Vaknade tidigt imorse och hade några idéer om vad jag skulle säga på lördagens möte, så jag skyndade mig upp och skrev ner. Nu vet jag inte om jag var tillräckligt vaken för att hitta var jag sparade det … Klockan var bara halv sju. Solen hade inte ens kommit över berget, även om den sken för fullt på de som bor på andra sidan.

Det blev en sådan där härlig morgon som jag drömmer om – jag är vaken tidigt och sitter på balkongen medan det fortfarande är tyst från trafiken och fåglarna (inte många) sjunger – inte lika vackert som i Sverige – men de kvittrar och det hörs.

Sedan tog plikterna över i några timmar innan vi satte oss i bilen och drog iväg mot Simons Town. Den ligger på andra sidan halvön som Kapstaden ligger på – det är en hög bergskedja som skiljer sidorna åt. På andra sidan ligger False BAy och det är så vacker att åka över bergen och sedan längs vattnet. Vi fikade i Simonstown och sedan fortsatte vi mot Kalk Bay, där vi åt lunch på en helt otrolig restaurang, som utpekades för oss förra året. En kubansk med härliga rätter på matsedeln. Jag åt strimlad oxfilé med chokladsås. Kaffet efteråt var mycket kaffesmakande och miljön bara så fanstastisk.

Färden bar av hemmåt och för mig blev det till att fortsätta förberedelserna inför årsmötet och sedan avslutades kvällen med ett telefonmöte med sweor i ”vår region”. Ganska fantastiskt att vi sitter i olika länder och pratar i telefonen med varandra. Jag är den enda på den afrikanska kontinenten, de andra sitter i olika länder i Europa. Mallorca, olika städer i Spanien, Holland, Göteborg, Oslo, London, Irland m.fl. Och det blir faktiskt inget kackel. Vet inte om jag törs tala om det, men jag lägger pussel under tiden. Jag lyssnar bättre då och det går åt mindre papper – annars skulle jag hinna kladda ner ett block under den tid det tar. Ikväll blev det ca 1½ timme.

Maken har ärvt min förkylning och är däckad, han var inte så pigg idag heller, det var första gången som han ville flytta in då vi satt ute på verandan på lunchrestaurangen. Själv känner jag mig pigg, kanske är det Schweden bitter som är lösningen …

Soppan fanns inte på menyn …

Ett krigsfartyg av något slag – utan fönster, bogseras mot Simonstown som är en flottbas …

Förkylningen håller i sig, men jag hade ett möte att delta i så det var bara att svälja de beska Schweden bitter- som de heter. Och bittrare kan nog inget vara.

Jag plockade upp en annan dam här i Sea Point och vi vände kosan mot Paarl – trodde vi ett bra tag… Vi hade tagit fel motorväg och ingen av oss reagerade. Jag fick väl ta åt mig mest, eftersom jag körde. Men vi fann på råd, strax före flygplatsen så ”genade” vi tvärs över och kom på rätt väg, men då var vi nästan tillbaka i stan. Vi kom fram tid, så när som på fem minuter, och vi var inte sist. Nu hann vi få in en kopp kaffe. Sedan började vi vårt möte kl 11.15 och höll på till 15.15, med ett kort avbrott då lunchen kom in. Men då fortsatte vi att prata om diverse saker. Det hade inte min dotter tyckt om – hon tycker inte om när man pratar med mat i mun – och det skall man inte heller. Men idag blev det en del undantag för vi hade alla så mycket att tala om … 😉

Hemfärden gick bra, vi var på rätt väg hela tiden och trafiken var ok. Sedan var det bara att sätta sig med protokollet och en skrivelse som skall ut. Har nu gjort båda, så när detta är skrivet och skrivelserna utskickade, så blir ett svårt pussel för att huvudet skall bli trött på rätt sätt…

Det är inte lätt att ta en bild när solen är så skarp …

Likadant här. En tålmodig man som kom för en timme sedan för att hämta sin fru …

Klockan åtta ringde telefonen, det var vår hyrbil som levererades. Jag kurerade mig så gott jag kunde, för klockan tolv bar det av mot the Cellars, Constantia, där jag skulle möta en Swea. Inga fler hade anmält sig till lunchen. Det gjorde inte mig något. Jag älskar det stället och hade kunnat åka dit själv om så vore.

Vi träffades där och hon blev överväldigad, hon hade aldrig varit där. Hon skulle ta med sin man dit på lunch en dag. Stället är väl värt ett besök. Det blev en trerätters – vi kunde inte säga nej … och vi hade svårt att bestämma vad vi skulle säga ja till. Förkylningen höll sig i schack och det gick bra ända tills strax innan jag skulle lägga mig – då kom den andra halvan ikapp och ville vara med på ett hörn.

Det blev mer Schweden Bitter och fler piller före sänggåendet …

Maken skulle upp tidigt i morse – det är hans golfdag. Först en lektion och sedan spel. Det gör att det automatiskt är min ”fria” dag, vilket jag såg fram emot – tills jag vaknade när maken steg upp. En förkylning hade slagit sina klor i halva mig, men bara ena halvan av huvudet och halsen. Men det hjälps ju inte, båda halvorna bildar ju en och samma skalle. Så när den ena halvan nyser, så är det bara för den andra att hänga med.

Det blev ingen promenad idag, det blev stunder framför datorn istället, men där finns det hur mycket som helst att göra. Idag var det handlingar som skulle skrivas ut inför årsmötet. Sedan blev det faktiskt också ett pussel och därefter läste jag ut min bok, sittandes på balkongen. Men medan maken gick med bar överkropp och kortbyxor, så var det både strumpor, tajts och varm kofta för min del.

Under tiden har jag druckit te och knaprat ”magnecyl”. Dessutom har jag intagit något som heter Swedish Bitter. En fruktansvärt bitter dryck – nackhåret reser sig och ansiktet dras ihop i kramp … Det är något som man påstår att svenskar tog med sig till 30-åriga kriget, och som sedan hamnat här. Vi såg de små flaskorna på apoteket redan de första åren vi var här, men vi har aldrig provat. Vi får se om det hjälper, skall för säkerhets skull ta något modernt också …

Kl 18 var vi bjudna till en ny swea. Hon och hennes man bor i Camps Bay, med den mest fantastiska utsikt ut över Lions Head och havet. Jag glömde förstås ta fram kameran medan det var ljust – den kom inte fram förrän det var mörkt …

Vi hade en fantastiskt trevlig kväll där med några andra sweor. Maten var god och servicen ypperlig. Det var fullmåne, som bidrog till upplevelsen ute på deras terrass med den mest vidunderliga utsikt över Camps Bay med alla ljus i natten…

Värdinnan förklarar matsedeln …

Gäster som trivs …

Samma ,samma …

Värdinnan och värden …

Det blev  Ring så spelar vi … Hurra! Sändningen fungerade faktiskt perfekt, och inga avbrott för trafikvarningar – som ju känns ganska meningslöst att lyssna på här nere. Vet inte hur meningsfullt det är för majoriteten av dem som lyssnar till Ring så spelar vi, heller … Men det är nog bra och fyller sin funktion. Men hur kan det komma sig att det alltid kommer (utom idag) när de spelar den bästa låten …?

Jag lyssnade till Melodikrysset medan jag fixade lite i köket, tack vare dessa små FM-sändare som finns. Är ju nästan som hemma – Melodikrysset på transistorn i köket …  😉 Hade ju hoppats på att antingen jag eller min syster skulle vara med i vinstlistan, men det var vi inte. Nu får vi hoppas på nästa vecka …

Maken tycker jag är tråkig och är otålig att få promenera. Men nu hade vi bjudit in gäster till ikväll på bitings – och då måste någon fixa också (läs jag…).

Jag fixade och blev klar väldigt tidigt – tyckte jag. Så jag kunde ta maken i handen och ledan honom till en av våra restauranger för en mycket sen lunch, innan det var dags att komplettera med vissa så ”saknader” …

Maken blev överlycklig, för han älskar ”att få komma ut” – ungefär som om han vore inlåst hela dagarna … 😉

Gästerna kom och vi hade en mycket trevlig kväll. Tyvärr var de tvungna att bryta upp tidigt för en av dem skulle resa hem ikväll. Vi ser fram emot nästa tillfälle för en sammankomst …