Igår när jag öppnade denna sida för att uppdatera så hade jag 135 spam som skulle deletas. Jag var inne på att deleta alla på en gång, om det nu går, men tänkte att jag måste titta om det var något personligt meddelande. Uti fall att. Jag bestämde mig för att inte bli irriterad, inte känna hur trött jag var – bara jobba på. Så jag satte mig att markera vart och ett för att deleta (kan man sedan göra med en sida i taget) och … Mitt i bland alla dessa hopplösa meningslösa, påtvingade och obegripliga meddelanden så låg en hälsning från min väninna. Då kändes det riktigt bra, men jag orkade inte ladda upp bilderna som vi tagit på stranden. Om jag skall säga som det är så orkade jag inte ens leta efter kameran.

Nu har jag tagit fram kameran och skall lägga in bilderna. Inga spam idag – men en kraschad dator – igen … Hjälpte inte mycket med den uppdatering som jag gjorde tidigare. Jag har verkligen ett måndagsex … Vi skall inte tala om vilka bekymmer jag har dagligen med mina mail. Det är helt enkelt inte roligt så fort jag måste ladda hem en bilaga eller bifoga en själv. Vilket är i stort sett det som är det som jag håller på med …

Idag tog jag en paus och gick ut och åt lunch, skulle träffa vår gäst hos gubbarna. Hon skulle först gå och få sin manikyr och pedikyr, sedan skulle vi sammanstråla där. När jag kom så satt en bekant där och hans fru var på ingående. Det blev en riktigt trevlig stund med mycket prat och vår gäst anlände och det fortsatte ytterligare en stund. Sedan var det dags för mig att gå hem och försöka avsluta en massa arbete. Vi skall ut på resa imorgon och jag måste bli av med en massa papper som hamnat på mig att skicka ut.

Några timmar senare kunde jag gå ut på balkongen och vara lite sällskaplig och njuta av det sköna vädret. Min vita vecka fick sig ytterligare en törn – men det var det värt. Vi bestämde att vi skulle avsluta kvällen men en rulle, men inte som igår med som tog 3½ timme. Jag letade bland skivorna och valet föll på Sällskapsresan. Alla hade vi sett den, men den tål att ses igen. Vi kunde skratta åt replikerna även ikväll …

Idag kom vår gäst iväg till muséet. Bilen hämtade henne prick 20 över tio och hon var på plats. De blev så goda kompisar hon och mannen som hämtade henne. Hon tyckte också att muséet var fantastiskt. Vilket vi ju också tyckte då vi var där.

Maken och jag tog en kort promenad till gubbarna, där vi åt lunch. Vi satt inte på deras charmiga gård – för varmt – utan vi placerade oss på den dragigaste platsen innan för dörrarna. En rökare gjorde en kort visit vid ett av borden ute på trottoaren, och då insåg vi att det verkligen fläkta in ”frisk” luft där vi satt.

Eftersom det hade slutat blåsa och var en vindstilla, varm eftermiddag så köpte vi med oss kyckling som vi tillagade med en ny kryddblandning från ”Woollis”. Nu skulle det bli av att gå ner till stranden och se solnedgången medan vi spisade middag.

Vi försåg oss med stolar, matkorg och vin i en termos. Ordningspolisen har ibland koll och vi tänkte att vi kan ju alltid försöka lura dem, i fall de nu skulle vara på plats. Ingen polis inom synhåll, men det gick bra att dricka vin i kaffemugg, fast visst smakar det godare ur glas. Själv har jag en ”vit” vecka – ingen regel som inte har ett undantag … 😉

När vi sitter där och bara njuter av innehållet i våra kaffemuggar så kommer dimman rullande – det gick fort. Men vi lät oss inte nedslås, vi åt vår mat, med ryggarna mot den varma muren, och njöt av det ”trollska” ljus som uppstod. Det var också stora vågor som bröts och vi konstaterade att det var fascinerande att sitta där. Vi skulle ju knappast gått dit om det varit dimma från början …

Det är varmt … Det är inte längre svalt inomhus och vi har ingen AC. Det är forfarande en del som skall skrivas och skickas – men det går långsamt då det är svårt att tänka.

Vår gäst skulle till Groot Schuur, muséet som visar den första hjärttransplantationen. Vi tyckte den var så bra och hon ville gära se det också. De skulle hämta henne kvart över tio och hon gick ner. Vi sade till henne att komma upp om de inte skulle dyka upp. Efter efter tjugominuter så ringer de och meddelar att de har krångel med bilen och skulle bli lite sena.

Vi tänkte att hon kommer väl upp, men hon kom inte. Sedan ringer de igen och talar om att bilen är på väg, vår gäst är fortfarande där nere. Så ringer de och talar om att nu är de där, vi talar om att vår gäst står där nere, men där finns ingen enligt chauffören. Jag gick ner och mycket riktigt, där fanns ingen gäst …

Chauffören var generad och ledsen för förseningen, jag visste inte om jag skulle vara orolig, eller … När jag kom upp i lägenheten igen så ringde maken till muséet – men hon hade inte dykt upp där. Nu var vi oroliga, men visste inte vad vi skulle göra – hon hade ingen telefon med sig. Vi väntade ett bra tag, maken gick ner till butiken och handlade. Jag fortsatte att arbeta vid datorn, och eftersom det blåste som bara den så smällde min dörr igen. Jag hörde maken komma tillbaka och gjorde klart det jag höll på med och gick ut för att prata med maken om vad vi skulle göra.

Då sitter vår gäst på balkongen och läser, det var inte maken som kommit utan hon. Och hon trodde att vi var ute eftersom hon inte såg oss. Hon hade av misstag hoppat in i en taxi som ”raggade” upp henne och han körde henne till Christian Barnards sjukhus. När hon gick in så frågade man i receotionen vilken läkare hon skulle till och hon fattade att det var något galet. När hon ändå var i stan så passade hon på att gå runt lite och sedan tog hon bussen hem …

Det blåste som bara den ikväll – riktigt läskigt i byarna …

Det var mycket varmt redan tidigt i morse, ja, faktiskt hela natten. Jag satt ute en liten stund på altanen innan det var dags för en timmes arbete framför datorn.

När det var avklarat så tog vi en lång promenad mot en lunchrestaurang på motions avstånd. Men det blev en liten kaffepaus på vägen. Värmen var det inget fel på och vi var glada att det fläktade idag. Vi kunde se Taffelberget och det var totalt inbäddat i moln – stackars turister som är här och som inte kommer dit upp. Det har nog varit avstängt ganska mycket under denna period pga att det blåst ovanligt mycket.

Vi nådde vår restaurang och sjönk trötta ner och beställde in mat och massor med isvatten. Lite vin slank det också ner – det blev isbitar även i det. Maken och jag tog bussen hem – för varmt att gå – men vår gäst vill promenera tillbaka. Men hon såg lite trött ut då hon kom, det är inte riktigt detsamma att promenera i solen här nere som i solen hemma.

Jag har pratat med dotterdottern i kväll, hon börjar bli så stor – förstår inte varför barnbarn har så bråttom att växa upp …

Värmen håller i sig, vinden har ökat rejält nu i kväll och dörrarna smäller igen om man inte tänker sig för. Nu i skrivande stund så är det fortfarande 26 grader och vi kan tyvärr inte ha korsdrag. Alla blommor på balkongen står på golvet, dynorna är inplockade och stolarna ”säkrade” i hörnorna. Det kommer att bli en varm natt …

Jag steg upp tidigt, vi skulle ha styrelsemöte idag och jag hade lovat att komma tidigare och visa/hjälpa vår nya medlemsansvariga med datorn och adressregistret. Det fick bli taxi, och det var bra för jag hann att vakna i taxin. Är verkligen ingen morgonmänniska.

När jag kom fram, så var det redan jättevarmt och jag mötte värden, barfota, som vattnade en del växter för att de skulle klara av värmen under dagen. Och varmt blev det …

Vi hade vårt möte och trots den underbara utsikten och en helt fantastisk altan,  blev vi sittande inomhus. Det gick åt mycket isvatten …

Då det var dags att åka hem, så fick bildörrarna stå öppna en stund för att försöka släppa ut värmen. Bilsätet, som jag skulle sitta på var så varmt, på gränsen att det gick sitta, men rena ”sjukgymnastiken” för en gammal rygg. Och … det var en SAAB, en cab. Den är bara så läcker och jag är så avundsjuk på ägarinnan, jag blir grön i ansiktet varje gång hon kommer glidande i den. Nu skulle jag äntligen få åka i den – woow – vilken bil. Jag hoppas verkligen att tillverkningen kommer att fortsätta.

På kvällen gick vi ner till kvarterskrogen och var lyckliga nog att få en plats utomhus. Vi åt varsin pizza (!), tunna fina bottnar med härlig fyllning. Jag tog en  med kallrökt lax och ruccola. Vi blev sittande några timmar i den sköna kvällen …

En varm skön dag och dags för fredagslunchen i Waterfront, åter en vecka har försvunnit någonstans … Vi blev många och hade mycket trevligt, som vi brukar ha då vi Sweor ses.

Vi tog det lungt på kvällen och åt bara lite ost med vin och så blev det en rulle. Jag började på en ny stickning …