Det var meningen i morse att vi skulle väcka födelsedagsbarnet med bubbel och löjromssnittar. Men när jag staplade ut och hissade flaggan, så var han redan vaken och ute och promenerade enligt hustrun, som satt ute och njöt av solen.

Medan kusinen och jag gjorde i ordning snittarna, så gick maken ner och bjöd födelsedagsbarnet på GD (Gammel Dansk). Så han fick en typisk ”Lagnö-start” på sin födelsedag. Efter frukost så konstaterade vi att vi var kort om öl. Det skulle bli sill till lunch, så maken tog några av våra gäster med sej i båten för att inhandla några öl i Strömma. Det visade sej att butiken hade stängt för tre år sedan … snopet … Vi fattar inte att det är så länge sedan vi varit där.

Så det blev lunch med vatten, med bubblor i och en citronskiva. Visste inte att det gick så bra – kan rekommenderas … 😉 Det fanns dock en (!) snaps kvar, sedan tidigare, och som förärades födelsedagsbarnet.

Gästerna gav sej av på sena eftermiddagen. Maken och jag blev sittande på altanen och njöt av den ljumma kvällen. Det är mysigt nu när kvällarna börjar bli lite mörkare, men fortfarande varma, man börjar se några stjärnor också …

Ni skulle ju har varit kvar i sängen …

Oj, vart tog korken vägen …

Vilken dag,  det blev blev en båttur till Strömma kanal…

Tårta blev det också …

Nu skall vi åka …

Hej då! ….

Det var mulet i morse, dimmoln. Vi väntade gäster och väntade med spänning på att dessa dimmoln skulle lätta. Temperaturen var skön, men det var fuktigt och vi gjorde ett litet arbete innan gästerna skulle komma. Vi sopade altanen, man skulle kunnat tro att vi byggde om den, så svettiga var vi.

Gästerna kom och vi satte oss och pratade o pratade och solen kom fram och vi var tvugna att fälla upp parasollerna. Vi satt kvar på altanen, ja vi var som fastväxta. Lunchen serverades där, senare serverades middagen där och vi satt kvar till efter midnatt. Eftersom huvudgästen, kusinen från Hälsingland, fyller 60 år, i morgon 5 augusti, så ringde telefonen prick kl 24.00 och han mottog många och högljudda gratulationer. Vi som inte hade telefonen vid örat kunde delta i alla fall. Så vårt lilla fyrfaldiga hurra, lät mycket diskret.

Kvällen blev trevlig och festföremålet uttryckte sin belåtenhet över att inte vara i sitt hem med alla högljudda gratulanter.

Festföremålet , föremål för telefonuppvaktning …

Det regnade i morse – hurra … Låter kanske konstigt, men jag har längtat efter att få sitta och bara vara… vilket jag kunde göra idag. Plötsligt var kl 17.30, men jag har jobbat med bilder hela dagen och då märker jag inte hur tiden går.

Maken har visserligen gjort sej påmind ett par gånger, han undrade om det var dags för lunch – vilken han ordnade. Sedan undrade han om vi inte skulle äta middag… Eftersom jag förberedde middag igår, som inte blev av, så kunde jag bara sätta in den i ugnen och maken fixade sallad. Han har blivit så händig i köket, jag bara njuter och tar emot. Så vi fick middag framför TV:n, Ingemar Bergmans Fanny o Alexander. Den stämde precis in med våra matvanor. Just nu är det paus och jag skriver detta. Maken sover sedan en halvtimme, borde kanske jag också göra, men jag såg aldrig hela serien då den gick för ett antal år sedan, får se hur länge jag orkar.

Snigeljakten har börjat igen, jag har idag samlat in två påsar, motsvarande ca 30 st … Kameran ligger fortfarande på hyllan …

Vet inte riktigt vad meterologerna pratar om, man säger dåligt väder o ostadigt osv… Jag längtar efter att ha en dag med dåligt väder så att jag kan ta tag i att arbeta med mina bilder. Har ställt till det i rummet med extra skiva, scanner och massor med fotoalbum mm. Men jag har ingen lust att sitta här när det är vackert väder …

Kanske jag ställer till det nu, jag beklagar mej inte över det vackra vädret – det får gärna fortsätta, men tala då om att det skall vara så. Då kan jag planera att gå runt med min sekatör och handkrafsa …

Idag har vi varit och bunkrat upp inför helgen. Maken skulle till doktorn, Borelia – igen. Jag passade på att veckoslutshandla och bestämde mej för att testa Lidl, den tyska matvarukedjan. Blev glatt överraskad och handlade upp hela affären – det var ju så billigt …

Vi slet som små djur för att få allt upp till huset, och nu står alla kassarna i köket. Vi fick starta det extra kylskåpet, som står i boden, så alla kylvarorna är omhändertagna. Nu är det bara konserverna som skall ha någonstans att bo – men det blir morgondagens problem.

Kvällen avslutades med en liten festmåltid, vi avnjöt de dyraste kräftor, svenska – kokta i butiken … så vinsten från lågprismarknaden blev plus/minus noll …

Kräftor … nu är säsongen här …

Kan du sluta fotografera nu så vi får äta …

Idag fick jag äntligen min slappardag …!  Jag satt i solen och drack flera koppar med te, läste ikapp gamla tidningar och läste ut den första boken, på jag vet inte när. Sedan blev det några grenar klippta – för utsiktens skull – och när det var klart så satte jag mej och tittade på utsikten …

Kvällen avslutades med två roliga saker. Agatha Christies Poirot och ett samtal med dotterdottern. Hon var väldigt pratsam, så det var bara att tacka och lyssna …

Så det finns inte så mycket att skriva om och kameran har inte varit framme på hela dagen …

Nu blev det som så många gånger förut – jag visste inte var jag var när jag vaknade… Visserligen tar det inte många sekunder för än jag fattar, men de sekunder det tar …

Efter en stund fattade jag att jag satt på vår altan, maken hade lockat ut mej med en kopp te, och jag kunde njuta av sommaren – tyvärr har fåglarna tystnat – men blommorna fanns där, även om del hängde på gärdsgården igår. Idag har samtliga tagit sej, det känns som när familjen hämtar sej efter en förkylning eller vad de nu drabbats av … fast egentligen  inte, men glad blir jag när blommorna blommar igen.

Så för någon timme så kändes det mysigt att kantklippa runt buskar och rabatter. Plocka utblommade blommor, samtidigt som tvätten för två veckor skulle komma i kapp. Dvs hänga kalsingar, trosor, skjortor, blusar osv, som varit i bruk de senaste veckorna. Till slut så var jag helt slut av att fixa allt detta. Precis då så hade maken fixat middag, som skulle grillas – vilket han numera klarar galant. Han serverade en god sallad därtill och sedan blev det några goda ostar. Vem har sagt att man inte kan lära gamla hundar att sitta …

Kvällarna börjar bli mörka nu, men de är ganska ljumma … Och det är sista dagen i juli – jag har inte ens fattat att vi lämnat juni …

Detta är min favorit,  Flitiga Lisa,  som jag tagit med som ett litet skott från Kapstaden …