Jag har väl ramlat in lite i mitt gamla … dvs jag har inte skrivit här på några dagar. Inte för att jag inte velat – men det har varit för varmt, har inte orkat – och vem vill läsa om hur någon annan har det för varmt …

Vi har vår fläkt i sovrummet och det går alldels utmärkt att sova. Fläkten går på högsta hastighet –och  är faktiskt ljudlös. Drar man duntäcket (inköpt på IKEA i Sverige – deras tunnaste) över axlarna och ser till att benen från knäna och neråt är utanför – då blir det perfekt temperatur. Fram till tidiga morgontimmarna … Då vill det gärna bli lite kramp i benen, men det beror knappast på fläkt, duntäcke och ben utanför. Det blir lite stökigt där ett tag innan det är ”någon” som slår mig med en klubba i huvudet – efter det drömmer jag de mest intensiva drömmar, där jag är mycket aktiv – utan resultat. Jag jobbar så hårt – men alla andra ”är inte med”, så resultatet uteblir … 🙂 När maken väcker mig för att det verkligen är dags att stiga upp, vet jag för det mesta inte var jag är och han har lärt sig att det är ingen idé att prata med mig. Även om han vänligt frågar hur jag mår, blir han avsnäst. Hur ska jag veta det, vet ju knappt om jag är vaken eller om jag fortfarande är i en av mina drömmar …

Det har varit varmt – är fortfarande. Men nu har det varit helt ok på balkongen i några dagar. Jag har suttit där ute och läst min julklappsbok. Nu är den tyvärr utläst och jag har svårt att välja ny bok. Har suttit och bara lyssnat på alla ljud, sedan maken lagt sig. Han är normal i sina vanor – kanske jag också blir en dag. Men när jag skrivit detta så blir det en stund där ute igen. Det har varit alldeles för få kvällar där denna säsong – det har varit blåsigt och kallt. Jag har hittat en gammal svensk månads tidning Tara, Laura eller nånting. Det gör inget – allt är som nytt för mig med min teflonhjärna och kändisarna känner jag i alla fall inte igen sedan Alice Timander gick bort …

Krya på dig Jenny!

Kontrasterna råder … Igår disciplinerad yoga – ikväll gladjazz – med god mat och vin. Fortfarande varmare än man vill ha, dagen har varit hemsk, kvällen ovanligt varm och fortfarande i skrivande stund är det 27 grader. Ifs en mycket behaglig temperatur – speciellt om man nu befinner sig på norra halvklotet – men, det är alldeles för varmt för att orka göra något. Visserligen har vi inget yrkesarbete, maken är pensionär – jag har faktiskt några år kvar … (ha!) Men det är ingen skillnad – man orkar inte tänka.

Imorgon har jag mitt sista styrelsemöte här hemma hos mig, har köpt hem en del ingredienser till lunch – men i skrivande stund orkar jag inte tänka på om de ska tillagas. Även om det inte är frågan om långkok så har jag ett minne av sparris – som ska kokas … Efter detta inlägg får det bli sängen, men om det blir sömn är en annan sak. För dessa (få) dagar om året önskar vi oss AC.

En skön födelsedag till dig, Johanna …

Jag har idag varit med om min första yoga lektion någonsin. Visste inte vad jag väntade mig – det finns ju så många varianter. Det spelar ingen roll att jag fått veta vad den här varianten heter – kommer i alla fall inte ihåg.

Först verkade det löjligt enkelt, men efter en halvtimme så hade jag inte samma uppfattning. Det var visserligen inga svåra rörelser – men att orka hela vägen i ”sträck ut, böj- o töj och stretching”. Omöjligt och man skulle hålla balansen också … Nu har jag en vecka på mig innan det är dags igen, så får vi se om mina båda händer kan nå varandra på ryggen – från varsitt håll …   (Någon borde ha varit där och tagit foton)

Fortfarande varmt, en kväll på balkongen där antagligen våra grannar är väldigt glada att vi ska lägga oss nu. Maken ligger redan, jag ska strax krypa ner – men jag ska ha med mig min deckare – den har fått vänta flera timmar nu när vi suttit och pratat.

Och jag ska också tänka på min dotter – som nu fyller år i min tidzon (17 januari – har det hunnit bli). I hennes tidzon dröjer det några timmar.

GRATTIS!  på din födelsedag Johanna …

Äntligen har det blivit varmt – men alldeles för …

Maken o jag tog en promenad i dag, men vi orkade knappt gå hem igen. Har tillbringat hela eftermiddagen och kvällen på balkongen. Skulle helst sova där – det är fortfarande 30 grader där ute – men det blir nog bättre att ligga i sängen med takfläkten på full hastighet. Inte många dagar vi behövt använda den sedan vi kom – eller ens installerade den – så jag ska inte klaga …

Idag blev den äntligen av igen – promenaden längs stranden. Vi kom igång före jul, men sedan har det varit så många måsten …

Kändes skönt, och jag hade inte ”tappat takten”, det var rask fart och vi ställde kosan till en av de restauranger som vi gärna äter lunch på. Där var fullsatt och vi skulle precis ge oss iväg då ett bord blev ledigt – sedan var det bordet upptaget i några timmar då vi satt och njöt av ett glas kallt vitt vin och tapas. Även om vi avslutade med starkt kaffe, så bestämde vi oss för att ta bussen hem.

Jag skickade ut en rättelse om det förargliga felet från igår – där jag egentligen var oskyldig – men borde ha grävt vidare. Under tiden blandade maken en Bloody Mary – faktiskt gott efter fysisk ansträngning en varm dag. Kanske räcker det med Bloody – men vi tog Mary också. Det blev en härlig eftermiddag på balkongen.

Det blev även en härlig kväll på balkongen, med lite rester från igår – kycklingvingar. Maken lade sig i normal tid, men jag satt kvar och njöt av ljusen och blombelysningen från Claes Olsson. Vi har visserligen inga större blomster i år – men det gör inget. Det blir så mysigt och effektfullt med dessa lampor – kan rekommenderas …

Någon sade till för ett tag sedan att tiden går fortare nu för tiden. Jag kanske redan har skrivit om det här – jag har kanske också skrivit att jag tyckte det lät lite konstigt – men att jag är beredd på att hålla med. Tycker att jag jobbar så hårt, och förväntar mig fritid när uppgifterna är avklarade. Men det sker inte – då är det ny vecka och nya uppgifter. Tror jag har skrivit tidigare om att veckorna numera består av måndagar och fredagar – och tack o lov en helg emellan. Då jag försöker att stänga av och bara ha helg, men fråga maken om han håller med …

Denna vecka kan läggas till raden av veckor som bara försvunnit. Igår var jag till Paarl och Home Affairs för att hjälpa en vän med att förlänga visumet. Vi startade på morgonen med att åka till flygplatsen för att ändra biljetten, och sedan till Paarl. Det finns motsvarande myndighet även här i Kapstaden, men den har dåligt rykte. Maken och jag försökte där för ett antal år sedan, men gav upp och åkte också till Paarl – en timmes bilresa från Kapstaden.

Där var fullt kaos, när vi kom fram. Efter en stund förstår vi att domptören, dvs tjänstemannen för vår kö, har full koll. Inte det beteende vi svenskar förväntar oss av en tjänsteman på myndighetsnivå – men ack så mycket mer charmerande … En timme senare lämnade vi byggnaden och då var alla kopior (som vi fick gå ut på stan och fixa), stämplar, avgift och intyg inlämnade och ett stämplat papper med att vi betalt osv … Om ca 14 dagar ska det komma ett sms till väninnan och hon ska kunna hämta sitt förlängda uppehållstillstånd. Hoppas vi och tror vi på …

Jag har haft i uppgift att sätta samman programmet för föreningen för de kommande månaderna. Det har tagit mig några dagar att kolla uppgifterna. Skickade ut dem till styrelsen för kontroll – finns inget värre än när det är fel och man måste skicka ut och ändra. Svaren kom tillbaka och jag ändrade div småfel. Precis innan allt skulle gå ut så ringer en dam och påpekar ett program som ska ske lördag den 22 februari. Det brukar vi alltid gå på, jag lägger naturligtvis in det och skickar ut. Då ringer en annan medlem och talar om att det måste vara fel månad – det ska ju vara nästa lördag. Jag kollar datum och det visar sig att hon har rätt. Skickar ut en rättelse, men under kvällen har mailen ramlat in att det aldrig brukar vara på en lördag, utan söndag och det har jag inte ens orkat kolla än. Det kommer att bli en ny rättelse – men den skjuter jag upp till i morgon. Det är ju mitt nya motto …

Börjar bli så trött på allt detta nu, och kanske än mer trött eftersom jag vet att jag ska lämna om några veckor. Kan man bli påverkad psykiskt på det sättet – antagligen. Igår fick jag dessutom veta att det nu löst sig med den nya styrelsen – allt tog en oväntad kovändning … Men, det har varit ett stort bekymmer under lång tid och jag har undrat om jag ska bli den ordförande som skulle få i uppgift att lägga ner … Men, så är nu inte fallet och jag borde ropa hurra! Men jag känner mig mer som om någon har klippt av trådarna som har hållit igång tråddockan, dvs jag.

Under tiden så går livet vidare utan för min lilla stressade värld. Yngsta barnbarnet har skickat bild på sin första tand han tappat. Jag har bilden framme varje dag och tittar – men vad är jag för mormor som ännu inte hunnit få iväg ett svar till honom …

Idag  fick jag äntligen tid att ta ut granen – det började så löjligt ut – tur att den inte barrar … Vi lyckades dessutom lägga två av delarna i vakumpåsar – och frigjorde därmed ganska mycket utrymme i garderoben där den förvaras. Vi får se om vakumpåsen håller hela säsongen.

Och – idag är det fredagen den trettonde, fast nej – i skrivande stund har det hunnit bli den fjortonde och lördag … Och Cathrin – stort GRATTIS på din födelse dag, fast den är i morgon, fast jag skrev något virrigt idag (igår) – för just nu i skrivande stund så stämmer det …