Uppdaterat nedan:
Frun har åkt ifrån datorn! Den är kvar i stan och hon är på landet. Det är så nära katastrof man kan komma. Å andra sidan är den nya dvd-spelaren på landet, det troliga skälet till att datorn blev kvar i stan. Men i morgon kommer de återförenas och då kan ni läsa om dagens äventyr och utflykt till Dalarö!

/meddelar rapportören

———-
Katastrof, näst intill … När vi packade upp allt på bryggan efter en trevlig dag på Dalarö, så fattades något och jag fick den där iskalla känslan i knävecken som drar ända upp till huvusvålen – datorn. Var hade jag glömt den? I bilen, nej, på gatan när vi packade bilen …? Några fasansfulla sekunder innan jag hann rekonstruera händelserna de sista timmarna. Men med uteslutningsmetoden så hade jag med all säkerhet inte glömt den utanför bilen i något vimsigt ögonblick. Nej, den låg troligen kvar i soffan hemma, där jag satt när jag packade ihop den. Inte mindre illa för det … Jag var påväg att återvända till stan, men med all packning (vår livsuppgift att bära omkring på …?) som skulle upp till stugan, så kändes det inte så lockande att ta båten tillbaka till fastlandet och bilen till stan, klockan var dessutom ganska sent, så … Med stor sorg ihjärtat och vilsen i själen så bar jag upp min beskärda del av packningen.

Dagen hade vi tillbringat på Dalarö hos dotterns svärföräldrar. De höll med helt fantastiskt väder så att vi kunde sitta på deras underbara terass och inmundiga ett glas kallt, gott, vitt vin. Sedan blev det en utsökt lunch – som alltid. Herrarna tog en lång promenad, med vi damer satt kvar och njöt. Med livet som insats, nåja, så klättrade vi och lyckades plocka en kasse med fläderblommor till mej. De ligger nu i frysen och skall förvandlas till saft så småningom, eller om jag hittar mitt recept på ”champagne”. Vi blev kvar alldeles för länge, men så blir det när man har trevligt. Så, Agneta och Hans, mycken tack för en trevlig dag!

Yngste barnbarnet fyllde 1 år, GRATTIS!! Han är nu så stor att jag kunde prata med honom i telefonen. Jag är säker på att han förstod allt som jag sa, för han svarade …

Sedan var kvällen antagligen ganska trist, vi satt ute o lyssnade på en koltrast, som jag i vanliga fall älskar, och när maken ville lägga sej så satte jag mej framför TV:n o såg slutet på Thats entertainment. Det kändes konstigt att inte skriva dagboken eller att ha dåligt samvete för att jag inte orkat … en helt ny känsla.

Nu skall vi strax njuta, värdinnan sätter soppan på bordet …

Malvor, mina favoriter, i vacker miljö …. !

Värdinnan avstod sina fläderblommor för min skull, tack!

Vilken ljuvlig doft och vilken fägring …

Det var mulet i morse så jag drog mej några minuter extra, men när jag kom upp så satt maken som vanligt på altanen i kortbyxor, läsandes morgontidningen och drack sitt morgonte. Jag, som inte är så kaxig på morgonen, tog med mitt morgonte och en tidning och satte mej därute också. Efter några minuter gick jag in och drog på varma byxor och tog fram min varma jacka. Men det var mysigt att sitta därute, för fortfarande sjunger en envis trädgårdssångare. Men, efter andra muggen te, så gick jag in, satt innanför dörren och försökte höra sångaren.

Sedan var det dags att göra lite nytta, vi är ganska utmattade fortfarande, men tar lite i taget. Maken tog tag i att dra gamla grenar som nu legat väldigt länge efter trädfällningen. Han hann ganska mycket, men det ser ut som en spottloska i havet. Själv intriktade jag mej på köket, och om man begränsar sitt synfält så ser det väldigt fint ut.

Det dåliga väder som utlovades och som gjorde att det skulle vara ok att vara inne o arbeta, det blev inget av det. Så jag gick också ut med sekatören och fortsatte bland våra buskar o blommor, där är det eftersatt – precis som allt annat. Jag hittade sex mördarsniglar i min blomlåda där jag odlar sallad o tomater. Salladen är nu exsallad, ja inte ens det – den är borta. Sedan hittade jag tre stycken som gjorde sitt bästa att äta upp våra sommardalior i en kruka. Vi satt senast igår och gladde oss åt att de äntligen kommit sej, men nu är det inte mycket till blomning att vänta. Så jag har nu startat ett krig mot dem, tyvärr är väl oddesen på deras sida, speciellt som jag är i stan i kväll … Men vädret var återigen ljuvligt …

Det mulnade på lite och de lovade regn till kvällen, så vi bestämde att åka in till stan och sova. Imorgon skall vi till Dalarö, och då är vi halvvägs, och slipper att åka över sjön i dåligt väder. Så nu sitter vi här i stan, och kanske att de har rätt – att det är regn på gång – vi får se. Vi hann i alla fall sitta på balkongen när vi kom, vi funderade till o med på om vi skulle äta därute, men en Agatha Christie film kom emellan. Maken var måttligt road, men jag är barnsligt förtjust i engelska deckare – har jag skrivit om det förut …

Mycket ris är det …

Nu är de mogna, Jenny …

När jag städade idag så hittade jag lite kvarglömda skatter …

Vi vaknade till ytterligare en helt underbart vacker dag med önsketemperatur. Det regn som vi skulle drabbas av syntes inte till. Jag fortsatte att gräva i tvättkorgen, konstigt hur mycket den rymmer. Men nu får man leta utanför den om man vill tvätta. Känns bra, och om regnet kommer i morgon, som lovat, så har jag högvis med ren tvätt att sortera. För idag njuter vi utomhus. Lite nytta har vi också orkat med, maken har kapat grenar högt upp i tallarna med hjälp av grannens förlängda såg, dvs med extra lång skaft. Vi har också en, men våra tallar är för höga och vårt långa skaft är för kort.

Jag har beskurit mitt lilla körsbärsträd, det liknar ett litet bonzai (stavning?) träd nu. De få körsbär som fanns på det strök med, men det är inte körsbär som vi vill ha, utan någonstans att hänga talgbollarna på vintern. Det lilla trädet växer alldeles för fort och tar då utsikten från köksfönstret. Vi får se vilka träd som råkar ut för sekatören imorgon, för efter dessa ingrepp i naturen så blev det ett långt, härligt besök i hammocken med ett svalkande glas vitt vin. Man måste även njuta av sommaren, speciellt om SMHI har rätt i sin nya prognos om regn.

När besöket i hammocken var avklarat var det dags för grillning på altanen, det verkar nästan som om vi har semester … Det var Allsång på Skansen så TV:n vinklades lite så vi kunde glutta på programmet. Glutta räcker för mej, har precis börjat vänja mej och slutat få obhagsrysningar när jag ser programledaren. Men jag tycker om att lyssna på allsången, (har inte klarat av att se programmet, sedan Lasse Berghagen slutade). En sommardeckare blev det också, men då inomhus, sedan hann jag se slutet på Fantomen på Operan – missade tyvärr att den gick ikväll.

När inte barnbarnen är här så är blommorna våra gunstlingar, här är krukan med krasse …

… rosorna …

Och så maken …

Bild från TV och Allsången med en artist som jag borde veta vem det är, publiken gör det uppenbarligen …

Jag fick lite sovmorgon i morse, ja, dvs efter att maken gjort sin morgontoalett och satt sej ute på altanen. Han är morgonmänniska och vaknar pigg och utsövd. Kvittrar godmorgon och förstår inte att jag helst ligger kvar under täcket och att jag egentligen inte är otrevlig, vill bara vara i fred. När kl var 8.45 så skämdes jag för att ligga och dra mej, så då steg jag upp till en underbar solig morgon där trädgårdssångaren fortfarande kvittrar i kapp med sej själv …

Vi tog det lungt idag, plockade ihop lite leksaker, men någon större städning gjorde vi inte. De hade lovat dåligt väder i morgon så vi resonerade som så att då tar vi tag i det som skall fixas inomhus. Idag gick tvättmaskinen så att kugghjulen antagligen glödde. Den tvätt som hängde, torkade medan nästa gick i maskinen. Suveränt, ända tills jag trodde att jag startade en ny omgång, vilket jag inte gjorde. När jag kollade om den var klar så konstaterade jag att jag glömt sätta på maskinen, så jag gjorde det ca 20 minuter senare. Efter ytterligare en tid så tittade jag återigen om den var klar och konstaterade då att jag bara satt på strömbrytaren, men inte startat programmet … Så där missade jag två maskiner inom torkbar tid, dvs innan solen försvinner. Så just nu hänger det våt tvätt ute, men man har ändrat väåderprognosen igen och det skall inte komma dåligt vänder förrän på onsdag … Förhoppningsvis har de rätt och då torkar tvätten i morgon, annars har jag ett problem.

I vilket fall så har det varit otroligt tyst idag, känns lite konstigt att kunna ta en tidning och inte lägga den ifrån sej förrän den är läst. Känns i alla fall bra att ha talat med dottern som berättat att det gick bra på resan och att barnen nu är glada att ha sin pappa igen. Konstigt att man kan flytta sej så långt bort på så kort tid, även om resan känns lång medan den pågår. 26 timmar tog det …

Barnbarnets egenhändigt byggda skottkärra står kvar …

Liksom båtarna …

Nu blir det blomsterfoton igen. Smultronschersmin, doftar faktiskt smultron …

Och rosorna har slagit ut för att trösta mej i saknaden av barnbarnen …

Det blev en kort natt. Måste erkänna att jag som varit så alert tidigare och vaknat av minsta pip från den yngste, har nu missat några gånger de två sista nätterna. Och nu som det var som viktigast eftersom dottern behövde ”sova upp sej inför resan…

I morse vaknade vi samtidigt, men till vilken nytta, då var det inte fullt två timmar till vi skulle ge oss av till Arlanda. Allt gick förhållandevis bra, barnen var trötta, men det var vi också. Alla köer och kontroller avlöpte okej, det tog drygt två timmar från det att vi startade från ön tills jag var tvungen att säga adjö vid säkerhetskontrollen … 🙁 Det kändes lite konstigt att köra tillbaka till stan, ensam – det var tyst i bilen, jag kunde lyssna på radion, men …

När jag kom tillbaka till ön så hade maken o jag tid och möjlighet att sitta och prata med varandra. Regnet som utlovats, uteblev så vi har tillbringat eftermiddagen i hammocken och bara varit, dvs. vi har lyssnat på de fåglar som fortfarande sjunger, tittat på de båtar som tuffat tillbaka mot stan och lyssnat på tystnaden … Men det har varit segt och tomt …

Jag har talat med dottern, hon ringde för en stund sedan från Chicago, och resan hade gått hyfsat. Hon verkade vara vid gott mod – än så länge, men nu är de åtminstone på hemmakontinenten. Men de skall kliva på nytt flyg vid ett-tiden i natt – svensk tid, dvs deras tid. Då har de varit vakna sedan kl halv fem på morognen. Tufft även för en vuxen …

Jag tycker att det är roligt när jag får vara uppe den här tiden på dagen …

Neej …..

Hej då mormor. Ett tråkigt avsledsfoto, men så fint …

Jag tror att de glömt mej här, inte mej emot – för nu vill jag äntligen sova ,,,

Hur skall vi lösa det här ?

Vi har löst problemet …

Här sitter jag och vilar mej – det tar ju sådan tid det här med incheckning …

Sista kvällen – nu är den här och mitt hjärta gråter redan… Visserligen var det en av de bökigaste kvällarna att få barnen att somna, de kände antagligen på sej att det inte var som vanligt. Och vi vuxna som var angelägna om att de skulle ha så många sovtimmar som möjligt. Det blev nu tvärtom …

Jag tog dotterdottern med på en utflykt idag. Vi skulle plocka blåbär till en blåbärspaj. Efter en liten stund så tyckte hon att det var för långt att gå. Det började dessutom att duggregna, men vi lyckades hitta små intressanta saker att utforska och så var vi i blåbärsskogen. Men där fanns inte många blåbär … Vi letade o vi plockade de ca 2 bär som fanns per kvadratmeter. Som tur var så hade vi med oss lite ”picknick”, så dotterdottern var mycket nöjd, trots att det regnade lite till o från. När vi gick hem så kom  vi förbi de riktiga blåbärsmarkerna. Där såg det ut som i ”Putte i blåbärsskogen”, och trots att dotterdottern ville hem, så lyckades vi fylla hinken så pass att vi nu fick ihop till en paj. En paj som var roligare att göra än att äta – ”det smakade lite konstigt…”

Vi gjorde pannkakor till middag och det är något som älskas av såväl små som stora barn, det blev inte den minsta lilla bit kvar. Även den yngste ville ha, han vägrade den vanliga maten, mormor gjorde ett ”misstag” och lät honom smaka …

Nu sover äntligen barnen, det tog två timmar extra i kväll, väskorna är packade och det börjar bli en stor klump i hjärtat. Klockan skall ringa 4.45 i morgonbitti …

Jag kan bära hinken, mormor …

Mormor, jag kan inte se några blåbär …

Man måste rensa bären innan man kan göra en paj …

Jag hjälper mamma med att dra ut väskorna …

Vi fick pannkaka till middag idag …