Nu kommer jag ihåg hur det var för några veckor sedan, att inte sova på natten menar jag … Något händer när det är barn i huset, jag sover inte, och när jag sover är det på helspänn och minsta lilla ljud så är jag vaken. Inte bara ljuden från barnbarnet, även från maken , så ni kan ju förstå att det inte blev många timmars sömn för mej. Barnbarnet, som alltid tidigare sovit hela natten, vaknade flera gånger, det skulle drickas och naturligtvis efter ett tag kissas …

Klockan sex ropade han igen, jag famlade mej upp och mötte en strålande glad liten kille. ”Nu skall vi gå ner och fiska, Farmor…” Jag lyckades förmå honom att lägga sej igen, och han behövde inte kissa. När jag lagt mej och precis somnat, så behövde han kissa … Och eftersom solen sken, det kunde han se när han drog i gardinen, så ville han gå upp. Jag lyckades återigen få honom att lägga sej. Nästa gång han vaknade så sa jag bara till maken att nu var det hans tur, och när båda var uppe i morse, så fick jag en timmes sömn, och jag lovar – jag sov djuupt … Sedan kom barnbarnet in och undrade när jag skulle vakna – och det var verkligen på tiden …

Sedan har dagen varit väldigt trevlig. Vi har ätit körsbär, spottat kärnor och … vi har varit nere på bryggan och metat. Maken o barnbarnet grävde efter mask och började meta. Jag fixade fika och vi satt på bryggan och fikade när det blev napp. Det var barnbarnet som hörde något, och det var tur det – för annars hade vi nog mistat fiskespöet. Allt gick så fort, hade tänkt ta en bild, men fick kasta mej upp och ta tag i spöet och en sprattlande abborre. Den hamnade så småningom i hinken, och jag lyckades få loss den. Då började den sprattla, och barnbarnet blev alldeles ifrån sej. Så vi frågade om vi skulle släppa ner fisken i sjön igen, och det tyckte han. Så vi släppe i den lyckligt lottade abborren, som simmade iväg snabbt som blixten. Kvar stod vi med ett lyckligt och överväldigat barnbarn, för först nu blev det roligt att vi hade fått en fisk, en fisk som hette Abbore, men barnbarnet var lite fundersam och sa: ”Jag vet inte vad den heter i efternamn … 🙂

Vi skall meta, men först måste man sätta en mask på kroken …

Det verkar intressantare med vad som finns i korgen …

Mmm… det var glass …

Detta är Abborre, men vi vet inte efternamnet …

Jag lekte med flygplanet, men …

När jag vaknade i morse var jag lite yr i huvudet, ja, det började redan igår då jag gick till sängs. Hela rummet snurrade en stund. Eftersom det fanns kvar i morse så kunde jag sitta stilla och bara be om allting. Maken sprang och servade mej. Det varade nu inte så länge, vi skulle in till stan, men först skulle vi möta svärdottern och barnbarnet. Han skall vara med oss i två dagar. Det känns roligt. Det var visserligen livligt tidigare och vi har behövt våra lediga dagar, men det blev ju, som jag skrivit tidigare, också väldigt tyst och lungt. Idag blev det lite liv i igen.

Nu har vi återigen hela golvet med lego, barnbord o stol och potta o badbalja i badrummet. Mat på bestämda tider, även om han fick äta själv i kväll och makens och min middag försköts med ett par timmar, det blev nästan vickning av den. Men samma liv i luckan är det inte, det är ju bara en och han satt så tyst o lekte med lego ett tag, jag fick titta flera gånger om han var kvar … Vi satt i samma rum. Så jag spelade helt enkelt en barnskiva, det gillade han och sjöng med i de låtar han kände igen.  Sedan fick han syn på det lilla kastspö som vi köpt tidigare, och som dotterdottern var så förtjust i. Det var ingen skillnad på honom, han blev eld o lågor och släppte alla legobitar och sedan  var det fiske för hela slanten i en timme – minst. Han fiskade inne, han fiskade i dammen, han fiskade på berget och nere i ”skogen” hos maken, som drog grenar. Om det inte varit middagsdags och sedan sängdags, så hade han väl fiskat än.

Vi har nu en lång lista på vad vi skall göra imorgon, men framför allt så har jag lovat att vi skall fiska nere på bryggan, i det ”stora havet”, som barnbarnet säger. Då vill han ha krok, men vi får se …

Sniglarna? dem har jag glömt …

Jag plockar alltid med mej stenar på vägen som jag sedan slänger i vattnet. Farmor hann inte med o fototografera …

Nu är körsbären mogna, så goda …

Jag har lärt mej att spotta ut kärnorna, om man spottar på väggen så ser han hur högt man spottar …

Jag får verkligen  fisk här, en orange – varje gång …

Dagen har jag ägnat åt att koppla in min scanner och jag har äntligen kommit igång med att scanna in gamla bilder. Det går inte fort – tekniken är inte den snabbaste. Arbetsplatsen inte den mest optimala, på tok för liten, och arbetsställningen skulle nog inte passera ett skyddsombud. Måste nog fixa till lite om ryggen och armen skall klara av detta i längden. Men, äntligen … Jag hann scanna in några ”fotokartor” idag, och dela dem till kort som jag redigerat. Men det kommer att ta tid innan jag kommit igenom hela högen av album och alla kuvert med lösa bilder.

Dessemellan har jag gjort samma som i går. Jag har jagat bort fåglarna, meningslöst, men jag gör det ändå. Nu har björktrastarna (trostarna, som man säger i Hälsingland) kommit, då dröjer det inte många dagar förrän trädet är tomt på bär. Jag har ätit lite körsbär också, inte så många, de flesta har redan någon av mesarna tuggat på.

Sedan har jag ägnat mej åt min huvudsysselsättning – att plocka sniglar. Vädret gör att de är framme på dagarna också, men de flesta kommer i skymningen och hur många som kryper omkring där ute just nu i mörkret vill jag inte tänka på. Har varje vända fångat ca 5-6 stycken, men ikväll före mörkret så fick jag 30 st – var kommer alla ifrån. Idag var det några riktigt stora o äckliga (min åsikt). Alla dessa stora hittade jag på trapporna … En var precis på väg över till krukan med Dahlior, nåja, det som är kvar efter förra besöket. När jag pratade i telefon, så fick jag syn på en av dem, men då kunde jag inte fånga den så jag lirkade in den i en blomkruka, som jag satte ihop med en annan. Trodde att jag var smart och stängde in den så länge. När jag råkade titta på krukan så var nästan halva snigeln ute genom ett av de små hålen. Jag sprang efter kameran, men den blev lite rädd och drog i hop sej, så tyvärr kan jag inte visa hur smal den kunde bli. Men den tog sej ur hålet och jag stängde in den igen i samma kruka. Den kom upp igen, så i krukor med små hål går det inte att hålla dem fångna.

Ja, så nu vet ni hur jag har det på dagarna, men i morgon får jag hjälp att plocka sniglar – då kommer Leo, barnbarnet.

Nu kommer en orgie i sniglar, ni som inte vill se – blunda …

Snigel på längden …

… på tvären …

På väg upp ur hålet …  (halva är kvar i krukan, man kan faktiskt se ”rumpan” genom hålet )

Snart är hela ute …

Lustigt, men det är faktiskt befriande att det inte är sol. Temperaturen är helt perfekt så egentligen borde jag vara ute och dona i trädgården, men det är jag inte. Visst, jag går mina rundor, flera gånger varje dag, för att fånga in sniglar. Kände mej lite hoppfull under några timmar då jag inte hittat en enda, men sedan hittade jag 6 st på gräset, 4 stycken i min kruka med rosmarin och en bamsing som var på väg att ”klättra ” över kanten till samma kruka …

Det är inte bara sniglarna som ställer till med besvär, nu har småfåglarna också kommit igång – med att knapra på mina körsbär. En liten tugga i varje … Trädet är jättestort och det räcker åt oss alla, men som jag skrivit om tidigare – jag vill ha dem som jag kan nå, de får gärna ta resten. Här har vi nu duckat under dessa grenar i plockhöjd, och detta för att jag en vecka om året skall kunna mumsa i mej bär när jag kommer ut på morgonen, det är då de smakar som bäst. Och, då vill jag kunna göra det utan att de är begagnade…

Jag har inte ens tittat åt DVD-spelaren, men resten av dagen har jag ägnat åt att koppla in min scanner, installation igen, men det verkar som om det lyckades. Får veta i morgon, hann inte testa. Såg att min hårddisk börjar bli ganska full, så det fick bli lite omflyttning av alla mina bilder till den extra hårddisken istället. Har ju tagit tusentals, ca 10.000 bara med den senaste kameran. Det är lite ansträngande att flytta över mappar med bilder, gäller att man håller reda på var man är och vad som kopieras vart, och att det verkligen kopieras innan man raderar. Ja, puh … tror att jag lyckades utan att tappa bort något. Nu återstår frågan, när skall det bli av  att jag gör något av alla bilder jag har tagit …

De är mina …

En liten varelse, men stor konsument av trädgårdar …

Rosorna hänger av allt regnvatten …

Det var regm i luften imorse. Det har vi nu blivit lovade så länge så det kändes bra att det äntligen kom. Det betydde också att man kunde slappa lite extra – om det nu går … Det regnade inte mer än att maken satte sej ute en stund och läste tidningen innan han åkte iväg o handlade lite bortglömt. När han kom åter var det ordentligt med regn och han var fullständigt indränkt innan han kom över sjön.

Själv har jag ägnat dagen åt nya försök att utrota mördarsniglar och att koppla in dvd-spelaren, samma klena resultat som igår. Det går bara inte att koppla ihop dvdspelaren med dekodern och få in TV-kanalerna, vet inte hur många försök jag gjort och följt olika instruktionsböcker. Den för dekodern, den för dvd:n och den för TV:n + ytterligare en dekoder, nyinköpt, som det inte heller fungerade med … Alla har olika kopplingsschema, men vi kan i alla fall se på TV, bortsett från kanal 4 som började krångla efter sista inkopplingen, men jag orkar inte ta tag i det, och vi kan se på dvd, men vi kan inte spela in eller titta via dvd:n … Nog om detta tills på måndag, då måste jag försöka få hjälp utifrån. Imorgon kommer jag inte ens att titta åt apparaterna och sladdarna.

Så det har inte varit någon speciellt givande dag, men ekorren kom och hälsade på – han ville väl muntra upp mej lite …

En kort visit …

Det var vackert väder i morse, igen – trots att vi blivit varnade de senaste dagarna att vi skall få regn. Maken o jag satt ute under körsbärsträdet och drack vårt morgonte. Jag älskar att sitta där i morgonsolen, men jag kände mej inte lika avkopplad som vanligt pga två orsaker…

Orsak ett: Fåglarna älskar också körsbärsträdet när bären börjar mogna, vilket de nu har börjat göra. Det är helt ok så länge de äter i den övre delen av trädet. Jag har försökt att uppfostra dem i ca 15 år nu, med klent resultat. Dessutom inga problem om fåglar visste med sej att nu sitter det någon där nere under trädet, så nu måste de tänka på att uppföra sej. Dvs, inte slita i bären så det ramlar ner slamsor i huvudet på folk och att göra sin behov någon annanstans.

Orsak två: Jag visste att jag måste ge mej iväg och hämta min dator.

Vi hade också glömt en väska med diverse nödvändiga babyprylar som skulle till Dalarö. Glömde berätta att en av orsakerna med resan igår var att leverera barnhage, barnstol och bilstol och diverse annat som låg packat i en väska. Men vi var så inriktade på lunchen, så vi glömde kassen … Föräldrarna till den lille gossen som har användning av dessa prylar, kusinen till barnbarnen, mötte mej utanför bostaden och fick sin väska med återstående prylar. Jag tog mej upp i lägenheten och fick min kära dator.

Sedan blev det inköpsrunda, bl.a. ett försök att skaffa ny vattentunna i brist på den som sprack för en tid sedan. Man har ju lovat regn, igen, och vi är lite bekymrade för jorden som spolas bort under stuprännan. Och är det något man inte har överflöd av på en ö med bergstomt, så är det jord … Vad vi däremot har överflöd av nu förtiden är mördarsniglar. Jag har nu förklarat krig… Men det är ett orättvist krig, jag är vaken på dagen och de på natten. Igår samlade jag in ca 30 st i olika omgångar innan jag lade mej. I dag har jag samlat in minst 30 st igen i olika omgångar. Fem av dem klättrade på en av vattentunnorna -!? Skall skriva upp pannlampa på inköpslistan, mörkerseendet är inte som det brukade vara, det lägger av redan i skymningen, men med pannlampa kan jakten pågå ytterligare någon timme innan jag lägger mej…

Det blev inga bilder idag, har försökt att koppla in en dvd-spelare, med negativt resultat …