Lördag, vi lyssnade på Ring så spelar vi. Det var inte Lisa, utan en höjdhoppare, Stefan Holm. En deltagare önskade Povel Ramels låt om den strandsatte turisten. Så roligt att få höra denna historia igen – för det är en historia – inte bara en låt. Men, man klippte mitt i låten för att få plats med ytterligare en deltagare … Hur kan man vara så okänslig … Jag har full förståelse för att man gör det med låtar som spelas ibland flera gånger om dagen, i vilket fall flera gånger i veckan, men … en låt som inte spelas vart femte år ens … Antar att vi är många som blev besvikna … Skäms!
Kanske är det så att lyssnaren inte är det viktigaste längre – kanske har det blivit alla de bilder på olika teman varje vecka som ska skickas in till hemsidan och som vi förväntas gå in och glädjas åt … Försöker man bli något annat än ett – uppskattat – radioprogram. Jag är så gammalmodig att jag uppskattar Ring så spelar vi som ett radioprogram, som jag gärna lyssnat på – men som blir allt mer sällan att jag gör numera.
Efter programmet tog maken och jag en lång promenad till en av våra lunchrestauranger, och tillbaka. Den tog många timmar, inklusive lunchen. Men, så vackert det är längs strandpromenaden. Jag är så tacksam att kunna få vara här denna tid på året. Gudarna ska veta att det inte är självklart …
Kvällen blev mycket trevlig. Eftersom vi ätit en rejäl lunch så blev det en lätt middag. Kanske har jag berättat om det tidigare, men vi köper förberedda räkor som vi friterar. Dessa åt vi med en hemgjord majonnäs med vitlökssmak och en piripiri-sås. Under tiden vi fixade med detta och avnjöt dem, lyssnade vi på Da Capo – ett av SR:s härliga program för oss som var barn på 50-talet. Anders Eldeman spelar musik som man då och då kunde höra på radion vid den tiden. Men det var inte mycket musik som bjöds då. En timme efter klockan tolv(?) på dagen ”Musik under arbetet”. Jag minns hur mysigt det var när jag var hemma och var sjuk och mamma hade radion på. Programmet började alltid och slutade med en marsch. Det gillade jag också efter som pappa låg i Flottan i Karlskrona när jag var liten och jag lyssnade till dessa militärorkestrar. Kanske jag minns fel, men Karin Juel var ett stående inslag …
Detta med bara en timmes musik ändrades i början på 60-talet, tror att bl.a. Radio Nord bidrog till det. Man införde musikradion och efter det spelades knappt dessa gamla låtar mer. Maken och jag blir som barn på nytt när vi hör dem och tycker det är jättemysigt. Visst, de håller inte den hösta klass musikmässigt – men det är inte det vi lyssnar till …
Mitt i musiken, som vi kan höra i våra radioapparater tack vare en fm-sändare från datorn, kom min lillasyster in via Skype. Hon är numera radiokändis här i huset.
Det slutar inte där. Maken och jag har suttit framför TV:n och skrattat oss igenom ett program från Minnenas Television: Victor Borge. Den första gången jag såg honom i början på 60-talet – måste ha varit samma program av tidpunkten att döma – skrattade jag så fruktansvärt. Jag tyckte han var bland det roligaste jag sett, då. Kanske hade det att göra med att jag på den tiden tog både spel- och sånglektioner och uppträdde tillsammans med pappa och syskon. Det där med att vara nervös och komma av sig. Han gjorde ju inget annat än – ”kom av sig och spelade fel”. Jag hade lika roligt i kväll – och, utan press på att prestera själv …
(bild Wikipedia)
Här kan ni läsa om Victor Borge, eller om ni vill lyssna på Da Capo i repris …
Hej va kul ni har. Men ni är välkommen hit på fiskmiddag rökt sik och stekt löja och löjrom. vi fick ta farväl till Anja förra helgen hon blev mycket sjuk.Ha det så bra Hälsa Jan Kram Ulla och Olle
Hej,
Så tråkigt med Anja … Ni måste sakna henne oerhört.
Vi kommer gärna på fiskmiddag – finns det en liten hörna i frysen måntro …?
Kram till er båda
M