Sitter på altanen i sommarstugan och det är knäpptyst på sjön och på ön. Inte ens fåglarna slåss om körsbären i vårt slokande körsbärsträd.
Torkan är förfärlig, gräsmattan ser ut som stampat jordgolv med lite sprickor och rester av gult, söndertrampat halm. Maken och antagligen resten av alla levande varelser sitter inne och tittar på fotboll. Jag njuter av att solen har försvunnit bakom grannarnas tallar och det går äntligen att andas utan att flämta.
Man ska inte klaga, vi har antagligen en drömsommar för oss människor. Vi får se hur mycket av växtligheten som överlever – men ljuvligt är det i skrivande stund …
Jag har inte varit på den här sidan sedan i maj 2017. Vet egentligen inte om jag vill skriva här längre. Kanske har denna sida varit en tid i mitt liv då jag känt att jag velat dela med mig av det som hänt i min vardag. Det var ett sätt att hålla kontakten i en tid innan Facebook …
Nu klarar de flesta inte av att inte ”kolla – har det vart nåt” så snart som man inte behöver använda båda händerna samtidigt till något annat. Men det går ganska bra med en hand också – inte minst vid bilkörning. Läskigt tycker jag. Har vid flera tillfällen träffat på telefon fepplande förare både på motorvägen i 120 km som gångtrafikant vid övergångsställen.
Facebook är inte min grej – verkade kul i början, men efter några veckor – Nej Tack! I början fanns t.o.m. planer att länka denna sida till Facebook, liksom Instagram. Men nej tack. Jag medger att jag gärna lägger upp bilder på Instagram – när jag har uppkoppling på min telefon. vilket inte är varje dag denna tid på året som jag tillbringar i Sydafrika. Jag stänger helt ner min WiFi, glömde en gång och blev av med hela potten av min inbetalade summa för mitt kontantkorts abonnemang. Att ha mitt svenska mobilnummer igång är bara att glömma – dyrt.
Men för det mesta tillbringar jag kvällarna på balkongen, som ikväll, och bara njuter av den varma, mörka natten med ljuslyktor från Ikea. Vem vill tänka på att skriva då …
Som jag skrev så har vi varit där, varit hemma i Strängnäs, där igen och nu tillbaka i Strängnäs. Det är fortfarande ingen värme och det är elda i spisen på kvällarna i stugan som gäller. Det inbjuder inte heller till trädgårdsarbete.
Det skulle det kanske inte göra även om det var varmt. Ser på tomterna här hemma, ja, även på kolonilotterna, hur det prunkar i rabatterna med vårblommor och tulpaner – som jag älskar. När vi kommer över till ön ser vi inga blommor. Hos oss var vi glada att rådjuren missat en (!) pärlhyacint – men den gick åt när maken klippte gräset och missade den även han. Vi får glädja oss åt våra påskliljor, som får stå ifred.
I lördags var det soligt och maken förberedde för att vi skulle kunna sätta oss i lä och njuta av vårt morgonfika. Jag satt fortfarande inne och konstaterade att syrenen utanför fönstret vajade så besynnerligt – allt annat var stilla. Så såg jag en stor grå/brun fågel? som härjade i toppen av busken. Jag reste mig upp och konstaterade att det var inte en fågel – det var en älg som ägnade sig åt att äta upp syrenknopparna.
Toppen – de enda blommor som inte rådjuren når upp till …
Maken stod på trappan, men han såg inte älgen och älgen såg inte honom. Jag sade åt honom att han måste schasa bort den. Maken sade åt mig att du måste ta en bild …
Kan inte påstå att jag höll huvudet kallt – eller hur man nu uttrycker sig – jag var urförbannad och upprörd. Lyckades ta några bilder – men min önskan var att få bort älgen så att vi åtminstone ska kunna få se någon syrenblomma om några veckor.
Efter att jag knäppt några bilder, slängde jag upp fönstret. Älgen vände lite på huvudet och klippte lite med öronen. Maken gick emot den och gjorde några försök att mota bort den. Då gjorde älgen utfall och sparkade med frambenen. Körsbärsträdet var där och maken sprang mot det och älgen stannade. Den var tack o lov inte fullvuxen – det var en fjolårskalv – annars vet jag inte hur det gått.
Vi försökte göra olika ljud och få bort den från tomten, men den brydde sig inte om oss. All uppmärksamhet riktades mot en fyrhjuling som kom nere på vägen och den var helt stilla tills ekipaget åkt sin väg. Då lunkade den sakta in på grannens tomt – men de har inga syrener …
Vi har blivit med ny brygga – en jättefin med y-bommar. Det sista året har vi legat med bredsidan till för att kunna ta oss i land och i båten. Det var lite krångligt ibland att lägga till – men var enklare att ta sig i land.
Nu har vi fått bekymmer igen – först måste alla tampar anpassas – inte så stort problem, men vi har fått problem med att hoppa iland – vi kan inte hoppa längre. Och där finns ingen trall på y-bommen som vi kan kliva på. Har ägnat några timmar åt att kontakta leverantören, men de har inga – påstår de. Man brukar beställa samtidigt och får då något i metall som svetsas fast vid samma tillfälle.
Vi får se hur vi lyckas, men det kan inte vara världen största problem – om inte någon säljer färdiga trall, får vi väl ta fram såg och hammare …
Avslutar med att jag blivit ”gammelmoster” till en jättesöt liten kille … Stort Grattis!
Här mumsas det …Ett litet försök att skrämmas …Vem kan balansera på detta – inte vi …
Nu har jag skrivit så många gånger här att jag ska ladda upp bilderna nästa dag – men så blir det inte. Jag och kameran i telefonen är inte kompisar. Den andra kameran kommer jag inte ihåg att ta med.
Google, som har total koll på allt du företar dig, har tidigare laddat upp mina bilder – även när jag inte önskar göra det. T.ex. när jag kopplade in min backup disk och den stod i tre dagar och laddade upp samtliga mina bilder sedan hedenhös. Det gick inte att stoppa – i alla fall visste inte jag hur man gör. Och eftersom det var backup disken så vågade jag inte göra något drastiskt. När det var klart, dvs alla bilder jag scannat in – några tusen – fick jag käcka förslag på fotoalbum med mina scannade fotoark …
Jag har tagit så fina vårvinter bilder, påsk bilder osv – men de får ni inte se. Försökte vid något tillfälle lägga in dem på Instagram – men, nej det ville sig inte heller. Jag får se vad det blir – måste göra något vid telefonen och antagligen lite mer – det får bli en senare fråga. Nu vill jag njuta av allt som händer i naturen varje dag – bara använda mina synminnen …
Så sitter jag här igen på ön. Vägen hit har gått via kusinen – som ställde upp med nattlogi. När vi satt där i morse var både maken och jag tveksamma till att åka till hit. Det for snö i luften.
Vi bestämde oss för att åtminstone åka ut och ösa båten, när vi nu var så nära.
Vi åkte och provianterade det mest nödvändiga, om vi skulle ändra oss och åka över till ön. När vi parkerade utanför butikerna började det hagla …
När vi kom ut igen sken solen och vi körde till bryggan, solen sken fortfarande. Vi bestämde oss för att åka över. Det har aldrig varit så lätt tidigare. Visserligen var det en del vatten i båten, men vi slapp välta jollen, dra ner det i vattnet och ro över. Det hade sonen och sonhustrun gjort förra helgen och sedan hade de sjösatt den stora båten. Efter vi öst den var det bara att starta motorn och köra över – vilken lyx.
Ja, sonen med familj har varit ute i helgen – trots vädret – och fått båten i sjön, satt igång värmen i huset och burit ut trädgårdsmöblerna. Allt ”bråte” som ställs upp innanför balkongdörren inför vintern var utburet och det var nästan som ”vanligt” igen.
De hade till o med lämnat lite dricksvatten – vilket vi totalt glömt bort.
Vi fick bråttom från bryggan, hur bråttom vi kan ha med våra leder, men det började ramla ner snökorn från himlen och svarta moln förebådade inget roligt väder. När vi var uppe vid stugan – mer som vrak än levande varelser – det är så varje år när vi kommer. Inte nog med att vi ska ta vår egen vikt uppför trapporna, vi bär på minst 20 kg extra var.
Vi grejade det och solen kom fram och belönade oss. Vi kunde sätta oss i trädgårdsmöblerna som var framställda – mer lyx. Sonhustrun hade dessutom planterat två krukor med penséer som stod på altanen.
De hade dessutom lämnat värmen på så vi startade med ca 15 grader varmt i stugan – trots kylan som varit den sista veckan. Känner dåligt samvete när jag tänker på vilken temperatur de startade på. De hade dessutom inte tillgång till vatten. Det har vi nu. Allt fungerade – peppar, peppar och vi här även varmvatten.
Men allt de förberedde förra helgen var guld värt för oss …
Har tagit fina bilder på bl.a. gullvivorna som vågat sig upp i kylan – men nu ville inte uppladdningen fungera igen. Får se om jag fixar det i morgon …
Ja, så har det varit med vädret. Sol och fika på balkongen – full snö och inte fika på balkongen. Sol och moln, sol och snö … Ja, så där har det hållit på sedan maken kom hem för en vecka sedan. Nu ligger ingen snö kvar och idag har man sopat gatan. Nu är vi redo för våren.
Vi har haft en lugn påsk med massor med tulpaner och påskriset slog ut till sist och är nu hur grönt som helst.
Mina bilder har laddats upp – fråga mig inte varför det går på minuten ibland och flera dagar ibland. Jag lägger in några, även om en del är hopplöst inaktuella vid det här laget.
I morgon ska vi byta till sommardäck så vi får hoppas att vintern håller sig borta …
