Vi var bjudna på en trevlig middag. Det var ”gamla” gänget som blev hembjudna till ett svenskt par, som faktiskt flyttat tillbaka till Sverige, men som är här på semester. Det var dessutom i samma kvarter – mycket bekvämt.

Vi blev bjudna på sushi till förrätt – jag har inte varit någon vän av sushi. Antagligen var jag på fel ställe då jag åt det första gången – för jag upplevde det som stora risklumpar som jag skulle försöka ”tugga”/svälja  – medan det bara växte i munnen. Sedan dess har jag undvikit allt vad sushi heter …

Nu skulle vi få det till förrätt, och det var med blandade känslor jag tog för mig. Men måste erkänna att det var helt annorlunda än min första upplevelse och nu förstår jag att man kan tycka om sushi. Det var stor skillnad och inte bara risklumpar. Hela temat var asiatisk mat, till varmrätt fick vi grillade spett med kyckling, räkor och fläskfile marinerade i olika asiatiska marinader. Värdparet skall ha all ära för en mycket trevlig kväll med god mat och gott vin … Tack!

En dag då det inte finns något att skriva om. Har ägnat alla timmar åt att jobba framför datorn för min förening. Fortfarande många timmar kvar, men det går sakta framåt.

Vår gäst kom tillbaka från sin resa, och hon verkade nöjd, men var trött. Det hade varit en intensiv resa och de hade färdats långa sträckor, totalt 270 mil. Men jag blev förvånad när hon berättade hur mycket hon hade fått se och vara med om. Det var strutsar på en strutsfarm, men hon red inte. Det var  elefanter och lejon m. fl. djur i en stor safaripark. Paddla kajak och besöka grottor. Hon kom med i fel grupp i grottorna – äventyrsgruppen, där man kryper och ålar sig ibland. Men när det var dags för bungyjumping, då sade hon nej …

Idag fick jag ledigt några timmar på förmiddagen. Jag skulle följa med en väninna och visa henne tygbutiker. Har ju köpt några meter i mitt liv …

Väninnan tycker också om att handarbeta och hon hade letat fram en garnaffär på nätet. Vi bestämde att vi skulle börja där – den låg längst bort – och så skulle vi ta tygaffärerna på hemvägen.

Efter lite felåkning så kom vi fram och gick in i butiken. ”Vilken tur att vi inte har några män med …”, sa vänninan. Jag förstod precis vad hon menade. Det var garn från golv till tak, meter efter meter – och vilka garner. Vi gick omkring som två barnungar på julafton och kunde inte bestämma vad vi ville ha – vi ville ha nästan allt …

Efter någon timme så hade vi fyllt varsin stor plastpåse med garn, som i mitt fall skall bli till fyra olika plagg, till priset av ett plagg i Sverige. Fortfarande så var det så många fantastiska garner som jag bara måste göra något av, men som får anstå tills de garner jag köpte idag har förvandlats till plagg. Jag hinner nog knappast mer innan det är dags att återvända till Sverige.

De mönster som jag köpte är på engelska, totalt obegripligt vid första anblicken. Medan väninnan rotade runt i hyllorna fick jag låna en bok och ställde mig att från bilderna försöka översätta en stickbeskrivning till svenska. Får se hur mycket jag kommer ihåg när det är dags. Jag hittade också det mest fantastika mönster på en spetsvirkad ”väst” i lin. Damen bakom disken var vänlig och kopierade virkförklaringar från en bok till mig så att jag kan göra den. Om det funkar återstå att se – kul skall det bli att sätta igång. Och det redan i morgon, för ikväll blev den sista sjalen klar.

Vad beträffar tygerna, så hann vi aldrig med det …

Igår var det bara arbete framför datorn som gällde, tills eftermiddagen. Då kom en svenska, som lånat min symaskin. Hon lämnade tillbaka maskinen och vi tog ett glas vin. Vi blev sittande så länge och pratade så de var dags för att äta middag – sen middag …

Hon skulle också äta så det blev kvarterskrogen, mer prat och innan vi bröt upp var det ganska sent. Jag har nu etablerat en vana – kvällen avslutas med en rulle och handarbete. Det blev Robert Gustafsson – en rulle som vi inte tidigare sett. Ett nummer fick mig att fnittra fullkomligt hysteriskt … Annars kan det väl bli lite väl mycket ”blod” och misslyckade projekt av stackars ”Bertil Svensson” – tror jag det är …

Det blev en härlig söndag idag – inga mail, inga skrivelser, men en skön stund på balkongen i morse med te, GD och en gammal DN och Aftonbladet. Gör inget att nyheterna är drygt en vecka gamla, jag hänger inte med i alla fall så för mig var de nya.

Vi tog en lång promenad till vår restaurang där vi delade på en pizza, så god, nog bland de godaste som jag ätit. Det är ju tusan att man inte kan äta sånt så ofta – det blir inte bra trots att pizzabotten är lövtunn. Jag får halsbränna av vitt mjöl, men trots det så är det inte sista gången som jag har ätit den pizzan – ja, inte samma ex förståss. Det skall bara gå några veckor emellan.

Det blev underhållning i kväll också, men från DVD. Jag spelade in That’s entertainment från TV:n i somras och vi har nu suttit och tittat på godbitarna från MGM.s filmer. Godbitar ur många musikaler och vattenshowver med Ester Williams och dans av både Fred Astarie och Gene Kelly. Riktigt bra, men flera timmar långt. Jag hann nästan virka klart nästa sjal …

Det är ju Alla Hjärtans dag idag och jag glömde skriva att jag fick underbara, långskaftade rosor av maken igår. De till o med doftar …

Så är det då äntligen över – vi har klarat av årsmötet. Det var inte så många som kom, men de som närvarade var trogna medlemmar och det blev ett bra möte. Vi avslutade med lunch och med gott rosévin som serverades därtill. Jag måste erkänna att det kändes gott att sitta där och ta ett glas vin och prata med de damer som satt runt mig. Den trevliga och positiva belöningen efter allt arbete …

När jag kom hem så blev det ytterligare ett glas vin – var ju så enkelt att bara fortsätta 🙂 Maken och jag satt och pratade en lång stund i väntan på att vi skulle åka på en konsert på Art Scape, en av de teatrar som finns här. Där skulle vi titta på Sterling Electric, fyra damer som spelar klassisk musik på elektrisk flöjt, fiol och bas. Det låter inte bara bra, de ser dessutom så bra ut. Kom på mig själv med att tycka att det var mysigt att se fyra unga, sexiga och god looking girls framföra klassisk musik och att det inte bara var örongodis …

I pausen stod fyra svarta killar i foajen och sjöng – också så bra. De sålde en CD och den var ett måste (sitter just nu och lyssnar på den) – vilka röster. De sjunger klassiskt och annat – vilket genidrag att låta dem sjunga medan folk kommer ut i pausen, tar ett glas vin eller kaffe och bara njuter av fantastisk musik. De hade svårt att få publiken in i salongen i tid igen – inte konstigt, en del låtar var riktiga rysarlåtar. Dvs jag fick gåshud …

Ja, det blev en härlig avslutning på denna vecka …

Här är länkarna om någon vill kika in och lyssna:

Sterling electric – dvs tjejerna    http://www.5sm.co.za/bands_sterling.htm

The Gugulethu Tenors   http://www.gugstenors.co.za/