Jag skall inte gnälla, men jag är ingen som uppskattar att vakna på morgonen och det redan är 27 grader. Det hjälper inte att duscha, efter en liten stund så är det lika igen.

Dagen har ägnats åt att återställa kontoret och koppla alla sladdar osv. Dess emellan har jag pustat – jag har faktiskt kört två tväggmaskiner – det torkar på nolltid, men jag blir genomsvettig av den lilla ansträngningen att hänga tvätten.

Maken gav sig iväg till golfbanan (!), visserligen en korthålsbana, men … Själv försökte jag koncentrera mig på att bli av med lite skrivelser, men händer och armar klibbade fast vid skrivbordet, så jg gav upp och gav mig av till en av favoritrestaurangerna där jag beställde in en god, kall kycklingsallad. En stor flaska iskallt mineralvatten och under parasollet med lite vind som fläktade, sä kändes det inte helt fel.

I kväll har jag suttit mycket stilla i det lilla korsdrag som vi kan uppnå genom att ha alla dörrar och fönster öppna. Hurra, det är nu bara 29 grader ute och 30 grader inne. Innan det är dags för sängen så blir det en kall dusch …

Värmen bara fortsätter och visst, vi har sökt oss från kylan och snön i Sverige. Men hade vi velat ha den här värmen så hade vi inte valt Kapstaden. Här brukar vi ha ”anständiga” temperaturer. Nu kommer jag inte längre ihåg hur många dagar vi haft över 30 grader på dagarna och nästan lika mycket på nätterna. Tror att jag skrivit om det tidigre …

Vi styrde kosan till en vingård som heter Glen Carlou på tisdagslunch med sweorna. Först såg vi en intressant konstutställning och sedan blev det vinprovning, men jag avstod – lite för varmt och det var jag som körde.

Lunchen skulle intas på terassen, även om personalen protesterade lite, för varmt och blåsigt i deras mening, men de visste inte att det var svenskar de hade att göra med. Det var skönt att sitta där ute på terassen eftersom det blåste. Då är det inte fel med värmen när den kommer ljumma vindar hela tiden och ”svalkar” ner. Även om man hade AC i restaurangen. Vi åt en fantastisk röding på en bädd av potatismos blandat med pepparot – kan rekommenderas, faktiskt urgott!! Till det serverades färsk sparris med apelsindressing, ruccola och vattenkrasse. Mmmm …

Vår gäst var med, resväskan låg i bilen, det var hennes hemresedag. Efter lunchen så åkte vi direkt till flygplatsen och kom dit i god tid, trots att vi fick ta en omväg då motorvägen av avstängd på grund av tjock rök efter en brand som pågick. Vi lämnade vår gäst vid incheckningen och åkte tillbaka till Kapstaden. Det blev några timmar på balkongen efter mörkrets inbrott – där var det bara 29 grader (plus) …

Sent – igen …  Vi hade en avskedsmiddag tillsammans med vår gäst på restaurang Ritz- 22 våningar över havet. En strålande utsikt och en önskesolnedgång … Maten är otroligt prisvärd på denna restaurang – vilket gör att det är svårt att få bord, men vi lyckades.

Vi tog in en chatau briand, den var så mör att man kunde dela den med skeden (uppläggningsbesticken). Kniv var onödigt. Så vi var mycket nöjda med maten och där var en pianist – som faktiskt var lite över genomsnittet. Han spelade kända ”slagdängor”, men i moll – en otrolig skillnad. De vanligaste låtarna blev plötsligt riktigt exotiska att lyssna till. Pianisten var en medleålders man i för stor kostym, men men fingrarna …

Kameran var hemma – som vanligt. Det gjorde inget, vi fick en fantastisk kväll med mycket god mat. Nu är det dags för sängen – och bilderna från resan … Ja, de kanske kommer i morgon …

Det var underbart att vakna i vårt fantastiska rum i morse – så smakfullt inrett. Visserligen var jag sjöblöt av svett … duntäcke och att jag vaknade av en mygg på natten, var ingen bra kombination. Jag borde kunna koppla av – myggorna här har inte malaria, jag är heller inte överkänslig mot dem – vilket jag är mot dem i Sverige, har jag förstått. Där blir ett myggbett bara mer och mer besvärligt för varje dag och efter en vecka så klöser jag sönder dem. Här konstaterar jag en liten prick och jag känner inte ens när de sticker … Så jag borde kunna bjuda lite på mitt – i deras tycke – så begärliga blod. Makens verkar de inte ett dugg intresserade av …

Nu är det inte så, jag visar inte ens nästippen utanför täcket. Är det då över 25 grader varmt och duntäcke så blir det varmt. Men det gjorde inget – jag sov så gott i alla fall och duschen hade en underbar svalkande stråle. Eftersom man här i SA nästan alltid har vattenkokare på rummet med tillgång till te och kaffe, så kunde jag njuta av mitt morgonte inlindad i lyxiga, stora, fluffiga och härliga frottéhanddukar. Ville nästan inte gå till frukosten, bara njuta …

Nu blev det så att jag lindade ut mig och klädde mig i egna kläder, men jag tog med mig en kopp med te och lade mig på en av solsängarna – i skuggan – och fortsatte att njuta en stund innan det var dags att frossa i frukosten.

Vi fortsatte mot Pringle Bay, där vi skulle delta i Bring and Braai (betyder grilla på afrikaans och inget annat). Det blev ett stopp på vägen för att inhandla det som skulle grillas och vatten (till chauffören), vinet var inköpt redan igår då man inte får inhandla alkoholdrycker på söndagarna här heller, och en stor påse med is för att hålla allt kallt tills vi kom fram.

Efter drygt en timmes bilfärd var vi framme och vi träffade en massa kära vänner och hade en trevlig dag. Vindarna var varma och allt kändes bra. Vi fortsatte färden mot Kapstaden, hamnade i bilkö och resan tog två timmar i stället för en. Det är aldrig roligt att köra på motorvägarna här – folk har egna regler för hur man kan köra – men jag kör ju fortfarande som jag lärde mig i körskolan på Södermalm. Fast jag har blivit tuffare, men det är inte tuffast som vinner …

Det kändes i alla fall inte fel att sitta på balkongen igen – 33 grader varmt, tack o lov skugga – och en virre i handen. Det tar en stund att komma över trafiken här …

(Det är fortfarande 28 grader – men inget duntäcke …)

(Jag har uppdaterat bakåt – har bilder i kameran, men det får bli morgondagens uppgift…)

Vi vaknade och avnjöt en sydafrikansk frukost = engelsk frukost + en underbar youhurt/fruktsallad. Damerna försäkrade oss att de var så nöjda med oss som gäster och värdinnan för sökte återigen att överagtal maken om att det är viktigt att ”känna av” krafterna och magnetismen. Jag fick en positiv kommentar om det då jag var barfota, men min tanke var inte att känna av detta utan helt enkelt att det är skönt att gå barfota när temeraturen tillåter …

För det var verkligen en tillåtande temperatur – man hade uppmätt 36 grader kvällen innan och nu var det redan över 30 och bara fukost tid.

Vi styrde kosan österut och över bergen genom fantastiska bergspass. Vi upplevde fantastiska vyer, fruktansvärda syner av rester från de skogsbränder som härjat någon vecka tidigare. Då kaffet på vårt B&B var i amerikansk klass vad gäller styrka – dvs inte på några av de kända kaffeställena, utan som det brukade vara för några år sedan – så var jag enormt kaffesugen. Vi körde in i en liten stad, en ganska deprimerande typisk sydafrikansk stad på landsbygden. En huvudgata, och eftersom det var paingday, så var det kö utanför bankomaterna och brännvinsbutikerna (2 st fanns det i denna lilla stad). En hel del hade redan druckit upp det som inhandlats och det är ingen rolig syn – lika lite som på Gullmarsplan. Bara lite sorgligare …

Vi fick vårt kaffe och damen som förestod caféet blev så glad och gav oss sitt kort och sade att vi måste komma tillbaka …

Målet var Hermanus och vi hittade vårt B&B, ett underbart litet ställe med fantastiksa rum, bra service och hur många stora och små handdukar i badrummet som helst … Vi kommer så gärna tillbaka dit. Det blev en promenad till centrum och en tidig middag, innan vi återvände till våra rum. Maken och vår gäst lade sig tidigt, men jag var bara tvungen att sitta kvar ute i den sköna kvällen och njuta. har börjat på en ny deckare.

Medan jag satt där så kom några av de andra gästerna tillbaka efter sina middagsbesök i stan. Ett par från England tyckte att det såg så mysigt ut, så de gjorde mig sällskap en stund. Och det var mysigt. Men det var lika mysigt att krypa i säng – så sköna sängar och duntäcken …

(Jag har skrivit till text för gårdagen …)

… ut på vift. Vi skall ta en tur mot Franshhoek, där vi sover inatt. På vägen dit blir det bl.a. Boschendal Wine Estate för en picknick lunch. Imorgon fortsätter vi mot Hermanus – vi är tillbaka på söndagkväll.

Picknicklunchen på Boschendal blev ett kärt återseende. Lika vackert som vanligt – man bara trivs i deras vackra park.

Sedan fortsate vi till Franschhoek, checkade in på det B&B som vi bodde på för ganska precis ett år sedan. Damerna kom ihåg oss och den vimsiga damen hade blivet mer vimsig – men var fortfarande lika vänlig. Hon försåg oss med en flaska myggspray inför kvällen.

Den andra damen hade blivit lite ”andlig”, eller vad man skall kalla det. Hon gick på utbildning i ”healing” – nånting och skulle till USA om ett halvår för att ta examen. Jag som är nyfiken på det mesta vad gäller ”alternativ-nånting” tyckte det lät intressant. Maken visade sig stå med fötterna nergrävda i jorden till knäna. Vår värdinna skrattade gott åt detta, men antydde att det skulle vara intressant att ”få ner honom på en brits och försöka få honom att känna ”krafterna” …” 😉 Det skulle även jag tycka vore intressant … 😀

Vi träffade andra svenska och ett supertrevligt tyskt par på jazzen – som var bra. Är ju inget jazzproffs eller diggare – men jag gillar den jazz som dessa gubbar lirar. Stämningen är högt i tag även bland åhörarna, och på slutet slutar det med dans och en s.k. request från publiken – som master själv har bestämt – Pata Pata. Då kommer även kökspersonalen ut och dansar …

Glada i hågen så ”dansade” vi de få kvarteren till vårt B&B och somnade ovaggade …