Maken väckte mig tidigt i morse, inte roligt – jag var så djup inne i mina drömmar, hade varit där flera gånger förut och kände igen allt.

Jag har i flera år drömt om en tunnelbanestation under jord där jag ska göra ett tunnelbanebyte till Bagarmossen – där inget stämmer med verkligheten, allt är så krångligt, kundovänligt och folk springer för att hinna med tåget, som är överfullt. Men, jag har genom dessa år lärt mig precis hur jag ska göra. Jag kommer till o med fram till Bagarmossen – som inte ser ut som det gjorde på den tiden jag hade anledning att vara där. När maken väckte mig i morse höll jag på att utforska det ”nya” Bagarmossen och ville inte vakna. Har ingen aning om hur det ser ut i Bagarmossen idag, måste vara minst 30-35 år sedan jag var där, ska kanske åka dit och titta om det numera ser ut som i min dröm …

Kanske berodde denna djupa sömn och drömmarna på att jag tog dubbla värktabletter i går kväll.

Jag var i vilket fall tvungen att stiga upp, vi skulle ringa till doktorn för att få tid och kolla mina skadade delar från igår. Vi fick komma inom tre kvart. Det blev till att snabbduscha och stapla iväg. Denna gång fanns maken vid min sida och jag kunde hänga på honom.

Doktorn skrev remiss till röntgen, jag fick röntga tummen, revbenen och slutligen knäet. Vi hann få i oss en frukost medan röntgenläkaren gjorde sitt utlåtande och en timme senare var vi tillbaka hos doktorn försedd med CD med mina röntgenbilder och ett utlåtande. Tack o lov var inget brutet. Doktorn skrev ut piller och jag ska ta ett om dagen. Och om det inte är bättre till torsdag ska jag få spruta i knäet. Låt oss hoppas att tabletterna fungerar – vill inte ha spruta i knäet.

De piller jag fick var samma sort jag fick på reumatologen i Eskilstuna – bara dubbelt så starka. Dessa tar faktiskt bort smärtan i revbenen, tummen och knäet. Jag vågar gå, även om det känns som om benet under knäet hänger löst. Doktorn tror att bekymren i knäet beror på att fallet har satt igång en reaktion i min artros – som tyvärr finns där.

Med tummen är det som det är, men jag har ”skena” sedan tidigare och den kommer till pass igen. Handen är blå på insidan.

Jag gillar min doktor här i SA. Har tidigare varit hos honom när jag haft bekymmer och han är effektiv, snabb och ger mig den hjälp jag behöver. Slipper sitta en halv dag och vänta på att någon ska ringa tillbaka och tala om att tyvärr är akuttiderna slut för idag – du får ringa i morgon igen. Försöker man då säga att ”kan du inte sätt upp mig i morgon” får man till svar att de kan de inte. Jag får lov att ringa om …

Har nu avklarat mitt årliga möte – med tandläkaren. Lika nervöst varje år, ja – mer och mer för varje år kan jag säga. Tycker att det ”rasar” med allt. Naglar, hår, hud och varför inte också tänderna.

Tandläkaren är så uppmuntrande och tycker allt ser så bra ut. Han röntgar, kollar med ”bitpapper” att jag inte sliter fel. Jag fick bita i någon slags pinne i plast som ska avslöja om jag har inflammation eller om det var sprickor.  Allt var bra, bara en liten justering med att slipa ner några punkter på några amalgamfyllningar. De lär växa och kan spräcka tanden om man har otur. Och till mig, som tillhör amalgamgenerationen, säger han att man ska inte röra i det som inte behövs. Han tycker dessutom att mina är ovanligt bra gjorda … Vad svarar man på det?

Jag är tacksam för allt som man kan skjuta på framtiden. Nöjd gick jag därifrån. Hann bara gå ett halvt kvarter så stod jag på näsan. Jag föll handlöst framåt – fick tag i en blomkruka och kanske dämpade jag fallet något, men rakt ner i backen blev det. Smällde i mitt onda knä – vet inte om det redan innan var orsaken – allt gick så fort. En ung man kom fram och försökte få upp mig och han lyckades. En ung kvinna fråga flera gånger om jag var ok. Själv var jag omtumlad – vet ju inte varför jag ramlade. Tog mig därifrån och staplade hem med ett knä som inte fungerar. Min tidigare onda tumme, som äntligen fungerade och jag kunde lyfta en kanna eller kastrull igen – den är nu totalt kass.

Fick ont i knäet för några dagar sedan och det har inte fungerat riktigt sedan dess, undrar om det var orsaken, att det vek sig. Hade det varit foten borde jag känt det. När den viker sig brukar det göra rejält ont, men så var det inte.

Jag tog smärtstillande, tog fel sort – det blev de som jag tar inför natten och jag  blev rejält trött – lade mig att sova några timmar. Nu ska jag lägga mig igen och fylla på dosen med samma tabletter. I morgon bitti ska jag ringa doktorn så får vi se om där är några skador som ska repareras eller om det bara är att vänta. Men till tandläkaren behöver jag inte återkomma förrän nästa år …

Idag har det varit en avslagen dag och mer avslagen blev den när jag skulle fixa middagen. Hade planerat i förväg – inte så ofta, men nu var det så. Tog i god tid ut de marinerade revbensspjäll som skulle stekas i ugn. När det var dags att sätt igång ugnen och göra salladen till blev det tvärstopp.

Hade totalt glömt att när jag gjorde äggmuffins i förra veckan så jäste det över och hamnade en massa på botten av ugnen. Hade planerat att Hilda skulle fixa det – glömde säga till. Kunde inte bara starta ugnen med detta klet på botten. Kände inte heller för att ställa mig på knä – vilket fortfarande gör ont efter att jag ställde mig på knä för några dagar sedan. Något hände då.

Det är några som brukar äta ute varje fredag på en sydafrikansk stekhus kedja – Spur – som har de bästa hamburgare och köttbitar, ja revbensspjäll också om man vill. Vi ringde till en av dem som brukar gå och hörde oss för. Jo, de skulle gå dit. Vi hängde på och nu sitter jag här däst efter en alldeles för stor hamburgare med bacon och guacamole.

Nu får det bli sängen, det blev alldeles för sent igår kväll …

När jag vaknade tidigt i morse var det mulet ute. Jag hade lämnat alla fönster öppna i lägenheten för att få in den svala luft som drog in söderifrån i natt innan jag kom i säng. Det var riktigt skönt att svepa täcket om sig och somna om.

När jag steg upp var lägenheten ordentligt avkyld, jag tog till o med fram tofflorna. Det var dimma och molnen svepte lågt över Signal Hill. Lions Head syntes inte. Man har sagt om det är moln runt huvudet så blir det regn. Vi hoppades hela dagen, men fortfarande har det inte regnat. Stjärnhimlen är lika vacker som alltid, även om där var några molntussar som skymde en stund i kväll. Förhoppningsvis regnade det där dammarna är.

Det var i vilket fall ”kallt” i förmiddags  – 20 grader. Jag tog fram ”Sverige” koftan och en sjal inför lunchen idag med damerna. Vi sitter helst ute på restaurangens vackra innergård och då ville jag inte frysa. När jag kom ner på gatan för att ta bussen var det inga 20 grader, betydligt varmare. Folk gick i linne och t-shirt. Jag behöll min kofta, var ju ganska avkyld inombords, men tog av mig sjalen. Koftan fick sitta på hela lunchen och jag stod ut på hemresan – men sedan åkte den av …

Dagens Owe:

Det har varit varmt idag, riktigt varmt. Maken var på gubblunch, jag hade tänkt gå ut och shoppa lite, men jag blev sittande framför datorn och fixade lite. Hade korsdrag och försökte inbilla mig att det drog lite …

Hilda var här och städade. Hon stryker tvätten i vårt sovrum och det var säkert 35 grader där inne när hon var klar. Men inte en svettdroppe i hennes panna. Det fullkomligt rann i min panna.

Vi skulle träffa en av makens gamla skolkamrater idag inne i stan. Han och hans dam är här på rundresa och ikväll var deras ”lediga” kväll. Jag gjorde mig i ordning. Kände mig ganska ok. Så klev vi in i bussen, där var minst 40 grader. Man har ingen AC och inga fönster som går att öppna i den främre avdelningen. Det var där vi satt, fast det hade nog inte gjort någon skillnad om vi suttit längre bak. Jag upptäckte att min ”viftare” (solfjäder) inte låg i väskan som den brukar … Sminket som jag så omsorgsfullt lagt på rann sakta ner för kinderna och näsduken blev alldels brun/svart och genomvåt. När vi klev av bussen var det ganska ok att blusen var dygnsur, det gjorde den lite svalare …

Vi gick förbi en liten ”allt i allo – butik” och frågade om de hade ”viftare” – de hade två och en är nu min. 12 rand, ca 8 kr – värd vartenda öre.

Vi fortsatte till hotellet och där hade de fungerande AC … Vi var tack o lov tidiga och satte oss i den svala lobbyn. Upptäckte att de hade en bar och där landade vi med en flaska kallt bubblande vatten. Innan det var dags att träffa makens vänner så hann jag bli ganska ok igen, det droppade inte längre om håret i nacken och sminket hade slutat att rinna.

Vi tog taxi till Waterfront och alla fönstren var öppna – gillar jag inte i vanliga fall, men nu var det toppen och håret hann blåsa torrt.

Vi gick till en italiensk restaurang, åt god mat och njöt av utsikten, efteråt blev det en Irish Coffe på en takterrass – nu var det ljuvligt med den återstående värmen. Att bara sitta där i en kortärmad blus och njuta.

Vet inte mycket ni uppskattar Owe’s låtar, men varje låt är en rolig/bisarr berättelse med en fantastisk och härlig lek med svenska språket,  roliga rim och ofta med dialekt. Inte blir det sämre av att musiken är så glad …

Dagens Owe: