Jag duschade och åt min frukost, sedan bar det av mot studion där jag får massage varje måndag kl 11.00. Det började med att jag fick presentkort av två väninnor på min födelsedag – en toppenpresent som jag verkligen njöt av. Tack så förfärligt mycket – det var så skönt så när de gånger som stod på presentkortet var förbrukade så bestämde jag att jag skulle fortsätta själv.

Förra måndagen så hade de börjat göra om rejält i lokalen, rivit ner möbler och donat. Min massagedam sa att hon också hade studio i Camps Bay och i stan. Men om jag ville fortsätta så kunde hon komma hit – det skulle ju vara enklare för mig. Jag var naturligtvis tacksom och kl 11 var jag där i dag. Den damen som öppnade, som öppnat varje gång, såg lite fundersam ut. Jag slog mig ner och kommenterade att de verkligen förändrat lokalen. Bl.a. var det rum, där den säng stod, där jag fick min massage, helt borta. Man såg bara spår på golvet var väggen hade varit. Damen såg mer och mer konfunderad ut, och när jag sade att jag hade en tid kl 11, att damen skulle komma och massera mig – så såg hon ut som en fågelholk i ansiktet och sade: ”She’s not normal…” Så tog hon telefonen och ringde – inget svar. Hon påpekade återigen att massagetanten inte var normal – för det fanns varken rum eller säng för någon massage. Ha, ha, ha … Lokalen skulle byggas om till butik och hon skulle fortsätta med sin manikyr …

Som tur var hade jag inte betalt något i förskott, så det var bara att gå därifrån.

Jag gick hem och drack en kopp kaffe – sedan kom jag ikapp en del på datorn och så tog maken och jag en långpromenad, till det ”hål i väggen” – som vi lärt oss tycka om. Vi har ju bara druckit kaffe och öl där tidigare. Nu åt vi en sen lunch/tidig middag. Och maten var utsökt – inte undra på att det alltid sitter folk där. Så det kommer att bli fler promenader för lunch dit …

(Jag har uppdaterat med bilder för de senaste dagarna..)

Vi samlades i hettan – säkert 35 grader – och försökte komma i skuggan medan vi väntade. Och vänta fick vi göra. Det visade sig att maken till jubilaren lagt sig att vila och somnat in ordentligt. Ja, de kom bara 45 minuter försent. Vi sjöng en sång, som skrivits av ev av våra Sweor, vi hade övat två gånger och det gick jättebra. Jubilaren blev ordentligt överraskad och vi hade en mycket trevlig lunch tillsammans. Mycket prat – många skratt.

När jag kom hem så kom verkligheten i kapp mig igen – men jag tänkte att jag i allafall skulle prova att starta datorn och … den gick igång!!  Jag trodde inte mina ögon, hade varit förbi en datorbutik på hemvägen och de trodde inte att hårddisken skulle vara skadad, så lite lugn var jag, men detta…  Visserligen fungerar inte alla tangenterna på laptopen, men jag har ju separat tangentbord och det fungerar utmärkt. Det stora, som jag vet om hittills är att batteriet blev tydligen förstört.

Min supportande dotter letade raskt fram serviceverksäder för Lenovo och jag skall kontakta en av dem och se vad de kan göra. Visserligen finns det dräneringshål på datorn (jag är tydligen inte den ende), men det finns väl en gräns för hur mycket man får spilla. Och jag som alltid är så noga och flyttar på makens glas och muggar – liksom mina egna – men när det gäller barnbarnen …

Skål, allihopa …

Jag blev hämtad kl tio i morse av Karin. Hon skulle ta mig med på en Quilt utställning – nånting. Jag hade en ganska vag uppfattning om vad det var. Visste bara att det var lite mer avancerade lapptäcken. Om det var …

Så skickliga arbeten, så jag nästan tappade andan – nåja, men en hel del aha-upplevelser blev det allt. Dessutom hur imponerad jag blev av dessa kvinnor. Hur kan de åstadkomma dessa fantastiska färger och motiv  och när har de tid …

Jag gick därifrån med en enorm inspiration, trots värmen …

Tillbringade eftermiddagen, ja hela kvällen, på balkongen läsandes en bok. När jag äntligen gick in så hade jag meddelande på Skypen att dotterdottern ville tala med mig på Skypen. En överlycklig mormor blir ivrig och välter ut ett välfyllt glas över tangentbordet… Men i sin iver så glömmer hon att dra ur kontakten, koppla ur batteriet – hon bara kopplar upp sig på makens dator och talar med barnbarnet. En underbar stund, tills samtalet är över och mormor inser att hon kanske borde ha handlat annorlunda. Datorn är död …

En liten höna gjorde oss sällskap …

En alldeles för varm dag. Det var fredagslunch för damerna i Sea Point, men ingen dök upp förutom jag. Jag hade räknat med det och hade maken som backup. Vi intog vår lunch i skuggan i den charmiga trädgården.

Eftermiddagen tillbringades på balkongen med kallt vitt vin och varsin bok…

Det fungerade inte så bra med klockan i morse – jag var alldeles för duktig på att stänga av den. Kom upp strax före åtta – tror jag. Sedan försökte jag vakna med en kopp rooibos te, men vi har köpt en ny sort – helt värdelös. Det smakar halm – blää. Det goda det hade med sig var att jag vaknade till.

Idag blev det återigen en intensiv dag, liksom hela veckan. Massor med mail ramlade in som skulle besvaras, sedan blev jag hämtad för avfärd mot Philani. Ett projekt som drivs av en svensk kvinna och som är så fantastiskt. Idag diskuterade vi hur vi skulle kunna kanalisera alla de bidrag som alla Sweor, som besökte oss i samband med Regionmötet, vill bidra med. Det är många detaljer som måste fungera, man kan inte föra pengar hur som helst över gränserna, skatter på konton osv … Nu ligger bollen hos några som skall undersöka och sedan är vi några som skall träffas och försöka lösa detta. Så håll tummarna alla, det är faktiskt önskvärt och ett stort behov.

Kunde haft massor av härliga bilder från mötet, men kameran låg så säkert i min handväska – där ligger den än …

Även vi i här i SWEA SA har våra bekymmer, men sakta och säkert betar vi av ett efter ett. Idag fick jag mail från medlemsansvarig att nu hade hon fått ordning på medlemsregistret. Förut så var det någon på kansliet på SWEA International som lade in uppgifterna – och som jag skrev vid ett tidigare tillfälle så var det fel på det mesta. Nu har man ändrat och avdelningarna själva skall lägga in alla uppgifter/ändringar. Vår stackars medlemsansvarig ägnade hela dagen åt detta – så förhoppningsvis så stämmer allt nu.

Egentligen är det alldeles för sent för mig att vara vaken nu – enligt mitt nya liv med tidiga kvällar och tidiga morgnar. Men vad gör man när det är 29 grader varmt på balkongen, då kan jag bara inte gå och lägga mig, eller hur – det kan man bara inte …

Vart tar dagarna vägen …?  Och vart tog den här sidan vägen? Precis som jag skrev sista meningen så försvann allt … Kommer ihåg något om att jag skulle försöka hålla mina nya kvällsvanor och komma i säng i tid – hm.

Klockan skulle sättas på halv sju för att jag skulle lura mig själv och kunna somna om, innan det är dags att stiga upp klockan sju – nånting.
Idag har vi haft textiltryck igen. Inga storverk åstadkoms, men en mycket vacker fjäril såg dagen ljus. Det tar tid att göra original, men inte minst att komma på vad man vill göra.

Jag kom också på att jag vill göra – har inte haft tid att trycka textil på vääldigt länge. Nu börjar det kännas att det är dags igen och att den eländiga webbsidan snart måste vara klar. Den tar sådan tid pga av programvaran, som jag svär ve och förbannelse över flera gånger i halvtimmen, ja i stort för allt jag skall göra. Det fungerar inte att göra länkar fyra gånger av tio. Inte att ändra typsnittet så att det blir enhetligt. Ja, ibland fungerar ingenting – för att nästa stund så går det så bra i flera minuter …

Kika gärna in, om ni orkar – www.swea.org/sydafrika  – själv skall jag sova, 30 minuter försenad …