Ja, nu sitter jag här igen – på balkongen… Jag får aldrig nog. Kanske för att jag förstår att det är vinter i Sverige – inte för att någon skriver och berättar – men maken brukar gå ner på internetcaféet och kolla in svenska tidningar. Då tittar han alltid på vädret och rapporterar. Själv sitter jagt här och väntar och tror att idag så skriver nog någon och berättar hur det är…

Idag visste jag inte om jag skulle gå tillbaka till kiropraktikern eller ej. Hade tid kl 13.15. Diskuterade med maken, som sa: ”Det är klart att du skall gå dit…” Jag var tveksam, men bestämde mej för att gå. På vägen passerade jag massageinstitutet för att fråga om min ring. De hade naturligtvis inte sett den, men de skulle ringa om de hittade den…. (Va´bra…) De skulle också ringa om de inte hittade den – ser fram emot det samtalet…

Jag kom till kiropraktikern en kvart för tidigt – med flit. När det är så varmt som det är nu, så vill jag vara i tid för att hinna svettas färdigt… Idag när jag kom dit så sa jag att jag var tidig för jag ville sitta en stund. Damen i receptionen såg ganska frågande ut, men hon ser inte så intelligent ut annars heller, så jag reagerade inte. Hade precis tagit fram en skvallerttidning – som jag försökt läsa vid flera tillfällen, men har alltid blivit insläppt för tidigt. Idag så frågade hon om jag bara var på besök? Nej, jag har tid om 15 minuter… Då sa hon att det är i morgon… Men jag stod på mej, för jag visste att jag hade rätt (som alltid, 😉 …). Hon insisterade, och hon hade sin dator, jag skulle ta fram min almanacka – som natruligtvis låg kvar hemma… Men jag vet att jag hade rätt, för det sista min plågoande sade i fredags var: ’vi ses på måndag…

Damen i receptionen var artig och undrade om jag ville se honom idag eller komma tillbaka i morgon. Eftersom jag visste att jag skirvit in ett annat möte i morgon samma tid – så sa att jag gärna träffar honom idag. Då kom adonis/plågoanden själv ut och sa att jag kunde träffa honom direkt om jag ville… Och det ville jag.

Har jag berättat att han är en av de attraktiva från det manliga släktet…? Och hur fånig man känner sej som medelålders (svettig) tant när han knölar ihop mej och bräcker och bryter med hjälp av sin egen kropp. Jag förstår varför man skall behålla kläderna på, inte ens dansmusik – som Hasse o Tage gav som ursäkt för uppträdandet på dansgolvet – skulle ha hjälpt i vissa brytnings – eller är det bräcknings rörelser… Fast, det är nog mer behagligt på dansgolvet – romantik eller annat är nog det sista man tänker på när man ligger där med benen under hakan, armarna spretar hit eller om det är dit… Struligt är det i alla fall… Så säger han – andas in ett djup andetag – andas ut – och då! då vet man att nu försöker han knäcka ryggraden och det nästa är att försöka att inte ramla ner på golvet… Vilket man inte gör – fattar inte hur han orkar hålla emot. Sedan är det bara att försöka få armar o ben i läge igen och hämta andan… Ja, ungefär så går det till….

Idag så frågade han hur det var, han såg lite orolig ut och jag svarade hur det var – så sade jag till honom att idag fick han inte sätta några nålar… Då protesterade han och sade att de gör faktiskt nytta… och det gör de antagligen, men… Han kände efter ryggraden och sedan tog han fram en massageapparat istället – den gjorde nog samma nytta – det var i alla fall behagligare – även om det var genom blustyget.

Sedan buntade han ihop mej lite grann, han var mycket försiktigare idag, men faktiskt var att idag kände jag mej nästan som vanligt igen – så trots allt så skall han ha en eloge… Men han såg lite orolig ut när han ställde en del frågor och talade om att nu kunde han inte göra mer. Jag sade att det kändes ok och att han var förlåten för i fredags… 😉 Och det är han. Jag får fortfarande tänka på vad jag gör, men det verkar som om han fått ordning på ryggen igen…

Vackert väder o den blåaste himmel man kan tänka sej. Havet låg lugnt och vi satt lugnt o drack GD. Det var så lugnt att vi höll på att glömma bort tiden. Vi kom i alla fall iväg på en riktigt lång promenad. Jag var lite fundersam hur det skulle gå, men bestämde att vi går till Clifton o i värsta fall får det bli bussen hem. Promenaden är så fantastiskt vacker så man blir på gott humör. Hängflygarna hängde i luften runt Lions Head.

Vi kom fram precis som några av dem landade, skickligt, tycker jag som inte har en aning om hur man gör. Men en av dem gjorde en elegant extrasväng över parasollerna på restaurangen och landade på den gräsplätt som de brukar landa på. Det kom flera stycken medan vi satt där, det kom också en helikopter o landade i utkantet av gräsplätten. Och jag hade ingen kamera i dag… Ni för föreställa er alla dessa eleganta landningar. De bara tar mark o står där stilla medan fallskärmen sakta dalar ner… Inga rovor där inte eller spring efter fallskärmen… Vet inte om de var extra duktiga idag, det var ett tyskt gäng, några i vår ålder o även äldre…

Ja, vi kände oss som två soffpotatisar där vi satt och mumsade pizza, himla god – men vi är mätta fortfarande, så någon middag blev det inte ikväll… Det kom också tre svarta killar i gummistövlar och började ”spela” på sina stövlar. Dvs de klappade händerna och stövlarna om vart annat i en ganska snabb takt. Det var fullsatt på restaurangen, några i publiken blev väldigt till sej, så jag tror att de fick i hop skapligt med pengar.

Sedan promenerade vi hem, det gick bra ända tills vi hade några kvarter kvar, men då kändes det rejält i fötterna. Så det blev ett fotbad på balkongen, och nu är de glada igen. Och min dåliga rygg har blivit ok på kuppen, visste att jag brukar må bra av att promenera, men vad gör man utan fungerande fötter, men idag… Så jag svängde lite extra på rumpan och skakade loss liksom… Hoppas att det håller i sej. Har tid hos kiropraktikern i morgon, vet inte än om jag går dit – han var så elak mot mej sist. Får se…

Eftersom jag inte hade kameran med mej så får ni se våra osannolikt vackra rosor…

De är på riktigt…..

Det var en härlig morgon – igen. Vi åt vår frukost på balkongen och sedan tog vi en promenad längs stranden. Det var första gången som jag promenrat på flera veckor. Kändes underbart. Vi gick till en av favoritrestaurangerna och åt lunch, servicen var lite långsam idag så det hann bli ganska sent innan lunchen var klar. Det gjorde inte så mycket, det var mysigt att sitta på verandan och sedan gå tillbaka längs strandpromenaden.

Vi handlade mat och gick hem. Maken tog tag i att plöja igenom dagens tidning, ca 6 kg, jag skulle ta mej in på nätet, men det gick inte. Vi får se hur det går nu ikväll, om det bara var att pengarna var slut eller om det är större problem. Maken skickades ner i butiken för att köpa mer airtime, vilket jag nu har laddat in.

Det hände en riktigt tråkig sak… jag är alldeles gråtfärdig. Jag har blivit av med min ring. Min vikingaring, en kopia av vikingafynd från Gotland, som jag fick på min 50-års dag av maken. Det ligger som en stor klump i magen.

Bestämde mej härom dagen för att bära den, har ju inte haft ringar sedan jag kom hit, men ville nu ha den. Jag är ju aldrig ute på några äventyr, och här i Sea Point känner jag mej inte hotad på något sätt. Vet inte om jag blev av med den vär jag fick massage. Hon jobbade mycket med händerna, och jag såg inget efter som jag hade en handuk för ögonen, hon var ju dessutom insmord, liksom jag med olja… Efteråt fick jag torka mej för att kunna klä mej… Men samtidigt vill jag inte tro det… Den kan ha halkat av när jag klädde mej efteråt, ja, jag får nog aldrig veta. Skall i alla fall gå dit på måndag o fråga om de hittat den, men jag tror inte så mycket på det hela… Jag är så ledsen…

Vädret kände på sej, det växlande från strålande sol till dimma…

Ahhh, kan det bli blåare ….?

Maken älskar att läsa på skyltar….

……

Det blev väldigt lågt i tak…

Ja, det fortsätter… Imorse kunde jag inte ta mej ur sängen. Jo, jag tog mej ur sängen efter ett tag, men det gick inte till så att jag kastade benen över sängkanten och steg upp… Det var ett centimeter by centimetersgöra. Upp kom jag och stapplade omkring som en gravid Frankenstein… Efter några timmar så ringde jag till kiropraktikern och sa att nu går det inte längre – man kan inte leva med en känsla av att en kniv sitter i ena höftbenet.

Jag kunde komma direkt om jag ville, men jag ville duscha först… det tog sin tid… Tog mej dit, och han tryckte in sina tummar, knogar eller vad det var, och bestämde att jag skulle ha akupunktur… Han satte sina nålar o grejade – rejält – men eftersom jag låg på mage på hans brits, så kunde jag inte döda honom…

Han såg lite förskräckt ut när jag äntligen blev befriad, han knycklade ihop mej några gånger och sedan gick han efter en ispåse. Jag tog mej hem, men insåg att jag skall förse mej med en lapp i handväskan som talar om telefonnummer till någon som känner mej…

Eftermiddagen har tillbringats i lugn o ro på sängen, stundtals med isblåsa.

Vi har med spänning väntat på om makens nya kreditkort skall komma, har ju varit på väg i flera veckor nu – men enligt uppgift så skulle det faktiskt ske idag – och mycket riktigt. Kl 4 ringde det på porttelefonen och där kom UPS o nu har maken blivit kreditvärdig igen.

Kvällen har tillbringats framför TV:n, det har varit två bra filmer på raken. Tyvärr så har vi så dåligt ljud på TV:n att många av replikerna går vi miste om, men jag har den uppfattningen att båda filmerna var bra…. Till o maken höll sej vaken…

Imorse tog jag mej knappt ur sängen… de senaste dagarnas ”happy life” med kiropraktikern har resulterat i baksmälla… Jag kunde knappt böja mej över tvättstället för att tvätta mej i morse, Går omkring som en slags gravid Frankensteins monster… Min första tanke var att gå tillbaka o klaga o be honom ”göra om’et”… men vid närmare eftertanke så…. det fick vara.

Efter frukost så promenerade vi iväg, dvs jag stapplade lite monsterliknande, maken o jag…. Vi har en hälsokost affär inte så långt ifrån, och jag tänkte att de brukar kunna sådana här saker. Den ligger i samma byggnad där min ”eminente” doktor håller till – han med foten, ja, dvs han som skulle bota min fot… Det här börjar utveckla sej till en slag sjukdomsjournal …

Jag fick tips om en man som ger den sorts massage som jag fick i Ghana, och som jag känner desperat behov av. Han höll till tre trappor upp. Man skulle ringa på klockan på dörren och sedan stiga in. Vilket vi gjorde. Det dök upp en man med oljiga händer, han var mitt i en massage, han sa att han inte skulle ha tid förrän om 1½ vecka… Men han ville att jag skulle ringa… Jag fick själv leta fram visitkortet, hans händer var för kletiga…

När vi kom ut i trapphuset igen så var där en dörr som hade skylt om en doktor som utövade akupunktur, kinesiskt medicin mm mm, men jag tyckte också det såg ut som om ett av orden kunde vara naprapat… Jag bestämde mej för att gå in o beställa tid. Hade hoppas på en tid i dag, men tomten var fullbokad… Ja, han såg faktiskt ut som en blandning mellan gammaldags tomte/vätte, trollkarl o jag vet inte vad – med kalott på huvudet… Skägget var grått o spretigt och räckte en god bit ner på bröstet… Jag är emellertid en modig person o undrade när han hade tid. På tisdag får jag komma. Jag har bokat tiden – vi får se om jag är lika modig när den dagen kommer eller om jag avbokar…

Vi fortsatte till nästa institut, jo där kunde jag få massage idag, inom två timmar… Jag infann mej och det var skön massage, men inte av den typ som jag beställt, så jag är nu insmord på hela kroppen med olja, även håret är helt inkletat – hon gjorde huvudmassage – mycket skönt – men det lämnade mycket synliga rester, håret ser ut som om det inte är tvättat på flera veckor.

Ryggproblemet återstår dock, vet inte om jag skall gå tillbaka till chiropraktikern imorgon – han som ställde till det – och att han får rätta till det. Men det känns inte helt optimalt… Jag får sova på saken o se hur jag mår imorgon…

Jag har ju lite mani på solnedgångar – så håll tillgodo…

Den är nästan ny, men inte riktigt… tyvärr.

Denna vy, från loftgången, upphör aldrig att fascinera…

… liksom ljuset – från samma loftgång…

Yvonne kom idag, jag börjar få dåligt samvete – berättade jag att hon är gravid? Fick veta i förra veckan, från agenten som rekommenderade henne, att hon är i 7:e månaden. Hon är ju ingen slankis precis, men att hon var gravid skulle jag inte ha misstänkt. Idag såg man en liten tillstymmelse till mage och då kändes det jättefånigt att hon skulle städa vår lägenhet o putsa fönster. Själv skulle jag till kiropraktikern och sedan satt jag med mitt – icke kroppsarbete…

Jag gick som sagt till kiropraktikern, han heter van As i efternamn… En kul yngre man som böjer mej lika lätt som en fjäder, att det sedan knakar o brakar lär höra till. Efteråt så skall jag stå upp på golvet och så tittar han förväntasfullt på mej och undrar hur det känns… Hans blick ser verkligen förväntasfull ut och jag vet inte vad jag skall svara… Jo, det är väl ok, försöker jag få fram, men han vill höra mer… Hur säger man det när det känns ok… inga sensationer, som förra gången då jag hade svårt att hitta balansen på huvudet under några sekunder.

Idag sade jag att jag måste ha massage, eftersom mina axlar är stenhårda o värker. Då fick jag sätta mej på bristen, han nöp lite i ena axeln, och sedan tog han fram en massageapparat och körde en stund – utanpå tröjan. Hos en kiropraktiker klär man inte av sej… Sedan fick jag lägga mej på britsen och han kände i nacken och knäckte huvudet åt båda hållen. Jag har precis läst en roman där huvudfiguren råkade ut för en olycka och det var så viktigt att inte röra på huvudet för att personen inte skulle bli förlamad… Så gissa vad jag hann tänka… Det brakade till duktigt och obehagligt åt båda hållen, det blev bra på den ena sidan, men den andra är nu mindre bra… Så det får jag leva med till på måndag då jag skall träffa honom igen…

Ser inte riktigt fram emot dessa möten, tycker faktiskt det är obehagligt när han säger att jag skall andas in och sedan andas ut och då vet jag att han knäcker till… Men jag blir lite imponerad av mej själv, visste inte att jag var så böjbar, eller är det töjbar… 😉