Nu har jag varit riktigt duktig på att skjuta upp till morgondagen … Är det så här det nya året kommer att bli? Kanske …

Sedan jag skrev här sist har vi varit på vinprovartur, party, inte bara en gång – utan två. Båda gångerna blev vi bortskämda med utsökt mat.

På trettondags afton var vi hembjudna till Pia, Åsa o Per. De bjöd på svensk löjrom! Och dubbelmarinerad oxfilé med potatisgratäng. Gissa om vi blev överraskade och glada … Vi lät oss väl smaka – vilken njutning!

Vi hade trettondagen på oss att vila ut och smälta maten innan det var dags igen. Denna gång till Inger och David. Vi packade in oss – 8 personer i en bil – och åkte till Bloubergstrand. Där möttes vi med gott vin, en fiskbuffé som inte var av denna världen. Bland annat fick vi babycalamari (bäbisbläckfiskar) och då pratar vi bäbisbläckfiskar. De är små, med massor av tentakler, som en femkrona (hur nu de ser ut nuförtiden – här har vi 5 rand och de har samma mått som den gamla 5kronan i Sverige) och serveras friterade – mina absoluta favoriter …

I båda fallen var vi tillsammans med glada vänner och kvällen vill inte riktigt räcka till innan det var dags att åka hem. Sedan har det varit ”Dagen efter”. Värmen har äntligen kommit och då kom den med besked – det blev ca 30 grader direkt och vi är inte vana vid det. Jag har släpat runt på kofta och sjal, men nu vet jag inte hur lätt jag ska klä mig – det är för varmt i alla fall. Men man vet inte – vinden kan ju vända och dra in från havet och då blir det kallt – kanske – eller kanske inte. Kanske precis vad som behövs för att det ska vara behagligt.

Jag har ägnat dagarna åt att sitta innanför neddragna jalusier, med öppet fönster – korsdrag – och fortsatt arbetet med att redigera bilder på släkten från 50-talet. Jag har levt i en annan värld – det har varit underligt/fantastiskt att uppleva alla dessa minnen som kommit med bilderna. Sorgesamt när jag suttit och jobbat med skador på bilderna och ”petat”, speciellt i ansikte och på händer, på gamla kära som inte längre finns, då har minnet av dem blivit så starkt och påtagligt. Så ofattbart att de inte längre finns … Men så fantastiskt att det faktiskt finns dessa bilder kvar.

När jag för många år sedan var inne på att starta detta projekt levde fortfarande min mamma. Det var otur att jag inte kom igång då – har så många frågor som uppstår efterhand och ingen som kan svara på dem … Även om det finns dokumenterat i ”släktböcker” med födelse- och dödsdag, så finns där ingen personlig information om dessa människor som ju är mitt ursprung – utan dem fanns inte jag. Det är en av orsakerna som gör att jag vill genomföra detta. Än så länge är barnbarnen små – kanske kommer de aldrig att intressera sig, men om de gör det – då ska det finnas dokumentation. Det är ju tyvärr så att när man är tillräckligt gammal för att bry sig så finns de tidigare generationerna inte kvar …

(Har nu strulat med de två sista bilderna i en halvtimme och det ser ok ut – men när de publiceras då har de ett eget liv – egen vilja. Nu får det bli så …)

(Har också lagt in några bilder bakåt – som utlovat …)

… det blev inga bilder här idag. Har jobbat med desto fler på annat håll … Man ska skjuta upp till morgondagen vad man kan …

Nu ska man skriva sådant som: ”Vart tog det här året vägen …?” osv. Och visst, så känns det. Samtidigt känns det bra att det blir ett nytt år – tycker inte att 2011 har varit så bra för min del. Nu finns ju möjligheten att detta nya år, 2012, kan bli bättre.

Maken o jag förberedde i vilket fall för en trevlig nyårsafton – som vi bestämt att fira på egen hand utan våra vänner. Vet att det skulle serveras bl.a. norsk lax. Vi träffade värdinnan i fiskbutiken då hon köpte in den. Själva var vi ju inne på hummer.

Vi skulle servera oss ostkorg med svampstuvning till förrätt och gratinerad hummer som varmrätt. Dessert skulle bli ostar med vindruvor, papaya o melon.

Medan vi förberedde det hela lyssnade vi till Eldeman i P2. Härlig, lättlyssnad klassisk musik. Speciellt gillade jag programmen från 17 o 24 december. Lagom blandning med jul o annat. Våra ostkorgar lyckades ganska bra, hummerstuvningen blev utsökt. Vi fick ledigt en stund innan det var läge för att fixa. Då tittade vi på sydafrikansk TV och de sände Dinner for one. Dvs grevinnan och betjänten i två olika versioner. Vet att de tidigare sänt ”originalet”. Nu var det inte så, men himla roligt att se dessa varianter. Det blev en hel del skratt – även om jag nog tycker att den version vi ser i Sverige vinner. Men vi har inte sett den på flera år, så det var jätteroligt.

Sedan blev det köket och vi fyllde våra ostkorgar med svampstuvningen – satte oss vid vårt vackert dukade bord och det smakade så gott. Men ack så mäktigt … Vi orkade bara hälften och att fortsätta med hummern var inte till att tänka på. Så vår nyårsupé bestod av en halv ostkorg med stuvad svamp. Men inte vilken svamp som helst – Karl Johan och portobello … mycket gott! Resten ligger kvar i kylskåpet och får bli middag i morgon i stället.

Två samtal med Sverige blev det också. Kära syster i Gbg och sonen i Sthlm. Roligt att bli ihågkommen när man vet hur intensivt det brukar vara på nyårsafton …

GOTT NYTT ÅR!

I kväll, på årets näst sista dag, borde jag skriva något djupsinnigt, eftertänksamt … Men så blir det inte, jag sitter här och är så tacksam för den lilla ruta som poppar upp med ett pling och som säger att mitt virusprogram nu är uppdaterat … Maken har en inställning där det är en kvinnoröst som kommer in och säger på amerikanska, med californisk accent: ”Your virus programme has been uppdated …”. Jag hade kunnat mörda henne de senaste dagarna.

Idag är den dag när vissa saker är ”sista” gången för det här året … Fredagslunchen t.ex. Vi tog adjö och den vanliga lite fåniga repliken kommer: Vi ses nästa år.

Samma i fiskaffären … Vi hade tänkt oss att köpa en lobster – de har levande i en tank. Men vi har ingen tillräckligt stor kastrull för att med säkerhet kunna dränka lobstern snabbt och effektivt. Så vi frågade om de kunde koka den åt oss. Men de kunde de inte – så vi fick tänka om.

När jag var tillbaka i butiken senare idag för att köpa räkor så hittade jag frysta lobsterstjärtar. Nu har vi sådana i frysen. Har inte bestämt hur de ska tillagas. Receptet i min egen kokbok var så tråkigt. I morgon ska jag ut på nätet och leta.

Har kokat en ny skinka ikväll – en liten en – i morgon blir det sista julbordet på lunchen och då måste det finnas skinka. Jag kokade denna gång – vi får se hur det blir. Har inte tagit av svålen och grilljerat – den bit som blir kvar får bli smörgåspålägg.

Nu ska jag i säng – sent i kväll igen, hur sent vet jag inte, var tvungen att ta batteriet från klockan till stektermometern. Men maken och jag har suttit och tittat på den julklapp jag köpte till honom i Sverige och som jag totalt hade glömt. Hittade den igår … Börjar bli som min mamma – hon kunde hitta julklappar flera månader efter jul som hon glömt att ta fram …

Ha… Kan snart titulera mig som expert – i tålamod – vad gäller icke fungerande mjukvaror för datorer. Min kontakt hos ”virusleverantören” skickade över en länk till ett dokument – som jag faktiskt själv hittat i mitt första försök till att lösa problemet. Bara det att där stod klart och tydligt att det gällde för tidigare versioner av Windows … Så jag reflekterade inte ens över den möjligheten.

Blev lite konfunderad, men bestämde mig för att försöka. Det fungerade inte – förståss. Men sist i dokumentet stod det att om det inte fungerade så skulle jag helt enkelt gå in via kontrollpanelen och avinstallera. Sagt o gjort – jag gjorde det. Nu var jag inställd på att förlora min information om mitt abonnemang och var beredd att installera ett gratisprogram.

Alla varningsrutor kom upp och ”skrek” till mig att jag var på väg att … Men jag släppte svångremmen och svävade ut i cyberrymden. Sedan gick jag ut på balkongen …

När jag kom tillbaka var skärmen täckt av en jättestor varningsruta – i orange och svart – om att virusprogrammet ”was out of date” – och vad ville jag göra åt det. Hjälps inte, men när jag ser ett sådant meddelande blir jag superstressad … alldeles nipprig och var tvungen att intala mig själv att sitta ner – andas lugnt och läsa vad det står …

Efter några minuter hängde jag med – ser det ”finstilta” och där kunde jag klicka i att jag redan hade en giltig licens. Bingo – allt fungerade… Men för att tala sanning så var det inte fullt så enkelt …

Nu ska jag avslöja hemligheten om varför det helt plötsligt fungerade – hade ju faktiskt gjort precis samma sak i flera dagar – flera gånger om dagen. Jo, nu använde jag mig av Explorer i ställer för Firefox …

Jag måste medge att jag är mycket imponerad av mitt lugn. Vet inte om maken håller med … men jag är faktiskt lugn. Det poppar upp lite irritation ibland, men lugnt och sansat intalar jag mig att det inte är värt det. Då blir jag så – nåja – glad och nöjd igen.

Har nu tillbringat hela dagen idag med att försöka avinstallera virusprogrammet. Men för att ta det från början, om ni orkar vet jag inte, men jag måste bara skriva av mig.

Det började igår när jag försökte på egen hand att felsöka i min dator och på nätet. Till slut hittade jag leverantörens kontaktsida – den har de gömt ganska effektivt bland all reklam och alla försäljningserbjudanden.

Jag knåpade ihop ett brev (på engelska), skickade med en skärmdump och ställde in mig mentalt på att använda datorn så lite som möjligt on line. Definitivt inte öppna mail och hämta saker på Internet (som min koka dotter lärt mig en gång i tiden …).

Efter några timmar kollade jag min mail och – där låg ett svar från supporten. Det hade legat där i två timmar, vilket betyder att de måste svarat omgående. Det var ett mycket informativt brev om hur jag skulle gå tillväga. Blev lite nervös och bestämde mig för att vänta till idag.

I morse efter frukost satte jag igång. Det var inte bara – datorn, som skulle öppnas i felsäkert läge – vägrade, den hoppade över det stadiet varje gång jag försökte … Och eftersom ett av mina problem är att när den startar så tar det ca 8 minuter från start till jag är inne igen – så tog det sin tid. Men jag bestämde mig för att gilla läget och lade mig på soffan o läste en svensk skvallertidning jag ärvt. Dessemellan gick jag fram till datorn och försökte på nytt – bara för att konstatera att den startade normalt i alla fall (hur normalt det nu är när det tar minst 8 minuter …). En gång gick ja ut på balkongen och försökte borsta av mig urmelkottarna från axlarna … 🙂 (Lyckades inte kan jag tillägga …)

Till slut var mitt tålamod slut och jag drog helt enkelt ut batteriet och då fick jag meddelande om ”fel osv”. Därifrån var det inga problem med att starta i felsäkert läge och jag kunde ladda ner avinstallationsprogrammet – avinstallera och installera på nytt. Kan meddela att felet kvarstår … exakt som det var innan. Det går inte att aktivera programmet.

Nu har jag skrivit tillbaka till supporten och detta kommer att vara morgondagens problem också …

Nu ska jag avsluta här och sedan ska jag sätta mig på balkongen – det har bara blivit ca 40 minuter utomhus idag – balkongen – medan virusprogrammet laddade ner, så långsam uppkoppling har vi …

Har äntligen laddat upp några bilder för julafton …