Klockan stod på ringning i morse, kvart i sju. Jag hade tid hos tandläkaren, inte för att jag trodde mej om akuta problem, men det är helt andra priser här, så varför inte utnyttja det. Det är ju inte kul att gå till tandläkaren hemma, inte roligare här, men lite mindre trist när man skall betala.

Har haft lite problem med ilningar i tänderna när jag dricker kallt, har haft det i några år och rådfrågat min tandläkare hemma, som rekommenderat små ”flaskborstar” som jag skall dra mellan tänderna varje gång jag borstar. Det har jag också varit duktig o gjort, men… problemet kvarstår. Nu tänkte jag att vi får se om de har andra idéer här, ock så, det hade de. Dvs den unge, snygge tandläkaren, ca 35… så där, sade att jag var för nitisk när jag borstade och nu skulle han ”försegla” – de tandhalsar som tittat upp ur tandköttet…

Han gjorde iordning stora sprutan… Han såg antagligen min min, jag måste ha sett förskräckt ut, för han frågade om jag inte ville ha bedövning, för det skulle bli väldigt kallt när han jobbade… Jag sade att jag aldrig brukar ta bedövning (det beror faktiskt på att sprutan är värre än borren – tycker jag). Han sa att jag fick bestämma själv, men att det skulle bli obehagligt kallt, så…. Jag kände mej lite fånig, eftersom det antagligen verkade som om jag var jätterädd för sprutor – fast å andra sidan så var det en jättestor spruta, men nålen var antagligen pytte… Jag tog sprutan.

Han beklagade sej att han var tvungen att sticka två gånger, för optimal bedövning, men eftersom han lagt på bedövningsgel innan, så kände jag inget. När han stuckit klart sa han att nu det värsta var över, kändes ju betryggande…

Jag gick därifrån med förhållningsorder om att inte äta eller dricka på en timme, han hade gnidit in tänder o tandkött med flour. Han sa att jag kunde borsta bort det efter timme om jag ville, men gärna låta det sitta kvar ett tag. Han talade också om att det var brunt. Så jag, som hade några inköpsärenden på väg hem, vågade inte öppna munnen – såg framför mej hur det skulle se ut med bruna tänder…

När jag kom hem och tittade i spegeln, så såg det helt vanligt ut, bara om jag kollade långt in så var det en gulaktig beläggning, som jag pillat på idag, ungefär som gummi som lossnat i små remsor.

Ja, han verkar så bra, så jag har bett om kostnadsförslag att byta några fula plomber, vi får se vad han kommer upp med, men jag har nog funnit min tandläkare. Förlåt, min tandläkare hemma – men jag sökte för samma problem för några år sedan, och… problemen har i alla fall fortsatt.

På eftermiddagen fungerade det oskyddade nätverket och vi lyssnade till Sveriges Radio – till o från…

Det är nu två veckor sedan den lilla familjen åkte hem, men – två av de solrosor som ingick i buketten står sej fortfarande och lyser upp tillvaron…

Maken njuter av Trafikrapporten från Radio Stockholm…

Två veckor…. idag.

Vi lämnade tillbaka brödbilen idag, de var så glada att få den tillbaka och kollade så att vi inte hade glömt något bröd kvar i bagageluckan…

På vägen tillbaka så det blev det äntligen av att gå in o beställa massage – som jag tänkt göra sedan vi kom i november. Det var bara det att just nu hade de ingen massör, men en kiropraktiker. Jag var modig o beställde tid, två timmar senare fick jag komma. Han kände o tryckte in fingrarna i hullet, att de kan känna genom allt – inklusive kläder… och innan han bände så satte han några nålar… Sedan knäckte han och det knakade o nästan brakade. Konstigt hur man kan knyckla ihop en människa och hon fortfarande håller ihop… Upplevde en del sensationer… men kände mej helt ok när jag gick därifrån. Bl a fick han ordning på mina axlar som jag inte orkat räta upp de senaste månaderna. Kändes väldigt konstigt med huvudet, trodde nästan jag skulle tappa det innan jag hittade balansen.

Eftersom jag linkat fram så konstigt de senaste veckorna, så har det blivit ont på andra ställen i min fot, dessa försvann också meddetsamma, även om lite smygit sej tillbaka ikväll. Har också fått lite ont i en nackmuskel, men huvudet sitter fortfarande rakt upp… På onsdag skall jag komma tillbaka, då får vi se vad som händer. Han påpekade att man inte kan rätta till allt på en gång, utan det kommer nog att ta 4-5 gånger.

Har kommit gång lite med mitt eget, bara lite smått, tar sådan tid att bara hitta de grejor jag behöver, har inget riktigt arbetsbord eller organiserad arbetsplats. Har i alla fall en bricka där jag samlar allt. Imorgon skall jag köpta tyg, som skall tvättas o förhoppningsvis så kan jag trycka på torsdag. Eftermiddagen har ägnats åt lite skisser o färgförslag, men blir lite halvdant då jag inte har ordentliga färger. Har i alla fall några nya idéer, så får vi se om det kan bli något.

Kvällen är ljuvlig och jag sitter här ute på balkongen och vill helst inte gå in o lägga mej. Kanske man skall fundera på en säng härute, men det kanske blir för mycket av det goda… 😉

Sista dagen för vår hyrbil och vi ville utnyttja den på ett smart sätt… Vi skulle leta efter ett till parasoll för balkongen. Solen börjar dra sej norrut och då får vi s.k. ”söderläge” på vår balkong – trots att solen står i norr, det är ju tvärtom här på det södra halvklotet – dvs solen kommer in mer o mer o det blir varmare o varmare. Men det börjar samtidigt ta slut på sommarsäsongen, det är lite av slutet juli/augusti – alla sommar prylar är slut eller på rea. Vad gäller parasoller så finns några stranparasoller fortfarande att få, men inget större, som vi behöver… Så det ärendet blev ogjort. Vi hade lite annat på agendan, vilket vi lyckades bättre med. Bl.a. en timer för köket. Vi har en på ugnen, praktiskt, men den hörs inte in i rummet. Så nu har vi köpt en – röd – ful, men förhoppningsvis så fungerar den…

Vi hade bestämt att vi skulle försöka äta lunch i Constansia, och vi hade sett ut flera alternativa lunchrestauranger, dvs vingårdar, alla var fullbokade. Vi fortsatte mot Simontown, slogs om parkeringsplater en bra stund, jag var ordentligt sur, när det bara löste sej. Rätt plats vid rätt tillfälle, en liten vink från en parkeringsvakt o simsalabim, så var vi parkerade… Lunchrestaurangen var emellertid full, vi försökte boka om en halvtimme – men inga garantier. Så vi tog en promenad o tittade på en konstuställning, bara så läckra afrikanska målningar – vi hade kunnat köpa ett flertal, men vi är inte stadd vid den kassan…

Vi gick tillbaka till restaurangen o sa att vi ville ta något att dricka medan vi väntade, och sim sa la bim, så hade de ett bord. Maten kom med rekordfat och den var god. Sedan styrde vi kosan de två svenskar som driver B&B i Fish Hoek, de var lite osäkra på tiden som de skulle vara hemma. Vi åkte runt o tittade lite i staden o dess omgivningar. För några år sedan tittade vi på ett litet hus där – ”Lock up and go”, det var jättefin o vi var sugna, men tack o lov så hejdade vi oss och idag fick vi bekräftat att vi gjorde alldeles rätt…. Staden är liten o trevlig, men en bit från centrum – jättetråkig…

Vi åkte hem och – gissa – jo, vi satte oss på balkongen o njöt…

PS. Idag kommer bilden, men jag höll på att blåsa bort när jag tog den, vi var uppe på en bergskedja – ser man inte – vi försökte söka lä. Det gick knappt att öppna bildörren…

Så här ser den ut, ”brödbilen”…

Utsikten från restaurangen – Simontowns hamn…

Vår vackra kustväg…

Det blåste från fel håll idag, vågorna bröt mot stranden, men vinden blåste utåt. Ganska effektfullt i verkligheten…

Morgon på balkongen, har ni hört det förut…? Sedan bar det av mot Kirstenbosch – vi skulle köpa biljetter till Cliff Richards konsert. En konsert i botaniska trädgården med medhavd picknick, lät jättetrevligt. Men man ville ha 400 kr per person, och vi tyckte inte vi ville betala så mycket + taxikostnader för en gammal ansiktslyft nostalgi. Så vi åkte därifrån utan att köpa biljetter.

Vi hade bestämt att äta lunch med två svenskar som bor i Somerset West, och de tog oss med till en mysig restaurang på en vingård. Underbart gott vin och en fantastiskt god oxfilé. Sedan åkte vi till deras mysiga hus och satt på deras altan o tittade på den underbara utsikten mot False Bay och Table Mountain, som ur deras perspektiv ligger i horisonten.

Vi blev sittande ganska länge och kom tillbaka till Kapstaden precis som solen gick ner i ett otroligt färgspectra. Det underliga är att samma sak hände förra gången som vi åkte från dem, den otroligt osannolika solnedgången, rena hötorgskonsten. Den gången misslyckades jag med kameran, gick dåligt att köra och ta foto. Den här gången satt maken redo med kameran – då ringde telefonen… så jag fick fibbla med växelspak o kamera igen…

Och… jag glömde ta bilder av ”brödbilen” – igen, ni får tåla er till imorgon…

Ett glatt gäng, efter en underbart god lunch …

Fantastiskt ljus, det är False Bay som blänker till vänster och Table Mountain o Devils Peak till höger.

Table Mountain o Devils Peak ur motorvägsperspektiv…

Lite skakigt, men Signal Hill har en osannolik bakgrund, eller hur…?

……..!

Vaknade tidigt i morse, maken duschade och skolbarnen började sitt bollspel – som vanligt. Har funderat på om det är s.k. värstingar, som måste aktiveras före skoltid för att kunna sitta still under lektionen… Det är inte normalt att ungar spelar boll kl 7 på morgonen. Gjorde väl inget heller, om de inte gastade så för benat. De skriker mer än de hanterar bollen…

Jag vände mej på andra sidan o drog ”nåt gammalt” över huvudet, så jag skulle slippa höra. Lyckades tydligen ganska bra, för jag vaknande inte för än 8.40. Och det var inte så mysigt eftersom vi skulle hämta hyrbilen och jag hann knappast vakna. Jag är mycket trögstartad på morgonen, och har haft tillfälle att utveckla den egenskapen de senaste åren…

När vi kom till biluthyrningsfirman, var de falktiskt där… har inte alltid varit fallet. Men denna gång var vi tacksamma, eftersom det inte fanns hyrbilar att uppbringa ens hos deras konkurrenter. De bad om ursäkt idag att de hade varit så dåliga på att höra av sej, men det fanns inga bilar – och denna hade dykt upp i sista stund. Jag skrev häromdagen att vi var lite oroliga för att det skulle vara nåt konstigt, typ strandbagge eller nåt. Men det var rätt uppfattat, det är en VW Caddy – liknar en brödbil eller annat utkörningsfördon för små firmor… Den har i alla fall AC och powerstyrning, och vi sitter ganska högt över marken. Vi syns nog också ganska bra i trafiken – fyrkantiga som vi är. Glömde fota bilen idag, bilden kommer imorgon istället.

Den tog oss först till flygplatsen, vi skulle försöka bli medlemmar i British Airways frekvent flyer program, men det har de slutat med för flera år sedan… man skall gå in på nätet… Sedan tog den oss till Paarl, Minister of Home Affairs, där vi efter en stunds väntan fick vår stämpel i passet och vi får nu stanna till den 14 mars, så nu har vi svart på vitt…

Sedan skulle vi passa på att köpa biljetter till Cliff Richards consert, men ”genvägar är senvägar”… och vi kom vilse och när vi kom rätt, så hamnade vi i enorma köer – det skulle vara en rugby match i närheten, så vi bestämde att vi skulle åka hem istället. Vi får försöka få biljetterna imorgon istället, då kommer vi från rätt håll.

Kvällen har avnjutits framför TV:n, det var en underbart kul film med Jack Lemmon o Walther Matthew, sedan lade vi i en svensk film och fortsatte av bara farten. Nu är det för sent – som vanligt – maken har lagt sej och jag skall försöka ladda upp detta. Igår blev det något vajkalle, så jag håller tummarna för att det skall fungera ikväll…

En vacker genväg, eller hur…. ?

…… !

Idag hade metrologerna lovat dåligt väder. Men så var det inte i morse när vi tillbringade våra sedvanliga timmar på balkongen med vårt te. Fast jag förstår dem, meterologerna, om det blir lite fel i diagnoserna ibland. I svensk TV så får de ca 5 minuter och har detaljkartor och kan verkligen lägga ut texten. Här får de den tid som blir över på nyhetssändningen och ibland är det 1 min.

På den minuten så rabblar man hela Sydafrika, som är större än Europa och har de mest skiftande klimatzoner… Så de gör det ganska bra iallafall, om de lovat dåligt väder, så kommer det dåligt väder. Det gjorde det idag också, men inte förrän sent på eftermiddagen, men då gick det fort… Ja, jag hann inte med att se – men såg att det blev mulet och att det blev väldigt lågt i tak, molnen kom verkligen fort. Jag hade gått in och satt mej vid datorn, och efter en stund så bestämde jag mej för att gå ut och fälla ner parasollet. Då var vi verkligen inne i molnen, det duggade effektivt, allt var blött. Skolan, som antagligen skulle ha en tillställning, ställde in. Jag hade iakttagit dem när de skulle sätta ihop två partytält, och jag fick en liten påminnelse om hur det var när vi skulle sätta ihop partytält till mammas 80-års fest. Vi skrattar än i dag då vi ser bilderna o filmsnuttarna… De klarade sej bättre. Men eftersom det blev regn, så blev det ingen ting och ställningarna packades i hop igen.

Vet inte riktigt än hur det skall bli med denna kallfront, eller vad man kallar det. Vi har ätit middag på balkongen och jag sitter där just nu och skriver. Ser at det är en kompakt molnskärm som drar bort, och bakom kommer stjärnhimlen fram. Vi får se hur et blir i morgon. Temperaturen är helt ok, ca 23 grader, fast det är kofta o långbyxor som gäller…

Organiserat ”Plocke Pinn”…

Bravo…

Uppe bland molnen…