Det har flutit mycket vatten under broarna de sista veckorna. Jag har, som jag skrivit tidigare, tagit massor med bilder och när jag får lite tid över så ska ni få del av dem. Som det är nu så är det en massa saker som håller mig sysselsatt.

Bland annat har vi varit ute och upplevt en massa olika saker,  vänner från Sverige är här och de har ”semester” och vill uppleva så mycket som möjligt. 🙂

För min del har det  varit massor med olika bekymmer då min älskade Kompis har varit hos doktorn … Hon är tillbaka nu med en ny fläkt och kylmassa i ”magen”. Men matte har nu en hel del att ta igen som inte gick att fixa på makens dator. Bl.a. dokumentformaten som strular … Men jag är ju snart expert på allt som inte fungerar som de ska – så jag löser det nog inom en snar framtid. Humöret är väl inte på topp – maken kanske flyttar hem om det drar ut på tiden.

Igår laddade jag in bilderna från kameran och vilken dag som helst kommer de in här – men först skall jag klara av det första styrelsemötet med den nya styrelsen – i morgon, sedan skall jag på ”fredagslunch” och opera, sedan får vi se.

Kan också rapportera att vi nu har svalt och skönt igen – bara 24 grader – mot ca 35 i går. Visst jag älskar värme – men inte till vardags …

Hej, hej,

Sitter här vid makens dator – börjar nu känna mig lite hemma, men har inte mina ”bookmarks” och annat som jag sysslar med. Har haft fullt upp med att försöka förvandla alla mina dokument inför årsmötet i föreningen till makens dators format. De dokument som fungerar kommer upp med helt andra radavstånd och i annan ”stil”. Vilket innebär att ett dokument på en sida blir två och ibland tre sidor. Jag var mycket hemma med denna variant av Word för några år sedan och svor ve och förbannelse över de förändringar som skett i programmet när jag skaffade ny dator.  Men efter tre år så kommer jag inte ihåg den variant som jag  – då – så gärna ville behålla …

Glömde skriva att min egen dator är hos doktorn – hon behöver en ny fläkt och jag hoppas att det stannar vid det … Doktorn är sydafrikansk och löftet om att jag skulle få den i fredags …

Men, nu har jag äntligen klarat av årsmötet och en massa annat. Har fått lugn o ro att fundera på hur jag skall ta mig in här. På min egen dator så är det länkar och ”shortcut” som gäller. Här måste jag in med användarnamn och lösenord. Inte så svårt egentligen – men när jag samtidigt håller på med lösen och användarnamn på föreningen så blir det lite för mycket – åtminstone för mig. Jag orkar helt  enkelt inte mer …

Har inte slutat tänka på denna sida och har tagit så många foton –  för varje dag – men kan inte ladda in dem då jag inte har en sådan där mackapär som tar mitt SD-card. I min egen dator laddar jag in kortet direkt i datorn.

Ja, nu vet ni att jag lever – inte många som hört av sig och undrat …. (Ulla du har svar under Comments)

Kram

För några dagar sedan talade maken om att Queen Mary 2 (som jag envisas med att kalla Queen Elisabeth 2 – låter lite elegantare …) skulle komma till Kapstaden och att han skulle vilja åka ner till Waterfront och titta på fartyget, som är ett av världens största kryssningsfartyg. Det ville jag också.

Vi läste i tidningen igår att hon skulle lämna i morgon måndag. Maken och jag begav oss av efter frukost försedda med kikare och kamera. Men vi kunde inte se något större fartyg. Vi fortsatte att vandra längst ut på piren och om ett fartyg som är 345m långt och mycket högt – så borde vi ha sett åtminstone skorstenarna. Men det fanns inte skymten av detta gigantiska fartyg.

Vi gick inte helt lottlösa ur detta – vi fick se när Ocean Queen stävade in mot Kapstadens hamn, ett fartyg i stort behov av målning – hur två bogserbåtar backade ut för att möta. Hur man kastade trossen och sedan följde med i fartygets hastighet mot en kaj någonstans i Kapstaden stora hamn. Vi fick däremot inte se när bogserbåtarna tog över.

Vi gick tillbaka till nöjeslivet i Waterfront och lyckades få ett bord på Wictoria & Alberts terrass, där vi satt och lyssnade till marimbamusik. Som kuriosa hade de en klassiskt utbildad sångare – tenor – som sjöng fantastisk. Några personer ur publiken uppträdde med dans och vi hade en timmes härlig underhållning på alla plan.

Kvällen fortsatte med svensk underhållning per rulle …

Fredag igen …

Jag träffade damerna på lunchen – lika trevligt som vanligt. Men idag var det kyligt. Timmen före lunchen kom dimman inrullande – vi frågade om de hade filtar …

Igår satte vi nästan värmerekord – vi flämtade, vindstilla och långt över trettio grader varmt. På eftermiddagen drog det ihop sig till åska in över land och vi fick några droppar regn även här.  Temperaturen sjönk som en gråsten till 24 grader och det blev riktigt ”fuktigt och rått”. När regnet upphörde steg temperaturen till över trettio grader igen och då var det riktigt tropiskt varmt. Dvs fuktig värme.

Vinden tilltog rejält, man gick till o med ut på radion och varnade. Vi lyfte ner blomkrukorna från balkongräcket, rullade ihop mattan och ”spärrade” dörrarna. Dvs. hindrade dem från att smälla igen i det korsdrag som vi ville ha för att sänka temperaturen.  Man hör när vinden kommer – då smäller det i dörrar i vårt hus och i grannhusen. Smällarna är rejäla – liksom dörrarna. Men vinden var så kraftig att vi var helt enkelt tvungna att stänga alla fönster utom i sovrummet – vad hjälpte det mot värmen – utan korsdrag …

Sedan tre år har vi bestämt att vi skall ha en takfläkt i sovrummet. AC är alldeles för dyrt alternativ här och inte tillräckligt många dagar som det är aktuellt. Nu har vi en fläkt sedan knappt en vecka. Den finns i en kartong och har stått i sovrummet – men i det skicket gör den inte så stor nytta. Idag packade jag upp kartongen och har nästan lyckats skruva ihop fläkten. En bedrift tycker jag med tanke på den torftiga arbetsbeskrivning som medföljde denna fläkt.

Maken är så trött på att höra mina kommentarer då jag försöker göra saker o ting – i dag – skruva ihop denna fläkt. Jag har i alla fall fått ihop den så mycket som man kan göra innan den monteras i taket av en elektriker. Vi har talat med en handyman, som ser till ett hus där en av våra vänner bor. Men jag konstaterade att vi måste ha ett proffs som sätter upp fläkten om den inte ska ramla ner i huvudet på oss. Den är tung, 7,5 kg,  och den ska sitta i taket över sängen och kan teoretiskt kapa halsen av oss om den inte hinner stanna innan, om den ramlar ner …

Det är varmt … långt över midnatt och fortfarande över 30 grader. Det blåser ute – vilket borde vara positivt – men det blåser varma vindar och de är starka och vi kan inte ha korsdrag. Dörrar smäller och allt löst rör på sig …

Maken har somnat, själv har jag försökt vänta ut vinden – den brukar ibland ge upp efter en stund. Men inte så i kväll.

Vi  var ute på vift i förra veckan. Bland annat så har vi varit i Simonstown för att äta lunch. Det blåste fruktansvärt och vi fick sitta inne och ställa in den tilltänkta promenaden. Vi har varit till det stora tjusiga köpcentret Canal Walk, där blev det inköp av ett stycke tyg och en takfläkt (som varit på gång i flera år och högaktuell de senaste tre månaderna). Nu står den i en kartong i sovrummet – medan vi svettas i sängen. Den kommer säkert upp någon gång …

Vi har varit och inspekterat vår lilla lägenhet som varit uthyrd i flera år. Den dam som hyrt skall nu flytta. Jag hade visserligen förväntat mig att det skulle vara slitet och nergånget till en viss grad. Men … verkar inte som om hon städat överhuvudtaget. Det är heltäckningsmatta och naturligtvis blir den smutsig och nerdången – men denna var gråsvart och fläckig på de gångstråk hon använt. Badrummet är ingrott med smuts – jag fick tanken,  har hon någonsin skurat golvet samma med köket …

Vi hade redan innan bestämt att mattan hade gjort sitt – men … Det var en ”Handy-man” där och han skall räkna på vad det kan kosta att måla om osv. Vi bad honom att försöka ta upp mattan och se om det var trägolv under – Bingo!! Där var ett fantastiskt vackert gammalt gediget trägolv i afrikanskt trä – vilket vi misstänkt hela tiden. Så nu skall det slipas och lägenheten målas. Sedan är det den massa trista detaljer som måste fixas.

Vi har varit på konsert i City Hall och hört fantastisk musik – denna gång fick vi även höra deras pampiga orgel.

Idag har vi varit på SWEA-lunch och guidning av vinanläggningen KWV i Paarl. En av våra Sweor är guide där och hon är fantastiskt bra. De har bland annat världens största vinfat/tunna som används, det finns ett större, men det läckte redan från början och fungerar nu som café utanför slottet i Heidelberg – tror jag. Måste nog kolla upp om det är rätt stad. Vet i alla fall att det är rätt land. På KWV förvarar man det destillat där som används till Brandy-tillverkningen. De är så stora att det får plats ca 35 dansande par i ett fat.

Det blev vinprovning och brandyprovning efteråt. Jag hade lovat att vara chaufför, så för min del blev det till att doppa tungan. Maken var den lycklige vinnaren – han kunde slutföra min ranson.

Jag tog igen det hela i kväll när vi kom hem. Jag hade köpt två flaskor vin av ett som jag tyckte mycket om att doppa tungan i. En flaska har nu gått åt och vi borde ha köpt fler …

Ballonger skall tydligen vara ett inslag i vårt liv – när vi satt på balkongen i måndags och njöt av värmen så kom det ballonger ”uppsipprande” från skolan, som ligger framför vårt hur. Först en röd med långt rött band, sedan en blå med långt blått band. Efter några minuter kom ett helt knippe i olika färger, med långa band i samma färg som ballongen. Vindarna var lite hit och dit och vi kunde titta på dem ett bra tag innan de försvann. Det fortsatt att ”sippra” upp enstaka ballonger – och vi undrade varför. Måste ha varit någon ritual av något slag. Så många kan ju inte ha tappat taget …

Igår var det ingen rolig dag. Den började helt normalt och jag satt och jobbade ikapp vid datorn. Bland annat skall kallelsen till Årsmötet för föreningen gå ut och hemsidan skulle uppdateras. Det var jättesegt och jag frågade maken om han hade uppkoppling. ”Inga problem”, fick jag till svar.

Jag satt och blev mer och mer irriterad – ingenting gick. Till slut bestämde jag mig för att ta en fikapaus på balkongen. Då sitter maken i soffan och läser tidningen. Jag beklagade mig över att jag inte kunde komma in på servern för att uppdatera. Då säger maken att våra gigabytes nog var slut … Vilket de var. Vi hade veckan innan registrerat oss för att få ytterligare 5, när de ordinarie tog slut och då skulle man bara debitera det antal vi gjort av med.

Dessa 5 lyste med sin frånvaro – i flera timmar. Maken travade iväg till deras kontor – men där hade man inte hört talas om den tjänsten. Det var ju en nättjänst … Så naturligtvis kunde de inte hantera den. De kunde inte heller hjälpa oss att ladda upp fler gigabyte. Maken kom hem med ett nytt avtal – dvs. vi skulle programmera om routern och våra datorer – och på måndag skulle ha gå tillbaka och få tillbaka resterande belopp och så skulle vi programmera tillbaka …

”Aldrig – över min döda kropp”. Jag var jättearg, maken var olycklig. Men jag vet ju hur mycket trassel det var när vi gjorde detta i oktober och hur mycket det har kostat oss i pengar och tid. Maken gick och lade sig och jag satt och tjurade och lade Spindelharpan i 1½ timme – då jag mer eller mindre tuggade fradga …

Det som är bra med en patiens är att man tänker, efter några stycken så tänker man riktigt bra – och så blev det nu också. Jag kom på att jag skulle ringa till samma kompis-swea som hjälpte oss i december. Och hon ställde upp – hon var lite upptagen någon timme först – men sedan ringde hon tillbaka och kl nio på kvällen hade vi nya gig. Men det blev inte så mycket framför datorn – det blev några rullar i stället. Varför det blev några berodde på att två stycken var så konstiga – de ”lyfte aldrig”, som maken säger och den sista vi lade på var så lång – flera timmar. Den handlade om Cole Porters liv. Intressant och så roligt att få se hans texter översatta till svenska – jag har aldrig fattat hur kul hans texter faktiskt var.

Här har det varit varmt och ”kallt” omväxlande – i morse var det bara 17 grader varmt. Vi hade bestämt att åka iväg och spela boule – svenskarna träffas varje onsdag på en vingård, Vergenoegd, som ligger på vägen mot Stellenbosch. Det var dimma och jag klädde mig för detta svala väder. När vi kommit runt berget och lämnade Kapstaden blev det klarblå himmel … jag svettades redan i mina långbyxor. Nu blev det ganska bra i alla fall. Vi var i skuggan under träden och det blåste – men jag behövde inte ta på jackan som låg i bilen.

Det var många som ville spela idag och jag hamnade i ett tvåmannalag. Vi fick spela med tre kulor. Första omgången förlorade vi – våra motståndare bestod av tre herrar – varav maken var en av dem. Nästa match låg vi under med 7-1, 9-2, 12 -7, 12 – 12 och sedan vann vi … Bravo oss!

Vi avslutade med en lunch i skuggan under träden. Hela tiden kunde vi höra alla ankor och gäss som var strax bredvid vid deras stora damm. När vi var på väg till bilen efteråt så fick alla dessa fåglar för sig att de skulle vandra iväg och så gjorde de. Vi hann få några bilder på dem – de hade en faslig fart.

Nu har jag uppdaterat hemsidan – i det hemska program som det skall göras i. Det blir hur som helst vad gäller utseendet på texten. Stilen, storleken och fet eller inte fet text, färgen … Bedrövligt och tidsödande. Nu är Lucia flyttad till arkivet i alla fall …