tonårsflickor som ser operation som enda vägen till att få en snygg kropp, och som tilläts vara med inne på operationen för att bilda sej en uppfattning huruvida de själva skulle genomgå samma operation … Men de var helt övertygade om att det enda som kunde ge dem deras framtid och självkänsla, var att förstora brösten och/eller suga bort fettet på magen. Då är det tonåringar det handlar om. Jag kommer inte att få leva så länge att jag kan se något uppföljningsprogram om vilka operationer de måste genomgå för att se ”normalt” åldrade ut – men det kanske man har avskaffat när den tiden kommer …

Kan meddela att tangentbordet är bra, framför allt för min onda axel. Det fungerar också ganska bra att hitta tangenterna, enda felet är att det är svart. Måste allt vara svart? Vi får se om några år då ”den uppväxande datorgenerationen” behöver läsglasögon, då kommer det nog att bli ljusa tangentbord igen …

Idag har urmelkottarna slagit till igen …

Det började med att jag försov mej, men det var knappast deras fel – men jag blev sen när jag skulle till sjukgymnasten och glömde mina obrukbara dvd-skivor som skulle lämnas tillbaka. Jag kom varm och svettig till sjukgymnasten – hur kul kändes det …  Jag svettas ju alltid i huvudet och ansiktet så att alla kan se det, men hon visade inte med en min att hon såg. Pinsamt var det i alla fall. Som tur är så är det armen hon arbetar med och där var det torrt.

Jag åkte hem igen, men kände inte för att återvända till stan en gång till, så jag satte mej vid datorn. Då konstaterade jag att jag inte kunde komma in på internet. Det kunde jag inte igårkväll heller – jag ramlade ur och sedan gick det inte att logga in igen. Jag ringde till supporten, som svarade omgående och jag fick hjälp – så det var tydligen inte min dator som felade. Men maken hade använt ”pluppen” alldeles innan och han hade inga problem, medan jag fick ställa om till långsammare hastighet…

Sedan började jag scanna in fotoalbum. Det var sådana där album där man stoppar in bilderna i plasfickor. Jag tog ut, scannade och satte in – 4 bilder åt gången klarar scannern. Allt gick bra till o med 240 bilder, men sedan vägrade programmet – eller vad det var – att spara bilderna. Då hade jag 40 bilder som bara inte gick att spara. Bara att ”slänga” …  Det kanske är i min dator de har tagit plats i alla fall …

Jag bestämde mej för att programmera videon, för det var ett program jag skulle banda som skulle gå i repris i kväll – då svarar vidoen att jag har fel Showview-nummer. Jag kollar i tidningen och lägger in det igen – fel. Jag knappar in mej på datorn (internet fungerar fortfarande) och konstaterar att programmet går inte över huvudtaget … Vilket gör mej ilsken, hade jag vetat att det inte stämde så hade jag spelat in vid första tillfället …

Avbröt och började leta efter ett viktigt papper – som inte finns. Gick igen tidningsinsamlingen och det var väl tur det – för där hade två av mina nyinköpta böcker hamnat. Maken bedyrade att han inte lagt dit dem och jag vet att jag har inte gjort det. Papperet är fortfarande borta …

Posten är i luften, men undrar hur skönt de har det där uppe i tio grader …

Hösten har kommit, rådhusvinet är verkligen vinfärgat …

Man skall inte skjuta upp till morgondagen, vad man kan göra idag – var det någon som sade när jag var liten. Jag har nu skjutit upp i tre dagar – jag håller med – man skall inte skjuta upp. Har nu suttit i några timmar för att skriva i kapp och fixa med bilder. Som vanligt har jag tagit alldeles för många, utom i fredags då jag inte tog några alls …

Syster skulle upp tidigt och åka till sitt nya arbete, jag – storasyster som jag är – var ju tvungen att ställa min klocka för att se till att hon var uppe. Hörde ingenting, så jag befarade att hon försovit sej efter våra sena kvällar. Men inte, hon var så tyst – hade till o med duschat utan att jag hörde något. När maken stiger upp är det inga som helst tvivel om att han är uppe, vad han gör och var i lägenheten han befinner sej … 😉

Syster åkte iväg och jag börja kolla av helgens inspelningar. Vet inte om jag skrivit att jag nu kan spela in på både hårddisk och dvd-skiva samtidigt. Jag kan lägga till titel, och vet att det inte går att göra det innan – då försvinner hela programmeringen. Idag trodde jag att jag klantat till det hela, och satt och slet mitt hår i ilska över att jag inte kunde begripa hur det kunde vara ett annat program på skivan än det jag programmerat. Särskilt som det stod i inspelningslistan och där var allt rätt, jag hade dessutom använt mej av Showview – de där små siffrorna.

Snål som jag är så bestämde jag att jag skulle spela in en annan film ovanpå det icke önskade programmet på skivan, och det gick jättebra. Sedan när jag skulle kolla att detta fungerat, så fanns 14 minuter av den gamla filmen – slutet – den var längre.  Så jag lärde mej att jag måste mata ut skivan innan det går att läsa vad som finns på den …

Nu är jag snart expert – är det någon som behöver hjälp …?  😉