Dagen skulle kunna kallas för SWEA-dagen. Den har i alla fall ägnats åt vår organisation, som visar sig var mer oorganiserad än vad jag ens kunde drömma om när jag kom med. Nu är det dessutom jag som skall få ”ordning i ledet” …

Idag var vi tre som kämpade med alla dessa gamla förlegade papper, vi var också inne på webben och letade efter uppgifter. Efter många timmar så konstaterade vi att, av alla våra medlemmar så fanns det inte en som hade korrekta uppgifter i moderorganisationens medlemsregister … Tack o lov att jag inte är medlemsansvarig.

Vi hittade också en hel del gulnade ansökningar om att bli medlem hos oss, tack o lov (igen) så var de registrerade. Värre var det med en del nya ansökningar.

Sent på eftermiddagen så vart det klart och jag som har en vit vecka, kände att det bara skulle vara så mysigt med ett glas vin på balkongen i värmen innan någon vänlig själ skulle fixa middag till oss. Maken och jag satt där – jag med en sjal om axlarna – värmen är på väg att lämna oss igen. Efter en halvtimme så insåg jag att det var jag som skulle fixa middag. Tack o lov blev det rester över igår – och tack o lov för vår mikrougn … Så inom tio minuter så var det klart och vi kunde njuta av middagen framför en rulle. En svensk film, som jag satt och väntade på när det skulle hända något och när den var slut så var det bara textlistan som gjorde att jag förstod att det var slut …

Förstår inte, hur det bara kan öka och öka allt som skall göras i datorn. Så naiv som jag är så trodde jag att det skulle minska ju mer jag kommer i kapp. Men det är nya saker som hela tiden ramlar in. Har så många mail per dag (men inte från mina vänner …) så jag är upptagen flera timmar med att svara.

Hela matrumsbordet är dessutom täckt med pappershögar – men inte mina. Jag har ärvt dem – vilken soppa … Har nu sorterat i olika ”ämnesområden” och konstaterar att det jag saknar finns inte.

Idag har det dessutom varit så härligt väder så min plan var att sitta på balkongen och bara njuta med den bok jag just nu försöker läsa – har hunnit glömma vilken …

Kl 22.30 satt jag där och njöt av den middag, som jag planerat in i morse. Den blev mycket god – men lite för sen …

Maken tittade på Obamas tal, jag tänkte också göra det – ”skulle bara…”, så när jag satte mig framför TV:n så avslutade han just. Men jag fick se honom och hans ”lättklädda” hustru – med tanke på kylan.

Det var i allafall skönt på balkongen i kväll, tyst som alltid, alla grannar har redan lagt sig den tid jag kommer ut. Men, det var (är) fortfarande 24 grader, så kanske jag sitter en stund till innan det blir sängen. Tummar lite på min nya vana att komma i säng i tid…

Morgonen ägnades åt datorn … Hann i alla fall inte allt som skulle göras. Det bara ramlade in mail, lokala och internationella. Och alla skall det svaras på. Men tonen är så trevlig att det inte känns jobbigt – bara tiden som inte räcker till. Sedan ägnade jag mig åt mig själv i en hel timme, dvs det var en dam som ägnade sig åt mig. Jag kunde äntligen utnyttja en del av min födelsedagspresent. Fick presentkort på tre massagetimmar här i SA.

Det var mycket skönt och jag njöt verkligen. Sedan gick jag hem och satte mig på balkongen en timme och fortsatte att vara jag. Eftersom jag njöt så mycket så tog jag en timme till och en timme till … Sedan blev det lite pappersarbete, matbordet är fullt av gamla papper som jag fått ta över … Ingen ordning alls, men de viktigaste saknas fortfarande. Klockan blev sent och maken undrade om vi inte borde äta…

Det bör man kanske, men han lagar inte mat och jag har inte tid, så till slut gick vi ut och åt – sen middag… mycket bra för vikten, men enkelt. Fast i och för sig så får man ju lite motion på väg till och från restaurangen …

Vi hade en slow morning, ingen tid att passa, slölyssnade lite på Tengby och Mannheimer. Jag uppdaterade dagboken och fixade med lite annat. Då var klockan helt plötsligt halv två … Inte rättvist, tiden har tid att rusa – men det har inte jag. Jag måste göra det jag har att göra och det tar den tid det tar. I vilket fall fick jag rusa ner till butiken och inhandla de matvaror som skulle ingå i matkorgen till picknicken.

Klockan 15.30 skulle vi ses utanför vår port och vi kom samtidigt. Vi med en packning som såg ut som om vi skulle flytta: Två strandstolar, en kylväska med kallt vatten och vin, en kylväska med varm kyckling och en väska med varm kofta osv … Ingen av väskorna var fyllda till brädden, de var snarare halvfyllda – men de skulle ju alla ha plats i bagaget – vilket faktiskt ordnade sig. Bilägaren sade stolt att ”det är ju en Toyota…”

Vi kom fram till konserten och fick platser i skuggan. Vi var tidiga, men konserten startade 20 minuter före utsatt tid … Några Sweor som kom lite senare så mycket snopna ut – men vi kunde lugna dem med att bara två låtar var spelade. Bandet, som heter Shiraz, är bara så duktiga och de är suveräna på att framföra Abba-låtar, men också så mycket annan mysig musik som framkallar rysningar och härliga minnen från tider som jag inte ens kommer ihåg att jag har glömt …

Livsnjutare …

Här kommer SWEA:s ”maskot” med flaggan …

En del av SWEA-gänget …

Här är SWEA Sydafrikas alla ordföranden, från vänster till höger i nummer ordning …

Bild: Nisse, stjärnfotograf

Vi steg upp tidigt och ställde kosan mot Ridgemore Villa och Peter Bailey som lovat att ta emot oss alla. Vi damer skulle ha vårt årsmöte och herrarna promenerade till vinkällaren för vinprovning.

Mötet gick bra, vi fick en ny styrelse, de avgående medlemmarna avtackades med en låda vin och vi höjde avgiften. Precis som vi ville och det drog inte ut alltför mycket på tiden, även om vi inte hann ta mingelvinet före maten, det fick i stället avnjutas till maten och efteråt. Peter hade dukat upp ett svenskt smörgåsbord med svensk sill, gubbröra, kaviar och ost. Det fanns inte en smula kvar till flugorna efteråt. Så lyckat!

Nöjda ställde vi kosan hemåt, maken tog en lur för att försöka bemästra förkylningen. Jag ringde dottern i USA för att gratulera på födelsedagen, det är alltför många år sedan jag fick min förstfödda, men hon hade gått ut för att njuta några timmar för sig själv. Så jag lade ett pussel och sedan slappade vi hela kvällen och tittade på en svensk rulle …

GRATTIS Johanna!!

Maken sitter och trivs med damerna …

Dessa damer ville njuta utomhus …

Vi har haft en underbar dag med picknick på Boschendal – ett av våra smultronställen … Vi tröttnar aldrig på det stället, så vackert och servicen är mycket bra. De unga grabbarna springer för att hinna med och så artiga och trevliga. Vi fick samme servitör som för några år sedan. Jag kände igen honom på hans vackra leende.

Vi dröjde oss kvar och bara njöt i skuggan under träden och de härliga varma vindarna som gjorde temperaturen perfekt. Vi hade tagit med varsin bok och det var helt underbart att bara vara, samtidigt som vi villigt lät oss smaka av deras chokladkaka till kaffet. Runda och mätta rullade vi så småningom mot parkeringen och färden hem till stan igen.

Sedan blev det timmar framför datorn med alla utskrifter som skall vara klara till vårt årsmöte i morgon.