Påskafton… Det gick mej förbi att det var påskafton i år. Jag till o med glömde bort dagboken helt…

Maken och jag hade en trevlig långfredagseftermiddag och kväll på ön. Vi premiärbadade i bastun, var jätteskönt – trots att vi glömt att köpa öl. Men ”bastukorven”, dvs ölkorven var lika god för det och sköljdes ner med kranvatten. Vi har faktiskt väldigt gott vatten i vår brunn där ute. Det blev heller inget dopp i sjön, räckte så gott med kylan ute på verandan. Så vi gick ut och svalkade av oss ibland och mumsade vår korv och drack vårt vatten.

Nästa morgon, dvs påskafton, så åkte jag tillbaka till stan. Med i båten hade vi lekhage och barnstol.  Jag åkte in till goda vänner, som var vänliga nog att låna ut en barnsäng och bilbarnstol. Alltsammans gick faktiskt in i bilen och takräcket behövde inte användas. Det var bra, för på vägen hem skulle en hel del inhandlas, hälften glömdes naturligtvis bort, vilket är vanligt nuförtiden, förstår inte…

Till slut var jag uppe med alltsammans, helt slut. Bilen parkerades i garaget och sedan parkerade jag mej själv i soffan. Där blev jag sittande i solen och försökte bli varm igen. Den iskalla vinden ute hade trängt igenom alla kläder kändes det som. Det tog faktiskt flera timmar innan jag kände mej varm igen. Kanske det hjälpte till att jag skulle montera säng o stol, tvätta hagen och fixa diverse annat. Så när det var dags för sängen – alldeles för sent som vanligt – så fanns inte en tanke på någon dagbok…

Den här gången hade vi inte så mycket packning….

Årets första svan.

Privat….

Det har varit en slitsam dag – igen. Vet inte hur mycket torrt gräs jag krattat i hop, åtskilligt är det. Det syns faktiskt skillnad. Men det dröjer nog innan det blir grönt. Det är lätt att tro att man är i maj, när det har varit majtemperaturer, men nu kommer kylan igen… Tyvärr, det är så lätt att vänja sej vid värme.

Kylan kommer nog att hålla i sej, dottern är på väg till Sverige, hon kommer på påskdagen och en sak kan man vara säker på. Det är att det alltid blir väldigt kallt när hon kommer och kylan stannar tills hon lämnar… Meterologerna har nu aviserat mycket bestämt att det nu skall bli kalla vindar från norr, och det ser inte ut att vara något kortare besök …. Ja, ja – men det är ju faktiskt bara april.

Vi tog en liten rast med lunch på altanen, och då kunde vi känna att det det börjar komma ner kall luft, men solstrålarna var det inget fel på, jag hann bli knallröd i ansiktet på en inte alltför lång stund.

Maken och jag åkte tillbaka till stan idag, vi skall göra en sista ansträngning att göra hemmet beboeligt igen. Vi skall ju ha en 9 månaders här. Han kommer nog att tycka – toppen – vi kommer nog inte att tycka likadant. Så i morgon sätter vi igång…

Det bästa med att åka tillbaka, packningen är så liten o lätt…

Vi sov länge idag, lite synd för det var ett strålande väder. Maken klädde av sej, som vanligt. Han går omkring med bar överkropp och kortbyxor. Samma klädsel som han haft varje söndag de senaste åren. Men då var det minst 20 grader varmare…

Efter vår lilla stund i solen, så var det dags att ta tag vårsysslorna igen. Jag krattar, och krattar och krattar… det är tungt och tar aldrig slut. Ändå är det bara närområdet som berörs – dvs det som är synligt från de platser vi  brukar sitta på. För några år sedan så bestämde jag mej för att kratta vid trappan upp till tomten. Då kom grannen och frågade om jag höll på att kratta skogen…  I år blir det ingen skog krattad, hoppas jag orkar den sista lilla gräsplätten i  morgon.

I morgonkväll har vi planerat att åka in till stan igen. Det passar ju bra, eftersom de har lovat sämre väder på tisdag och det gör inte oss något, vi har beställt tvättstugan. Får se om vi kommer ihåg hur man gör, vi har ju inte tagit hand om egen tvätt på flera år. Jo, jag tvättade visst lite i höstas. Makens skjortor är fortfarande ostrukna. Han skall nu få stryka dem själv. Jag har talat om det för honom, men han tror att jag skojar…

Och inte har jag blivit lurad i dag, dessutom glömde jag att lura maken…

Visserligen vackert väder, men inte är det sommar …

Så blått …

Idag har jag fortsatt med höskörden… Det finns gott om ét. Maken fick båten i sjön och även motorn kom på plats. Det har inte varit lika varmt som igår, men en fika med grannen på altanen, blev det i alla fall.

Vi var bjudna på middag till Barbro och Björn i Nacka. De var dessutom så vänliga att Björn kom och hämtade oss. Dvs, vi åkte över sjön, låste in tanken och ficklampan i bilen, och när det var klart så kom Björn. Service kallar jag det. Vi fick god mat, som vanligt, förätt och grillad entrecote, som värden grillade på sin proffsiga grill. Vi hade en trevlig kväll, som vi brukar ha när vi är i Nacka. Jag tog några bilder, vet inte om det var kamerna som krånglade – eller om det var fotografen. Och när det var dags att åka hem så vart det redan nästa dag…

Taxin tog oss till vår bil, där vi låst in tanken. Där fanns också ficklampa och stjärtlappar. Men faktiskt så lyste månen så starkt att vi behövde inte ficklampan för att lysa upp vägen. Men den behövdes för att koppla bensinslangen och att se att låsa upp låset. Vattnet var spegelblankt – så otroligt vackert i månskenet… Tur att vi hade stjärtlappar – det var is på tofterna, men inte på botten i båten.

Vi kom hem utan missöden och det kändes mysigt att komma hit till stugan igen – även om det kanske hade varit billigare med taxi till stan. Men vinsten blir i morgon bitti då vi vaknar här – oavsett väder…

Sjösättning…

Den startade på tre!! drag, och nu blir det testfärd…

Nu sitter jag på ön igen… 🙂  Det blev en fin eftermiddag här, solen sken och vi satt på verandan o läste ikapp en del tidningar som vi samlat på hög.

Det är fortfarande så rörigt i stan, vi vet inte riktigt var vi skall börja… Allt stupar till slut på något som måste göras – som inte går att göra. Så det är skönt att komma hit – visserligen finns här en del som måste fixas – det blir ju så när man bara är hemma några veckor på året. Men här ute är det fortfarande hanterbart, dessutom ligger vi nu lågt, vi bara njuter… Men i morgon skall vi kanske kratta lite och känna på hur det är att vara tillbaka i Sverge, komma in i våra gamla vanor. Maken pratade nogot om att hugga ved. Det behövs nog, för trots att det är sol och varmt på dagen, så är kvällarna kyliga.

Vi börjar faktiskt så smått anpassa oss till svenskt liv. T.ex. så var jag idag i Telia butiken för att byta min router som är felaktig. Både Telias kundservice och Zyxel, routerförsäljaren har uppmanat mej till det. Så glad i hågen tågade jag in i butiken idag och framförde mitt ärende – men det gick inte alls…

Jag blev, i ett tidigt skede, tillsagd att jag skulle lämna in routern och få en likadan i lån under tiden. Men så konstaterade man att den var felaktig och skulle bytas… Det slutade idag med att jag fick lämna min router, men jag fick ingen ny – som utlovat. Jag fick låna en i utbyte – ok. Men jag fick inte låna en trådlös, utan en kopplad till sladd…  När jag frågade varför det inte stämmer det som de säger på kundtjänst och det som verkligen händer i butiken, så fick jag till svar: ”Vi har flera ärende varje dag om detta och vi skulle behöva debitera varje person på kundtjänst som lovar detta…”    Verkar som om de har ett komunikationsprobelm där, men det gör inte mej gladare. Det kommer att ta minst två veckor innan jag får tillbaka min trådlösa router – som det varit fel på från början…  🙁