Vi har idag intagit High Tea på hotell Mount Nelson, det gamla anrika hotellet här i Kapstaden. Det började med en tur in till stan där vi drack förmiddagskaffe och tittade på Green Market. Där inköptes några prylar efter fräckt prutande – från vår sida. Jag tror faktiskt att vi gick segrande ur prutningen, skämdes faktiskt lite efteråt …

Vi fortsatte samma skamlösa prutning på African Market, och gick därifrån med en antik gammal dam från Kongo. Vi hade inte tänkt handla alls, hade inga pengar och skulle till hotellet efteråt. Men maken trodde att jag skulle bli förtjust i denna gamla, vackra dam. Ja, hon är inte gammal egentligen, men det var länge sedan någon karvade till henne. Antagligen var det för att vi inte alls var inställda på att handla som makens skambud gick hem. Väninnan erbjöd sig att ta ut pengar i bankomaten, vi travade dit och under tiden packades damen in i tidningspapper och en glad ung man mötte oss för att ta emot sin betalning.

Vi fortsatte vår vandring genom Company Gardens upp mot Mount Nelson. Jag var rejält varm när vi kom fram och insåg att det nog inte var en så lysande idé, men …

Alla godsaker dukades fram och man blev mätt bara av att titta. Fanns inte en chans att ens försöka smaka av allt … Jag var fräck och nibblade på så mycket jag tyckte kunde vara intressant, sedan fick de bära ut assietterna medan jag fyllde på nya. Nu är mitt lystmäte till bakverk stillat för flera år framåt. Det blev taxi hem, inget annat var till att tänka på …

(Nu har jag uppdaterat från söndag och framåt …)

 

 

Idag var det dags för ”Hop on Hop off”-bussarna. Vi tog den långa turen som tog oss med till Constantia, där vi åt lunch. Vi hade turen att hamna under tak – tur för det var rejält soligt och varmt. Man har guidning på många språk – bl.a. svenska. Var roligt att vara turist och få höra vad man berättar om Kapstaden. En del nytt fick vi också veta.

Vi åt gott – som vanligt – och drack av deras utmärkta vin – som vanligt …

Turen tog några timmar och det blev inte så mycket mer än en skön stund på balkongen och sedan sängen …

 

 

Här är det full fart – vi lever numera turistliv. Katastrof för vikten. Vi försöker promenera på morgonen, men sedan blir det lunch med vin och middag eller bitings med vin … Just nu klämmer jag en kopp med fänkålste – tänk egentligen så mycket godare än vin – just nu. I morgon kommer det att vara lika gott vin i glaset till lunchen igen …

Det blev Christian Barnards Museum idag. Vi beställde en guidad tur och man har den servicen att en man hämtar oss och kör oss tillbaka. Maken och jag har varit där tidigare, men det var lika fascinerande idag. Vilket fantastiskt museum – kanske för att jag minns så väl detta otroliga som hände – man kunde byta hjärta på en människa. Detta var natten mellan den 2 och 3 december 1967, ingen människa utanför teamet och de anhöriga visste något.

Här har man också framhållit människorna som blev inblandade. Den unga flickan och hennes mamma som blev påkörda av en rattfyllerist medan pappan och brodern satt i en bil och såg det hela. Mamman dog genast, dottern levde, men konstaterades hjärndöd. Vid den tiden var dödsbegreppet fortfarande att hjärtat skulle stanna. Det var dramatiskt och bråttom. Lagfrågor skulle utredas och en sörjande make/far som fattade beslutet att de skulle få ta hennes hjärta.

Han som fick hjärtat levde bara i 18 dagar efteråt, men det var inte hjärtat som stannade, det var lunginflammation. Han var dessutom i dålig kondition och hade diabetes. Vi fick höra om den hysteri som utbröt med massa hjärttransplantationer över hela världen – i stort sett samtliga dog då man inte hade tillräcklig kunskap om hur förhindra avstötning av det nya organet. Christian Barnard själv var mycket restriktiv och gjorde inte så många transplantationer. Sedan lade han tyvärr av.

Ja, museet är väl värt ett besök – inte minst att se den film man visar om hans liv.

Efteråt åkte vi till Waterfront och åt kombinerad lunch/middag innan det blev hemresa med bussen och nu blir det en tidig kväll …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir lite sporadiskt här – hinner inte med, måste ju hämta mig mellan alla aktiviteter. Skrev inget i söndags, men det har jag lagt in nu – mest för att kära väninnan ska komma ihåg vad vi gör. J Hon hinner inte heller skriva i sin dagbok …

På söndagen var det inte så varmt, tack o lov. Vi gick en låång promenad till Camps Bay, där ligger restaurangerna på rad och de som inte har så mycket folk försökte locka in oss. Vi tittade efter en som det var mycket folk på, men med ledigt bord med utsikt.  Det blev en italiensk restaurang och maten var god, kyparen överhurtig som dillade om döttrar till våra gubbar, det blev ingen extra dricks.

Efteråt satt vi och tog en kall drink innan det blev taxi hem. Benen hade redan fått en riktig genomkörare och behövde ta det lugnt …

Igår blev det en lugn dag – inte så mycket bilkörning. Vi körde över halvön till False Bay och letade snäckor på stranden. Det blåste härligt och vågorna sköljde in mot stranden. Med fickan full av snäckor körde vi söderut mot Simonstown där vi åter avnjöt en härlig lunch med fisk. Det har blivit mycket fisk – det kan man här i Kapprovinsen. Hemresan gick via Chapmans Peak och den fantastiska utsikten över bl.a. Hout Bay.

Men det kändes inte helt fel när biluthyraren kom för att hämta bilen – det har varit en intensiv vecka. Nu väntar en vecka av olika aktiviteter – men av lugnare slag och kommunala medel. Våra vänner ville åka till Waterfront idag och vi bestämde att göra det efter morgonpromenaden. Det blev ingen morgonpromenad, det blev – regn …! Helt otippat, men jag tycker, som jag skrivit tidigare, att det är mysigt när det regnar. Då kan man bara vara och koppla av. Det är så ovanligt att vi har dagsregn här, men det ser ut att kunna bli det idag.

För en stund sedan ringde vännerna och sade att de åker. Vi har faktiskt inga regnkläder här, inte ens ett paraply.  Regnet har tagit i ytterligare och jag hoppas att de hann in i bussen innan det ökade.

Har passat på att ladda hem ett program som behövs för min nya telefon och ska passa på att lära mig lite om hur den fungerar. Kan ringa, ta kort och skicka sms i nuläget. Det behöver man inte en avancerad telefon för …

(Har nu äntligen lagt in bilderna på Badförsök … för några dagar sedan)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag bar det av mot Hermanus. Valarna var inte hemma, men det är en vacker plats och vi hader fått tips om en restaurang som ligger nere vid vattnet insprängt i klipporna. Efter en strapatsrik klättring nedåt så låg där en liten restaurang – ja, vi hade kikat innan, så att vi inte skulle klättra i onödan.

Det blev som vanligt, underbart gott vin, god mat – idag utökade vi med en förrätt , ostron. Det var första gången som jag verkligen såg att de drog ihop sig av citronen. Så det var med skräckblandad förtjusning som jag slukade dem. För slukar är väl just vad man gör. Själv föredrar jag med enbart citron och svartpeppar.

Det blev återfärd på N2, inte lika roligt som att åka den fantastiskt vackra kustvägen. Alla har så bråttom, och man måste hänga med i rytmen för att inte ställa till med något. Vi kom hem och det blev en mycket lugn och kort hemmakväll. Har nog aldrig lagt mig så tidigt i vuxen ålder när jag varit frisk. Även om jag fick en släng av illamående i går – blev lite orolig att det ostron som inte rörde på sig kanske inte var ok – men så var nog inte fallet. Efter en liten whisky så var allt ok igen …