Det är solnedgången som speglar sig i molnen …

I morse var det uteätardag när det gällde frukost, vi äter alltid frukost ute när Hilda kommer. Maken påpekade att hon var superförkyld, men jag märkte inget och hon sa att hon mådde ok då jag frågade. Jag köpte med diverse preparat från apoteket, och när hon avslutat vad hon påbörjat, så skickade jag hem henne med order att inmundiga de mediciner jag köpt. Men frågan är om hon hann smitta ner oss.

När hon gått så bytte vi alla handdukar, torkade alla handtag. Vet inte om det räcker – så många har varit, och är sjuka i denna influensa som går just nu – men jag har inte tid med det. Vi får se hur det går, men stackars Hilda, hon har arbetsdag i morgon också. På torsdag skall hon komma till oss och då kan jag skicka hem henne igen om hon inte är bra.

————————-

Detta är egentligen en mysig bild som skall visa stämningen på balkongen, men kameran beslöt sig för att strejka. Kanske beroende på att vi har bekymmer med bladlöss – vem vet …

Jag hade tid hos kinerserna idag kl 11. Denna gång skulle jag prova på massage för skuldror, nacke och rygg. Det var en liten kines som skulle knåda mig. Han hade starka nypor och hittade direkt mina ömma punkter. Dem behandlade han med besked, hade jag inte legat på magen så hade jag nog automatiskt klipp till honom.

Efteråt var jag alldeles vimmelkantig och det tog nog en timme innan jag kunde gå utan att det gungade lite. En kopp kaffe och en bit god choklad fick bli min lilla tröst. Ikväll har maken fått ge tröst i form av salva, känns om om någon kört över mig. Och dit skall jag tillbaka om en vecka för en ny omgång …

Idag blev det en långpromenad igen med stavarna, men stegmätaren blev kvar hemma (glömde). Vi mötte en annan dam med stavar – det visade sig att hon i allra högsta grad var svenska och en gammal bekant. Mamma till en av sweorna. Så vi stod och pratade ett tag och det kändes bra att vi nu är två stycken som är ute och travar med stavar. Fortfarande är det bl.a. yngre barn som bara gapar när de ser mig. En dansk, som har en kakadua som han alltid tar med till strandpromenaden, frågade om jag hade glömt skidorna hemma … Han är väl i stort sett den som vet vad stavar är.

Vi hade tur att få ett bord på ”hålet i väggen”, så vi fick vila benen på vår väg till Waterfront. Kaffe, vatten och en öl är den stående beställningen när vi skall vidare. Annars så har de väldigt god mat där. Det är väl därför som det är fullt i stort sett jämt.

Vi fortsatte i alla fall till Waterfront och till en indisk restaurang. Maken längtade efter indisk mat, han tog Chicken tandoori, som är jätte starkt. Själv föredrar jag normal mat och gick på en lammcurry med jordnötssås. Himla god var den och lagom kryddstark.

Det fick bli bussen tillbaka, vi tyckte vi hade förtjänat det. Sedan blev det en skön stund på balkongen med en bok och när det blev för kyligt så flyttade vi in. Själv så lade jag också ett pussel för att kunna tänka på allt jag har att tänka på …

Magdans …

Själv gav jag mig av till stan, med taxi. Vi hade bestämt kl 11.00 på Kvinnomässan. Det blev bara jag och två damer till, men vi fick se ett uppträdande som var som hur många vitamininjektioner som helst. Så underbart härlig stämning. Konfrenciern – hur nu det stavas – var så underbart underhållande. Först ut var en grupp damer som dansade magdans – med den äran. Vi kände oss som magdansöser hela bunten som tittade på. Sedan kom en helt underbar kvinna som sjöng och som läste ur sin barnbok som hon skrivit tillsammans med sonen. Han satt för övrigt strax framför mig och var så stolt över sin mamma. Sedan kom det ett gäng damer som dansade barfotadans – ett mellanting mellan workout och någon japansk sport, där man sparkar ut med benen. Så medryckande, och vad jag älskar med sydafrikanerna är att de reser sig och dansar. Så gjorde de också när min mamma och jag var på Abba-konserten för nu (!?) 10 år sedan …

Jag bestämde mig för att köpa den bok som sångartisten läste upp. Den var så underbar, så den skall nu skickas till USA. Författarinnan och hennes son (ca 5 år) har signerat den till Jenny, barnbarnet. Den lille pojken var mycket stolt över att få skriva i boken.

Efter mässan träffades maken och jag i Waterfront och åt tidig middag. Kvällen avslutades med en rulle …

En underbar konferencier …

En underbar människa …

Kvinnor kan verkligen dansa…

… eller hänga i taket …

En spontan dans …

Har man inget att göra kan man alltid balansera ett bord på en pinne i munnen …

…

Efter vår försenade middag så har vi haft en ”gammaldags” kväll – dvs vi har suttit med varsin bok i stället för med TV eller dator …

Californien ler mot Afrika …

Maken beundrar ”hålet” …

Vår trevliga stund på fredagarna …