Jag har varit på shoppingtur. Skulle hitta en ”trasa” (makens uttryck) att ha på mig på vår jubiléumsmiddag. Det var inte lätt. Finns hur mycket som helst, men inte i min storlek. När klockan var halv fyra kom jag ihåg att jag inte hade ätit lunch. Då var jag med två påsar med ett innehåll som knappast var riktigt vad jag tänkt mig, men det fick gå. Jag satte mig och åt lunch.

Efter en välbehövlig vila så fortsatte till ytterligare en butik. Men det är farligt att shoppa då man är trött – lätt att det blir fel. Eftersom det fanns tre trasor som jag var intresserad av och två av dem fanns i många exemplar, så bestämde jag mig för att hänga tillbaka dessa två och fråg om den tredje i en större storlek. Jo, då det hade man i sin butik i Canal Walk, ett fantastiskt köpcentrum som ligger utanför Kapstaden – på bilavstånd. Jag bad dem lägga undan den och fortsatte min shoppingrunda. Hittade ytterligare en ”neutral” trasa, som alltid kan användas och försökte välja ett smycke. Det var nästan värre. Efter ett tag kom vakten och gjorde sina cirklar runt mig. Helt utmattade så bestämde jag mig och åkte hem.

Under tiden hade maken ringt och undrat var jag var – han började bli orolig, men jag förstår inte det. Hur snabbt tror han att det går att shoppa runt …

Vi hade faktiskt dimma i morse, och den övergick i ett fint effektivt ”sprayregn”. Just då skulle jag förflytta mig från en bil till en dörr och hann bli effektivt genomfuktad på de minuter som det tog. Men det var faktiskt mysigt att sitta inne, dricka en kopp kaffe och titta på duggregnet utanför. Det tyckte nog inte de killar som kom för att sköta om poolen utanför fönstren.

Vi var tre stycken som skulle fixa bokslut och göra budget – så vädret var det bästa tänkabara. Lagom tills vi var klara så kom det en vindpust – sopade ner massor med löv i den rengjorda poolen – sedan kom solen fram. Så det blev en eftermiddagsfika i solen innan vi ställde kosan hemåt igen.

Sedan blev det två rullar med Beck och min virkningg. Trodde inte jag kunde virka, trodde inte jag tyckte om att virka, men … Jo, jag kan virka, men … Nej, jag tycker inte det är särskilt kul – än, men … Jo, jag har snart virkat en sjal …

Jag har suttit hela dagen och letat igenom mina musiklistor och sammanställt svensk musik, som jag brännt ner på CD:ar. Inte svårt, men tidsödande. När jag kände att jag inte ville göra mer i kväll och laddade jag videon med en Agatha Christie. Då ringer telefonen – flera gånger – så det blev varken hackat eller malet.

Ett av samtalen rörde ett mail, som jag skulle ha fått – men som jag inte fått. Kollade på datorn och konstaterade att jag glömt att sätta igång mailen. Tyckte det var konstigt att jag inte fått ett enda mail på hela dagen …

Där låg naturligtvis många, varav ett som talade om att jag skulle ha ett sent påkommet telefonmöte. Vilken tur att jag precis inte missade det – även om jag missade min Agatha Christie. Men det tog jag igen efter mötet.

Då jag ju bestämt att uppdatera här ikväll så är det nu jätte sent som vanligt, ja senare än vanligt – strax efter två – nånting …

Det var varmt idag och vi skulle åka till Helderberg, som ligger inåt landet. Där brukar det vara varmare och det var det. Men jag hade för säkerhets skull packat en sjal och en liten kofta. En stor onöda, men man vet aldrig – med fel vind så kan det slå om ordentligt. Nu höll vi på att flyta bort i stället och alla trängdes på de små skuggställen som fanns under små träd. Man blir mycket familjär innan kvällen är slut, det går inte att undvika.

Vi fick åka med våra kompisar från CT, det tar ca en timme att köra, men de har AC i bilen så det gick bra. Det är jättefin motorväg hela vägen, men det gäller att se upp för alla galningar på vägen. Vår chaufför klarade detta alldeles galant, men det är inte roligt att köra. Tack för skjutsen …

Vi var på plats ganska tidigt, trots det var det kö för att parkera, men det blev bra och vi fick bra sittplatser, dvs skugga – utom för fötterna. Solen värmer gott kan jag säga, även sent på eftermiddagen. Vi blev ett helt gäng som samlades och dukade upp våra medhavda ”matsäckar” och dryck. Alltid några som spiller på sig, det är inte så enkelt att balanser allt i knät …

Gott smakade det i alla fall, det gör det alltid med picknick, tycker jag. Däremot var jag lite besviken på bandet som vi åkt dit för att lyssna till. De började bra och rev av med några ABBA-låtar, men sedan följde mint 45 min med ”vaggvisor”, dvs inget hålligång alls. Det hjälper inte att det var tjusig musik från vår ungdom. Folk väntade på att få dansa, så när de äntligen drog igång med en rivig låt blev ”dansgolvet” fullt på några minuter …

Vill bara skriva att jag nu har varit mamma i många år …

GRATTIS gumman!

Det har inte hänt så mycket dessa dagar, egentligen. Mycket har kretsat kring alla förberedelser inför jubileumsmiddagen.

En liten paus blev det i fredags då jag åkte ner till Waterfront för Fredagslunch. Vi blev sittande alldeles för länge. Jag hade tänkt att försöka hitta en ”trasa” (makens uttryck) att ha på mig på lördag. Det var så fruktansvärt varmt och sent så jag passade på att få lift hem istället.

På lördag så var det generalrepetition, hur man nu kan kalla det för det, då det var första gången vi överhuvud taget sågs alla på en gång och tränade lite. Vi insåg att det är ingen idé att försöka bli samstämmiga, så det får bli vad det blir. Kul hade vi i alla fall och vi hoppas att de som skall titta på får lika roligt.

Nedan ett litet smakprov inför lördagen …

Värmebölja idag igen. Jag skulle in till stan och när jag väntade på bussen var det ganska skönt – när jag stod stilla. I stan var det skugga som gällde där jag stod och väntade på min skjuts till den lokal där vi skall hålla till nästa lördag. Det var minst sagt svettigt att försöka stämma av med allt. Hur mycket vin, när maten skall serveras osv. Det blir nog bra. Hade tänkt stanna i stan och leta efter något att ta på mig den stora kvällen, men när jag fick erbjudande om att bli skjutsad hem, i bil med AC, så tackade jag ja. Hoppade av en bit från hemma, hade glömt att äta frukost idag och bestämde mig för att gå till gubbarna. Ringde till maken och undrade om han ville ansluta och ta en fika. Han skulle komma, och jag beställde frukost. Men, se det gick inte alls. De hade fått strömavbrott bara några minuter innan. Kaffet var fortfarande varmt och vattnet i kylskåpet kallt – så det fick bli en kopp kaffe, med kall mjölk – jag tar alltid varm mjölk annars – och en flaska sparkling water. Jättegott! Kaffet räckte till maken då han kom också och jag slog till med ytterligare en kopp kaffe, gällde ju att passa på medan det fortfarande var varmt. Sedan gick vi hem och det var så varmt ute så det var ingen uppoffring att sätta sig och jobba framför datorn igen. Med korsdrag – 36-gradig luft som fläktade. Det är faktiskt inte helt fel när man inte måste röra på sig …