Vår gamla ”skrothög”, som barnbarnet kallade den, var rolig att köra och jag var ledsen när vi var tvungen att sälja den av åldersskäl. (Det finns ju gränser för hur entusiastisk man kan vara för en ”skrothög” …)

Maken har följt en bilsajt i någon månad på nätet där man kan knappar in sina önskemål. Det har funnits många objekt som passade in på våra önskemål, men det har inte varit möjligt att slå till då vi befunnit oss på fel sida på klotet. Dessa objekt har glesat ut vartefter. Kan det bero på att våren kommit, snön försvunnit – folk vill ha en bil igen. Där fanns tre objekt kvar, en i grannskapet. Maken promenerade dit igår och hem igen … En bil befann sig i Spånga. Dit skulle vi kunna ta oss via vår lokalbuss och byta till pendeln.

Nu hade vi en chans att testa SL:s nya betalningssystem, vi som använt oss av remsorna när vi varit hemma. Dessa har försvunnit, vi har nu varsitt blått plastkort som man laddar in pengar på. Vi har läst i en broschyr hur de fungerar, men har ingen aning hur det verkligen fungerar. ”Bara att hålla emot plattan – och ska ni åka längre än det normala antalet zoner så ska ni ange det innan …”

Vi känner oss lite nervösa inför detta och bestämde att prova idag och ta oss till Spånga. Det lyckades – trots övergång – vet inte hur mycket vi blev debiterade. Vi kom fram till bilfirman, även om vi gick den sista kilometern – vi visste helt enkelt inte hur vi skulle fixa det hela med biljetten – skulle vi bli debiterade så att vi inte kunde komma hem igen. Vi har konstaterat att den summa vi laddade med – taxorna har gått upp … Bilen provkördes, inspekterades, de ”rätta” frågorna ställdes – och det blev affär …

Nu är vi bilägare igen – till en Saab, vad annat. Det gäller att passa på så länge som det är möjligt att köra en. En fantastisk (och trafiksäker) bil som borde haft en framtid.

Nu har vi en nygammal Saab med stor körglädje, farthållare finns 🙂 … Ännu mer lullull och uppdaterad till dagens elektronik. Har suttit och läst instruktionsboken, lärt en massa – behöver man verkligen allt? Vid kapitlet om kördatorn stannade jag och skjuter upp resten till i morgon …

 

Det har varit upp o ner med vädret sedan vi kom hem, men vi klagar inte. Det blev ingen morgonpromenad idag, det regnade och det var ganska bra – vi har packat upp, dammat och dammsugit. Fattar inte hur mycket damm som kan samlas i en lägenhet där ingen vistas. Det sista vi gör är att dammsuga och våttorka liksom damma alla ytor …

Den stora skillnaden är morgontidningen – vilken känsla att sitta och dricka sitt morgonte och läsa morgontidningen. Det är dock lite svårt att vänja sig vid vissa nyheter. Alla ska tycka samma sak och alldeles för länge och ve den som tycker annorlunda … Vet att jag är lika ovan varje år jag kommer hem och blir både retad eller vet inte om jag ska skratta åt eländet. Hur alla tar allt på så stort allvar – det måste alltid finnas en syndabock. En person kan vara rätt ena dagen och drevet kastar sig på motparten för att nästa dag göra en kovändning och den tidigare så rätte personen är den utpekade … Just nu pågår en debatt på TV – orkar inte lyssna, har pluggat in hörlurarna och lagt på Da Capo 🙂  Bakåtsträvare? – kanske …

Nedanför oss håller man på att ”förtäta” vår stadsdel. Man har bestämt sig för att bygga ett fruktansvärt fult hus – en mörkgrå fyrkantig betongbunker. Protesterna från grannarna har inte hjälpt. Man förtätade på andra sidan för några år sedan, men då klämde man in två punkthus som ser likadana som de befintliga 40-tals stil. Ingen som inte vet från början kan tro att de är nybyggda. Men detta hus … Förskräckligt, och det verkar som om det är trenden att nya hus i söderort ska se ut så nu i alla nya förslag som finns för förtätning i söderort. Vilka är det som sitter o bestämmer – har de inte varit här och tittat innan. Har de inte tagit lärdom av misstagen från 60-talet – hur fel det blir när man bryter stilen och gör fyrkantiga bunkrar. De skulle dessutom kunna få in fler lägenheter om de följde den gamla byggstilen. Just nu pågår ett inslag om ”Nya slussen” som alla protesterar mot, men som verkar gå igenom. Är det samma politiker som bestämde att Klara skulle rivas. Men de finns väl inte kvar – eller?

I vilket fall har jag fotograferat. När vi kom i tisdags var grunden klar och det stod en byggkran där och lyfte upp ett stort ”paket”. Tänkte att det måste vara isolering. Sedan blev det mörkt och nästa dag fortsatte man att lyfta stora paket – det visade sig vara själva lägenheterna som lyftes plats. Man byggde 5 våningar på en dag. Trots att det var storm i byarna och modulerna svängde rätt kraftigt i luften – inte helt lätt att få dem på plats. Sedan täckte man in allt i blå plast – det var nog klokt, antagligen hade de lyssnat på väderrapporten, idag regnade det.

Själva har vi ikväll ätit ett av våra ”måsten” när vi kommer hem – fläsklägg och rotmos …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man måste kanske tillbringa en natt i en flygstol som knappt går att luta bakåt, med knäna i stolsryggen framför och avtryck av allehanda saker man förvarar där, för att riktigt uppskatta en säng. Att ligga i horisontalläge i en skön säng, med dunkudde under huvudet och ett fluffigt duntäcke över sig … Det är något som jag uppskattar, faktiskt tänker jag på det varje kväll när jag lägger mig. Älskar min gamla Dux-säng här i Årsta (har en hård i Kapstaden, den ger en annan upplevelse). Sängen i Årsta börjar närma sig datumet att bli utbytbar – men vad kan ersätta den? Så många nätter som jag kurat ihop och bara känt att ”Du å jag …”. Även duntäcket har sett sina bästa dagar. Sömmarna i de kanaler, som ska hålla dunet på plats, har gett vika och dunet ligger som det vill – men det är fluffigt och omslutande. Det är mer lättutbytt än sängen – har ett annat i Kapstaden, som visserligen inte är lika tjockt, men väldigt bra där.

Vaknade efter någon timme i natt knastertorr i munnen. Somnade direkt och hade antagligen lagt mig på rygg och sovit med öppen mun. Gick knappt att röra tungan, nu vet jag vad torr i munnen är. Var för trött för att stiga upp och dricka vatten eller att öppna fönstret – hade glömt det när jag lade mig. Vi sover alltid med öppet fönster och nu vet jag skillnaden.

Vaknade ovanligt sent i morse, kanske inte så konstigt. Efter några timmar då jag anpassade mig till allt nygammalt, var det dags för en promenad och inköp av matvaror. Det blåste kallt på balkongen och jag klädde mig ordentligt – för ordentligt. Blev alldeles sjövåt på ryggen i butiken och fick lov att byta tröja då jag kom hem. Men det var härligt, inte många gröna strån – faktiskt inga – men några vårblommor har trotsat och stod lite förvirrat där bland allt grått gräs. Två rådjur var också ute på samma promenad och botaniserade – totalt orädda. Där var en del tulpaner som kommit upp några centimeter – undrar hur många centimeter som är kvar om några dagar …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den finns där i kväll på himlen – visserligen inte så ny, men det var den för några dagar sedan i Kapstaden och i samma väderstreck. Inatt såg jag den från flygplanet och ikväll från balkongen i Årsta. Är det inte fantastiskt – vi ser samma sak, men på andra sidan jorden är den vinklad åt andra hållet. Kommer inte ihåg hur den såg ut i natt då vi var över ”mitt i Afrika” – borde ha tänkt på det, men är ju så van att se den både rätt och ”felvänd”.

Ja, nu har vi lämnat Kapstaden. Resan gick bra, bättre än jag målat upp i min fantasi. Jag ser mindre och mindre fram emot dessa långa nattresor. Jag lovade att ta med våren, det har jag nog gjort. Det var visserligen grått när vi landade, en lärka hälsade oss välkomna på landningsbanan, och det kom regn. Men det blir ingen vår utan regn. Vi fick känna av lite när vi gick ut för att handla lite mat och fixa nytt mobilabonnemang till mig. Mitt gamla simkort är borta … Har letat i Kapstaden innan vi åkte och här i Årsta idag, det finns bara inte. Misstänker att jag hade lagt det i mitt kamerafodral när jag skiftade simkort på flygplatsen, den kamera som stals.

Nu har jag nytt nummer – ett nummer som det finns hopp om att jag ska kunna lära mig. Det lyckades jag inte med det gamla, blev faktiskt erbjuden att återuppta numret, men det var inte aktuellt tyckte jag. Egentligen gör det inget alls att det försvunnit – även om där var några kronor på kontot.

Vi har också fått lov att sätta oss in i SL:s nya kortsystem. De remsor som vi klarat oss med i många år säljs inte längre. Men jag har gott hopp om att vi ska kunna hantera det – ja, maken kom efter en halvtimme och ”hade tappat det”, men det var bara så att han inte kände igen ett knallblått kort bland de andra korten i plånboken. Men det är inte alltid så enkelt att byta alla kort heller när vi flyttar. Andra bonuskort som ska in i plånboken, ICA, COOP m.fl. in Woolworth, Clicks m.fl ut.

Har fått frågan hur det känns att vara tillbaka. Det känns inte så mycket egentligen, har ju varit här så ofta förr, allt blir ”som vanligt” ganska snart. Det jobbigaste är allt letande … Försöker att göra på samma sätt varje gång vi stänger, men de senaste åren har vi haft hantverkare som varit i lägenheten vid ett flertal tillfällen när vi inte är hemma. Detta gör att jag stoppar undan vissa saker – kanske onödigt – kanske försvinner mer för att jag gömt det för väl. Men vi har faktiskt blivit av med en del för många år sedan när det var många olika personer som var inne vid olika tillfällen och vi inte var beredda på det.  Det jag saknar nu, förutom simkortet – vilket är fixat – är laddningkabeln till min laptop som jag använder här hemma då den har större skärm. Denna gång visste vi att det skulle komma hantverkare, jag lade undan min laptop, gick direkt till gömstället idag – men, var är kabeln?  Fanns ju ingen anledning till att den skulle gömmas undan så ordentligt – eller …? Är det så att någon som varit här har varit i akut behov av en elkabel till en Lenovo som är ca 5 år gammal …?

Nu har jag invigt den – telefonen, för det går att ringa med den och det går att ställa in väckning. Jag har lyckats ta emot och skicka sms. Längre har jag inte kommit – jo, jag tror att jag ställde in klockan i samband med övergången till normaltid. Eller om det gick automatiskt … kommer inte ihåg.

Jag hade ett elände i många timmar, där jag satt med det mikroskopiska lilla häftet ”Kom igång-häftet  (mindre än telefonen – varav hälften är säkerhetsföreskrifter). Med mina starkaste glasögon kunde jag nästan se vad det stod. Men vad hjälpte det, förstod inte hur de menade. Tjejen i butiken lade i mitt simkort och ställde in klockan (lärkvingar) – en timme fel, men det märkte jag inte. Hade fullt upp med att överhuvud komma in i den. Dvs komma förbi alla vackra små bilder som den är fylld av, menyer tror jag att de kallas – eller om det var något annat.

Mitt bekymmer, som tog mig nästan en hel dag att komma underfund om, var att försöka lägga in mina kontakter. De följer tydligen telefonen och inte simkortet i min gamla telefon. Men den är död och lär inte återuppstå, då det är laddningsdelen som pajat. På den nya kan jag själv bestämma om adresserna ska läggas in i telefonen eller på simkortet.

När jag svettats i några timmar – utan en enda kontakt inlagd – så övergick jag till att försöka lyssna på radio. Började med P1, men mindes inte riktigt frekvensen. Det hördes inget – övergick då till P4 och kunde höra programmet knastra till – inget mer. Fixade lurar (ingick inte), och då hörde jag. Men, har fortfarande inte lyckats att justera P1, inte heller att ta bort det. Jo, borta är det, men jag när ska skriva in den rätta frekvensen så får jag meddelande om att den redan finns. Läste senare att man måste ha hörlurar – de fungerar som antenn …

Var på väg att åka in till butiken och be dem visa mig adressboksfunktionen – men det kändes lite snöpligt. Och, rätt som det var så förstod jag. Det var några detaljer som inte stod i det lilla frimärkshäftet. Jag har också lyckats med att lägga upp en snabblänk till radion, vet inte hur och den ligger på en väldigt konstig plats. Samma med sms-boxen. Jag ska försöka leta mig fram i den 239 sidor långa instruktionsbok – som ligger på nätet – och se hur jag tar bort dem. Har inte ens funderat på att skriva ut instruktionsboken. Det får bli valda delar och det får bli nästa veckas problem.

Då ska jag sitta på balkongen, med ett glas kallt, vitt vin och leka med min telefon. I morgon (faktiskt redan idag – tisdag) åker vi. Just nu är det kaos som gäller – som alla år. Men i morgon vid två-tiden ska allt vara fixat och vi låser dörren för denna omgång. Maken har läst temperatur uppgifter på de kommande dagarna – men de vill ni inte höra …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varit på kryssning. Maken har, som jag berättat tidigare, försökt att övertala mig att följa med på Ålands/Finlands kryssning. Och för inte så många dagar sedan var vi till Helsingfors. Nu har vi varit till Åland. Det var en väninna som övertalade mig. Hon hade fixat gratisbiljetter med Ånedinlinjen, inkl. smörgåsbord. Trots det kan jag inte påstå att jag kände mig sugen – men ville väldigt gärna träffa våra vänner. Vi var sammanlagt 8 st och hade mycket trevligt. Resan gick fort – utom natten, jag kunde inte sova igen … Trots att vi låg stilla i Mariehamn. Vi hade en stor hytt, men det var så varmt … Kusinen har sagt att man ska klaga så får man flytta till svalare – men den var inte så varm innan, så vi tänkte inte på det …

Maten var god – inte för mycket att välja på och gravlaxen och Jansson var helt underbara. Jag koncentrerade mig på dem och osten. Vi fick en solig, vacker återresa med bara lite skrynklor på vattnet.

Ikväll har det snöat – det syntes på molnen att det skulle komma snö – men vi märkte inte när den föll. Men det är kallt och snön ligger kvar. Så exotiskt – faktiskt …