Man måste kanske tillbringa en natt i en flygstol som knappt går att luta bakåt, med knäna i stolsryggen framför och avtryck av allehanda saker man förvarar där, för att riktigt uppskatta en säng. Att ligga i horisontalläge i en skön säng, med dunkudde under huvudet och ett fluffigt duntäcke över sig … Det är något som jag uppskattar, faktiskt tänker jag på det varje kväll när jag lägger mig. Älskar min gamla Dux-säng här i Årsta (har en hård i Kapstaden, den ger en annan upplevelse). Sängen i Årsta börjar närma sig datumet att bli utbytbar – men vad kan ersätta den? Så många nätter som jag kurat ihop och bara känt att ”Du å jag …”. Även duntäcket har sett sina bästa dagar. Sömmarna i de kanaler, som ska hålla dunet på plats, har gett vika och dunet ligger som det vill – men det är fluffigt och omslutande. Det är mer lättutbytt än sängen – har ett annat i Kapstaden, som visserligen inte är lika tjockt, men väldigt bra där.

Vaknade efter någon timme i natt knastertorr i munnen. Somnade direkt och hade antagligen lagt mig på rygg och sovit med öppen mun. Gick knappt att röra tungan, nu vet jag vad torr i munnen är. Var för trött för att stiga upp och dricka vatten eller att öppna fönstret – hade glömt det när jag lade mig. Vi sover alltid med öppet fönster och nu vet jag skillnaden.

Vaknade ovanligt sent i morse, kanske inte så konstigt. Efter några timmar då jag anpassade mig till allt nygammalt, var det dags för en promenad och inköp av matvaror. Det blåste kallt på balkongen och jag klädde mig ordentligt – för ordentligt. Blev alldeles sjövåt på ryggen i butiken och fick lov att byta tröja då jag kom hem. Men det var härligt, inte många gröna strån – faktiskt inga – men några vårblommor har trotsat och stod lite förvirrat där bland allt grått gräs. Två rådjur var också ute på samma promenad och botaniserade – totalt orädda. Där var en del tulpaner som kommit upp några centimeter – undrar hur många centimeter som är kvar om några dagar …