Nu igen …

Har tagit bilder idag som visar att vintern försöker komma tillbaka. Det är vackert, ja, faktiskt exotiskt och maken var inte helt negativ till att få uppleva snö. Har han inte sett på många år.

Återigen har inte bilderna laddats upp från telefonen. Det får bli en fortsättning i morgon.

Min pappa skulle ha blivit 91 år idag.

Nu blir det sängen för min del …

Påsken har visst börjat …

Så har påsken börjat utan att jag varit riktigt medveten om det. Jo, jag har fixat påskris, dekorationer och påskmat för makens skull. Ville att det skulle vara ”påsk” när han kom hem – men, jag har inte tagit in att jag kanske borde ha fixat påskhälsningar o sånt …

Det har varit en lugn dag, är glad att det inte varit full sol och varmt, blir så mycket längtan till stugan och annat då. Nu visade sig solen genom tunna moln och det har varit ganska låg temperatur, men inget regn – vilket vi behöver. Men det var inget dåligt samvete att bara sitta inne och göra ingenting. Maken läste ikapp några tidningar och kollat att jag fixat det där sopor osv …

Jag har lämnat tillbaka fåtöljen till honom och huserar åter i soffan. Går alldeles utmärkt, men just nu sitter jag här och avslutar skärtorsdagen, som varit en bra dag med god sill osv. Påskriset har äntligen visat att det lever, man kan ana att knopparna ska spricka ut. Tulpanerna är ljuvliga. Det är en fantastisk tid vi har framför oss …

Glad Påsk!

Tillsammans igen …

Nu har det blivit lite av ”vinter” igen – åtminstone så som jag uppfattat att den varit de senaste åren. 2-3 grader plus och lite regn i luften. Tråkigt eftersom jag haft så sköna dagar på balkongen och hade hoppats att kunna välkomna maken med en drink där. Det fick bli inomhus istället.

Jag har varit och hämtat honom idag. Resan hade gått bra, men han hade inte sovit på hela natten – men nu sover han gott. Jag vet hur desperat man är när man sitter i en flygstol och inte kan somna. Hur man längtar efter att få lägga sig rak lång på en säng. Där ligger han nu och det är honom väl unt.

Jag har ägnat tid åt att försöka fixa påsk dekorationer inför hans hemkomst. Bland annat köpte jag påskris för snart två veckor sedan, han är förtjust i sånt. Det har blivit duschat i duschen under lång tid – glömde bort det där i ca 20 minuter. Har sedan duschat med handspruta varje dag – nada. Först idag på eftermiddagen ser man att knopparna sväller lite. Har vi tur är det grönt när det är dags att kasta ut det. Men det har vippor i alla fall.

Har köpt hem sill och potatis, bröd, ost och allt vad man nu kan tänkas. Snaps, men glömde köpa öl – det fick bli en extra tur idag. Nu tror jag allt är hemma och i morgon börjar vi fira påsk. Frågade om han vill måla ägg, men det var tveksamt – tur, vet inte var jag har färgerna, de ligger antagligen längst in i källaren. En dam talade ivrigt idag på radion hur man kan färga med i princip allt som man är rädd för att spilla på kläderna. För 30 år sedan hade jag säkert lagt örat mot radion med en penna och papper till hands och skrivit ner allt …

Det får bli vanliga, naturligt färgade – de är vita just nu. Kanske gör jag mig till och delar dem, blandar äggulan med majonnäs och spritsar tillbaka i vitan – men det är överkurs …

Är det för mycket gult …?

Ledsamt …

Hela dagen har TV sänt samma sak om och om igen. Kusin var med under några timmar, när vi fick klartecken på att tågen gick igen bestämde vi en avgång och hon kom iväg. Vet också att hon nu är hemma.

Jag har haft apparaten på, tittat om och om igen … till slut orkade jag inte längre. Det fick bli en inspelad engelsk deckare i stället. Programtablån var inte så upplyftande.

När deckaren var slut slog jag på kanal 1. Klockan var kvart över tolv – då pågick filmen om Karen Blixen. TV-tablån stämmer inte för fem öre. Fanns inte någon uppgift om det, inte ens på SVT:s egen sida. Sur blev jag. Hade gärna sett filmen från början. Fantastiskt att få återse hennes farm, den känsla jag fick när man fick se landskapet, människorna och faktiskt också buskaget jag tog skott från och som jag håller liv i än … Vilken känsla …

När filmen tog slut – ganska snart, såg bara de sista 10 minuterna – hamnade jag i en dokumentär om fyra åringar som skulle framföra ett julspel. Det blev en helt underbar avslutning på en ganska dyster dag …

En hemsk dag …

… men, kanske inte helt oväntad. Dessa personer som vill oss ”otrogna” illa finns faktiskt mitt ibland oss. Vi har sett exempel på det vid flera tillfällen de senaste åren och nu var det Stockholms tur. Jag har stort förtroende för polisen – men hur kunde bilen köras fram på gågatan. Borde inte stora betongklumpar hindra detta. Har inte varit där på Drottninggatan på ett tag. Tar mig numera fram på en betydligt mindre trafikerad gata.

Själv var jag på väg från västra Sverige tillbaka till min sida av Sverige. Hade kusinen i bilen och hon skulle fortsätta med tåget till Stockholm. Vi stängde av radion när vi passerade Örebro, man skulle tala om att män borde undersöka sina ”kulor”. Det tyckte vi inte var intressant. Det var då det hemska hände, men vi hade ingen aning. När vi hade ca 10 minuter till tågstationen fick vi ett samtal och fick veta vad som hänt. Vi satte igång radion igen och konstaterade att det nog inte var någon idé att försöka ta tåget till Stockholm. Det fick bli middag och en trevlig stund på balkongen i stället, överskuggad av de hemska nyheterna.

Nu sover kusinen och jag ska göra detsamma. Mina fina bilder har fortfarande inte laddat upp – fyllde på med nya idag. Måste ta tag i det i morgon och försöka förstå vad som är fel …

På andra sidan – den västra …

Sitter i en säng långt hemifrån. Men det känns ändå som hemma. Jag och kusinen startade från Strängnäs i går efter frukost. Bilfärden gick bra även om vägen är riktigt tråkig. Finns det något som är tråkigare än att man måste köra långt under den hastighet som vägen är byggd för. Vad det ska gagna förstår jag inte. Det blir flera konstiga/otäcka situationer pga. av att det alltid finns bilister som tycker de är så mycket smartare än andra. Eftersom jag gärna håller ordentligt avstånd till framförvarande bil så är det ofta någon kastar sig in framför min bil.

Alla dessa hastighetskameror, man kan ju undra: är alla igång?

Vi kom fram och blev väl mottagna. Sedan dess känns det som om vi bara har ätit – gott!! Vi har serverats det ena godare än det andra. Det är konstigt hur mycket en mage kan rymma och hur ofta det går att fylla på utan problem. Det är också konstigt hur mycket det finns att prata om. Det blir aldrig tyst – tiden räcker inte och det blir sent. Det blev inte alltför sent i morse heller och pratet bara tog vid.

Vi gjorde ett tappert försök att sitta ute, men det blev inte långvarigt – kylan ville ta över och kröp sakta in under kläderna – synd för vi invigde en underbart fin uteplats. Ser fram emot att sitta här igen om några månader.

Nu har alla i huset lagt sig och jag ska också släcka strax. Har tagit fina bilder, den första sädesärlan som tappert försökte hålla sig kvar i den starka vind som rådde i går när vi rastade på väg hit. Vårlöken som blommade för fullt på samma ställe och stora svällande syrenknoppar. Plus lite andra bilder som återigen inte laddats upp. Både kameran och datorn är uppkopplade mot nätet. Men denna gång har jag fått meddelande om att något inte står rätt till och måste logga in på nytt, men mitt lösenord accepteras inte – trots att jag inte skriver det utan kopierar in det för säkerhets skull. Jag får ta tag i detta när jag är hemma igen, nu ska jag sova …