Det blev ingen morgon på balkongen – vi satt och njöt av att ha tillgång till Internet igen.

Idag skulle jag iväg på en lunch för Sweorna, en ”Lära känna lunch”. Nya Sweor och ”gamla” Sweor skulle träffas på ett ställe som drivs av en svensk, Peter. Han är vår charmör, tar alltid emot oss med stil, dvs kyss på kinden och ett stort brett leende. Idag bjöd han oss också på sitt otroligt goda rosévin. Jag är ingen älskare av rosé, men detta glider så lätt ner i strupen – det är så lätt att det blir för mycket.

När alla var närvarande så fick vi tallrikar med gott kallskuret. Ingen gick missnöjs från bordet. Peter och hans personal fyllde på våra vin- och vattenglas hela tiden. Jag har en känsla av att vi satt alldeles för länge.

När jag kom hem så var maken lite orolig, men det hävde jag genom att föreslå att vi skulle äta middag på restaurang.

Själv lyckades jag ”bli av med” mobiltelefonen. Den ramlade ur min ficka, som tur var i bilen jag åkte i. Men vi bor ganska långt ifrån varandra – så vi får se när jag kan få tag i den igen …

Idag skulle jag iväg på en lunch för Sweorna, en ”Lära känna lunch”. Nya Sweor och ”gamla” Sweor skulle träffas på ett ställe som drivs av en svensk, Peter. Han är vår charmör, tar alltid emot oss med stil, dvs kyss på kinden och ett stort brett leende. Idag bjöd han oss också på sitt otroligt goda rosévin. Jag är ingen älskare av rosé, men detta glider så lätt ner i strupen – det är så lätt att det blir för mycket.

När alla var närvarande så fick vi tallrikar med gott kallskuret. Ingen gick missnöjs från bordet. Peter och hans personal fyllde på våra vin- och vattenglas hela tiden. Jag har en känsla av att vi satt alldeles för länge.

När jag kom hem så var maken lite orolig, men det hävde jag genom att föreslå att vi skulle äta middag på restaurang.

Själv lyckades jag ”bli av med” mobiltelefonen. Den ramlade ur min ficka, som tur var i bilen jag åkte i. Men vi bor ganska långt ifrån varandra – så vi får se när jag kan få tag i den igen …

Vårt glada Swea-gäng …

Vi har idag lyssnat ca en timme på Ring så spelar vi och sedan stängde vi ner. Det är lite osäkert hur många ”gig” vi har på det trådlösa.

Eftersom vi inte kunde sitta och lyssna på Sveriges Radio, så åkte vi till stan – där vi gick på en mässa kallad Indiba – en härlig mässa med utställning av det mest fantastiska saker – ja mycket krams också – men i huvudsak kvalitet. Bland annat – vilket förvånade mig – så hade två utställare de mest fantastiska saker gjorda i tovad ull … Det är väldigt ”smalt” i Sverige, trots alla möjligheter. Här hade man verkligen tagit ut svängarna.

Det blåste upp rejält, så när vi skulle äta lunch i Waterfront så satte vi oss inomhus. Vi var lite oroliga över vårt parasoll, som visserligen hade tre ”stormlinor”, men ändå … Det visade sig att det fanns inget parasoll kvar på balkongen när vi återvände hem – det låg ”klistrat” mot en mur nere på gården. Tack o lov så hade det inte krossat någon fönsterruta på sin färd ner. Men det var totalt ”lealöst” – dvs totalhavererat …

Jag tillhör ju de ”händiga” optimisterna och försökte ju naturligtvis reparera, maken tillhör de som förutsätter att man inte kan åstakomma någonting med någonting. Jag lyckades få ihop parasollet till en ynklig kopia av orginalet, men om det inte blåser så skall vi nog kunna få lite skugga …

Afrikansk dans av afrikanska män …

Maken närmar sig vårt parasoll som ligger ”klistrat” mot muren …

En ”Hjälte” som bärgat vårt sargade parasoll …

Idag hade vi vår veckolunch på Café Vibrato. Vi blev bara tre damer, men vi hade det desto trevligare. Vi blev sittande några timmar och det var inte tråkigt ett enda ögonblick.

Vad gäller livet här hemma så år det lite konstigt att inte vara uppkopplad hela dagarna, men man vänjer sig snabbt. Som jag skrivit om tidigare så har vi gjort av med våra gigabytes, vi betalar för 2 varje månad, men de stänger av vid 1½, dvs de stjäl en ½ gibabyte varje månad.

Vi håller nu tummarna för att de de få megabites vi har kvar på vår extremt dyra mobiluppkopplingen får disponeras till söndag morgon – men vi vet inte, de kanske klipper i natt.

Jag har nu varit arg i så många månader över detta system, men märker att jag inte orka lägga lika mycket ilska på detta längre – vi blir så lurade – men det gäller att gilla läget.

Tack o lov att det är så enkelt att älska denna stad, denna kontinent, att bara trivas – allt är förlåtet när man fått sova på saken …

Det har varit varmt idag. Det var också den extra dag som vi anlitar Hilda att städa. Vi behöver henne inte två dagar i veckan, men hon behöver pengarna. Hon var inte fullt så dålig idag, vet inte om de piller vi försåg henne med i tisdags har hjälpt eller om det var tidens naturliga gång.

I vilket fall så körde vi hem henne kl. kvart i tolv med order att hon skulle lägga sig och vila. Kl. tolv blev vi med besökare. Två av våra gamla vänner från Moçambique. Så trevligt, så kärt att träffa dessa människor som vi delat ”afrikansk” vardag med. Så mycket att prata om … Inte många som vet vad vi egentligen pratar om när vi pratar ”Afrika”. Här finns det guidade turistfärder in i ”ghettona” och alla fascineras av det på något sätt. Vi har haft detta liv som vardag i många år och ser gärna en annan utveckling än att turisterna kommer för att se hur de lever …

I vilket fall så delade vi, som de privilegierade vi är, en utmärkt lunch med en delikat utsikt över havet. Den trevnad vi upplevde berodde enbart på oss själva …