Valentine… Alla Hjärtans dag…

Det var Yvonnes dag att komma och städa… Hon kom och hon gjorde vad hon skulle. Förra gången så gjorde hon något med golven som gjorde att det gnekade o att man halkade. Var ute för sent idag o frågade henne vad hon gjorde, hon hann göra det igen… Men hon använde det medel som man har för klinkers… Här skiljer man på allt. Ett medel för klinker, ett för kakel. ett för trä, ett för glas osv…. finns inget motsvarande Ajax, eller liknande – som man upplöser i vatten…. Våra golv är som hartsade dansgolv. Jag talade om för henne att nästa gång måste hon säga till innan hon torkar… Men till dess så kan vi åka kana på fotsulorna…

Maken har ägnat dagen åt att försöka fixa hyrbil. ”Våra” killar på uthyrningsfirman har lovat att komma tillbaka, men de hörde inte av sej. Vi ringede igen, de skulle komma tillbaka, men inte… De hade ingen ledig bil sa de.. Vi blev sura o ringde till andra firmor – fullbokat… Till slut så fick vi veta att Regeringen hyrt upp alla tillgängliga bilar denna vecka. Vi konstaterade att, eftersom vi fått våra visa, så spelar det nog ingen roll om vi hämtar dem i nästa vecka… Sagt o gjort, vi anpassade oss till det. Då ringde en av våra killar o sa att han fixat en vW cabb-nånting… så vi kanske skall skaffa öronlappar eller toppluva… Vad vet vi gamlingar om sådant, man kanske får öronsprång – eller vad det heter… 😉

Eftersom det är Valentine så hade maken, i ett ögonblick av nostalgi, försökt besälla bord på vår favoritrestaurang . Fullbokat. Han vände sej då till nästa favorit o lyckades. De, dvs restaurangfolket, har vid två tillfällen ringt o förvissat sej om att vi skulle komma – vilket vi gjorde. Maten var bara så god… sju rätters… men precis avvägt, det var så gott och vi var så nöjda. Vi lyckade också pricka in ett vin som var perfekt, även kyparen sa att det var ett bra vin – men det kanske de alltid säger – men gott var det.

Maken tröttnade innan vinet var urdrucket, han blev så trött så jag sade till honom att åka hem, vilket han gjorde… Så jag satt själv kvar o njöt. När det var dags att gå så kom jag att tänka på att det kanske inte var så lämpligt att gå ut ensam på gatan med kreditkort, ringar (hade kvällen till ära satt på mej dem) och nycklar. Så jag gick in på damtoaletten o stoppade alltsammans i bh:n. Där fanns gott om plats…, vet inte huruvida det skulle hjälpa, men behövde inte fundera – för när jag kom ut så stod maken där o hade fixat taxi…

Valentine…

Har blivit som tonåring på nytt… Jag kan sova hur länge som helst på morgnarna – tror jag. Eftersom maken väcker mej senast halv nio, så vet jag inte.

Samtidigt tenderar kvällarna att bli senare o senare, skillnaden mot förut är att jag numera också är trött när det är kväll. Igår var jag för trött att ens tänka på att uppdatera dagboken. Hade försökt se Frukost på Tiffanys, med Audrey Hepburn, men kunde inte höra vad de sa – vi har det ju inte textat på svenska här. Så jag återgick till en engelsk deckare som jag fått låna på dvd av syster Kicki. Kommer inte ihåg om den var textad eller inte, men antagligen – förstod ju allt… Vi svenskar är ju uppvuxna med att det skall löpa en textrems längst ner i rutan, så till slut finns den bara där o ingen tänker på den. Jo, här tänker vi på den o saknar den alldeles förf’ärligt…

Dagens händelse var att vi var till vår gamla lägenhet för att mäta fuktskador – samma gamla fuktskada sedan säkert 4 år tillbaka. Kom en kille som mätte upp fuktigheten. Det ser helt klart fuktskadat ut… Grannen, ovanför, som med all sannolikhet är skyldig dök aldrig upp… När vi väntat på henne i 25 minuter, så ringde vi. Jo, bilen hade bilvit dragen till verkstad… bla. bla . bla…. samma, samma… Agenten o fuktmätarkillen var åtskilligt irriterade – maken o jag trodde nog inte att hon skulle komma – så vi fick ju rätt på denna punkt- Återstår att se vad som hinner hända med badrummet innan det hela är åtgärdat, kaklet… kommer det att sitta kvar – och hur länge…?

Middagen avnjöts på balkongen tillsammans med alla de blommor som nu finns i huset. Ibisarna, stora skränande fåglar, har visat sej här idag med jämna mellanrum. Maken – inspirerad av Valentin – köpte rosor idag. Dessutom så är den bukett jag fick för en vecka sedan av den lilla familjen med svärmor fortfarande helt fantanstisk. Vi gladdes också åt våra ibisar, det har varit en, men nu verkar det vara en liten familj om tre individer som kommer med jämna mellanrum. Deras ljud är långt ifrån vackert, men man blir medveten om att ”Här kommer vi…”
Jo, den stora händelsen är ju att vi nu fått våra visa godkända. Maken ringen i morse, fick tydligen tag i rätt tjänsteman, han lät väldigt negativ, så maken påpekade att vi hade ett bekymmer. Våra visa går ut i slutet på denna vecka, så hur skulle vi göra… Inga problem, enligt honom, vi hade vi vår ansökan inne… Men han erbjöd sej att leta i pappershögarna och var borta i ca tio minuter, sedan återkom han och sa att det var beviljat i går. Så vi får stanna en månad till… Hurra!!

Med kikare, eller förstoringsglad kan man se dem…

Suddigt, men….

…. vackra, eller hur?

Nu har det börjat bli värme här igen. Vi som lever pensionärsliv tillbringade dagen på balkongen (var annars…). Det blev en promenad för lunch på en china restaurang. Ingen lyckad upplevelse tyckte jag, men maken var som alltid nöjd när han får mat o speciellt på restaurang…

När vi gjorde vår beställning så talade man om att köket stänger om 5 minuter, så om han, servitören, bara kunde lägga sin order så… Inga problem, vi visste vad vi ville ha. Jag beställde en fisksoppa o det kom in något med kyckling o majs och antagligen saltade kocken några gånger för mycket. Sedan hade vi beställt Biff i Oystersås, brukar vara gott, men återigen så måste kocken ha saltat några gånger för mycket. Däremot saknade jag lite mer krydda i maten, så jag frågade om de hade Sambal Oelek, den där starka såsen som brukar stå på border på china restauranger. Nej, det hade de inte, och han förstod inte riktigt vad jag menade, men de hade inte vad jag frågade efter…

Vi gick hem o gav maken ett fotbad. Han har nu protesterat mot det i flera veckor, men det är inte så att herrars fötter klarar av att gå omkring i sandaler o flipflaps i månader… lika lite som damers fötter klarar av det. Men vi damer klarar av det med fotbad – men sådant behöver inte herrar ta. Och det behöver de inte heller om de tar långa promenader längs stranden ibland, men det gör man inte här pga av kylan i vattnet. Fotbadet klarades av under protester, fötterna blev väl inte som barnrumpor precis, men den värsta risken för självsprickor avvärjdes. Jag har en känsla av att det nu kommer att bli promenader längs vattnet i framtiden, trots temperaturen.

Ja, vi får se var vi skall tillbringa framtiden, ialla fall den närmaste månaden. Vi har fortfarande inte fått svar på vår visumansökan. Vi får så olika besked, och ett besked är att om vi inte fått visum när vårt gamla gått ut. Då skall vi åka till dem dagen efter…! Och då skall någon tjänsteman ge oss ett papper med en stämpel som säger att vi har ansökt om förlängt visum, och därför får vara kvar i landet, trots att visumet inte är klart än…

Vi undrar lite, vad händer om de säger nej, skall vi få ytterligare ett nytt papper som säger att vi fick vara i landet trots att de sa nej, och hur blir det med biljetten hem? Vi har ju fått ändra den redan för dyra pengar, och då måste den ändras igen för nya dyra pengar. Och vad händer om det inte finns plats på flyget, vi kunde inte resa den dag vi ville när vi ändrade och då var vi ute 1½ månad innan… En tjänsteman lovade att ringa oss, vi slutade vakta telefonen kl 19…

Söndag, det är faktiskt skillnad på söndag o vardag här i CT. Skolan är stängd, och det är lugnt o tyst. Jag sov till kl 8.30… Då vaknade jag jättestressad, har börjat packa o resa igen på nätterna. I natt var det extra vansinningt… Men efter en stund på balkongen med te o GD, så kändes det helt ok. Det var varm morgonrock som gällde, men inte väst o fleecejacka. Visserligen hade man lovat dåligt väder, men det var helt ok.

Maken tog en lång promenad på förmiddagen och jag satt o vilade min fot, ja, jag tog faktiskt ett fotbad. Det ger bra motion, kanske inte i form av exercis, men i akrobatik. Även armmusklerna får sej en duvning, det är inte utan ansträngning att använda fotfilar osv. Nu är fötterna mjuka som barnrumpor – igen – så länge det nu varar i detta klimat. Att gå barfota i sandaler sliter verkligen…

Hela dagen har tillbringats på balkongen, jag har verkligen inte gjort många knop, ingenting att skriva om. Men det uppstod en fantastisk regnbåge, tyvärr fick jag inte in med hela i kameran. Men den var verkligen komplett – jag såg både början o slutet… från vilken ände man nu räknar. Och tekniken är underbar, man kan numera inte lita på ett foto… Regnet slapp vi, det drog förbi över havet. I morgon har man lovat att det skall bli varmt igen. Vi får se…

Har avslutat kvällen i slapphetens tecken med en romantisk film med Julia Roberts. Det var Lasse Hallström som redigerat o Sven Nykvist som fotograferat, så jag kände att det var extra bra, lite ”besläktad”, liksom … 😉

Nästan på riktigt….

Ja, inte på grund av is, men fortsätter temperaturen nedåt, nu är det 15 grader (kallt!! med andra ord), så står det nog inte på förrän det är broddar som gäller.

Nej, ishalkan är inomhus. Vet inte vad Yvonne gjorde med golven sist, men det ”gnekar” när vi går. Ja, går och går, vi glider omkring och det är inte helt behagligt… Har flera gånger varit på väg att dratta på rumpan… Det känns som om golven vore hartsade – eller vad det nu var man gjorde med dansgolven förr i världen…

Idag har det regnat till o från hela dagen, hurra… Känns faktiskt inte helt fel att få vara inomhus och bara lata sej. Visserligen dukade maken upp te o GD på balkongen i morse. Jag gjorde honom sällskap i lånbyxor, strumpor, morgonrock, väst och fleecejacka… Efter stund så gav jag upp och sa att man behöver inte sitta ute om man inte vill… Då kom solen och det blev så gott och skönt i ca ½ timme… Sä jag blev sittande och knäppte upp både väst och jacka. Maken satt i kortbyxor och kortärmad skjorta som vanligt…

Han tog senare en lång promenad, fortfarande iförd kortärmad skjorta o kortbyxor. Han berättade att han var ensam om det, de andra hade både täckjacka o mössa…

Ikväll har det börjat regna igen och man har lovat att det skall bli 11 grader i natt. En man, som maken mötte i hissen, sa att nu har hösten kommit. Ja, för oss är det ungefär som svensk sommar och jag gläder mej åt kylan. Nu kan jag sitta här inomhus och bara vara…

Det är inte speciellt högt i tak…

Vissa känner inte av att det är kyligt…

… men andra känner desto mer…

(De färgglada sockorna håller South African Airways med…)

Vet inte om det är nostalgi, eller minnen från gamla tider – då jag levde i stor familj, men idag kändes det än tystare… Trots skolbarnen o deras bollspel på morgonen. Det blev nog lite avslaget, för det duggade.

Det utlovade dåliga vädret har kommit, och jag tog det som en förevändning att ligga kvar i sängen till tjugo över åtta, maken satt på balkongen iförd kortärmad skjorta o shorts. Jag tog på mina långa mjukisar, t-tröja o korfta och stängde balkongdörren. Så Niclas, ni kom iväg i tid. Även om ni höll på att förgås av värme under tågresan – det normala tillståndet i Afrika, så slapp ni frysa idag… ;-). Temperaturen idag har varit 17 grader o duggregn…

Efter en stund kom han in, han skulle titta på tv. Parlamentet skulle öppnas idag, och då är det stor folkfest. TV sänder direkt och man får se alla potentater, alla militärer, vaktparader osv, osv. Man har också en modeparad, nya o gamla designer visar upp färgglada hattar o kreationer, lite som Ascot (hur nu det stavas…), travbanan i England. Därifrån har man ju sett att den o den har visat upp sej si o så… Själv kommer jag ihåg det hela från filmen My Fair Lady, med Rex Harrison o Audrey Hepburn. Det blev väl kanske inte detsamma idag, pga av regnet – de har inte haft regn på denna dag sedan 35 år tillbaka.

Ja, oss gick det ingen nöd på, maken satt ute på balkongen o läste sin tidning, som var så fuktig att den inte ens prassalade. Jag satt inne vid datorn o rensade på hårddisken. Har frigjort 6 gb… Inte dåligt, eller hur?

Middagen har intagits i vårt återförvärvade matrum, massor med levande ljus gjorde det ganska mysigt, men bordet är för högt o stolarna är för låga. Maken sitter åter på balkongen, och jag skall faktiskt göra honom sällskap. Har ingen Luhta-kappa, men en pläd kanske duger.

Skall bara meddela att den lilla familjen kommit hem, skall försöka kontakta dem när jag kopplar upp mej om en stund…
Inga bilder idag heller – tyckte inte att regnet var något att visa upp – fast egentligen… det är ju faktiskt inte så vanligt – så jag kanske gjorde en miss där… (Det är nu 15 grader som gäller… dvs kallt!!)