Vi lämnade vår trevliga värdinna i Stillbaii – hon ville faktiskt ge oss alla en kram … Vet inte om det var vanlig sydafrikansk vänlighet eller om hon var särskilt förtjusta i oss. Vill gärna tro det senare …  Trevligt var det i vilket fall.

Vi fortsatte vår resa och tog oss inåt landet, till Route 62. En svindlande väg genom bergspassen en bit från kusten. Vi hamnade på en ”gravelroad”, dvs en grusväg. Den ringlade genom landskapet och bytte skepnad hela tiden. Vi såg kossor, får, djupa dalar och höga berg – helt fantastiskt. Något jag älskar med detta land – så olika bakom varje krök.

Vi kom fram till det pass, som vi blivit tipsade om att det var mycket vackert – det var helt rätt. När vi var nästan framme, dvs ute ur passet, så råkade vi ut för ett trafikarbete. Man stängde helt enkelt av vägen mitt framför oss och där satt vi utan information. En ung dam med varningskläder och solhatt i samma färg satt på vakt och skötte Stop-skylten. Hon var upptagen med sin mobiltelefon och tittade bara upp ibland, vi var först i kön. Hade vi kommit bara två minuter tidigare …

Efter ca 15 minuter ropade hon i den kommunikationsradio hon hade och fick svar på afrikaans – vilket innebar att vi inte förstod ett smack. Efter drygt 20 minuter kom en trafikledarbil med åtta bilar från andra hållet. Den vände och lotsade oss – det tog drygt fyra minuter och vi var på goo ..

Det blev lunch på en liten vingård och fortsatt färd mot Montague. Här bodde vi på ett B&B, inte den bästa standarden, men rent och rena lakan. I skrivande stund sitter jag på en otroligt charmig veranda, som löper runt huset på sydstatsvis – men den är fallfärdig, som det mesta. Så synd att se hur det får förfalla – men de har antagligen inte råd att hålla vare sig verandan eller huset i skick …

I vilket fall så är det underbart att ha haft tillfälle att få sitta så här i en miljö – som jag bara upplevt på film. Maken, liksom mina vänner, sover redan och nu ska jag göra detsamma. Den otroligt varma temperaturen har ersatts med svala vinda från de dramatiska bergen som omger oss. Har fotograferat lite, men har ingen uppkoppling – får se när detta kan komma on-line …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En ganska tidig morgon med te ute på altanen, rejäl sydafrikansk frukost och promenad längs stranden. Stor skillnad på temperaturen i vattnet jämfört med i Kapstaden. Även jag hade kunnat bada, nu blev det inte så. Vi hade fått tips om att kl. 11.00 varje dag matar man ålar här i Stillbaii, vilda ålar. Vi gav oss av längs floden och letade i den riktning som var utpekad på kartan. Men kunde inte se vart det skulle vara. Efter lite snurrande kom vi till turistinformationen. Det visade sig att det var i deras trädgård … Där rinner det upp en källa eller underjordisk vattendrag, så mitt i trädgården börjar en liten bäck och understenar och stenblock är det små håligheter där ålarna (honorma) lever i ca 10 år innan de ger sig tillbaka ut i havet, utanför Mozambique – tror man, och lägger ca 10 000 ägg och sedan är deras liv slut. Stackars krakar …

Det var i vilket fall roligt att se hur ”matmamman” med en bit kycklinglever lockade ut dem ur sina hålor. Alla fick varsin bit och lät sig också klappas av henne. Hon berättade att de också kunde bitas och de kanske de gjorde för hon ryckte undan handen då och då. Kul var det i vilket fall att se levande ål på så nära håll. En åldam var riktigt stor och snart resklar – stackarn – undrar om hon vet vad som väntar. Och vilket liv, leva i en grund dam i en trädgård i många år för att bara se havet och sedan …

Vi fortsatte till en butik med hur mycket prylar som helst och kläder och skor och ja – allt. Jag hittade faktiskt några plagg som passade och när det var dags att betala fick jag veta att jag fick vart 3:e plagg gratis, så det var bara till att hämta ytterligare ett plagg för att fylla gratiskvoten … Så borde det alltid vara – ta tre betala för två. Prisvärt blev det i vilket fall.

Det är ju semester, så vi hade fler saker på programmet, lunch där vi fick sitta inomhus för att inte blåsa bort. Vakta så vi inte hade kattor i knät – två stycken som gärna satte sig i knät eller hoppade runt på borden. Märkligt vad man kan möta på landet i det här landet …

Kockan fyra var vi bokade på Gin-provning – till skilnnad från det vanligaste här nere, vin-provning. Det var intressant. En pratglad barfota dam kom och berättade för oss hur hon gör gin på Fynbos, en buske som växer vilt över hela sydafrika. Vi fick prova tre olika sorter. Den första smakade som vanligt gin och såg likadan ut, dvs som vatten. Nr 2 var svagt guldfärgad och nr3 såg ut som konjak. De smakade helt olika och det var intressant att få jämföra. Först skulle vi vicka runt en droppe ren gin på tungan innan vi fick svälja. Då skulle vi pusta ut alkoholen och sedan var dags att smaka på riktigt. Efter det hälldes det i lite tonic water, avsmakning och så med en ”twist” av skalet på grape frukt till nr 1, citron till nr 2 och apelsin till nr 3. Vilka smakskillnader! Jag föll för nr 2 och 3 och det fick följa med en flaska av var av dessa. Nu ska det bli ginprovning när vi är tillbaka hemma. Det kommer att bli apelsinskal för min del. Så annorlunda och så gott. Prova vid tillfälle.

Hon tipsade om en massa efterrätter där man med fördel kunde stänka i några droppar med gin, jag kommer inte ihåg någon. Även till curry – som här betyder stuvning – ska det vara gott. Ja, det var en annorlunda provning …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har kommit fram till Stillbaii … Här är vackert och i morgon ska vi vandra längs stranden. Ikväll sitter vi på altanen och lyssnar till grodorna? i floden som rinner ut här och cikadorna. Vågorna från havet gör sitt bästa för att överrösta. Det har varit lågvatten och de är på väg in. Behöver jag skriva att det är underbart skönt …? Säkert runt 25 , plus …

… dra ut på vift. Dvs vi ska på en utflykt i omgivningarna. Vi startar mot Stillbaii, som ligger öster ut strax före Mossel Bay på södra kusten efter Garden Route. Sedan drar vi upp i landet och västerut för att landa i Paternoster på Västkusten på fredag.

Vet inte hur det kommer att bli med uppkopplingen – vet inte hur det kommer att bli med att skriva här. Det blir som det blir …

 

 

Det har varit två relativt lugna dagar. Igår tog vi ”bulle” till Cape Quarter, där vi också åt lunch. På kvällen middag hemma hos oss. Sent som vanligt …

Idag blev det en riktigt lång promenad till Radisson Blu (stavas faktiskt så …) vid Waterfront. På vägen blev det en kaffepaus på vårt vanliga ställe. Vi åt en härlig lunch på Radissons härliga terrass där vi dröjde oss kvar och tittade på alla båtar och fartyg som rörde sig utanför. Det blev inte promenad tillbaka – fick bli taxi – nån måtta får det vara på motionerandet …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi var på en fantastisk Valentine middag. Det började med en tågresa med pendeltåg – ett specialtåg som var chartrat och det bjöds på rosa bubbel under färden. Vi damer fick en present var och alla fick ett armband med sitt namn. Resan var intressant då jag aldrig åkt tåg den vägen tidigare förut – bara kört bil. Framme i Stellenbosch stod en tjusig turistbuss och mötte oss och vi blev körda in i en kåkstad till Amazink, en restaurang där serverings personalen uppträder. Vi fick ett glas vin och sedan drog det igång. Vilket hålligång …! Personalen sjöng fantastiskt bra och var roliga i sina repliker.

Många av mina afrikanska favoritsånger var med på repertoaren. T.ex. Special Star (här kan man höra den med Mango Grove på YouTube – lång version med bildspel) http://www.youtube.com/watch?v=w4HJfcecgos

http://www.youtube.com/watch?v=lUvo6vrIzkg The Lions Sleep Tonight med fantastiska bilder från detta land och denna kontinent.

http://www.youtube.com/watch?v=et8r_YcnnbM Shosholoza, underbar sång, video med intressant men en del hemska historiska bildklipp.

Publiken var entusiastisk och vi gungade med i rytmerna. En kort paus då maten serverades, sedan var det full fart igen. Man ville inte att det skulle sluta – vilket det naturligtvis gjorde. Bussen kom och hämtade oss, tåget stod och väntade och vid midnatt var vi framme vid stationen i Cape Town igen. Taxi hem och mycket nöjda ramlade vi i säng …

Här kan ni gå in på deras hemsida. Rulla ner en bit och titta på den lilla filmsnutt som ligger där. Visserligen inte med den medryckande musiken, en betydligt lugnare variant, men man får en uppfattning.

http://www.amazink.co.za/home/