I kväll, på årets näst sista dag, borde jag skriva något djupsinnigt, eftertänksamt … Men så blir det inte, jag sitter här och är så tacksam för den lilla ruta som poppar upp med ett pling och som säger att mitt virusprogram nu är uppdaterat … Maken har en inställning där det är en kvinnoröst som kommer in och säger på amerikanska, med californisk accent: ”Your virus programme has been uppdated …”. Jag hade kunnat mörda henne de senaste dagarna.

Idag är den dag när vissa saker är ”sista” gången för det här året … Fredagslunchen t.ex. Vi tog adjö och den vanliga lite fåniga repliken kommer: Vi ses nästa år.

Samma i fiskaffären … Vi hade tänkt oss att köpa en lobster – de har levande i en tank. Men vi har ingen tillräckligt stor kastrull för att med säkerhet kunna dränka lobstern snabbt och effektivt. Så vi frågade om de kunde koka den åt oss. Men de kunde de inte – så vi fick tänka om.

När jag var tillbaka i butiken senare idag för att köpa räkor så hittade jag frysta lobsterstjärtar. Nu har vi sådana i frysen. Har inte bestämt hur de ska tillagas. Receptet i min egen kokbok var så tråkigt. I morgon ska jag ut på nätet och leta.

Har kokat en ny skinka ikväll – en liten en – i morgon blir det sista julbordet på lunchen och då måste det finnas skinka. Jag kokade denna gång – vi får se hur det blir. Har inte tagit av svålen och grilljerat – den bit som blir kvar får bli smörgåspålägg.

Nu ska jag i säng – sent i kväll igen, hur sent vet jag inte, var tvungen att ta batteriet från klockan till stektermometern. Men maken och jag har suttit och tittat på den julklapp jag köpte till honom i Sverige och som jag totalt hade glömt. Hittade den igår … Börjar bli som min mamma – hon kunde hitta julklappar flera månader efter jul som hon glömt att ta fram …